Nu har jag varit och handlat igen. Det kan verka som att vi shoppar helt ohejdat men de flesta av våra inköp är välplanerade och genomtänkta. Jag tar ju en hel del foton, om det nu gått någon förbi. Och jag fullkomligt älskar min gamla systemkamera, en Canon 40D. Men den har ju vissa nackdelar. Den är tung, stor och väderkänslig. När vi nu ska ut på långtur så vill jag ha något lite mindre och smidigare med mig och den ska vara vattentät och tålig. Helst vill jag ju också kunna göra inställningar på slutartider och ljusinsläpp, men man kan ju inte få allt. Eller?? Dessutom vill jag kunna bada med den och ta undervattensfoton.
Som den Canonidiot jag är – vilket jag ärvt från min far – så landade jag snabbt på Canons lilla Powershot. D20 hette den jag började titta på och insåg att det var på gång en ny ut på marknaden som hette D30. Efter att ha läst en massa tester så kom jag faktiskt fram till att den INTE var bäst på marknaden, utan god tvåa, trea. Men som den Canonidiot jag är så vill jag ändå ha en Canon. När vi var på Väderöarna för ett par veckor sedan så hade Mats och Katrin en D20 och jag fick testa den. Nöjd och glad bestämde jag mig för att det var en sådan kamera vi skulle ha och åkte bort till Scandinavian Photo för att se om de hade D30 också. De hade de… Men för att göra en väldigt lång diskussion lagom lång så kom jag därifrån med en Olympus (!) Till saken hör att jag högt och argt deklarerat efter vår första digitalkamera att jag ALDRIG skulle ha en sådan skitkamera som Olympus igen. Men jag fick faktiskt ge mig. Hur jag än vände och vred på den så slog den Canon på varje kriterium, till och med priset. Så det var en liten fundersam Liv som åkte hemåt med en Olympus i bagaget. Just nu håller jag på att testa den för fullt. Så får vi se om den håller vad den lovar. Men än så länge är jag imponerad – mycket imponerad. Möjligtvis så är bilderna i automatlägena lite väl ljusa. Men jag återkommer med rapport 🙂
