Category Archives: :-)

Kan det verkligen stämma att vi redan är inne på dygn 4? Jag får gå fram till kalendern på väggen och kollar men ja, så är det. Vi är lite tröttare idag. Glada såklart att vinden har kommit, om än svag, men detta har inneburit att vi rullar något infernaliskt! Under natten så fick vi inte till segelsättningen alls och jag fick inte sova överhuvudtaget förrän framåt morgontimmarna. När jag vaknade var Magnus så trött så han behövde sova direkt. Det var först efter lunch som vi fick ordning på grejorna. Vi körde på dubbla spirbommar, fastsatte enligt ”Dennisprincipen” med ett försegel ut åt varje sida. Detta ger en behagligare gång. Visst vi rullar, men inte konstant. Det kommer ett par kraftiga rullningar då och då men däremellan så tuffar hon på. Boris, vårt vindroder klarar av att styra och det är skönt. Men han är lite småbusig när det är platt läns som här så man får ha ett litet öga på honom och ge honom en liten finjustering då och då. Lunchen blev enkel och snabb. Stekt bratwurst med stekta ägg. Uj, vad skönt det är att slippa motorn. Vi gör mellan 3 och 4,5 knop vilket inte alls är särskilt fort, men man får inte ha bråttom när man seglar Nanny. Kl 12 hade Magnus radiokontakt med någon. Eller, vi ska nog inte kalla det radiokontakt för vi hörde genom allt brus och knaster att någon ropade på oss. Var det möjligtvis My Flower? Kl 15 gjorde Magnus ett nytt försök enligt avtalat och denna gång fick han kontakt men det var inte My Flower utan Bird of Passage, som lämnade Las Palmas för ett dygn sedan. Kul att få kontakt. De är också på väg mot Cap Verde men ligger ca två dygn efter oss. Förhoppningsvis så kommer My Flower snart ikapp oss, nu när det är seglingsvind så att vi kan få kontakt via VHF istället.

Syns vi förresten på Marine Traffic fortfarande?

Söndagskvällens middag blev köttfärssås och spagetti enligt kaptenens önskemål.

Kl 18 gjorde Magnus ett nytt försök att få tag i My Flower men nä… Inte så att vi är oroliga men det hade ju varit kul att prata med dem. Helt plötsligt så knastrar det till i VHF:en och där hör jag Nicklas stämma. –Nanny, Nanny, här kallar My Flower. Jag rycker till mig luren (vår VHF är så gammal att den har en gammal svart bakelittelefonlur att prata i)- Heeeeej! Ropar jag. Nä, så är inte ett korrekt svar, men vad gör det. Här ute är det bara vi som hör varandra ändå. I alla fall nästan. Det visar sig att de ligger hela 50M öster om oss men gör god fart och har fin segling. Magnus kollar snabbt med honom och det visar sig att det var någon inställning på deras kortvågsradio som var fel. Någon knapp hit eller dit – det är många knappar på de där mackapärerna. Och helt plötsligt hade vi radiokontakt! Kul och skönt!

Magnus gick och lade sig och jag och Boris tog första mörkervakten och det gick riktigt bra, trots att vinden ökade och det var lite stökigt, hoppigt och rulligt. Jag var tvungen att väcka Magnus kl 00:00 natten för jag orkade bara inte längre. Gårdagsnattens ickesömn hade satt sina spår trots en lite tupplur på eftermiddagen. Magnus tog över och jag gick ner och bäddade ner mig och tänkte – nu, nu ska det bli skönt att sova… Eller hur! Det gick inte alls. Efter att ha provat alla våra kojer inklusive durken så slumrade jag i alla fall till vid 04:30 tiden på måndagsmorgonen och jag ska erkänna att jag nog inte direkt var på mitt allra trevligaste morgonhumör när Magnus försiktigt petade på mig vid 06 tiden på måndagsmorgonen. Det var fortfarande bäcksvart ute och vi hade gott och väl över 10 m/s i byarna. Nanny krängde som en orm fram och tillbaka och det var platt läns nedförbackesegling som gällde, fortfarande med två spirade försegel. Vi tog in det mesta på rullgenuan och Magnus fick krypa till kojs. Nu var jag så trött så att ögonen gick i kors och när vinden dessutom vred och kom mer från öster så lät jag Boris bara styra med och vi seglade mer mot syd väst än vad vi skulle. Om jag skulle gå på vår kurs, direkt mot Cap Verde så var jag tvungen att ändra hela segelsättningen med bommar och allt på däck och det fanns inte på kartan.

Soluppgången var dock magnifik! Vissa saker uppskattas även om man är dötrött. Men det är klart att jag börjar fundera på hur detta ska gå när vi ska över Atlanten och vi pratar 3 veckor istället för som här. Nio dagar. Det ger sig. En sak i taget. Magnus vaknade av sig själv vid 09 tiden och jag kröp ner i slingerkojen och somnade bums. Först vid 13 tiden vaknade jag och då fick vi i oss lite rester från gårdagens middag, vilket satt perfekt. När jag sovit så hade Magnus tagit ner en ny väderprognos och pratat med de övriga båtarna. My Flower är nu endast 30 distans ifrån oss, men fortfarande längre österut. De har mer vind än vi så de har nog gjort ett bättre vägval. Vi har just nu 4-5 m/s Lågtrycket ute på Atlanten håller sig på sin kant och det ser ut som att det blir hyfsade vindar resten av resan. Lite för lite, men det är som Kajsa säger. Hellre för lite vind än kuling J. Lågtrycket kommer dock ge oss en hel del gammal dyning som vi kommer att få brottas med men det tar vi då.

Nu har vi gjort halva sträckan och det är alltid skönt. Jag försöker att inte titta på hur långt det är kvar, för då känns det helt oövervinnligt. Så det var faktiskt först idag, måndag jag tittade på timmar och distans och insåg att hälften var avklarat.

Vi byter nu segelsättning tre, fyra gånger per dygn just nu. Vinden vrider och ändrar sig i styrka ganska ofta. Men det känns som vi börjar få sväng på det hela och linor, tampar och bommar börjar hitta sina rätta platser för förvaring mellan de olika sättningarna. Eftersom vi åt så mycket till lunch så nöjde vi oss med lite mackor till middag. Precis när Magnus skulle så och lägga sig vid 17 tiden så poppade det till i vattnet igen. Nu kom det åter igen ett jättegäng delfiner som poppade som popcorn på vägen mot oss. Det är Lola på Swededreams som har infört uttrycket med popcorn-delfiner. Först fattade jag inte vad hon menade men när man får se 20-30 stycken komma studsandes över vattenytan så är popcorn en mycket bra liknelse. Jag låg platt i sittbrunnen med händerna över sargen och ville så gärna få tillfälle att få klappa en av dem igen. Och denna gång var det nästan. Jag hade en delfin som kom så nära, gång på gång, strök sig nära skrovet och gång på gång närmade sig mina händer. Men den kom inte närmare än 10 cm men det är en häftig känsla att få vara så nära dem. Det har sina fördelar med låga fribord ibland!

Måndagsnatten blev lugn med mycket bra segling vi låg konstant mellan 5-6 knop och toppade på 6,9, vilket är fantastiskt bra. Framåt tolvslaget började dock vinden att dö ut lite och när Magnus tog över vid 01 så gjorde vi inte mer än 2,5-3 knop. Kl 02 var han tvungen att gå upp på däck och ändra segelsättningen och då var det bara för mig att hoppa upp ut kojen och ha koll på honom. Vinden dog så att det blev ett par timmars motorkörning fram tills det att vinden återkom under morgonen.

