Jag har pratat innan om andra Rasmusar som renoveras. Bland annat så hade vi med ett gästinlägg från den Danska Rasmusen Pipaluk.
Nu har Pipaluk uppdaterat sin hemsida och lagt ut massa bilder på deras renovering. Och det är en STOR renovering som Pipaluk har genomgått. Ny motor, förstärkt mastfot, målat däck, ankarspel, ny el, mm. mm. mm. Rekommenderar verkligen en titt på bilderna på denna sida.
Ja – då var semestern slut. Vi fick ett par underbara dagar på Smögholmarna då vi inte gjorde ett smack! Nästan i alla fall. Fredagen gick vi tillbaka till Björholmen och fick en “lugn” fredagskväll med Ia, Patrik, Mats och Bettan. Fast frågan är om det existerar lugna kvällar på Björholmen…
Lördagen var strålande med sol och vackert väder. Dessutom fick vi fin underhållning av Tjörn Runt under frukosten i sittbrunnen. Sedan var det bara att acceptera faktum. Vi åkte hem med åtta veckors tvätt… Gulliga Carl kom och hämtade oss och körde oss hem. Till vårt andra hem… det på fasta land.
Det har varit en underbar semester. Vi har fått uppleva mer än vi någonsin vi trodde var möjligt på åtta veckor. Vi har uppfyllt många av våra mål med semestern. Både Holland, London och Nordsjön. Vi har lärt oss massor, både om oss själva och om båten. Vi har fått massor av ny input som vi nu ska processa i lugn och ro när vi nu har en vinter kvar innan vi ska ge oss iväg.
Så nu sitter man hemma i soffan hemma igen och tittar på bilder. Jag har ju jobbat enbart med min lilla röda Olympuskamera denna sommar och låtit min kära Cannon vila. Bara för att tvinga mig själv att lära mig den nya. Sedan har jag filmat en hel del och jag har material nog att jobba heltid med alla klippen tror jag.
Men här kommer ett urval bilder från semestern – typ 500 st…
Idag hade jag världens flashback – sommaren -93 studsade in i min hjärna och min numera mästerfixare till man var en av huvudpersonerna.
Torsdagen började med att jag vaknade av att kylskåpet gick ojämnt. När jag tittade till det så rann det vatten ur det och temperaturen var nästan 11 grader. Pust, stön och blä…. Var semestern slut nu? Men nä – Magnus, mästerfixaren, hittade felet och en halvtimmer senare gick kylskåpet som det skulle 🙂 Det är tryggt med en partner som har koll på detta med den läskiga elen… Efter en god frukost började vi diskutera vad vi skulle göra denna dag – och kom fram till att vi skulle göra – ingenting… Kanske en sväng med gummijollen in bland öarna. Vilket vi också gjorde men det var då själva flashbacken började. Motorn ville efter en liten stund verkligen inte vara med, och då var vi självklart längst nere i andra änden av viken och fick ro hem i motvinden. Så Magnus började greja med utombordaren… precis som han gjorde hela sommaren -93.
Och nu måste jag vara lite omständlig och berätta bakgrunden till vår utombordare…. Vi köpte nämligen vår första båt sommaren -93. Mathilda var ett år och vi köpte oss en Scalare segelbåt på 24 fot med tillhörande utombordare. Säljare var Anders och Maritha – och det ska tilläggas redan nu – vi är fortfarande goda vänner med dessa underbara människor som vi lärde känna i och med båtköpet. Men det var ju detta med motorn. Anders bedyyyyrade att motorn alltid gick i gång på andra rycket – inga problem, den är hur bra som helst! Detta trodde vi såklart på och köpte båten och inte F-N gick den motorn någonsin igång. Varje kväll satt Magnus där och plockade isär allt från tändstift till jag vet inte vad. Vi hade bland annat en historia när vi låg och drev ivägen för linfärjan i Marstrand men men… Och när semestern kom var vi ute en vecka på västkusten med käre bror Nils m familj som hade L32:an Oso. (Pappas båt som Nils idag äger och just nu är i Lofoten med) Varje kväll plockade Magnus och Nils ner utombordaren till atomnivå och på kvällen gick den fint. Dagen efter vägrade den att starta. Fullständig SOS Sällskapsresan mao. När det var som värst så blev vi bogserade i stiltje och spöregn av Oso till Svanesund där vi skulle övernatta. När vi närmade oss kajen och hade en rätt krånglig tilläggning i och med motorlösheten och bogseringen så var vi bra irriterade på killen som stod på kajen och garvade åt oss. Det visade sig sedan att det så klart var Anders som stod på kajen och tog emot oss…. När han sedan fortfarande påstod att motorn gick igång på andra draget så garvade Nils o Magnus – i alla fall fram tills Anders böjt sig bak till aktern och enkelt drog igång motorn. För att göra en lång historia kort så slutade det efter ett par år med att vi bytte motor med farfar Uno – som ville ha precis en sådan som vi hade. Och då gick den självklart som den skulle. Och gjorde så i ett antal år…. Men åter till idag. Magnus fixade tillslut motorn efter lite pyssel och nu spinner den som en katt. Men synen av att se honom sitta böjd över motorn i ett par timmar räckte för att känna att man var en sisådär 20 år bak i tiden. Fast bara en kort stund – för numera vet jag att vi fixar så mycket mer än vad vi gjorde för 20 år sedan. Man lär så länge som man lever heter det väl 🙂
