Nanny

Jag har nog nämnd det förut, det här med att VHF:en fungerar som ett socialt media för långseglare. Man kan höra både det ena och det andra på radion och det gäller att passa sig, för om man inte följer det oskrivna regelverket så får man skäll. Flera öar har sina egna organiserade radionät och här på södra Grenada så cirklar allt runt kanal 68 på radion. I vanliga fall så har man ju alltid på kanal 16 och när man blir uppropad så byter man till en annan lämplig kanal. Så är alltså inte fallet här. Här lyssnar alla på kanal 68. Detta gör att man använder denna kanal när man vill prata med någon annan och sedan går man vidare till en annan kanal. Om man råkar bli lite för långdragen på 68: an får man sig genast en avhyvling av någon självutnämnd radiopolis. Men det händer inte jätteofta och till och med barnen har en hiskelig radiodisciplin här
Varje måndag till lördag så börjar våra dagar med att vi lyssnar på det sk “nätet” kl 07:30. Det är en person som är netcontroller och håller ihop ett litet radiosamband mellan vikarna. Det pratas det om allt från väder till sociala aktiviteter. Samtidigt så får man till sig vilka företag som erbjuder sina tjänster och han man några frågor eller något att sälja så finns det avdelningar för detta. För mig var detta väldigt bra när jag behövde få tag i en tandläkare och ställde helt enkelt frågan på “nätet”. Jag fick snabbt tre, fyra svar och rekommendationer med telefonnummer och allt. Det är ingen tvekan om att det finns en stor vilja att hjälpa till inom långseglarkretsar. Men det finns också ett väldigt stort mått av “förståsigpåare” som lägger sig i både det ena och andra. Det finns inte bara radiopoliser här det finns poliser inom allt som klagar på allt, bara de får ett tillfälle. Ibland leder detta till rent komiska situationer när de olika personerna ska överträffa varandra och den stackars netcontrollern förtvivlat försöker hålla gubbarna (ja, för det är oftast gubbar) i schack. Men oftast är nätet väldigt trevligt. Radion står alltid på och är det någon som undrar något så lyfter denna helt enkelt bara på luren och säger “General annoucement, general announcement och därefter ställer man sin fråga eller ger sin informationa. Det brukar inte ta många sekunder innan svaren kommer. Frågorna rör allt från de som vill ha teknisk hjälp till om någon vet vilken film som visas inne på Tickibar på kvällen. Jag gillar denna totalt spontana del av nätet för det blir att ofta man drar på smilbanden . Barnbåtarna som ropar på varandra kan vara riktigt underhållande och ibland alldeles för tjatiga. En riktigt stjärnklar kväll var det en kille som gick ut på nätet och bad alla titta uppåt och sedan gav han oss en liten spontan lektion i astronomi. Hur trevligt som helst. I går var den några som hittat en kudde flytandes mellan två ankringsvikar och meddelade att den återficks mot beskrivning. Så håller det på under dagarna. Ibland blir det så mycket tjöt att vi stänger av radion men den åker snart på igen – för tänk om man missar något!
Bland mina favoritutrop så kommer här två konversationer som fick mig på riktigt glatt humör.
– Detta är Båten XX. I går fick jag en ölkylare av personalen i restaurangen i Secret Harbour. De berättade att den tillhörde en annan båt som redan åkt hem och frågade om jag kunder återlämna ölkylaren. Jag lovade att göra detta, men kvällen blev sen, och nu kommer jag inte ihåg vilken båt som skulle ha ölkylaren. Så… Den båt som saknar en ölkylare kan väl höra av sig till mig… Klart Slut
Jag fullkomligt bröt ihop när jag hörde detta och tänkte att den killen nog skulle dra ner på antalet öl ett tag framöver. Igår fick vi också höra följande konversation. Eftersom de aldrig bytte från kanal 68 fick vi höra hela!
– Båten YY, Båten YY, detta är den mobila enheten på Båten YY.
-Detta är Båten YY
-Kan du hämta upp oss på dingebryggan?
-Nej! Det kan jag inte.
-Nähä! Varför inte!! (säger hon med en mycket arg röst)
-För det är du som har dingen och du har förmodligen själv förtöjt den vid dingebryggan där du står just nu…. (sagt med en sötsyrlig röst)
-Oh…..ja, just det ja….. Kommer snart…. Klart Slut

Så roligt kan det alltså vara med långseglar Facebook. Och vad många glömmer är att alla kan tjuvlyssna och jag tror att det är många som gör det när de har långtråkigt 🙂

Rutger på plats!

Det har varit ett par snurriga dagar (haha – insåg först inte mitt egna ordskämt ;-)) .