Idag tisdag seglar vi i halvvind med full stor och full genua. Det blåser 6-7 sek, solen skiner och sjön är måttlig. Boris styr och vi snittar ca 5 knop. Väldigt skön segling. Vi lyxade till oss med rostade toast i mammasgrilljärn till lunch. Men nu måste jag sluta för Magnus hojtar att ett nytt gäng delfiner är på ingång.

Allt väl ombord.

Kram Liv o Magnus.

Ps detta inlägg är gjort med satellittelefon och vi kan inte svara på kommentarer eller liknande

Något gjorde att jag började fundera på hur det hade gått med de två inläggen vi gjort på hemsidan via kortvågsradion. Och när vi fick bekräftat hemifrån att de inte hade blivit publicerade fick jag fundera en stund. Det är lite lurigt när vi skickar via kortvågsradio. Bland annat så blir inte inläggen godkända när det är å, ä eller ö med i rubriken… Den buggen tog ett tag att komma på! Men nu låg felet helt och hållet hos mig. Jag hade ju bytt publiceringssätt för att dessutom kunna få ut inläggen på Facebook. Då är det ju bra att man kommer ihåg det… Men det löste ju sig och det enda som blev var att ni fick två inlägg på en gång istället.

Ja, då var vi inne på dygn 3 och livet knatar på. Det händer småsaker hela tiden. Idag har även jag fått se stora sköldpaddor. Tyvärr tror jag att den ena var död…. Motorn går på låga varv hela tiden för det är inte ens en krusning på vattnet. Det är lovat lite mer vind framåt lördagskvällen men jag vete sjutton om jag tror på det. Hoppas gör jag, för jag är innerligt trött på motorn. När Magnus sänder kortvågsradio så stänger vi av allt även motorn. Detta ger en liten välbehövlig vila för öronen och det är en liten annorlunda känsla att ligga och driva såhär mitt ute på havet. I dag har det blivit ett par tillfällen i lugn och ro eftersom vi har bestämda tider där vi försöker få kontakt med My Flower. De är nu så långt efter så vi inte har VHF kontakt och vi får inte kontakt via kortvågen heller vilket får Magnus till att börja mumla lite. Men vi fortsätter att försöka och i morgon ska han se om han kan få kontakt med ett par andra nätverk där han vet när och hur de sänder. Skäll nu inte på mig om det är något jag har missuppfattat när det gäller det här med kortvågsradion för det är så långt ifrån mina kunskaper som det bara går. Idag gick till exempel värmaren igång när han sände iväg en positionsrapport… Spännande sido effekt! Speciellt med tanke på att det inte syntes något på dess instrumentpanel att den faktiskt hade gått igång. Men den gav sig snart igen så vi släppte den saken just nu så får vi titta på det när vi väl är framme i Mindelo.

Annars har det stora projektet idag varit att tanka diesel. Vi beslutade oss att de 100 liter vi hade på däck gjorde sig bättre i tanken. Det ska ju börja blåsa nu men det är risk för ett litet stiltjebälte precis innan vi kommer fram och då har vi förmodligen en massa gammal sjö att hantera. Därför tyckte vi det var bättre att fylla på nu. Allt gick inte på men det är alltid skönt att veta att huvudtanken är smockfull. Sedan har vi ytterligare 50 liter i reserv och det kommer vi ca 30 timmar på så det går ingen nöd på oss J

Efter det så lyxade vi till oss med en dusch på akterdäck. Underbart uppiggande!!

Till middag idag så blev det nudlar igen. Nu hör jag hur Lotta på Svea säger högt till sig själv – Jag visste det!! Men riktigt så enkelt blev det inte 😉 Eftersom jag gjorde förmycket nudlar igår så tänkte jag att jag fick ta hand om dem idag så jag gjorde stuvade nudlar. Den du!! Fast med lite lök, vitlök och chorizo korv och så en hemlagad coleslaw till det så blev det riktigt mumsigt. Förvånansvärt mumsigt måste jag erkänna! Det fick klart godkänt hos Magnus i alla fall. Efter middagen gick Magnus och lade sig, som vanligt, börjar det kännas som. Kvällarna kommer ju snabbt och solnedgången försöker jag alltid få med mig. Men vänder man ryggen till så är den borta. Idag satt jag dock och bara njöt en underbar solnedgång och då fick jag vara med om ett nytt fenomen. Helt plötsligt så badade Nanny i blått ljus! Mareld har vi ju haft hela tiden men detta var inte samma sak. Vissa båtar har ju blå ledbelysning under badbryggor och liknande. Detta ger ett lite spökligt sken och de små vågsvallen som Nanny gjorde blev precis så blå och självlysande. Helt overkligt! Och eftersom det inte var helt mörkt ännu så kunde jag även få detta dokumenterat på film. Undrar vad sådant kalg las??

Just nu är kl 00;10 och jag har precis kallat upp en fraktbåt på över 600 fot som hette N Schelde på VHF:n. Han har kommit upp bakom oss och hade precis samma kurs som oss. Enligt AIS:en så skulle han gå under 200 fot ifrån oss och det är ju självklart för lite. Jag visste ju långt i förväg att hans lanternor skulle dyka upp i mörkret bakom mig i och med AIS:en men det är ändå lite pirrigt och jag satt länge och spanade innan jag fick syn på honom. Att man då ser både grön och röd lanterna är inte bra – för det innebär att han kommer att köra över oss. Nu vet jag ju att han ser oss i och med att vi har sändande AIS. Men tänk om…. Tänk om tekniken inte fungerar och han INTE ser oss. Mummel, mummel. När det var 30 minuter kvar så ropade jag upp tankern. I och med AIS;en så har jag alla uppgifter på fartyget och det känns ju alltid bra att kunna ropa upp med fartygets namn i stället för ”båten bakom mig, som håller på att köra över mig” – typ. När han inte svarade på första anropet så hann jag bli lite nervös men vid andra tillfället så fick jag klart och tydligt svar när jag frågade vad han hade tänkt att göra. Han vek av mot styrbord och jag behöll vår kurs. Allt lugnt och jag kan kura ihop under min gosefilt och titta på stjärnhimlen en stund till innan det är dags att väcka Magnus.

Kl 01 kom vinden och jag hissade storseglet och drog ut genuan. Men eftersom vinden kom akterifrån så behövdes en spinnakerbom. Därför fick det bli dags för Magnus att vakna. Vi jobbar inte på däck när den andre sover. En ren säkerhetsgrej och så är det smidigare att en är i sittbrunnen och tar hand om skoten. Så skönt att kunna stänga av motorn. Tyvärr är vinden väldigt stötvis vilket gör att det rullar, och smäller väldigt. Det har varit helt omöjligt att sova på efternatten för vi far från sida till sida som en liten plastbalja. Men vi har i alla fall vind och det är vi glada för och samtidigt som detta inlägg går iväg så ska vi ta ner en ny väderprognos.

Ha en skön söndag alla.

Kram Liv o Magnus

Detta inlägg är gjort via satellittelefon och vi kan inte svara på kommentarer eller liknande.