Idag har vi inte gjort många knop, heller. Vi sov länge, satt i solen och gottade oss innan vi tog oss i kragen och pumpade upp gummibåten. Vi hade bestämt oss för att dagens äventyr fick bli en gummibåtsresa in till Mollösund. Eftersom det fanns en sopmaja på holmen bredvid så passade vi på att lämna lite avfall. Det är vissa saker som är lite svårare när man är ute och seglar än hemma i huset. Bland annat är det detta med sopor och sortering. Hemma sorterar jag benhårt – allt. I båten gör jag så gott det går. Det är ont om plats och svårt att ha separata kärl för plast, plåt och glas. Trots detta sparar vi och sköljer ur (med saltvatten) all hårdplast, plåtburkar och glasförpackningar. I alla fall som oftast… det händer att vi fuskar men vi jobbar på vårt dåliga samvete så gott det går. I Tyskland fanns det återvinning av glas och plåt i de större hamnarna vi var i. Dessutom har de återvinning av plast och kartong direkt i affären så man kan göra sig av med onödigt emballage direkt och slippa släpa detta fram och tillbaka. I Holland – här sorterar man tydligen inte plåt utan endast glas. 🙁 dessutom var men det var glesare mellan återviningsställena som tog glas. I England slängde man all återvinning i samma behållare – jag hoppas att de sorterar senare på något sätt. Och så kom vi till Danmark och Thyborön. När jag frågade hamnkaptenen var jag skulle slänga plåt och glas så pekade han bara på den stora containern mitt på kajen. – Jamen inte ska det vara plåt och glas där, tyckte jag. Han tittade länge på mig och frågade om jag var från Sverige. JA! svarade jag. -I Danmark slänger vi allt i samma – lär dig det…. Näe, tänkte jag och tog med mig plåt och glas ner i båten igen – men tro det eller ej. Så var det i alla fall där vi var sista veckan. Ingenstans hittade jag riktig återvinning – inte förrän vi kom till Läsö och det kan ju bero på mängden svenskar som brukar hålla till där, så där fanns det återvinning för glas i alla fall. Nu ska jag sluta gnälla och berätta något som gjorde mig glad istället 🙂 När jag kom in i sopmajan tidigare idag så var detta rent och snyggt OCH det fanns olika behållare för: vitt glas, färgat glas, hårdplast, plåtburkar och övrigt. Uj, vad glad jag blev Jag är så snabb på att gnälla på allt så guldstjärna till Orust kommun som fixar detta och alla de båtmänniskor på våra öar som sorterar och slänger så fint istället för att bete sig som oidentifierbara fiskebåtar på Nordsjön! Jag vet ju att detta med sortering i sopmajorna har funnits ett tag men det var först idag det slog mig hur bra det är full ut! Och även i hemmahamnen Björholmen har det skett en förändring i år där det numera finns återvinning för både plast och plåt! Så heja er som sorterar och inte slänger skräp i vår fina natur – den är för bra för det 🙂
Turen till Mollösund, då… Den gick bra, trots mycket vind och en hel del sjö. Tanken var att se om det var rea på Skepphandeln och det var det. Men allt var slut. Det hängde ett par enstaka ensamma plagg i en hörna – annars ingenting. Men vi fick oss en glass och bunkrat mer godis i affären och tog oss i motvinden tillbaka till Smögholmarna igen. Och så var jag tvungen att plocka lite björnbär. 5 meter från båten fanns ett snår som bara dignade av bär. Grejen är den att jag i söndags kväll fick en kraftig allergisk reaktion av en fantastiskt god björnbärspaj och igår så testade jag att äta tre björnbär – bara för att vara säker – och ja… Jag är tydligen inte bara allergisk mot fisk, skaldjur, kiwi och tomater utan till denna lista kan jag lägga björnbär. Svullnade helt enkelt i halsen och fick ett knallrött ansikte så det låter vi bli. Annars har vi det hur bra som helst i vår strävan över att göra så lite som möjligt 🙂 Och tro det eller ej, idag har vi klarat oss från regn och haft en riktigt fin dag!