Carlos och Magnus har slagit sina kloka huvuden ihop och fått ihop ställningen som vår vindsnurra, numera döpt till Rutger, ska sitta på. Det är en konstruktion som sitter fast på radarstolpen och själva propellern hamnar alltså över radarrandomen. Inte helt enkelt. Men efter många funderingar så sattes i alla fall ställningen på plats. Sedan skulle bara Rutger upp på ställningen… Det var ju inte det lättaste eftersom det blev väldigt högt. Nu var det helt och hållet vindstilla så vi släppte ut all kätting vi hade och backade bort till Swede Dreams. Med ett jättegäng fendrar så hade vi precis fått allt på plats när det kom en åskskur. Regnet bara öste ner och strax efter det så kom det vinden och det med besked. Så vi fick släppa alla tamparna så fort det bara gick och dra oss tillbaka till vår ankringsplats. Men som vanligt så varade inte skuren så länge och vi var snart tillbaka igen. Jag stod bak på vår badbrygga och såg till att vi inte kom för nära medans killarna jobbade från Swede Dreams. Varenda dinge som närmade sig fick arga visslingar och handviftningar för att de inte skulle dra upp mer svall än nödvändigt. Med massor av balanskonster, muskler och god kämpar anda så fick vi upp Rutger. Men det blev inte bra…. Röret var för högt och det  hela blev väldigt instabilt. Sent ut på kvällen gav vi helt enkelt upp och tog ner Rutger igen. Bedrövelsen och besvikelsen var stor och humöret var inte på topp när vi åkte bort till Jono. På Jono fanns redan Paco och Luna. Kristin såg snabbt till att mata oss och ge oss något gott att dricka och strax var humöret på väg upp igen. Det är så fantastiskt med alla dessa fina vänner vi har här. Alla är engagerade och alla vill hjälpa alla när det sker saker och ting.

Ritning och konstruktion

Inpassning av ställningen

Stativet poppnitas på plats

Högt stativ – det är svårt att nå….

Våra räddare i nöden, Kristin och Dan

Jag sov inte mycket denna natten. Bland annat för att det var väldigt varmt och helt vindstilla men samtidigt så kunde jag inte släppa detta med att radarstolpen behövdes stabiliseras ytterligare. Så tidigt på morgonen drog jag upp vår låda med “bra att ha rostfiragrejjor” och där fanns lösningen jag funderat ut på natten. Vi har helt enkelt dragit en vajer mellan radarstolpen och vår targabåge. Vajern spänns sedan upp med en vantskruv. Vajern sitter rätt högt  och både Magnus och jag kan gå under den utan problem. På targabågen har vi satt en ring som vi fäster vajern i med hjälp av en skothake. På så sätt kan vi lätt ta bort vajern om den skulle vara i vägen.  Sedan fortsatte vi med själva ställningen och förkortade helt enkelt röret. Så ytterligare en gång backade vi bort till Swede Dreams och fick upp Rutger på plats. Carlos svetsade fast de sista delarna på plats. Det var en ren akrobatsvetsning. Vid flera tillfällen hängde han på utsidan av båten med en lina runt magen för att inte trilla i plurret. Och ÄNTLIGEN var snurran på plats. Fast det innebar också att vi var tvungna att kapa en del av seglet till vindrodret. Förhoppningsvis så kommer det att fungera bra ändå!

Liv agerar fender….

Svetsning på kvällen när det är stilla. Carlos hänger i ett rep på utsidan.

Magnus skyddar mot vinden med hjälp av en matta när Carlos svetsar.

Vi har ännu inte sett så stor effekt av Rutger eftersom det inte har blåst så mycket men än så länge verkar det rätt lovande. Han är rätt tystlåten av sig och ger endast ifrån sig ett svagt hummande men ibland hör vi en lite ton men det är ingenting som stör. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig.

Dagarna går fort och vi gör vad vi kan för att bli färdiga. Det drar i seglingstarmen men vi måste ta en  sak i taget. Magnus har varit inne i St George och förlängt vårt uppehållstillstånd med en månad fast vi hoppas på att det ska räcka med en vecka. Jag har tillbringat flera timmar per dag tillsammans med Paco och Luna och vi jobbar med deras matte. Jag har med andra ord fungerat som lärare och det är ju en  upplevelse. Samtidigt är det väldigt roligt och det är skönt att känna att vi kan göra lite nytta när Carlos är så snäll och hjälper oss med våra projekt.

Luna har gjort sandglass till mig

Man kan inte ha skola hela dagen.

I övrigt så har hummersäsongen börjat igen. Det märks på att de lokala fiskarna nu kommer och visar upp sina fångster och vill sälja dem. En av dem kom med en hummer som nästan var en meter lång. Jag har aldrig sett ett sådant monster i hela mitt liv! Men eftersom jag inte äter skaldjur så blev det aldrig en fråga om att köpa en sådan.

Sofie nosar på en nyfångad hummer

Sedan så har jag lyckats med det otroligt onödiga konststycket att hälla en kopp brännhett te på min högra höft. Fråga inte hur jag lyckades, men det resulterade i ett sår på ca 5×10 cm. Jag har brännsårsplåster på och det kommer säkert att gå bra. Det jobbigaste är faktiskt att jag inte kan bada… så det är lite svettigt. Men det känns bäst att vänta en vecka, minst så att saker och ting får läka i lugn och ro.

Kram på er alla!