Nedan kommer två inlägg på raken eftersom vi inte lyckades få iväg det första igår

Dygn 1

Onsdagen började i ankringsviken vid Arguineguin på södra Gran Kanaria med att vi sanerade däck från glassplitter och pumpade upp gummijollen. Eftersom allt var extremt välpackat så tog det sin tid att få fram alla prylar och sätta motorn på jollen. Men sedan tog sig Magnus snabbt till den lilla marinhandlaren och köpte hans enda två solceller. Båda med perfekta mått och på 100W. Vi ville ha lite större kapacitet egentligen men efter att ha letat igenom hela Las Palmas så insåg vi att det inte fanns bättre. Varför två solceller? Jo, vi vill byta de som hänger på sidorna till större och egentligen så ville vi då ha tre för att kunna ersätta den som vi slog sönder häromdagen. Men det fanns bara två och då köpte Magnus dem – helt enligt Kubaprincipen. Kubaprincipen är ett uttryck som min bror införde efter det att han varit och besökt Kuba i ett par veckor. Det innebär att om man ser något som man eventuellt behöver i framtiden så köper man det direkt när man ser det. För om fem minuter så finns det förmodligen inte längre… Och ju mer vi seglar desto mer använder vi denna princip J

Ankarplatsen var dock ganska rullig och vi var inte sugna på att montera nya solceller. Istället tog jag fram den vikbara och band fast den över den trasiga och på så sätt har vi kapacitet att klara oss i alla fall till Cap Verde. Vi gjorde rätt beslut som bröt dagen innan men nu var vi sugna på att komma iväg igen. Efter studerande och vridande på väderprognoser så insåg vi att vi missat det väderfönster som gjorde att vi skulle kunna segla hela vägen. Om vi gick på torsdagseftermiddagen så skulle vi hamna i ett stiltjebälte det första ett till ett och ett halvt dygnen. Vi vill ju inte köra motor men… Så vi tog beslutet att sticka. Lågtrycket ute på Atlanten ligger kvar i ungefär samma bana och vi tror inte att det kommer att påverka oss. Men vi håller koll på det. My Flower tog samma beslut och valde att dra upp kroken samtidigt som vi och så började vi om vårt försök att ta oss till Cap Verde.

Första dygnet har varit lugnt. Även om det inte blåser så är det vågor och lång dyning vilket gör att vi rullar en del men det är inte alls så farligt. Det var inga problem att fixa tagliatelle med bacon, vitlök, lök och paprika i gräddsås till middag. Magnus gick och la sig vid 17 tiden och vaknade strax innan 24. Jag hade en fantastisk kväll med ett par delfiner i mareld. Det är ju jättesvart med undantag för våra lanternor och när delfinerna kommer så ser man dom först inte. Men de hörs. De fräser liksom till när de går upp och blåser ut luft och sedan skjuter de fart längs med skrovet och får en hel svans av glitter efter sig av mareld. Ibland så ser man inte alls delfinen utan bara marelden. Väldigt häftigt. Så fick jag vila till strax efter Magnus gått upp och så väckte han mig strax efter 06. Då var det fortfarande helt mörkt och stjärnhimmeln helt fantastisk. Jag fick en fin soluppgång och innan solen var helt uppe så kom de gudomliga på besök igen. Denna gång kom hela släkten delfin på 15-20 st och det var helt magiskt. Det var fullkomlig trängsel framme i fören!

När jag sov ett par timmar på förmiddagen så hade Magnus fått se stor skölpadda, annars var det lugnt. Till lunch blev det omelett på gårdagens rester med en stor grönsallad. I skrivandes stund pågår lite felsökning i båten. Med jämna mellanrum så tappar vår plotter GPS positionen. Mycket förvirrande men vi har flertalet backuppsystem i form av dubbla I-pads och ett par datorer. MEN allt är så mycket enklare när plottern fungerar eftersom vi nu förlorar möjligheten till att se andra båtar med AIS. Dessutom är det ett hiskeligt tjutande och pipande vilket faktiskt är ganska stressande varje gång positionsfixen försvinner. Men Magnus letar vidare och vi känner oss inte så oroliga över detta. Vi kan ta oss till Cap Verde utan plottern.

Kram Liv och Magnus

Dygn 2

Samtidigt som det förra inlägget gick ut till er så fick Magnus ned en väderprognos som visade sig att lågtrycket ute på Atlanten verkar hålla sig i skinnet och ska glida upp norrut innan det kommer så långt österut som Cap Verde. Vi hoppas på att detta håller i sig! Detta med att GPS-fixen på plottern kom och gick hittade vi ingen lösning på. Felet gav dessutom med sig och försvann och det hjälpte inte att Magnus kliade sig ordentligt i huvudet. Han kunde inte komma på vad det var. Men helt plötsligt så började det pipa i vår handhållna VHF radio. Även denna har en inbyggd GPS och den meddelade att den inte hade någon fixposition den heller… Snabbt tog jag fram en av våra I-Pads och inte heller den ville vara med. Skumt. Detta tyder ju på att felet i alla fall inte ligger hos oss utan troligen hos sattelitägarna. Någon som vet vad USA har för sig i dessa dagar?? Ska de invadera något kanske? Nä, skämt och sido. Problemet försvann i alla fall och vi hoppas att det inte kommer tillbaka. Efter det att vi passerat de 10 talet kabeltunnorna jag nämnde innan så hade vi ju ett extra vaksamt öga på havet och helt plötsligt fullkomligt exploderade det ett par hundra meter bort. Det var en hel klan delfiner. Om jag tyckte de var många i morse så var detta ingenting mot vad vi nu fick uppleva. De kom i flock och flög fram mot oss. Jag stod i fören och filmade och det var trängsel om att ligga i fören. De hoppade och slog volter så det stod det härliga till. Denna gång hade jag också kameran monterad på båtshaken och fick filmat under vattnet. Vilka bilder och filmer jag har fått! Det ska bli så kul att få klippa ihop detta vill jag lova. Den lovade vinden lyser dock med sin frånvaro och motorn får jobba på låga varv men nu kan vi i alla fall ha seglen uppe och vi gör strax över 4 knop. I och med att motorn går så har vi gott om ström vilket gör att vi kan leka lite med våra datorer. Magnus har i och med plotterns GPS bråkande säkerställt att vår reservnavigationsdator pratar med den externa plottern. Jag har som vanligt lagat lite mat. Idag blev det wokade nudlar och grönsaker tillsammans med lite kyckling i het sås. Jag hade köpt färdigkryddad, färsk kyckling i charkdisken på Las Palmas och den var verkligen jätte fin. Det är lite kul att kunna variera maten. Magnus gick och lade sig vid 18 tiden och jag passade på att ta ner en ny väderrapport med satellittelefonen. Inte för att vi behövde den men jag ville prova att det verkligen fungerar – även när man är mitt ute på havet. Och då fick jag mig en glad överraskning. I mailboxen landade inte bara en väderfil utan även en hälsning som gjorde mig väldigt ”Happie”! Tack ALLA för de mail, och SMS som ni skickar. Vi blir lika glada varje gång telefonen piper till och det står ”nytt SMS – Vill du läsa nu?” Ja!, vad tror du tänker jag. Klar jag vill! Det värmer ska ni veta! Och så kom mörkret och även denna dag tog slut – var tar tiden vägen? Vi har inte hunnit få långtråkigt ännu i alla fall. Det är lite kyligt på nätterna så jag har på mig mysbyxor och en munkjacka och om jag fryser så gosar jag in mig i min luddiga ”Sofia-filt” Funderar ibland på om det är såhär man tänker att nattsegling ska vara J

Tänk nu har vi Afrika rätt österut om oss. Västsahara och Mauritanien. Det är allt lite coolt J. Och när jag tänker på att vi faktiskt har seglat ända hit så pirrar det lite extra i magen. Just Cap Verde ska bli lite spännande också eftersom vi faktiskt inte riktigt vet vad som väntar oss. Kanarieöarna var en milstolpe – men där har vi ju varit på semester förut. Ingen av oss har varit på Cap Verde innan…

Vid 01:00 väckte jag Magnus och jag fick sova ända till 09 på lördagsmorgonen. Det är långa skift, men med ett helt platt vatten och endast stödsegel så fungerar det bra. Vi kör just nu inga bestämda tider utan vi väcker den andra när vi är trötta. Det funkar så länge det är lugnt. När jag vaknade på morgonen så var det fortfarande platt vatten och solen strålade från en klarblå himmel. Om det nu kan vara mer platt vatten ute på Atlanten. Detta är INTE bra! Vinden skulle ha kommit igår men nu blåser det ju mindre än noll… nästan. Vi har diesel så att vi kan köra motor i åtta dygn. Men det är ju inte vettigt. Vi vill inte det. Vi trodde att vi skulle få motorisera lite i början och i slutet av denna trippen. Just nu ser det ut att bli mycket mer än så. Hoppas de har billig diesel på Cap Verde.