Efter en härlig bastukväll på lördagen tuffade vi bort till Lyr på söndag eftermiddag. Vi lånade bryggan vid färjan och besökte Vedholmarna i deras paradis. De har byggt två hus bredvid varann ganska mitt på ön och det har blivit jättefint och mysigt. Det ena huset är tänkt som huvudbostad och hus nr två som kallas Ladan blir musikstudio, ungdomsbostad och gästhus mm. Härligt att se hur bra de trivs efter alla timmar som de lagt ner på att bygga och måla husen! Vi fick en lugn och mysig kväll om man bortser från förvirringen som uppstod när den lilla nyinskaffade kattungen lyckades trampa i Falu rödfärg blandat med terpentin samtidig som Jacob brände sig på ungsformen. Den lilla sötnosens vita tassarna kommer att vara röda långt efter det att Jacobs lilla brännmärke läkt 🙂
Natten blev lite skalpig då vinden tryckte upp oss mot den lilla bryggan och det regnade och blåste rätt bra på natten. Men morgonen mötte oss med stiltje och strålande sol. I alla fall var det stiltje där vi låg för när vi gick runt hörnan och ut mot Mollösund mötte vi en helt annan vindstyrka! Så vi fortsatte varvet runt Lyr och tog en boj i go lä! Just nu ser vi hur det regnar och hör hur det åskar inne över land. Det blåser mellan 4-5 m/s där vi är. 100 meter bort blåser det garanterat 3 gånger mer och det går massa vågor med stora vita gäss på. Det är bra med en skyddad ankarvik och nu ligger vi bara här och slappar, läser och filurar och har semester. Det känns som vi har semester från semestern för vi har inget behov av att göra en massa sjömil eller uppleva något stort denna sista vecka. Vi vill bara vara!! Och om vi skulle bli rastlösa så har vi en lååång “att göra” lista med både stora och små saker som ska fixas.
Vi har ju levererat ett par “fördomsprofiler” om de länder vi har besökt under semestern. Vissa har väckt lite åsikter men jag hoppas att alla tar detta lilla skämt för vad det är och inte tar så allvarligt på det för här kommer nästa!
Du vet att du är i Danmnark när:
Ja, det blev ingen långvarig visit på Läsö. När vi började titta på väderprognoserna så insåg vi att den kommande veckan kommer att bli både blåsig och regnig men fredagen skulle bli jättefin. Problemet är att man har svårt att slappna av när man vet att man ska någonstans och dåligt väder är på ingång. Detta tillsammans med det faktum att det faktiskt var fredag och vi visste att mer eller mindre ALLA skulle komma till Björholmen denna kväll gjorde att vi tog ett snabbt beslut och tuffade ur hamnen strax inan 09 på fredagsmorgonen. Det blev motorgång i strålande solsken och nio händelselösa timmar senare gled vi in på Björholmen och ett stort kramkalas bröt ut. Kvällen blev magiskt vacker för att inte säga magiskt trevlig. Det blev grill och långbord på scenen och såååå roligt att se och höra alla igen. Det är verkligen något speciellt med Björholmen och efter mer än 1600 sjömil så känns det underbart att vara hemma igen. Speciellt som vi faktiskt har en veckas ledighet kvar och inte behöver stressa hem till vårt “andra hem” som förhoppningsvis sonen vårdat väl under hela sommaren.
Idag sov vi länge och tänker ligga kvar här en natt till och vänta ut första omgången med vind som kommer i eftermiddag. Men det går ju ingen nöd på oss för bastun är bokad och middagen inhandlad. Tony o Sofia var snälla och lånade ut sin bil så nu har vi mat så vi klarar oss den kommande veckan. Så får vi med oss lite Bohuslän också 🙂
Tack alla för det jättefina välkomnandet vi fick igår!