I förra veckan så hade vi en artikel i Torslanda Tidningen. Men det var så mycket som hände då eftersom vi stod på land så jag hann inte med att publicera den… Men nu kommer den 🙂

Klicka på bilden så kommer ni till artikeln

På torsdagsmorgonen hade vi båten klar och redo för lyft kl 07:30. Vi hade tid för att lyfta kl 08 och satt därför i lugn och ro i sittbrunnen 07:45 när en gummijolle kom utfarandes med två killar i. De var från marinan och förklarade hur vi skulle ha fendrar och linor förberedda för att allt skulle gå så smidig som möjligt. Magnus och jag bara tittade på varandra! De kom alltså ut till oss EN KVART innan avtalad tid! Det är man inte van vid i Karibien! När vi närmade oss slipen så tog gummijollen hand om en aktertamp för att snabbt kunna överlämna den till en av de 6 (Ja SEX) killar som stod på betongpirarna och tog emot oss.  Det hela gick mycket enkelt och smidigt. Därefter hoppade två dykare i vattnet och såg till att Nanny hamnade perfekt i vaggan innan hon drogs upp. Vi var rätt glada för att vi sluppit det stora lyftmonstret till kran som vi först trodde vi skulle behöva tampas med. Nu drog de bara upp henne så fint och försiktigt och innan hon fick en ordentlig avsköljning med högtryck. Hon var faktiskt inte så farligt beväxt som vi befarat men vi hade ju ingen bottenfärg kvar i vattenlinjen överhuvudtaget!

På väg in vid slipen

Nanny i vagga

Sedan placerade de ut en hel absurd mängd med stöttor och dessutom fyra betongblock som de spände fast henne i. Det gick inte fort men de var mycket, mycket försiktiga med båten hela tiden. Även nu var det åtta gubbar som jobbade och strax innan 10 var allt klart och vi hade både ström och vatten samt fått en ställning framkörda till oss. Därefter hämtade de Searocco och Ocean Maiden och placerade dem bredvid oss. Vi började jobba direkt och insåg väldigt snart hur hett det kan bli på en stor vindskyddad grusplan på dagarna. För att inte tala om hur varmt det är i båten på nätterna då man samtidigt har ett omöjligt krig mot alla monstermyggor. Mina ben anses av myggor som någon form av delikatess tror jag. Det kliar inte jättemycket av betten men betten blir fort vätskefyllda blåsor som spricker och det rinner vätska ur dem hela tiden. Det är mycket lätt att få infektioner i såren som är väldigt svårläkta. Första dagens höjdpunkt var dock kvällens dusch! Tänk att få kliva in i en dusch med fyra väggar och kunna duscha så länge och så mycket som man vill. Det var sex månader sedan sist och gissa om det var skönt! Dag två så slipade jag hela botten på Nanny med en exenterslip vilket ledde till att jag såg ut som en röd smurf…. Kanske gammelsmurfen då! Searocco var svarta och blå smurfar och Silke var en helblå smurf! När jag stod utanför duschen den kvällen och skulle dra av mig de svettiga och röda kläderna så slutade det hela med att jag helt enkelt klev rätt in i duschen med kläder och allt. Jag stod säkert där i 20 minuter och skrubbade både mig och kläderna och det rann en stril av röd färg runt fötterna på mig 🙂

Lilla Svartsmurfen

Stora Svartsmurfen

Den blå smurfen…

Vi har fått tvättat och polerat skrovet, slipat hela botten och dessutom höjt vattenlinjen ca 10 cm. Vi fick köpa ytterligare en burk med svindyr bottenfärg men det känns jättebra att ha fått på hela fem lager färg i vattenlinjen. Vår förhoppning är att vi nu ska slippa lyfta på två år! Sedan har vi haft en mängd av andra små projekt. Det är otroligt att man kan hitta på så många olika saker att göra när man har obegränsad tillgång till sötvatten!

Magnus polerar propellern

Lunch i skuggan

Polering av rostfritt

Gul primer för att bottenfärgen ska sitta bra!

Silke fixar

Det har varit riktigt roligt att stå tre båtar bredvid varandra och vi har grillat nästan varje kväll. Det är en underlig känsla att sitta på land UNDER båten och umgås på kvällarna. En kväll blev vi utbjudna till våra underbara kompisar på Jono. Kristin hade fixat så massa god plockmat och dessutom bjöd hon på världens mumsigaste Margaritas! Att få ett stort glas med isgegga och sprit efter en riktigt hård dag och samtidigt sitta i sittbrunnen med kvällsbrisen i håret… Det kan inte bli bättre avkoppling.

Vi tog oss en tur till Hog Island och badade en kväll också – det var inte fel!

Liv o Silke slappar på Hog Island

Affe, Dan och Christer tar en välförtjänt öl på Hog Island

Sista kvällen grillade vi tillsammans med Jono och drack massa bubbel för att fira hur duktiga vi varit.

Viärklaragrillfest!

Gänget – trötta men glada

Totalt har vi varit på torra land i sex dagar och det var kanske en dag för länge men det har varit skönt att slippa att stressa. Vi har slitit som djur! För detta har vi fått betala ca 400USD och det tycker vi är mer än rimligt med tanke på att enbart bottenfärgen kostade 700USD…. Vi rekommenderar verkligen Clarkes Court Marina för trevligare och proffsigare ställe får man leta efter. När de kom och hämtade Nanny för sjösättning tre timmar innan avtalad tid var vi mer än klara och överlyckliga för att få komma i sjön igen.

I skrivandes stund sitter jag i sittbrunnen och Atlantbrisen blåser så härligt i håret samtidigt som Nanny gungar lite behagligt. Snacka om att man är tillbaka i sin rätta miljö. Både Nanny och jag!