Medan Magnus tog ner en ny väderprognos via kortvågsradion så fick jag ett ryck och började baka lite frukostfrallor. Ska via vi nu bara dura på med motor i ett par timmar till så kan vi lika gärna ha lite guldkant på tillvaron.

Den nya väderprognosen säger att det blåser där vi är men jag kan tala om för dem att de har fel. Det ska komma mer vind till kvällen. Vi håller tummarna för det. Lågtrycket ute på Atlanten är nu prognostiserat lite närmare Cap Verde men fortfarande inte så att vi ska hamna i det. Vi håller tummarna för det också.

Våra vänner på My Flower ligger ett par timmar bakom oss nu eftersom vår motor är ny och bränsleekonomisk. Vi hade VHF kontakt i går kväll. De har inte lika mycket diesel som oss och dessutom en gammal motor som de är rädda om. Om de ska göra fem knop måste de ligga och köra i 17-1800 varv. Vi klarar oss på ca 1400 och det är en väldans skillnad. Å andra sidan så seglar de vansinnig mycket snabbare än oss så vi tänkte att det hela skulle jämna ut sig nu när vinden skulle ha kommit. Men om vi hamnar utanför VHF räckvidd så har Magnus och Nicklas avtalade tider där de ska höras via kortvågsradion.

Tack och hej för denna gång vi har det oförskämt bra!

Detta inlägg är gjort via satellittelefonen och vi kan inte svara på kommentarer eller liknande.

Kajsa – kan du bekräfta via SMS att detta har blivit publicerat så blir vi glada!

Kram Liv o Magnus

Det var med spänning som Magnus gick upp till butiken för att se om flotten fanns där på tisdagsförmiddagen. Jag var inte direkt optimistisk. För att vara helt ärlig så trodde jag inte att vi skulle komma iväg alls på grund av detta. Jag och Lotta satt i sittbrunnen och städade rotfrukter när han kom tillbaka – MED livflotte. Ibland fungerar allt som det ska. Flotten såg ut som den skulle och efter det så stack Magnus iväg och klarerade ut oss från EU. Även det flöt som smort. Ingen kö och ingen kostnad. Konstigt… känns inte som Spanien detta!! På kvällen hade vi förmånen att bli bjudna på middag av pappa på favoritrestaurangen men innan dess så ville vi gärna snylta lite på internetuppkopplingen på hotellet så vi försökte ta oss dit lite tidigare. Det var lättare sagt än gjort! För det första så fullkomligt spöregnade det men det fanns inte en taxi någon stans att uppbringa och troligen så hade det inte hjälpt för ut på eftermiddagen var halva stan avstängd för biltrafik. Det var tydligen dags för någon form av kortege. Onsdagen är helgdag här i Spanien. Det är trettondagen och det är var den dagen de tre kungarna kom fram och gav de lille barnet sina presenter. Så det är denna dag alla får sina paket här. Och nu skulle detta tydligen symboliseras med någon form av kortege när ”kungarna” anlände, genom staden. Tänk er Avenyn ca 10 minuter innan Cortegen gör sin entré på Valborgsmässoafton. Försök ta er genom de folkmassorna i ett snabbt tempo så inser ni att det bara inte går. Men vi hann trots allt med ett par samtal och efter det fick vi en trevlig middag med familjen. Därefter skyndade vi bort till ett av de stora köpcentrumen där vi visste att det fanns en fransk matbutik. Vi fick handlat det absolut sista i färskvaruväg och massa goda ostar och pålägg innan de stängde för kvällen och vi blev mer eller mindre utkörda. Som bonus kan nämnas att denna franska butik har det mesta så vi fick till och med tag i två omgångar riktigt bra motorolja J Som tur var så fanns det massor av taxibilar så vi kom fort hem men innan allt var inpackat i båten så blev klockan rätt mycket.

Det första vi gjorde när vi vaknade i morse var såklart att ta en ytterligare koll på vädret. Prognosen sa att det skulle blåsa mellan 8-12 m/s NE första dygnet vilket är en perfekt riktning men aningen för starka vindar om jag får tycka till. De kommande dagarna så skulle det dock minska till mellan 3-8 och det såg ut att bli en fin tur över. Om vi väntade ett dygn så skulle vi få mer av 3 m/s än 8 m/s och 3 m/s är alldeles för lite att segla i 5-8 m/s är perfekt tycker jag. Magnus vill gärna ha lite mer 😉 Lite oroande är dock ett stort lågtryck ute över norra Atlanten som under de kommande dagarna kommer att närma sig men innan de når havet mellan Kanarieöarna och Cap Verde så ska det svänga av ytterligare norrut och inte beröra oss. Men för den sakens skull är det ju inte säkert att det gör det… Så ett sådant lågtryck måste vi ju hålla reda på. Men vi beslutade att det var bäst att gå idag. Det gjorde också Klara och Nicklas på My Flower. De hade egentligen tänkt att gå direkt till Karibien men med ovan nämnda lågtryck mitt i vägen så beslutade de sig för att hänga på till Cap Verde.