Vi tog oss en sväng på Fur, denna underbara ö och var ganska nöjda med det. Faktum är att vi börjar få lite hemlängtan till väskusten med dess salta bad och varma klippor. Men stressa vill vi inte så kvällen blev en god grillning och därefter fick vi besök av en kille som heter Tim. Han har också en Rasmus, och det är Canna som vi sett i Aalborg ett par gånger. Tim är också mycket engagerad i Nordisk Seglats och kände väl till skutorna Hawila, Atene och Westvind. Vi satt hela kvällen och utbytte Rasmuserfarenheter och fick ett par riktigt bra tips som vi tar med oss. Bland annat om hur han har spänt sin rigg för att balansera upp båten. Något vi inte lyckats med, tycker vi. Först hade vi tänkt att ligga kvar på Fur under onsdagen men efter ett snabbt beslut släppte vi tamparna och seglade mot Aalborg. Vi fick seglat ett tag men när vi dippade ner mot en knop så gav till och med Magnus upp. Det är väldigt skönt att segla/tuffa i Limfjorden. Lite som att ha semester från semestern så att säga. Vi fick en underbart solig dag och när vi gled in i Aalborg vid 18 tiden hade vi ett gemensamt mål. Vestre Badelaugs seglarkrog – den är bra! Vi beställde i vanlig ordning in ett glas rött och en öl. Ölen som landade på bordet var 0.75l och mitt vinglas kunde mest liknas vid en vas och innehöll nog minst en halv flaska vin. Det var vi inte riktigt beredda på. Magnus hade som vanligt siktet inställt på sitt stjerneskud och jag på min hamburgare. Och jag har ätit ett par bra hamburgare denna semestern (och ett antal osedvanligt dåliga oxå ska erkännas….) men denna vann klockrent i klassen STÖRST!. Det var minst 300 gram hemmafixad hamburgerbiff med massor av ost, bacon och chillimajjo. Till detta ett hav av pommes… Mat för minst tre personer. Men jag är inte den som ger upp och jag fick i mig det mesta och blev hysteriskt I-landsmätt trots att Magnus snodde lite pommes av mig. Jag var så mätt att jag svor att jag aldrig skulle äta något mer – och det höll jag i alla fall i 30 minuter innan vi tog svängen via glasskiosken för en efterrätt. Helt otroligt vad människokroppen klarar! Därefter dog vi i soffan och reagerade knappt när klockan ringde vid 08. Strax efter 09 hade vi tagit oss igenom de båda broarna utan större knorr och det blev motorgång ner mot Hals. När vi låg och väntade på att den andra bron skulle öppna så såg jag att det låg en blå, engelskt stor båt bredvid oss och snurrade. Kul tänkte jag. En Engelsman! men efter en titt till så såg jag att det var GIGI! Gigi är båten som Lotta seglade med ner till Holland och som sedan var med i Tall Ships Race. Det är en stooor seglebåt (Svan?) De vann till och med någon av klasserna och även om den är Engelskflaggad så står det Hälleviksstrand på den och den brukar hålla till på Gullholmen när den inte är ute på sina långturer. Kul att världen är så liten 🙂 Nu tror jag att den varit uppe i Norge och vänt.Jag har känt mig lite hängig de sista dagarna och tog tillfället i akt och slappade/halvsov fram tills det att vi kom ut på Kattegatt igen. Nu var vi nästan hemma! Det blåste en frisk SO vind 8-10 m/s och vi fick en skön segling mot Läsö. Magnus hummade förnöjt vid rodret när Nanny bröt 8 knopsvallen. Det är bra för vår Nannygumma det. Strax innan 17 låg vi säkert förtöjda inne i Västerö. Till vår förvåning så var det inte ens fullt till 2/3. Och till min riktigt stora förvåning så var det INGEN som lyfte på rumpan för att ta emot tampen. Detta är första gången på semestern vill jag lova! I alla båtarna runt omkring var det hur många som helst och det satt minst 5 personer på bänkarna vid bryggan och alla bara glodde. När vi gled in så lyfte ingen ett finger för att hjälpa till….(alla var Svenskar). Nu var det inte en jättesvår förtöjning men här så har man ju de förhatliga snusktamparna vilket innebär att jag ska få iland en tamp samtidigt som jag ska fånga upp snusklinan med båtshaken och leda den bakåt till Magnus så att den kan agera akterförtöjning. Och ni kan ju tänka er hur dessa linor ser ut efter en hel sommar på botten. Det släpps en hel del skit från båtarna som ger en god gödning till allt som växer på tamparna. I detta fallet fick jag upp en vettskrämd krabba och hela linan var fylld av vätskefyllda blåsor som splattade ut sin vätska över oss och hela båten när man drog i linan. Som sagt… det hela gick bra – men det hade varit riktigt mycket enklare om någon bara tagit emot tampen för mig i första läget – så, nu ska jag sluta gnälla. Vi är på Läsö och vi har det hur bra som helst! Nu ska vi fortsätta ha semester och fundera på när vi ska ta klivet över till Sverige.