Och just nu så ropade Atla på radion. De lämnar oss nu och går till Tobago för att sedan fortsätta söderut innan de vänder. Kanske kan vi få till en träff på San Blas innan de går genom kanalen i Panama!!! Tack för roligt sällskap och segla väl!!

Som rubriken anger så har vi alltså fortfarande inte fått våra rör. (Mummel, gnäll och massor av fula ord)

Måndagen kom och gick och vi fick alltså inte våra rör. Leverantören svarar heller inte på mail, såklart, men Magnus råkade springa på honom inne på marinan och det var nog tur att jag inte var med får jag hade fått ett psykbryt, tror jag. Leverantören talade helt enkelt om för Magnus att rören inte ens hade lämnat Trinidad ännu….. – För det har ju varit karneval, hänvisar han till. Men för i H-LV-T-!!!!! I hur många veckor ska man kunna skylla på att det varit karneval i tre dagar? – Men när båten kommer in på fredag ska jag personligen gå ombord och hämta rören! Ja, eller hur… I skrivandes stund är det söndag och vi har inte sett till några rör. Christer på Searocco köpte lite grejor från Australien och fick de levererade på fyra dagar. Sedan tog själva tullarbetet fem dagar men ändå! I fredags eftermiddag hade han sina saker. Vi har väntat i över en månad nu. Jag blir verkligen skogstokig på hela denna historien och vi ångrar bittert att vi ens drog igång det. Men nu har vi en stor vindsnurra i akterruffen som tar plats och vi har ingen stolpe att sätta den på. Det är nog tyvärr så att det är dags för oss att blanda in polisen i denna historien för det verkar faktiskt som om vi har blivit lurade. Varför kan det aldrig vara enkelt??

På onsdag ska vi flytta oss hela 5M, två vikar bort för på torsdag ska Nannygumman upp på torra land. Vi är nästan färdiga med allt arbete vi hade bestämt oss för att göra innan lyftet så det är vi nöjda med. Det ska bli lite spännande att se hur det är att bo i båten, i denna värmen, på land och försöka få lite jobb gjort. Det viktigaste är ju att vi får henne bottenmålad och vi har faktiskt tänkt att höja vattenlinjen ytterligare 10 cm för att slippa allt smuts och beväxning som på något skumt sätt kryper upp på friborden.

Att vi ska lämna vår trygga ankarplats känns tudelat. Vi har legat här i snart tre månader och det är riktigt trevligt och mysigt här. Men samtidigt så är vi hiskeligt rastlösa och vill komma ut och segla. Men vi kommer sakna det enkla livet här med bra tillgång till service, trevligheter och alla vänner.  Jag kommer bland annat sakna att kunna gå på yoga två gånger i veckan men jag får väl hitta på något annat. Vi får se om vi får till en bukringssegling upp till Martinique för nu står lågtrycken på kö ute på Atlanten. Annars får vi gå i en båge mot ABC-öarna för att inte hamna för nära Venezuela.  Vi följer noga vädret flera gånger per dag och ibland får man lite skrämselhicka när man ser prognosen. Men det gäller att hålla sig lite kall för de prognostiserar till och med “störningar” och sätter procentsatser på hur stor sannolikheten är för att det ska bli ett lågtryck. Och ett lågtryck behöver inte innebära att det blir en orkan av det hela. Så som det är nu så går man ibland och oroar sig för något som till 40% chans kommer att bli ett lågtyck och som sedan kanske utvecklas till en kuling som med största sannolikhet kommer gå norr om oss. Någon sa att det under en orkansäsong bildas över 200 störningar som skulle kunna utvecklas till en orkan eller tropisk storm. Hitintills kanske vi har sett ett 20 tal störningar och endast en har blivit till en namngiven storm och den verkar hålla sig mitt ute på Atlanten, långt norr om oss och lär inte påverka oss alls. Men om vi ska ta oss upp till Martinique för ett par dagar så vill vi gärna ha en riktigt bra prognos så att vi inte riskerar att segla in i något dumt.

Vi befinner oss vid den röda ringen. Markeringarna är alltså störningar som kan bli stormar eller orkaner. KAN bli….

I början av veckan så hade vi faktiskt lite skitväder här. Det kom ett par kraftiga byvindar och helt plötsligt gick radion på högvarv. Det var flera båtar som draggade och eftersom det var på kvällen så var många i land för att äta middag. Den största båten i viken hamnade tyvärr uppe på revet, trots hjältemodiga försök av många att rädda den. Ägaren befann sig tydligen på andra sidan jordklotet och båten var obemannad. Det kan inte ha varit roligt att få det samtalet…. Efter ett par dagar så lyckades de faktiskt dra loss den och den ligger nu tryggt förtöjd vid kaj inne på marinan.

Stackars båt!