Efter det sista packandet och pysslandet så gick vi ut ur hamnen vid 15 tiden. Micke och Lotta stod på piren och vinkade samtidigt som flera båtar tutade i sina horn och vinkade. Det kändes lite mäktigt att lämna! Det var inte heller helt enkelt att lämna. Livet i Las Palmas är bekvämt! Turen ner till Cap Verde är 850 M och den i särklass längsta sträcka vi någonsin har försökt oss på. Så det är klart att det pirrar lite extra i magen. Men vi kände oss bra förberedda och kände oss taggade för kommande ca 9 dagar. Fast nu gick det ju inte riktigt så…. Sjön var rätt grov och gropig. Inte så att det var jobbigt men med ökande vindar under natten så ville vi sätta spinnakerbommen till genuan så att vi kunde rulla ut och in genuan och låta bommen sitta kvar. Nu mera så benämns detta som ”Dennismetoden” ombord eftersom det var Dennis på Resolute som tipsade oss om detta.  Jag insåg ju rätt snabbt att jag borde ha förberett detta inne i hamn men det är bara att bita ihop och ge sig upp på däck och utföra lite akrobatkonster och efter lite fippel så fick jag till det och med detta så kunde vi länsa med storen åt ett håll och genuan åt det andra. Detta ger oftast en bra gång och om det blåser förmycket är det enkelt att bra dra in genuan. Vinden ökade efter ett tag men vi bedömde att vi kunde fortsätta med den segelsättningen. Jag stod nere och lagade lite mat när första smällen kom. Skotet hade lossnat från yttre haken i spinnakerbommen och vi fick back i genuan Så vi släppte över genuan på andra sidan och bestämde oss för att rulla in den så att det blev lättare för mig att jobba på däck. Men se – det gick inte! Rullen fastnade efter två varv och satt bom fast. Vi fattade ingenting. Vi släppte ut och drog in – nä, den satt fast. Jag gick upp på däck och det var först när vi tittade upp som vi såg felet. Upphalet, linan som håller spinnakerbommen uppåt hade virat sig runt toppen på rullen och låste rullen. Det var här grundfelet var. Jag hade fuskat lite och tagit spinnackerfallet till upphal och enda orsaken till det var att det satt bättre till när jag hissade upp spinnakerbommen. Och efteråt så inser jag ju att inget av följande hade hänt om jag inte fuskat på detta lilla sätt. Jag fick montera ner hela arrangemanget med ”Dennismetoden” innan jag fick loss upphalet. Magnus hade då på autopiloten och började dra in genuan. Nu hade vinden ökat och även sjön lite grann. Inte jättefarligt men det kommer alltid en lite större våg ibland och då orkar inte riktigt autopiloten med. När detta så självklart skedde mitt i inrullningen så tappade vi kurs och fick en ofrivillig gipp. Vi har DUBBLA preventergajer så kraften och smällen blev inte så stor men på något vänster så fick en av solcellerna på taket fart och flyger över sin egen axel och smäller i doghoustaket med en väldans smäll och hela glaset på solcellen exploderar och till följd av detta glassplitter på hela däcket på styrbords sida.  Neeeeej skriker vi i mun på varandra och därefter följer en radda helt och hållet oupprepbara ord…. Dessa solceller SKA ju vara låsta i varandra så att det inte går. Men när vi ligger still så reglerar vi dem i höjd efter solen och nu hade vi alltså glömt att låsa dem. Nu har My Flower seglat upp bredvid oss och kollar vad vi egentligen håller på med och kollar om vi är ok. Men vi har inte riktigt tid att svara utan får fokusera på att få in focken och ställa allt till rätta. Det tar ca en halvtimme innan allt är nere och situationen börjar kännas lugn igen. Detta är mer dramatik än vad vi har haft på de senaste fem åren. Vi återkopplar till My Flower och bara seglandes på storen så äter vi middag i lugn och ro. Vi gör goda 5-6 knop på bara storen och vinden har ökat ytterligare lite. Efter lite funderande så inser vi att vi har två alternativ. Ett – fortsätta ner till Cap Verde och hoppas på att vi där kan få tag på en ny 100W solcell. Två – Bryta och gå till Arguineguin på södra Gran Kanaria och ankra. Vi låg ju där för ett par veckor sedan och vi vet att järnaffären där hade och förhoppningsvis har solceller som skulle passa på taket. My Flower meddelar att de tänker bryta och gå och ankra i Arguineguin. De har också hunnit få ner en ny väderprognos och meddelar att vårt tidigare nämnda lågtryck nu utökats och består av två celler samt prognostiseras närmare vår tänkta rutt än tidigare.  Dessutom så hade de bra koll på möjligheterna till att hitta solceller i Cap Verde och bedömde de chanserna som mycket, mycket små. Så detta ledde till att vi strök alternativ Ett och ställde kursen mot Arguineguin. Ett ganska enkelt men tråkigt beslut. Vi var ju liksom så laddade och ville iväg. Men helt klart rätt beslut.

Vi tog ner storseglet och gick vidare på bara genuan eftersom vinden ökade ytterligare lite och det blev ”nedförsbackesurfsegling” Magnus hickade till lite när plottern visade 9,2 knop i en nedförsbacke och detta på endast genuan(!) och utan några direkta hjälpströmmar så tror vi nog att det är rekord för Nannygumman.

Efter ett tag så ropade My Flower upp igen och undrade om vi fått med oss säkerhetsmeddelandet på VHF:en som Las Palmas radio hade sänt ut. Vi hade helt missat detta men tydligen så var det så att en av de fiskfarmar som ligger på vägen hade flyttat på sig och det rabblades en ny position i väldans fart. Nicklas ropade upp Las Palmas radio igen och fick positionerna upprepade. Men det gick så fort att det inte fanns en chans att få med dem. Vid detta laget så var det bäcksvart runt oss. Men vi fick info om att de skulle vara belysta och med radarn i bakfickan så kände vi oss inte så oroliga. Vi gick en bra bit ut från kusten så det borde inte vara några problem. Nicklas, som seglade för oss, ropade upp igen och trodde att han hade koll på dem. Vi borde ha dem på vår babordssida och då blev vi lite nervösa eftersom det skulle innebära att vi gick innanför dem – och vi hade tänkt att gå på utsidan. Om vi hade dem på insidan så skulle det vara väldigt svårt att se dem eftersom hela kusten är full av gatlyktor och andra ljus som gör det omöjligt att urskilja en halvupplyst fiskfarm. Vi satt därför och spanade väldigt intensivt ut i mörkret. Och det är då jag bara skriker rätt ut! Helt plötsligt så kommer något flygande emot mig i brösthöjd. Jag blir anfallen!!!! Men handen så viftar jag till helt reflexmässigt och lyckas slå bort något blött, kallt och silvrigt. Magnus tror självklart att det hänt något katastrofalt och det tar mig ett par sekunder att lugna ner mig så att jag kan förklara att jag ”bara” blivit anfallen av en flygfisk….. Därefter fortsätter vi spana intensivt men jag håller mig på insidan av doghouset – för att vara på säkra sidan.

Efter all dramatik och passerandet av fiskfarmarna och anfallet av flygfisken så tyckte jag att det räckte för mig ett tag och gick ner och la mig i slingerkojen. Där slocknade jag tydligen för när Magnus meddelade mig att det var 15 minuter kvar så studsade jag bara upp och insåg att jag sovit i ett par timmar. Kl 23 var vi tillagda och ankrade i Arguineguin och i morgon så ska vi jaga solceller igen.

Tack alla för alla glada tillrop och hejjande på SMS till satellittelefonen (Gotland var först 🙂 och Facebook. Nu blev det ett avbrott på vår resa – men det hör ju till. Kram Liv och Magnus

Det händer saker precis hela tiden! Ena dagen så har vi helt plötsligt besök av Ivan och Josefine. De var de tidigare ägarna till Rasmusen Kuheli och de är långseglare på riktigt. De var ute i 3,5 år och har seglat runt hela klotet på denna tiden. När de dök upp så skulle vi precis slänga i oss lite mat och sedan vinka av Carl på bussen till flyget så det h hela blev tyvärr ett litet stressat besök. Vi hade mer än gärna satt oss ned i lugn och ro och fått ta del av deras erfarenheter ett tag. Men det blev inte riktigt så… Sedan, andra dagen,  så har vi ju fantastiskt besök av pappa, Solveig, syster Tina och Göran och detta innebär att vi far och flänger mellan båten och deras hotell. Nu får ni INTE tro att vi klagar. För det är inte meningen. Det är otroligt trevligt att de är här och hälsar på oss. Åter igen blir vi bortskämda med middagar och trevliga utekvällar men på dagarna försöker vi få båten i ordning till överseglingen. Idag, måndagen den 4/1 har vi fått besked om att Swededreams är framme på Cap Verde. Det drar lite i seglingstarmen nu, samtidigt som vi har förstått att deras segling ner dit har varit väldigt rullig. Idag har vi tvättat massor, bunkrat ytterligare ätbara saker , tvättat  samt målat loggen och satt två stora nya handtag i taket på doghouset. Magnus har också varit och kontrollerat läget med vår livflotte och de säger fortfarande att vi ska få tillbaka den i morgon eftermiddag. Detta innebär att vi planerar att lämna Las Palmas på onsdag. Släkten åker hem då också så det känns lagom. Just nu är det fyra-fem svenska båtar som ligger i startgroparna, vad vi vet. Alla ska inte via Cap Verde men det är ändå skönt att vet att det är flera båtar som går samtidigt, åt samma håll. Magnus har ju hunnit fylla år också och han blev ordentligt uppvaktad. Först hade vi familjen på stor middag här i båten och därefter invaderade segelkompisarna och kvällen blev både sen och rolig. Det är inte utan att vi känner att det har blivit alldeles för mycket trevligheter i det senaste. Livet här på holmarna är både enkelt, bekvämt och härligt. Men som sagt, det börjar dra i “förflyttasigtarmen” nu och visst känns det i magen att vi är på väg.

