På onsdagseftermiddagen lämnade vi vår boj och gick en liten bit ut i fjorden och hittade en fin och ensam ankringsvik. Dagen efter lämnade vi strax efter niotiden på morgonen för att passa in tidvattnet på vägen ut. Det var bra att vi passade in det för vi fick tre knops medström och Nanny fullkomligt spottades ut i havet igen. Sjömärkena hade till och med bogsvall och det kändes som om de rusade mot oss.
Bogsvall!
Dagen blev härlig med blandad segling och motorgång. Vädret här är lite som allt eller inget. Antingen blåser det kråkor och banditer eller så är vinden noll. På kvällen letade vi oss in till en liten by som heter Dingwall. Så långt nord öst man kan komma på Cape Breton. Vi ankrade mitt i en liten flodfåra och somnade sött för dagen efter var det tidig uppgång igen. Efter det att vi utforskat alla väderrapporter så tog vi beslutet att hoppa över till Newfoundland på torsdagen och då ta ett litet längre hopp på ca 170 sjömil upp längs med västkusten. Detta eftersom det på natten mellan fredag och lördag skulle dra in en kuling som skulle hålla i sig fram till söndagen. Vi hade spanat ut en liten ö som heter Woods island men en helt naturlig lagun vi kunde gömma oss i. Strax efter lunch på fredagen, självaste midsommarafton droppades ankaret i viken strax bredvid den Kanadensisk-holländska båten Dutch. Överfarten gick bra men med mycket motorgång. Det var helt klart skillnad på att vara tre ombord på ett nattpass mot att vara två. På test har vi delat upp natten i tretimmars-pass. Det kändes märkligt när Nils löste av mig efter bara tre timmar. Vi är ju vana vid sex till åtta timmars pass. Men oj vad behagligt att kunna sova sex timmar efter passets slut! Det kommer bli lite ändringar i vårt pass-schema men det får ge sig. Säkerligen blir det ytterligare någon nattsegling innan vi går över mot Grönland så vi får träna lite till.
Första mötet med Newfoundland!
Magiskt häftiga klippor
VAL! Ser ni den???
Här kommer vi!
Snö på bergen!
Det gäller att binda fast husen!
Strålande vackert väder och valar mötte oss när vi seglad in i fjorden. Det skulle lika gärna kunna vara Norge eller Skottland. Ur förråden grävdes fram sill och västerbottenost så det blev ett ordentligt midsommarfirande. På kvällen blev det också bål på stranden tillsammans med Dutch och ett par av lokalbefolkningen kom och tog sig en prat. Det är inte många som bor på ön men de som vi pratade med var alla förvånade över att vi ankrade ute och inte använde deras fina gratisbrygga…. Vi försökte försiktigt påpeka att det inte var så lätt att veta att den var gratis eftersom det inte fanns någon skylt eller liknande. Men men. Vi gillar ju att vara ankrade och när kulingen drog in med 17-20 m/s i byarna så var vi än en gång glada för vårt fantastiska Rocna-ankare.
Nanny ankrad i Woods Island
Bål med båten Dutch
Tja, en öl på stranden fungerar ju här med!
Hej bror!
Nannys besättning!
Solnedgången funkar här med!
Lördagen blev en projektdag och del två (eller är det femtiotvå) i historien om autopiloten fortsatte. Nils och Magnus genomförde en avancerad luftning här för ett tag sedan och den fungerar rätt bra. Om vi inte har tryck in snett akterifrån, från babord. Vilket vi naturligtvis oftast har! Så nu var det dags för en ny omgång. Nils och Magnus har tänkt och funderat och diskuterat i flera dagar över vårt system. Jag ska inte göra en lång historia längre utan bara konstatera att systemet nu är aningen ombyggt och vi håller alla tummar på att det nu blir bra. Saken är den att det fungerar. Men ibland kommer det en massa oljud och dunkande som borde vara luft… Men som sagt. Jag återkommer med denna följetång.
Magnus ”skulle bara” ta en titt på impellern. En del av er kommer kanske ihåg att vi bytte denna för ca två månader sedan och då gick vi i taket eftersom den hade fem-sex trasiga vingar som vi fick fiska ut ur nätet framför värmeväxlaren. Av mängden svordomar som kom från kaptenen så förstod genast jag och Nils att något var fel. Det fattades sex vingar på impellern…. Helt ofattbart. Detta ska vara kvalitetsimpellrar och ska hålla i 1000 motortimmar. Nu har vi kört mycket motor de senaste två månaderna. Faktiskt hela 300 timmar. Det var bara att plocka isär slangarna och ge sig på jakt efter gummidelar. MINDRE imponerade är vi av dessa impellerar. Vi funderade faktiskt ett tag på att lägga dem i ett paket och skicka dem till Hjertmans för att visa vilken skit de säljer. Nu testar vi med en Johonsson impeller så får vi se om de är bättre. Mummel, mummel, mummel.
Kulingen blåste i alla fall över och söndagsmorgonen blev det förflyttning igen och denna gång till Norris Cove/Rock Harbour. Enligt rykten så ska det finnas en fin bar här med gratisbrygga och trevliga människor. Det visade sig vara helt rätt. Den vänlige Zach stod på bryggan och tog emot oss. Snabbt och kvickt fick vi fyllt våra dieseldunkar och handlat lite mat. Dessutom fick vi en fin rundtur med lite turistande av den vänlige Zach. Fantastisk människa! Tack Daniel för tips 🙂
I skrivandes stund sitter vi på en liten bar vid vattnet med en trubbadur och en kall öl. Båten är klart att köra igen. Det kan inte bli bättre. Nu hänger allt på vädret.
Som ni kanske förstår av vårt hopp vi gjorde mellan torsdag och fredag så är beslutet taget om vilken väg vi ska gå över till Grönland. Vår plan är att hoppa från St Antony på nord-östra spetsen om vi får ett väderfönster. Annars blir det att gå över Saint Lawrenceviken och över till Labrador för att spara ett par sjömil. Vi har varit utan internet sedan vi kom över till Newfoundlands och nu blir det lite internettande innan de slutliga besluten tas. Sköt om er! Hoppas ni har det bra – för det har vi.