Våra kanadensiska vänner på Jono har besök av sina ungdomar i ett par dagar och fixade därför en minibuss med guide för en hel dag. Vi på Nanny, Swede Dreams och Searocco var inte sena att hänga på och vi fick en jättehärlig dag med besök på chokladfabriker, muskotfabrik, romdestilleri och mycket, mycket mera. Cutty som chauffören hette var mycket kunnig och gav oss fullständiga lektioner i både öns historia som såväl naturen och allt möjligt annat kul. Det blev en lång dag med massor av roliga upplevelser. Det roligaste var nog trots allt destilleriet. Det drevs på exakt samma sätt som det gjorts sedan 1700-talet. De hade 80 anställda och exporterar ingenting eftersom efterfrågan på ön är större än tillgången. Dessutom så blir deras rom så stark att man inte får ta med den på flygplan för den anses som farlig. Men för att lösa det problemet så har de skapat en “flygplansvänlig” produkt som späds med destillerat vatten för att få ner procentsatsen under 70%…. Hela fabriken drevs med ett vattenhjul och arbetarna stod mitt i de gamla maskinerna och stoppade ner sockerrör i krossmaskiner endast iförda flip flopp -tofflor. Eftersom allt drevs av det gigantiska vattenhjulet så fanns det heller inga säkerhetsanordningar som stoppknappar eller liknande. Jag vågade faktiskt inte fråga om olycksstatistiken. Alla flaskor fylldes sedan för hand. Och hur smakade romen? Svaret kan bara bli ett och det är:  Vedervärdigt!

Dan och Kristin vid Concordvattenfallet

Muskot i långa banor

Vi får väl oxå vara med på bild då….

På chokladfabriken

Klart man får smaka också

Magnus testar chokladöl

Kanadensarna på lunch

Öns mest populära rom

Vattenhjulet som driver hela fabriken

Flipflopp på romfabriken

Dessa maskiner har varit med ett tag

Vår guide visar upp själva kokapparaten

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Två olika flaskor där man i den ena späder ut romen med vatten

Alla är lika nyfikna 🙂

Förjäsning och rensning. Luktade urk!

Självklart skulle det provsmakas också

Vi fick även besöka en övergiven flygplats

Carlos lycklig inne i ett av de gamla planen

Hela vårt bussgäng!

Idag är hela svenskmaffian bjudna till Atla på middag. Vi ska få lära oss att spela domino på Grenadavis och äta köttbullar. Ska bli kul!!

Det här med att beställa saker här i Karibien går ju sådär bra, rent ut sagt… Det är nu tre veckor sedan vi beställde ett 6 meter långt rostfritt rör som skulle levereras efter en vecka. Eller hur…. Först så blev det ju lite mer än en vecka eftersom vi lagt beställningen en onsdag. Så då blev det ju till fredagen efter. Fredagen efter kom och gick och sedan blev det karneval. Och när det är karneval så står ALLT bom stopp still! Alltså, strax efter karnevalen kommer röret! Så bra! På onsdagen då? eller??  Onsdagen kom och gick och vår leverantör slutade svara på mail. När vi fick tag på honom på torsdagen när han gjorde ett jobb på Jono, våra Kanadensiska kompisars båt, så förklarade han att rören faktiskt skulle komma under fredagen. Jaaa! ropade vi. När möts vi i marinan för överlämnandet, frågade vi. – Nej, inte så… Alltså BÅTEN med rören kommer till Grenada i morgon.  – Driver du med mig???  – Jag känner kaptenen så jag kan säkert få loss röret snabbt. – Du menar att en hel båt ska lastas av och allt ska ta sig genom den nitiska tullen en fredag eftermiddag och sedan ska du kapa röret i förbeställda längder och detta kommer ske under fredagen? Frågade Magnus. – Nja… nä… Kanske inte. Men måndag! Då har ni era rör! Säkert! Vi tror nu inte så mycket  på detta och börjar faktiskt misströsta en del. Vi ska lyfta båten om en och en halv vecka… Då var det tänkt att både vindsnurran och dävertarna skulle sitta på. Men det får vi nog glömma… Även om Carlos jobbar dygnet runt så tror vi det blir svårt. Vi får göra så gott vi kan och JA, jag vet att vi är i Karibien och att allt går så mycket långsammare här. Men det får ju finnas gränser…..

Det är ju inte så att vi har långtråkigt. Vi har att göra och det händer ständig saker och ting. Det blir trängre och trängre i ankarviken för varje dag som går och detta gör ju att det händer lite saker. Bland annat fick vi vår ankarmarkeringsboj avkörd härom dagen och vi har fått en granne mellan oss och Swede Dreams. De ligger “intressant nära” Swede Dreams om man ska säga det på ett fint sätt!

Annars så har vi också träffat kompisar IRL som det väl så fint heter. För ett par år sedan så fick jag kontakt med Eva över nätet via den fina FB gruppen Women who Sails. De är från Sverige och köpte en båt i Florida som de nu seglat ner hit och när vi fick träffa Eva och Peter för första gången nu i tisdags så kändes det som att träffa ett par gamla goa vänner. Deras Atla är monsterstor på över 60 fot och det var en kul rundtur att få se den. Den är riktigt smal för att vara så stor och den är byggd för att leva och segla i. Inte för att ha charter med. Vilket gör att den har fokus på smarta lösningar och hårt väder istället för att försöka få in så många bäddar i båten som möjligt.

Peter i gohörnan på Nanny

Eva på besök

Vackra Atla!