Under ett par dagar har jag nu fyllt vår frys med mat i omgångar och om ni undrar vad en 18 liters frys kan innehålla så kommer här ett exempel 🙂

• 9 x 400 gr Nötfärs
• 3 x 400 gr färdigstekt tacofärs
• 3 x 320 gr grytbitar av fläskkött
• 3 x 350 gr buljongkokt kycklingbitar
• 2 x 230 gr kotletter utan ben
• 2 x 300 gr fläskfile
• 2 x 450 gr fläskkarré
• 2  x 270 gr vitlökskryddad kycklingbitar
• 4 x 375 gr entrecote

Tror inte att det kommer gå någon nöd på oss 😉

Ha det nu bra så hör vi snart igen. Håll tummarna för att vi får tillbaka livflotten i morgon så att vi kan packa ihop oss och lämna på onsdag!!

Vi hade en underbar vecka med barnen på besök. Egentligen så gjorde vi inte så många knop utan vi mest bara njöt av att vara. Vi åt gott, låg på stranden, shoppade lite och läste en massa. Bara att få rå om dem var en härlig känsla och veckan gick alldeles för fort. Det gjorde otroligt ont i hjärtat att krama dem hejdå när det väl var dags. För nu vet vi inte när vi ses nästa gång…. Vissa saker är jobbiga. Detta var extra jobbigt. Men så är det och vi har valt att göra detta alldeles själva. Om vi inte hade varit ute och seglat så hade ändå Mathilda bott i en annan del av landet så det hade inte hjälpt och det går ju inte att stoppa barnen från att bli vuxna  😉

Carl julaftonsbadar

Magnus och Mathilda på julafton

Efter avvinkningen ställde vi stegen mot närmaste stora mataffär och började bunkringen inför överseglingen. Det är inte bara det att vi ska ha mat ombord för en månad. Vi vill gärna passa på att fylla Nanny med så mycket basvaror som möjligt eftersom vi har fått till oss att det är väldigt dyrt med mat i Karibien. Tre timmar och ett par tusenlappar senare var vi tillbaka i båten. Som tur är så har affären utkörning av alla ”icke kylvaror” så vi behövde i ett första läge bara ta hand om lite av maten. Jag ställde mig och delade upp köttfärsen och grytbitarna vi köpt i lagom stora paket. En del av köttfärsen stekte jag och kryddade innan infrysning. Tanken är att jag bara ska kunna ta ut en färdigt paket och tillsätta till en soppa eller gryta snabbt och lätt. Detta att vi har en frys är helt fantastiskt. Den är inte stor, men vilken nytta den gör. Nu kommer jag de kommande dagarna köpa mat och frysa in i omgångar så att allt är genomfruset när vi väl lämnar.

Leverans av varor till båten

Och långa kvitton

Och frågan är när vi nu kommer iväg för vi har fått både trevliga och otrevliga hinder. Torsdagen den 30 december hade vi 23 årig bröllopsdag och denna firade vi genom att packa ner alla ”milijoner” varor som vi köpt dagen innan. I alla fall kändes det som minst en miljon påsar när leveransen kom och fyllde hela sittbrunnen. Men jag var ganska väl förberedd och hade gått igenom hela båten när jag letade efter kackerlackor så det hela var inte så svårt och ut på eftermiddagen var faktiskt allt undanstoppat i god ordning. Magnus hade större problem och det slutade faktiskt med att min älskade man smällde näven i bordet och blev riktigt förbannad. Det är ju så att vi har lämnat in vår livflotte för ompackning. Men affären, Rounaltic, som förmedlar tjänsten kunde absolut inte ge ett pris på ompackningen men de förklarade flertalet gånger för oss att de skickade iväg flotten till sina experter. Sedan skulle experterna ge oss ett pris. Om vi inte ville acceptera priset så skulle vi få tillbaka flotten i samma skick som vi lämnade in den. Det där sista var vi vääääldigt noggranna med för annars så skulle vi stå där med en obrukbar flotte. Och ni kan ju gissa vad som har hänt. Vi fick ett pris på hutlösa 690 Eur och tackade vänligt men bestämt nej med tanke på att vi kan få en ny flotte för strax över 700 Eur. Vi hade dock bestämt oss för att vår flotte håller ett tag till och Magnus hade varit på affären tre dagar i rad för att hämta tillbaka flotten men den fanns liksom inte och firman hade väldiga problem med att skicka tillbaka den…. Sedan kröp det då fram att ompackningsfirman hade trots allt öppnat flotten och nu ville de inte packa ihop den igen. Efter mycket resonerande med butiken så blev nu Magnus så arg att han smällde näven i bordet. Nu har de lovat att de ska fixa det hela men vi tror inte så mycket på det. När vi gick förbi affären på onsdagskvällen så stod vår flotte där. Och såg ut som en öppen mussla med flottedelar hängande ut åt alla håll. Nu är det sagt att vi ska få tillbaka flotten på tisdag den 5 januari vilket då innebär att vi inte kan lämna för att gå till Cap Verde på lördag som tänkt!

Vår livflotte

Vi valde att blunda för detta och gick och åt en trevlig middag med våra vänner istället. Vännerna på Searocco och Svea hade fixat tårta och bubbel till oss på eftermiddagen för att vi skulle få firat vår bröllopsdag och vi fick en trevlig kväll på restaurangen. Efter det så var det dags att ut och gå, berättade Magnus.

Kompisarna överraskar oss på bröllopsdagen

Jag hade ju haft mina misstankar om att någon skulle komma och besöka oss eftersom Magnus prompt ville till Las Palmas och att vi skulle stanna så länge. Så när älskade syster Tina dök upp så var jag inte så förvånad, för hon hittar ju alltid på sådant. Men när Pappa kom gåendes in i hotellets bar så trodde jag att jag skulle trilla av stolen! Det hade jag inte räknat med. Nyårsafton firade vi på en trevlig restaurang med massa god mat. Även Solveig och Göran hade följt med ner hit så det blev en riktig familjemiddag. Sedan gick vi ut på strandpromenaden och hittade efter lite letande ett café där vi kunde njuta av kvällen och på tolvslaget satt vi i en trappa ute på strandpromenaden. Det var förvånansvärt lite raketer. Vi trodde att det skulle vara massor, men det var mest nödraketer som skickades upp.

Syster överraskade med ett besök

Tina och Pappa i sittbrunnen

Syster har såklart med sig äkta varor!