Nytt fint band och förstärkt segel ovan och den nya vattenpumpen nedan
Vi lämnade Thyborön vid 11, en timme senare än tänkt men det får skyllas på festivalen. Det är inte som i Tyskland att allt stängs ner i god ordning kl 24 eller 01. Här pågick ett olidligt basdunkande fram till 05 på morgonen något som min käre man absolut ansåg att han måste utforska medan jag försökte få sova lite. Vi missade precis ett jätteregn/åskväder på turen. Vi så på radarn hur det gick bakom oss och hörde de oroväckande mullren men vi fick bara lite stänk och satt skönt under vårt kapell. Men padda, telefoner, VHF:er mm åkte självklart in i ugnen för säkerhets skull. Vi kunde precis sträcka med genuan och stöttade med den bra uppskotad. Då smällde det bara till och genuan åkte ner två, tre meter. Vad i h-lv-t-!!!!! Vi for båda upp på däck och fick räddat den ner innan den åkte ner i sjön. Tur att vi inte länsade. Det visade sig att bandöglan uppe i toppen släppt. Tråden som hållt fast bandet var helt slut och bara smulade sig när man tog i det. APA!!!!!!! Men inte så mycket att göra åt än att packa seglet i en snygg hög på däck. Vi gick till Struer – för där hade vi inte varit förut och Magnus ville se om de hade någon Bang & Olufsen utförsäljning. Tydligen kommer företaget härifrån men det visade sig att de hade två rundvisningar på hela sommaren och nästa var först om två veckor så det gav vi upp. Däremot hittade vi lite stånd och aktiviteter nere i hamnen och bland annat en som sålde marinkläder. Det visade sig att de egentligen var en båttillbehörsaffär som låg 10 min promenad bort och deras närmaste granne var dessutom en segelmakare 🙂 Men denna dag var söndag så det var bara att vänta tills morgonen efter då vi tog en lånecykel, lade seglet på den och promenerade bort till de båda affärerna. En och en halv timme senare var vi tillbaka i båten med fulla matkassar och en vattenpump till köket i bagaget och där på bryggan stod vårt segel färdigt och klart. Dessutom hade jag hittat en stuvbit kapell hos segelmakaren på ungefär 4m x 0,45m. Hela reparationskalaset inkl kapellbiten gick loss på 200 DKK!!! Då förstärkte han fästet med ytterligare en bandögla så nu är det dubbelt så starkt 🙂 Så nu får vi hoppas att det håller tills vi kommer hem i alla fall. Så får vi fundera på om vi ska förstärka genuan – eller köpa ny…. (vill INTE!!!)
Vi tuffade en halvtimme eller så och lade till inne i lilla Venö hamn. Hamnen har plats för sju båtar – och vi var båt nr sju som kom in i hamnen! Ibland ska man ha tur, Vi hade nämligen bokat bord på Venö kro och då är det ju bra om vi får plats i hamnen! När vi var här 2011 hamnade vi av en slup på Venö kro. Eller snarare på grund av min lathet. Jag hade ingen inspiration till matlagning den dagen och därför tog vi en sväng upp på kroen ett hundratal meter från hamnen. Vi tyckte i och för sig att det var lite dyrt men slog till på deras paradrätt – Venö böff! Uj, vad det var himmelskt gott – då… Det var med viss oro och med alldeles för höga förväntningar vi tog plats och beställde två varianter av paradrätten. Men vi hade inte behövt vara oroliga. Det var så fantastiskt bra – bättre än vad vi kom ihåg det som och till detta ett gott rödvin. Livet är gott att leva ibland 🙂
Nu har vi precis lagt till på Fur – också en höjdare från 2011 vi vill återuppleva.
Ni som har följt oss ett tag vet ju att jag babblar iväg om både det ena och andra och förra inlägget var långt ifrån fullständigt så det kommer nog att komma lite tillägg då och då om vad vi faktiskt kom på och lärde oss under dessa dygn. Nu börjar de tre dagarna sjunka in och vi har pratat en hel del om vad som var bra och vad som var mindre bra under överresan. Vi kan ju börja med elen. Detta ständigt närvarande, läskiga fenomen. Vi hade ju inget kalasväder med strålande sol men inte heller totalgrått och molningt. Med andra ord så borde solcellerna ha laddat. Men vi hade hela tiden känslan av att de inte gjorde detta helt och hållet eftersom batteribanken minskade fort och konstant och det ledde till att vi inte vågade köra autopiloten så mycket som vi velat. Följden av detta blev ett antal handstyrningstimmar när Boris inte var på humör eller vi helt enkelt inte orkade med att justera in honom. Vi pratade inte särskilt mycket om detta när vi var ute på havet för Magnus hade ingen lust att börja felsöka i rullandet och jag ville inte nämna något om det ifall han kände sig tvungen att börja felsöka för att jag tyckte att det hela var ett problem. Jag kan INTE felsöka el – för jag är en idiot när det gäller detta. Det kunde varit så enkelt som att det var säkringen till regulatorn men om det INTE var det, då skulle vi ha ett bra mycket större problem. Så det hela fick vara tills denna eftermiddag när vi vilat ut och Magnus hjärna var mer alert 🙂 När han grävt ner sig till regulatorn så var den mycket riktigt död. Mummel. Och säkringen var