I går fyllde allas vår Lola år och hennes omtänksamme man hade fixat en så fin grillfest på stranden för henne och oss. Det var grillad mahimahi, kyckling och fläskfilé mm. Dessutom en massa goa drycker i en stor islåda. Jag hade bakat en chokladkladdkaka som också uppskattades. Tanken var att det skulle vara varm hallonsås till kakan men jag upptäckte att det var väldigt svårt att göra hallonsås när jag köpt jordgubbar…. Så det fick bli en jordgubbssås med vanilj och lime i stället. Fungerade det med.

Födelsedagsbarnet

På födelsedagskalas i Karibien så badar alla 🙂

Lola och Carlos

Ingen födelsedag utan tårta!

Goa Carlos och Lola tar sig en födelsedagssvängom

Och så ska vi få besök! Jag är så glad att vi har dig, vår tokiga Lotta, som nu bokat biljett till Curaçao! Vi ses om mindre än två månader på ABC-öarna!!

Det har varit dåligt med inlägg i det senaste.

Hoppas denna film från Karnevalen i måndags väger upp det lite…

Ha lite tålamod så kommer det snart mer. Kram kram på er

Tiden springer verkligen iväg! Dagarna bara försvinner. Vi orkar inte riktigt göra så mycket varje dag och det är väl kanske därför som det känns som att saker och ting går väldigt långsamt ibland. Vi fortsätter att försöka beta av vår lista. Magnus har tillbringat veckan på knä och lekt med gelcoatspacker. Vi har en massa små skador i däcket som ser ut som svarta prickar. Många av dem är inte mer än en millimeter medans en del är uppåt två cm stora. Några har vi haft i flera år men nu tycker vi att de blir fler och fler och då är det nog dags att börja laga dem. Så istället för att Nanny nu är svartprickig på däck så är hon vitfläckig! Jag fortsätter med att borra hål i sargen. Det tar ca en dag för att få till ett hål och grovslipa det. När jag gjorde det främre, på styrbordssidan, i höjd med köket så fick jag en liten chock. Helt plötsligt så framträdde ett fingerstort hål! Plasten som jag borrat ur är ju massiv plast på en tjocklek av ca 5 cm och nedåt har inte sett ut att vara några problem. Men nu satt jag alltså i gummibåten med slipmaskinen i högsta hugg och stirrade på ett hål!! Magnus gick ner i köket och konstaterade att vi numera hade ett hål rätt in i köksskåpet. INTE bra…. Efter lite funderande och rotande i “kladd och kletlådan” hittade jag dock glasfiberspackel med trådar i och när regnet slog till två timmar senare så var hålet tätat i två omgångar och dessutom slipat. Jag följde ordinarie Rasmusstandard och plastade på en två, tre centimeter sisådär…. Så det var ju lätt åtgärdat!

Ups… Hål rakt igenom däcket…

Inifrån köksskåpet ser man tydligt hur solen lyser igenom. 🙁

Vi har äntligen fått vår vindsnurra. Det tog oss två promenader över till viken bredvid innan vi fick tag i  vår leverantör och fick med oss vår snurra. Vi har tänkt länge och noga över denna investering så ni som anbsolut inte gillar detta med vindsnurror – det är ingen idé att ni talar om för oss hur dåligt det är med en snurra. För nu har vi bestämt oss och och investeringen är gjord. Detta ska vara den tystaste och mest effektivaste på marknaden just nu och Magnus har gjort en noggrann marknadsundersökning. Carlos ska hjälpa oss med att svetsa till ställningen som ska monteras på radarstolpen. Vi har jagat material i över en månad och så som det ser ut så får vi de sista rören nu i slutet av veckan. Den svåraste biten var det halvmeter rör som ska sitta närmast snurran. Vi har sökt över hela ön för att hitta ett rostfritt rör med rätt dimensioner och mer eller mindre gett upp då när Gary, som levererar vår vindsnurra berättade att han hade precis en sådan bit rör ombord. Vi trodde inte våra öron men åh, så glada vi blev!

Säg hej till Rutger, vår nya medarbetare ombord. Han jobbar med försörjning av el!

På elsidan har Magnus nu fixat så att vi kan slå av AIS:en separat via instrumentpanelen. Det innebär att vi snabbt kan gå över och bli osynliga för andra båtar medans vi själva fortfarande kan se var andra AIS:båtar är. Det kan vara bra i vissa lägen där det kanske finns lite skum trafik. Nu har vi inte planerat att åka till sådana områden men man vet ju aldrig.

När vi ändå pratar om planering så har vi nu börjat planera nästa säsong. Det ser ut att bli en liten nätt rundtur på ca 4 000M i den västra delen av den Karibiska sjön där vi siktar på ABC öarna efter en snabb bunkring uppe på Martinique.San Blas, Jamaica och Kuba finns med på listan. Detta känns mycket, mycket spännande. Framför allt San Blas, utanför Panama, med sina små atoller och indianer och otillgänglighet känns väldigt lockande. Vi kommer att behöva fylla båten så att vi blir självförsörjande i ca två månader och sedan blir allt annat en bonus 🙂

Planerad rundtur under från september fram till ca maj 2017

I fredags tog vi oss en sväng in till St Georges och tittade på den årliga mangofestivalen. Den var väldigt omtalad men vi blev ärligt talat lite besvikna. Men en dag på stan är ju aldrig fel och vi tillsammans med Swede Dreams fick en fin och spännande dag med många små fynd i affärerna och lite lokal mat.

