Vi har insett att vår längesegling har kommit att bli uppdelad i tre delar. Det är inget vi har gjort medvetet men det är så det känns. Första delen var resan genom Europa ner till Kanarieöarna och över till Karibien blev ca 8000M i runda slängar på strax under ett år. Efter att ha legat still en stund under orkansäsongen drog vi ett varv runt Karibiska sjön under ett år och fick bland annat med oss ABC-öarna, Colombia, Panama och Jamaica. Den svängen blev sisådär 4000M och tog även det nästan ett år. Under den väldigt stökiga orkansäsongen förra året fick vi tillfälle att fundera en hel del på del tre, hemresan (hu! eller?) och vi har beslutat att ta den lite mer kalla vägen hem via Grönland.
Planerad väg hem under 2018
I skrivandes stund är vi fortfarande kvar på Martinique för att bunkra det sista men vi kommer göra ett par snabba kort, och lång-hopp upp mot Kuba där vi tänkte lägga båten i en marina ett tag och resa runt lite. Därefter blir det Bahamas i en månad för en sista sväng med sol och bad. Sedan går vi norrut och siktar på att angöra USA strax söder om Norfolk. Den sträckan kommer ta oss ca 6 dagar att segla och konsekvensen blir att vi tyvärr hoppar över Florida. Men vi måste prioritera lite eftersom tiden inte riktigt räcker till, känner vi. Runt den första maj hoppas vi få uppleva Frihetsgudinnan i New York på nära avstånd och efter det, ytterligare segling längs med kusten upp till Kanada och Newfoundland. Någonstans här i krokarna kommer min bror, Nils hoppa på Nannygumman som välbehövligt extra manskap. Om väder och vind vill oss väl så går vi över mot Grönland i juni och därefter siktar vi på Island, Färöarna, Shetland och Bergen i Norge. Då är vi ju nästan hemma!!!!
Har vi tur så är vi då i mitten av augusti och det är inte så långt kvar till gamla goa Göteborg. Allt detta innebär att vi ska segla ca 7000 på 6-7 månader. Det är mycket för att vara oss och vi måste hålla ett högt tempo, men det ska nog gå bra. Vi tycker detta är väldigt spännande och det känns bra. Frågan är bara vad jag kommer säga till mig själv när jag står där bakom ratten och snön yr runt mig… men det är en annan fråga 😉
Känns det verkligen bra att åka hem?
Ja, tro det eller ej, det känns faktiskt väldigt bra. Vi är extremt nöjda med vår tur och vi har hela tiden vetat att vi har varit ute och seglat under en begränsad tid på 3,5 år. Att hemresan nu fylls med upplevelser vi länge har drömt om är en härlig bonus och nu kittlar det riktigt i ”dra sig vidare” nerven. Att sedan komma hem och starta nästa kapitel i våra liv ser vi också fram emot. Vi är nöjda helt enkelt.
Att vi precis har haft besök av barnen och hela kompismaffian hjälper också till att göra vår hemresa ljus. Tänk att vi har så många goa vänner som vill oss så väl – det är fint att komma hem till! Alla känslorna från de tre veckorna med besök,har jag inte riktigt kunnat hantera ännu. Det har varit rätt mycket i det senaste och jag ser fram emot att allt ska få smälta ner till fina minnen under de kommande veckorna!
Les och Silke, Vår karibiska bror och syster 🙂
Det som självklart är riktigt, RIKTIGT jobbigt är att lämna alla fina vänner vi träffat längs med vägen. Ett par av dem kommer att stanna i våra hjärtan för alltid. Bästa kompisarna Les och Silke har blivit vår Karibiska familj och tårarna var många och nästan hysteriska när vi lämnade Grande Anse i går. Det gör helt enkelt ont i hjärtat. Riktigt ont. Men någonstans, någon gång kommer vi ses igen. Det vet jag i mitt hjärta, och någon sa att det går att även går att flyga (!) till andra sidan jorden när nu Silke går igenom Panamakanalen för nya äventyr på andra sidan. Och vi förväntar oss att Les står utanför dörren hemma i Sverige en dag för att hälsa på.
Så nu är det dags att segla lite igen! Nu kör vi!
Hoppas ni vill följa med oss på resan!
Stor Nannykram på er!
4 Responses to 180112 Dags för del 3 – Hemresan