hel. Pust och stön. Men el är läskiga ologiska saker som inte alltid kan förklaras i vår värld och därför bytte Magnus säkringen ändå. Och nu fungerar det – såååå skönt! Ett enkelt problem när man ligger vid kaj i lugn och ro och hjärnan är med. Det är helt klart att man ute på havet inte har samma slutledningsförmåga efter ett par dygns osömn…Något att lära ifrån! En annan sak som vi inte räknat med var att vår vattentank skulle väsnas så i rullandet. Uppenbarligen så saknas det tillräckligt med skvalpskott i den. Men vi kommer inte våga att plasta in fler skvalpskott eftersom detta kan sätta smak på vattnet och vi har ju jättegott vatten. Så detta får vara – det låter mycket om man är i salongen men inte framme i förpiken eller uppe i sittbrunnen. Sedan är det ju inte bra, men om vi ska åtgärda ALLT som inte är perfekt så kommer vi aldrig att komma iväg! Sedan har vi ju vårt kylskåp…. Detta så ombord omdiskuterade skåp. För det ÄR ett problem att öppna kylskåpet när vi ligger på fel bog. Jag brukar sitta i soffan och vara beredd med alla händer och fötter för att stoppa hela innehållet när det kommer farande. Det brukar gå bra, men det är lika irriterande varje gång och kostar mycket elenergi varje gång. För att inte tala om personlig energi när man ska stapla om allt i kylskåpet varje gång. Och då i uppförslut…. så frågan är om det ska vara en box i Nanny??? (Vill inte!!!!) ja, ja vi får fundera på det ett tag.
Dagen idag har tillbringats på stranden i väldigt mycket lugn och ro. Festivalen har pågått i hamnen hela dagen och vi har hört det på avstånd men vi har ingen direkt lust att delta. Möjligtvis går vi upp en sväng när klassikerna Leo och Sussi ska spela. Vi har ett gott minne av dem från tidigt 90-tal när dessa två spelade i Skagen! frågan är om det fortfarande är lika dåligt 🙂 Vi njuter av att vara så långt borta och ändå så nära hemma. Jag kommer ihåg när vi gick till Aalborg första gången med Nanny 2005. Då var det ett riktigt äventyr att ta oss så långt. Idag tycker vi att vi är nästan hemma när vi är där. Tänk vad fantastisk hjärnan är och vad man kan lära sig genom träning. Hade Magnus sagt till mig för 10 år sedan att vi skulle korsa Nordsjön med Nanny och dessutom lägga till i London så hade jag tyckt att han var dum i huvudet och bett honom att se sig om efter en ny fru (fniss). Det är helt klart att jag behöver längre mental förberedningstid än vad Magnus behöver, men jag tror att han har lärt sig att vänta ut mig. Och vips så är det jag som sitter där hemma i soffan och föreslår att vi ska segla till London och korsa Nordsjön och han bara ler… Och nu är det snart dags för oss att ge oss ut på vårt långa äventyr – vår längesegling. Någonstans nu så börjar vi faktiskt, kanske, förstå vad det är vi har tänkt att ge oss iväg på 😉
Ja hur ska vi beskriva dessa tre dygn? Om jag bara ska använda ett ord så blir det “rullande” Vi lämnade Lowesoft på tisdagen vid 13 tiden och första dygnet var rätt odramatiskt. Hela resan har gått väldigt bra men första dygnet var riktigt lugnt. Vinden var svag och emot till en början så vi fick stötta första natten med motorn. Vi körde vårt vanliga invanda koncept med att jag tog första vakten och Magnus andra. När vinden sakta blev mer sydlig så började rullningarna. Rätt rejäla rullningar och dessa tröttnade man rätt fort på. Det var då man insåg att detta skulle pågå i två och ett halvt dygn till. Allt åkte fram och tillbaka – även det som är stuvat men inte sitter fast åker och låter när båten rullar så att relingslisterna doppas från sida till sida. Och inte bara saker åker från sida till sida – ens egen kropp åker okontrollerat om man inte passar på den hela tiden. DET tar energi! Vi brukar aldrig ha problem att sova i båten under några som helst förhållanden – men nu gick det bara inte. Så det var lite jobbigt med humöret då och då. Men då är det tur att man är två och då kan man gaska upp varandra. Dag två började vi testa ordentligt med vindrodret Boris och vi får det faktiskt till att fungera men det krävs tålamod och framförallt en mycket välbalanserad båt. Det fungerar till och med på platt läns, vilket vi hade i sltet. Segelsättningen fick trimmas in ordentligt innan det ens var tänkbart att börja med vindrodret. Sedan kunde Boris tuffa på i timmar för sig själv medan man själv satt i sittbrunnen och höll i sig i rullningarna men det gick aldrig att slappna av riktigt. Det som påverkade mest var faktiskt när strömmarna bytte riktning och att själva låsningsanordningen på vindrodret släppte ibland. Och när låset släppte så rusade Nanny iväg upp mot vinden som en vildsint häst. Då fick man vara snabb och koppla på sig livlinan och ta sig upp på akterdäck och göra en ny inställning och låsa rodret. Detta är självklart något som står högt upp på “att fixa listan” för det var oerhört frustrerande när det hände. Vi hade mest vindar mellan 6-8 m/s snett in