Mangofestival vid den nationella arenan

En konstig mango…

Så med andra ord. Vi blandar trevligt umgänge med jobb, träning, bad och lite framtidsplanering 🙂

Nu är det bara en månad kvar tills Nanny ska vara förberedd och fixad för en ny säsong. Tänk det är redan Augusti!!

JA…. Jag ligger efter med uppdateringarna. Det är bara att erkänna. Men grejen är den att vi mest grejar och håller på. Så det är kanske inte så intressant tänker jag. Eller???? Men vi har rätt kul inemellan också.

Silke stannade i vår koloni i över en vecka och vi hann med både härliga grillfester och att fira hennes födelsedag ordentligt. Jag hade gjort chokladkaka med hallonsås till lunch, självklart med bubbel till. Sedan bjöd hon på tapas i sin båt. Kul och sen kväll. Dagen efter hade vi faktiskt vår första sovmorgon på flera månader. I och med värmen vill vi upp tidigt på dagen så att man hinner göra något innan hettan överfaller totalt. Det blir mest att vi går ut på kvällen för att äta något enkelt och billigt. Annars håller vi oss mest på båtarna.

Återföreningsbubbel med Silke

Ska latar sig i sittbrunnen

Två glada tjejer

Vaaaaaaa?

En glad trio

Silke visade sig ha en trumma ombord

Den måste ju testas!

Paco får en liten lektion

Magnus var tvungen att prova också 🙂

Chokladkaka med hallonsås på Silkes födelsedag

Skål och grattis på din dag !!!

Kakan gick ner på högkant!!

Såklart lite mer bubbel…

Värdinnan och födelsedagsbarnet med massa god “pizza”

Affe påstår att han är lik någon i Miami Vice….

Lola och katten Ska

Carlos på “sniskan”

När det gäller alla våra projekt så går en del framåt och annat står helt still. Detta med att få tag på vettigt rostfritt verkar helt omöjligt! Det ska finnas men nu har vi försökt i över en månad. Vi har trots allt fått tag på en kille som har sagt att han kan importera grejorna på en vecka eller så, men innan dess så vill han att vi ska besöka hans verkstad för att se vad han kan hjälpa oss med. Vi skulle träffas i fredags kl 08:30 men när vi stått och väntat på parkeringen i över 45 minuter gav vi upp. Carlos skulle med sin familj till en gård på besök och vi hade annat inplanerat. Efter över en timme ser vi hur han står på dingebryggan och spanar ut mot våra båtar. Jag åkte tillbaka till bryggan och efter lite diskussion så kom vi fram till att vi ska göra ett nytt försök i början av kommande vecka. För han vill verkligen inte beställa förrän vi besökt honom. Så nu hoppas vi att vi ska kunna göra detta på tisdag så att beställningen går in. Vår vindsnurra befinner sig på en katamaran som ligger en dags segling norrut. Han bedyrar hela tiden att han är på väg ner till oss och att han kommer snart. Det har han sagt i ett par veckor nu. Inte konstigt att vi börjar misströsta. Men å andra sidan så har vi inte betalat något ännu så vi lever ännu på hoppet att vi ska få till detta.

De projekten som går framåt är i alla fall de som vi kan styra över själv. Magnus har dragit om och förbättrat delar av våra elsystem. Bland annat så har han monterat två st dubbla USB uttag där vi kan ladda allt från telefoner till kameror utan att behöva någon omkopplare. Det är lite kul att han ibland får göra jobb som faktiskt syns… För det är klart att det kan vara lite tröstlöst att jobba en hel dag med en krånglig kabeldragning som ingen kommer att lägga märke till. Vi har målat färdigt taket och listerna i doghouset. Det blev som nytt. Listerna är nästan föööör blanka. Men det kommer säkert snabbt att slitas av solen så det gäller att njuta så länge det är vackert.

Magnus gör synligt elarbete

Och när han är färdig så är jobbet osynligt…

Magnus gör fiskestopp till vårt saltvattenintag

Magnus gör brickor till wifi-antennen

Magnus försöker med att höja vår Wifi-antenn lite…

Silke i masttoppen på Ocean Maiden

Vårt dumma problem med de små fiskarna i vårt vattenfilter har Magnus löst genom att göra en fjäder av rostfritt som han knött in i genomföringen. Han fick även göra en till vår avluftning till dieseln för där bestämde sig ett gäng getingar att försöka bygga bo, vilket vi självklart inte tycket var en bra idé!

Ett av de större projekten som vi dragit igång är att borra hål i däckets sarg. Vi har redan två hål på varje sida men det räcker inte när sjöarna slår över däck. Detta är en riktigt ogenomtänkt konstruktion av Hallberg Rassy. Även andra båtar än Rasmusen har detta. Det är alltså så att allt vatten som hamnar på däck har bara en väg ut till havet igen eftersom det stoppas av den höga ”däckssargen”. Denna väg går via självlänsarna i sittbrunnen! Hur idiotiskt som helst! Det innebär nämligen att om vi får två vågor över däck i en följd så står vi med vatten upp till fotknölarna i sittbrunnen. Och ni som känner till Rasmusens konstruktion vet kanske att durken i sittbrunnen består av två motorrumsluckor.  Dessa är självklart låsta och täta men….. Vad finns det som alltid klarar av att vara tätt? Vem vill ha vatten som forsar IN genom självlänsen istället för att forsa UT?