Så nu är det då 2016. Vad händer med tiden. Det går ju så rasande fort!! Vi har varit ute och seglat i åtta månader nu och dagarna bara rinner iväg. Häromdagen så vinkade vi av Swededreams när de lämnade för Karibien och om bara ett par dagar så är det verkligen vår tur att släppa tamparna och gå över stora pölen. Vi har en som vanlig en lista med grejor som ska göras innan vi kan lämna men den känns helt ”överkomlig” Det känns mest i magen vill jag lova. Men vi ser samtidigt fram emot det och det ska bli kul att komma till Cap Verde. Just nu så är planen att gå till Martinique när vi lämnar men vi får se. Det kan ändra sig många gånger innan vi kommer så långt 🙂

Swededreams är på väg att lämna holmarna

Onsdagen den 23:e december publicerades en artikel i Torslandatidningen från oss

Klicka på bilden nedan om ni vill läsa den 🙂

Artikel från den 23 dec 2015

I övrigt så har vi en mysig Jul med våra barn och vänner här nere i värmen. Det är lite blåsigt men allt är mycket, mycket bättre nu när vi fått byta till en plats längre in i hamnen. Natten till juldagen var så hiskeligt jobbig med mycket svall och skvalp ute på brygga T. Till och med vårt mantåg brast av belastningen från fendrarna som gnagde mot grannens båt. Magnus hade dagligen besökt marinakontoret i en vecka med önskemål om platsbyte men bara blivit nekad, dag efter dag. Nu gick jag bort. Jag vart trött och sliten efter en lång natt utan sömn. Planen var att jag skulle se lite lagom lidande och ledsen ut. Men efter en lång väntan och det blev min tur så rann tårarna helt naturligt på mig och 30 minuter senare var vi tilldelad en plats mycket, mycket längre in i hamnen. Det är lite ryck och slit i även i denna delen av hamnen men det går inte att jämföra. Idag ska vi ut på stan och promenera med våra barn. Kanske kolla lite julrea eller kanske bara vara på stranden och bada. Detta är barnens första riktiga semester på ett par år så vi gör vårt absolut bästa med att skämma bort dem. Och oftast gör vi inte så mycket utan vi mest bara är. Själva julafton blev julklappsspel, julbad och ut på kvällen julmingel med ca 80-talet andra långseglare på jollebryggan. Ett mycket trevligt, annorlunda och internationellt julfirande. I går myste vi borta hos Swede Dreams med dubbla grillar och massa god mat. De ligger lite steget före oss och ska lämna för sin översegling redan i morgon och viss, mycket förståelig, stress föreligger hos dem. Det börjar krypa lite hos oss också men vi har ett antal punkter vi ska jobba igenom på båten först och vi vill vänta med det tills barnen åkt hem. God fortsättning på er alla!

Det hela började faktiskt redan på sista kvällen när Eva och Andres var på besök. Ut på kvällen flög det nämligen in ett par kackerlackor i sittbrunnen där vi satt. JUST DET!!! DE FLÖG!!!! Livet är fantastiskt och det går inte en dag utan man lär sig något nytt men just denna kunskap kunde jag mer än gärna vara utan. Vi fick viftat de ovälkomna gästerna överbord och så var det inte mer med den saken. Trodde jag… Ovälkomna småkryp är ett hett samtalsämne bland långseglare och alla fasar för dem. Det är så känsligt att vissa väljer att inte ens tala om att man har fått besök av dem. Det dock alla säger är att det inte är frågan om OM man får besök av dem utan snarare NÄR!! Men ett besök i sittbrunnen räknas inte i min värld och i min värld så skulle vi ALDRIG ha kryp i båten. ALDRIG!! Dagen efter så städade jag ur akterruffen där Eva och Andres sovit och där var den! En stor jäkel som kröp på bakre skåpsdörren. Magnus var snabbare än jag (som förövrigt bara skrek!!) och tog en stor bit hushållspapper som han fångade upp inkräktaren med och hivade hela paketet överbord. Jag satt i sittbrunnen och skakade efteråt. Jag ville bara inte tro det! Jag ville inte att det skulle vara sant! Vi var ändå lite förberedda och hade köpt oss ett par kackerlackshotell och ställde genast ut ett där vi hittat den illa äckliga saken. Så var det frid och fröjd ett tag – fram tills det att jag stod och lagade middag när vi seglade mot Las Palmas. Då kröp det fram ytterligare ett äckel-päckel, och denna gång på skåpsdörren till köket. Nu upprepades proceduren från gårdagen. Magnus var snabb och jag skrek. Efteråt var jag åter igen lite chockad och jag tror till och med att jag grät en skvätt. JAG VILL INTE MER!, tänkte jag. Behöver jag nämna att maten denna dag inte smakade särdeles gott… Aptiten var lika med noll :-(.  Ytterligare hotell placerades ut och jag började städa frenetiskt. Så här ett par dagar efter ”incidenterna” så har jag städat igenom alla utrymmen där det små sakerna kan tänkas trivas och till min stora lättnad så hittar jag ingenting. Alla utrymmen är ordentligt gnuggade tillslut avtvättade med ättiksvatten. All vår mat var tidigare välpackad men har nu det mesta fått ytterligare påsar omkring sig och det ligger lagerblad i varenda påse. Jag är rent ut sagt väldigt lättad över att jag inte hittat några spår. Och våra kackerlackshotell är helt tomma – inte ett kryp av något slag så långt ögat kan nå! Så just nu andas jag ut och har bestämt mig för att detta var bara ett tillfälligt besök och inbillar mig att vi fortfarande är i läget OM och inte läget NÄR.

All mat i lilla skafferiet

Vi har en del under våra kojer i fören också

Allt är inte så lätt att nå…

En bieffekt av mitt intensiva städande är att jag numera har stenkoll på vad vi faktiskt har för livsmedel ombord. Samtidigt som jag plockade ur alla skåp och skafferier så har jag bokfört vad vi har och hur mycket vi har av olika saker. En hel del av grejorna har vi tagit med ända från Sverige andra har vi köpt på oss längs med vägen och UPS… vad mat vi har ombord. Och detta är INNAN vi har börjat bunkra för överfarten. Våra goa vänner på LEA säger att det mesta finns där borta på andra sidan pölen – men att det är dubbelt så dyrt. Detta gör ju att vi gärna vill bunkra på oss så mycket som möjligt så vi kommer försöka få ner så mycket som möjligt i Nanny trots allt. Vad vi ska äta under själva överfarten har jag bara så smått börjat fundera på. En hel del av de konserver/torrmat vi har ombord är ju tänkt att vi ska ha vid själva överfarten så just nu håller jag (som vanligt) på att flytta runt omkring saker mellan mina olika matförvaringsställen. Det gäller ju att den mat vi tror vi vill äta vi under överseglingen inte ligger längst bort, nere, inunder… ja på något jobbigt ställe alltså.

Om det är någon som faktiskt vill se min lista över vad vi har ombord i Nanny, just nu, så ligger  den här.

Före Bunkring

I morgon – ja då är det dags för det mest efterlängtade besöket! I morgon så landar våra älskade ungar här och jag kommer att krama ihjäl dem! Bokstavligen!!! Nu räknar vi timmar tills vi får se dem <3

Onsdagsmorgonen blev en avskedsdag då vi efter en lång och god frukost kramade Eva och Andres farväl när de gick bort till bussen. Det blev så märkligt tomt… Men vi satt inte sysslolösa så länge utan satte igång med att återställa båten i seglingsskick. Vi började diskutera om vi skulle ta oss till Las Palmas på torsdagen eller fredagen. Jag var lite orolig för detta eftersom vi från flera håll fått höra att det var fullt och enda sättet att få en plats i hamnen var att gå dit och lägga sig för ankare utanför och på något sätt ”köa” sig in. Ankarviken utanför Las Palmas är ganska bra förutom i sydliga vindar och de kommande dagarna sägs det att det ska blåsa mestadels… ja, just det! Sydliga vindar. Så jag slängde iväg en fråga till Micke och Lotta via Messenger och undrade över läget i hamnen. Snälla och goa som de är så knatade de genast upp till hamnkontoret för att undersöka möjligheterna till en plats för oss. Eftersom de inte är direkt kända för sin charm på detta hamnkontor så blev vi mäkta glada och överraskade när Lotta efter en stund meddelade att de hade blivit lovade en plats till oss. Till och med en riktigt, riktigt bra plats, långt inne i hamnen. Därmed gick Magnus bort till hamnkontoret i Puerto Mogan för att checka ut oss därifrån så att vi kunde lämna riktigt tidigt på torsdagsmorgonen. Men se det var svårare än tänkt för där fanns endast en marineros och han förklarade han minsann inte kunde sköta utcheckningen utan vi fick vänta till i morgon eftersom kontoret faktiskt var stängt idag. –Vadå stängt? Frågade Magnus… Jo, så var det – det var stäng idag, Men detta gick Magnus inte med på och efter lite krångel så blev vi faktiskt utcheckade!