bakifrån. Men även vindar upp till 14 m/s sista natten. Det var aldrig så lugnt att den som hade vakten kunde läsa en bok eller liknande. Det hände hela tiden något och man kunde inte riktigt slappna av. Våghöjderna har varit väldigt varierande från enmeters dyningar till mer regelbundna 2,5 metare med en och annan 4-5 metare som gjorde livet lite surt om man inte var påpasslig. Dock hade vi sommarpratare och andra radioprogram nedladdade som gjorde vakterna underhållande. Andra natten, vid 23, tiden var det riktigt svart runt mig. Magnus sov (eller försökte sova) och jag satt i mysbyxor, seglarjacka i en hörna, nöjd och glad över att Boris var på bra humör och styrde. Jag slog på radarn för att få en kolla på att vi inte hade något i närheten. Då såg jag väggen av regn som anföll bakom mig. Jag hann precis vända mig och och så kom Niagarafallet och vindomslaget. Från 6 m/s till 12 m/s och en 90 gradig vindankring samtidigt som Boris självklart gick i strejk. Jag kopplade ur Boris och kopplade in Zlatan, autopiloten. Eftersom regnet kom bakifrån fick jag börja med att rädda allt som vi hade på navigationsbordet. Lånade sjökort, Padda, kamera, loggbok – ja, ni fattar, det fullkomligt öste ner. Sedan ryckte jag upp ett par stövlar, (Det blev Magnus stövlar, tur att han inte har bautafötter) men innan jag fått av mig, livlina, flytväst, seglarjacka och på med alla kläderna var jag genomsur. När jag väl fått koll på läget, vilket kändes som en evighet, men det var förmodligen bara ett par minuter det handlade om så blev jag helt plötsligt medveten om att jag fortfarande lyssnade på Börje Salming som sommarpratare och hade en ingående beskrivning om slagsmålsteknik på skridskor i öronen. Jag bara stod där och tittade ut på ösregnet, i skenet av lanternorna mitt ute på Nordsjön och vinden ven runt mig i beckmörkret och då funderade jag på om jag var riktigt klok egentligen…Då dog vinden men regnet var ihållande och det blev sådär magiskt vackert och man känner det som att man “äger” världen. Då inser man att man nog är lite klok i alla fall…Jag startade motorn och tuffade vidare i regnet och kände att jag trots allt mådde riktigt bra. Händelserna flyter ihop lite eftersom man äter, sover, lagar mat och har vakt om vartannat och vi kände att vi fort blev väldigt trötta eftersom sömnen uteblev,men vissa saker glömmer man inte. Som när jag kommer i i badrummet och ser att det rinner något längs med väggen. Vatten?? Nä, snabbt känner jag igen lukten och det är mitt schampoo. Jag öppnar skåpet över och självklart… Schampoo i hela skåpet, i hela min necessär och i hela skåpet under. Värdens bästa, jättedryga shampoo såklart. Men det går inte att göra något åt det i denna rullande miljö så allt åker ner i en plastpåse och med en handduk gör jag en första grovsanering. Det får jag ta tag i när vi är i hamn och det inte rullar så infernaliskt. På den positiva sidan så luktar det fantastiskt gott av rosmarin i vårt badrum 🙂 Vi har gått förbi otaliga plattformar för gas och olja men vi har hållit alla säkerhetsavstånd så vi har inte haft några problem med det men det har varit lite fiskebåtar här och där. Och vissa av dessa är riktigt skumma! När man är mitt ute i ingenting så har man inte uppsikt runt båten hela tiden och eftersom denna fiskebåt kom smygande upp på oss bakifrån och hade INTE AIS så tog det ett tag innan jag uppmärksammade den. Den kom i god fart och när jag tittade på den i kikaren så såg jag inga symboler för fiske eller trålning i riggen. Jag fångade den på radarn och konstaterade att den skulle gå ett par 100 meter framför mig så jag behöll min kurs. Jag tycker att han beter sig lite märkligt eftersom han korsar trafiksepareringszonen i helt fel vinkel och jag ser inget namn på båten. Det hänger stora fendrar och en pressening framför beteckning och namn. Helt plötsligt skär han in framför mig men jag ändrar fortfarande inte min kurs eftersom jag kommer att gå bakom honom, nära, men ändå bakom honom. Det är då jag ser att han trålar…. På något vänster såg jag inte detta i den vinkeln han kom. Många fula ord men jag kan inget göra mer än att falla av och segla så långt bakom honom som möjligt. I detta läge har vi genuan spirad och bommen låst med prevent så manöverförmågan är klart begränsad. Då kommer det ut en kille på däck. Glatt vinkar han till mig, jag blir så paff att jag vinkar tillbaka och när jag står där och vinkar så hivar han upp en hel balja med skräp och slänger överbord…. Jag blir helt paralyserad när jag ser hur plastförpackningar, matrester, mjölkförpackningar mm flyter förbi Nanny i vattnet. Hur i självaste H-LV-T- tänker de? De är ju fiskare som lever på havet och så skitar de ner sitt leverbröd. Tanken slog mig att ropa upp dem på VHF:en men vad skulle det hjälpa. Bråka med en (tjuv?)fiskare ute på Nordsjön… Nä…. Men jag blir så upprörd när jag ser sådan nonchalans mot vår miljö!!!