Så efter lite funderingar så satte jag borrmaskinen i sargen och borrade fyra stora hål bredvid varandra. Hu… Läskigt!! Sedan en sliptrissa på borrmaskinen och vips så har vi ett nytt hål, eller en sk spygatt. Nu ska det bara göras tre till och dessa ska slipas ner, bestrykas med epoxi, slipas igen och sedan målas i tre lager. Jag har köpt lite halvgulvit färg som jag hoppas inte ska sticka ut för mycket.

Borrar innifrån

Liv borrar hål i båten igen

Ups…. I did it agan….

and again….

…and again

Slipat hål. Nu ska det det bara slipas lite till och… och..så ska vi göra tre till.

Vi har också fått svar på våra offerter från de olika varven och som det ser ut nu så kommer vi lyfta sista vecka i augusti ett par vikar bort härifrån på en marina som heter Clarkes Court. Det kommer gå på ca 4000:- inklusive avspolning. Då ingår också att vi får bo på båten de fem dagar hon ligger på land. El och vatten tillkommer utöver detta men toaletter och dusch ska ingå. Tänk en dusch! Jag har inte sett en riktig dusch sedan vi lämnade St Martin någon gång i mars. Jo!! Det är klart att vi duschar. Vi har en tryckvattensdusch med kallvatten till badbryggan. Kallt och kallt. Det är inte kallt direkt utantemperaturen ligger runt 30 grader och uppåt…. Men detta är dyrbart watermakervatten så duscharna blir väldigt korta.

Men vi har det bra! och dagarna går…..

Hej då Silke – ses snart igen..

Jag har ju i ett tidigare inlägg berättat om den rallykörning som vi var med om när vi skulle på utflykt och besöka vattenfallen. Den gången var det en organiserad busstur. Men här finns hundratals (kanske liiiite överdrivet, men det känns faktiskt som om de är så många…) små minibussar som kör kors och tvärs. Det finns ett antal olika rutter och vi har nu provat dessa ett par gånger och det är en riktigt upplevelse. Det går 13 personer i en minibuss plus chauffören och hans inkastare. För de första så kör de ju på fel sida i detta landet och det går bara inte att lära sig. Känslan är hela tiden att det är fel, fel, fel och känns som att alla ska krocka i varje korsning. Chauffören hänger halvvägs ut genom sitt fönster på högersidan och ropar, hojtar och tutar på alla tänkbara och otänkbara passagerare längs med vägen, på sin sida. På vänster sida, precis vid dragdörren hänger “inkastaren” som hojtar och skriker till alla på sin sida. Även om du går i motsatt riktning på vägen så tutar de och hojtar och frågar om du ska med. Tutar gör de förresten på allt. I korsningar, i kurvor, vid möten, vid raksträckor – ja precis heeela tiden. Det är billigt att åka buss. Det kostar 2,5 XCD per person och resa vilket motsvarar ca 8 SEK och dessa betalas till inkastaren. Då kan du åka ett kvarter eller hela vägen in till St Georges. Och även om det finns busshållplatser så används dessa väldigt sparsamt för bussarna stoppar precis var som helst och när som helst. Busshållplatserna är ofta fulla av så stånd där det säljs frukt, grönt, grillad majs, godis eller om du behöver reparera dina skor så finns alla möjligheter till det också. Inkastaren slänger sig ut i gatan och stoppar bilar för att “gamla farmor” ska kunna ta sig över vägen och kommer ombord i bussen. Alla hälsar och är väldigt trevliga. När man väl hoppat in i en buss så får man ofta höra. “Vi ska bara köra tre minuters gångväg åt fel håll och släppa av några” De måste promenera väldigt fort på Grenada för de tre minuterna kan lika gärna vara 10 minuter på kringelkrokvägar till långtbortiskogen. Men det gör ärligt talat inget – vi ser det som sightseeing och tid har vi. Inne i bussen är det vaaaarmt och trångt. Jag är ju 175 cm lång och jag har allvarliga problem att få plats med benen. När det kommer ombord någon av det mer bastanta släktet så är det bara att bita ihop och bli inknödd mot väggen. Sedan har vi musiken…. den dånar så att öronen fladdrar. Musiken är som är en blandning av calypso, rapp och reggae (eller nåt). Det roliga är att ena låttexten är snuskigare än den andra men helt plötsligt så kommer det en kristen låt som alla, ja inte vi då, högljutt sjunger med i. Så ena minuten rappas det om f*ck och nästa om h*lleluja. Även om man sitter inknödd i en buss så betyder ju inte det att man inte kan dansa med överkroppen åtminstone :-). Mitt i allt hojtar inkastaren till, vräker upp dörren och hoppar ut i farten. Chauffören viftar med sin högerhand så att bilarna bakom ska sluta tuta och så får vi ombord ett par medpassagerare till. Om du ska av så bankar du i fönstret och har du tur så släpper de inte av dig mitt i en korsning! Detta är rolig underhållning på hög nivå och det är liksom bara att hänga med och njuta skådespelet 🙂