Strax innan 07 på torsdagsmorgonen så tuffade vi ut ur hamnen och vinkade farväl till det mysiga Puerto Mogan. Vi visste att vi skulle få motvind en stor del utav sträckan och ville avverka ett par sjömil under de stilla morgontimmarna. Tidigare än 07 går inte att förflytta sig om man inte vill jobba i bäckmörker. Dagen blev solig men rätt rullig och det var väldigt skönt att komma in bakom vågbrytarna i Las Palmas efter 43M för det blåste på rätt bra ut på eftermiddagen. Eftersom vi hade en plats som väntade på oss så gick vi direkt till incheckningsbryggan och Magnus knatade upp till hamnkontoret samtidigt som Lotta kom och gav oss välkomstkramar. Magnus var tillbaka från kontoret på tre röda sekunder och såg allt annat än nöjd ut. Enligt personalen så fanns det inget antecknat om att vi skulle komma och de undrade VEM var det som hade sagt att vi hade en plats????  Det visste ju inte Magnus så Lotta kom till undsättning och följde med honom in på kontoret för att peka ut vem som hade bokat in oss på en plats. Nu hade vi sådan otur att den killen inte jobbade denna eftermiddag och därmed så var vi helt körda! Vi borde ju verkligen förstå att vi inte kunde räkna med att bara komma in i hamnen och få en plats – sådär bara…. Efter mycket om och men så fick vi i alla fall ligga kvar på incheckningsbryggan men vi fick absolut inte lov att lämna båten. Så det var inte mycket annat att göra än att följa order och sitta i sittbrunnen i solen med Lotta och Micke. Ut på eftermiddagen kom Nick på den Tyska båten Mango bort till hamnkontoret och skulle checka ut. De skulle lämna hamnen tidigt på fredagsmorgonen och vi var ju snabba att förstå att då skulle det ju deras plats bli ledig. Så Magnus tog med våra papper och hängde på Nick. Om Magnus blivit idiotförklarad innan av den otrevliga damen på hamnkontoret innan så var det inget mot vad han blev när han kom med inspelet att vi kunde ta Mangos plats när de lämnade på fredagen. Det gick ju NÄMLIGEN inte ALLS!! Då gav vi upp och beslöt oss för att vänta tills de öppnade igen dagen efter. Strax innan kl 09 på fredagsmorgonen stod Magnus utanför kontoret igen, laddad med massor av charm och tålamod. Det tog en timme innan han kom ut igen men då hade han lyckats att förhandla tills sig en plats på bryggan allra längst ute i hamnen. Brygga T är känd för att vara den sämsta bryggan i hela hamnen och den ligger vidöppen för vindar från söder och självklart så blåste det fortfarande från söder. Efter ytterligare lite väntan så kom det en marineros med en gummibåt och lotsade oss ut till vår plats. Vi hade först tänkt att vi skulle backa in på platsen men det blåste så kraftigt från sidan och dessutom så skulle vi få vinden rakt in i båten så vi bestämde oss för att lägga fören mot bryggan istället. Och det var tur! För när vi var nästan framme så insåg vi att vi inte bara hade fått hamnens skvalpigaste plats. Mitt på vår plats var det också placerat en bryggstolpe med en diameter på strax över halvmetern. Runt denna stolpe är det en ram med rullar som i sin tur sitter fast i flytbryggan så att den kan åka upp och ner med tidvattnet. Allt detta gjorde det till en omöjlighet att hoppa iland. Men som tur är så fick vi fin hjälp av de andra båtarna som tog tamparna och efter lite pyssel så fick vi också snusklinorna i aktern på plats. Marinerosen var fantastiskt smidig med sin gummibåt och agerade fender tills vi satt hjälpligt fast. Sedan följde två timmars förtöjningsarbete med Bungys och Forshedafjädrar samt att tamparna med splitsade kausar fick schacklar i bryggan. Till slut fick vi fören in till bryggan vid sidan av stolpen genom att trycka oss upp mot vinden mot grannbåten.  Phu…… Men vi ska inte klaga – för vi har trots allt fått en plats inne i marinan och vi slipper ligga ute för ankare. Och hamnpenningen är löjligt låg. Vi betalar ca 7 EUR per natt och då ingår el, vatten och duschar.

Under eftermiddagen så hann vi också lämna in livflotten för prisförslag på ompackning. Christer och Affe hjälpte oss att få av den tunga svulsten från den gungande fören och än en gång var vi mycket tacksamma för den fina dragvagnen vi har. Den underlättade transporten avsevärt! Det ska bli intressant att se vad prislappen för ompackningen kommer att landa på 🙂

På kvällen passade vi på att besöka den traditionella fredags-svenskträffen på Sailors Bar. Det finns många rutinerade seglare här att lära sig mycket av och ett gäng av oss som ska över Atlanten träffades lite tidigare och diskuterade vad som finns av burkkonserver som är värt att ha med sig. Så efter en liten bökig start så är vi nu i alla fall på plats i Las Palmas och vår ”att fixalista innan Atlanten” hänger på anslagstavlan – så vi lär inte ha någon brist underhållning  🙂

Micke Westins bok

Innan Micke och Lotta lämnade oss i Marina Rubicon på Lanzarote så stack Micke till oss en bok. Det var hans egna, nyutkomna bok med titeln “Dra dit pepparn växer”. Boken är tänkt som del ett av tre där, denna första del fokuserar på tiden innan långseglingen och förberedelserna. Boken belyser både det ena och andra som är matnyttigt och det känns som en bra bok för dem som börjat fundera på långsegling i någon form. Micke begränsar inte på något sätt vad en “långsegling” är utan lämnar det upp till var och en att besluta – något vi tycker är väldigt bra. Han har även fått hjälp och inspel från andra erfarna långseglare vilket ger en lite större bredd på innehållet. Vi håller med om det mesta i stort, dock ska erkännas att kaptenen och tillika flaggfascisten ombord var mindre nöjd med stycket som beskriver hur man kan använda en printer för att skriva ut sina egna pappersflaggor och sedan laminera dem – men det får stå för honom 😉 Sedan är det självklart lite olika nivå på tipsen. Men det är bra, för även de små sakerna kan få stora konsekvenser om man inte tänkt på dem, men dit tillhör kanske inte tipsen om när man bör borsta tänderna under en långsegling. Det känns också som att boken blev lite snabbt ihopsatt på slutet för det finns en hel del stavfel och konstiga avstavningar  – men det ändrar ju inte på faktainnehållet och jag som själv skriver rakt av som jag tänker med allt vad det innebär av stavfel och påhittade ord ska nog inte kasta sten i det glashuset. Dessutom så har ju faktiskt Micke lyckats med det han förutsatte sig – att komma iväg på en långsegling och om det då innebar att han fick prioritera ner lite av boken i slutet så må väl det vara hänt 😉

För oss som redan har gett oss iväg på vår längesegling så är huvuddelen av bokens innehåll redan känt och det mesta till och med självklart men vi fick oss allt ett par tankeställare som ledde till ytterligare ett par punkter på vår “att fixa innan Atlanten-listan”. Men det är ju med denna boken som alla andra – man väljer ut det som man tycker är bra och så tar man till sig det.

Vi tror att den passar väldigt bra för den som börjar fundera i dessa banor eller för den som vill drömma sig bort i soffhörnan en liten stund. Kanske en bra julklapp? Den går bland annat att köpa på Drömresans hemsida.