Vi har också ringt lite med vår satellittelefon för att se om den funkar… Det gör den 🙂 Tack Kajsa på Ester för den mycket fina väderprognos vi fick inför natt tre. Den gjorde att vi var förberedda på den körare med byar upp till 14 som drog över på ett par timmar. Men vi visste att det skulle ge med sig och lugna ner sig i och med prognosen och då är allt lite enklare.
Vi har inte heller varit helt ensamma ute på sjön. Lady Bird, som vi pratade som hastigast med i Lowestoft lämnade samtidigt som vi och skulle också till Thyborön så de har funnits därute på AIS avstånd hela vägen. Vi hade lite kontakt med dem över VHF:en på torsdagskvällen för att vidareförmedla Kajsas väderprognos men i övrigt har vi inte seglat tillsammans. Men det är fascinerande hur två så olika båtar kan segla om vartannat under tre dygn. Ibland låg vi långt för dem och ibland tvärt om…
Matlagningen har också varit en utmaning “Du kommer att tacka mig för att du lärt dig laga mat i hårt väder” – strofen från SOS sällskapsresan har legat i bakhuvudet på mig varje gång jag har närmat mig spisen. Men det har trots allt gått bra och vi har ätit helt ok – om än ingen gourmetmat och med stora kraftiga handskar så kan man förebygga många brännskador när det hanteras kokande vatten och termosar mm….
När det rullar så, så blir det också mycket slag och ryck i rigg och segel. Vi gjorde vårt bästa med preventtampar, bungisar, Tonys mjukisar att sätta skydd och förebygga på alla tänkbara ställen men det räcker ändå inte. Så inför tredje natten fick vi dra in genuan eftersom den blåst/ryckts sönder i hela underliket. Vi har ju en kutterfock men i och med prognosen om starka byvindar på natten så körde vi på endast storen med två rev i sista natten. Vi rullade ändå fram i 4-6 knop och det får man ju se som bra. Fredagen mötte oss med svaga vindar och vid 4 tiden hörde jag att Magnus startade motorn… Rullningen avtog i och med detta an aning så då somnade jag. Egentligen skulle jag upp vid 04 och ta över vakten men Magnus lät mig sova. 06 bytte vi och när jag stack in huvudet till Magnus fem minuter över 6 för att kolla en sak så snarkade han högt, äntligen fick han sova lite han med… Jag väckte honom 9 med färdig frukost och en angöringsboj i sikte. Samtidigt som vi gick in genom vågbrytarna på Thyborön började våra telefoner ringa men vi hade inte tid att svara – det visade sig att flera av våra underbara vänner suttit och passat på oss via MarineTraffics hemsida och sett att vi kommit fram. Men vi fick lägga till innan vi kunde ringa tillbaka. Och vi passade in tilläggningen perfekt. 5 minuter efter tilläggning drog åskan och regnet in…. Det är tajmning det 🙂 Tack alla som har hejat på oss, kommit med goda råd, lånat ut sjökort och varit ett allmänt stöd. – Vi har korsat Nordsjön 🙂
Nu har vi ätit en god lunch, sovit lite och börjat sanera båten. Shampoohändelsen är åtgärdad. Genuan är har redan fått ett nytt underlik av en mycket snabb och trevlig segelmakare för det facila priset av 600 DKK inkl lite mer lagningsduk och båten börjar återställas till normalläge – nu ska vi utforska Limfjorden i en vecka eller så men i morgon ligger vi still och – gissa vad det är här i Thyborön i morgon!! Årets fiskefestival… De förbereder tält och marknader och det är förväntat flera tusentals besökare – och Tina, vet du vad – Leo och Sussi ska spela… Men jag misstänker att vi inte kommer att ha några större problem att sova ändå…
Klicka på bilden så får ni mer info 🙂
