Nanny

Fotbollskvällen blev mycket lyckad. Åskådarna var mycket deprimerade fram tills slutet då Holland fixade två mål och gick vidare. Gissa om vi ska hitta en annan pub på lördag när Holland spelar kvartsfinal. Det var jättekul att sitta bland holländarna och få uppleva deras entusiasm 🙂 Måndag morgon lämnade vi och det var med viss nervositet vi närmade oss vår första “riktiga” sluss. Denna var smal och hög. När vi närmade oss så öppnades slussen automatiskt och Ada gick in före oss. Vi var rustade till tänderna med allt vi hade i fenderväg och långa tampar i båtens alla fyra hörn. Slussen var smal och rymde bara två båtar. När vi väl tyckte att vi hade allt på plats så ringde klockan och porten framför oss öppnades! Va! Var detta allt – vi hade slussat ca 10 cm…. Tror vi i alla fall, för vi märkte det inte!. Ja, ja det kommer fler tillfällen. Därefter gav vi oss in i de berömda kanalerna där inga sjöfartsregler gäller överhuvudtagetn. Alla angivelser är i “landmått” så som kilometer per timme och kilometer kvar till nästa bro. All  yrkestrafik har ovillkorligen företrädelse så det gäller att hålla sig undan. Vi orsakade 6 st tämligen odramatiska broöppningar och det var först vid den sista bron vi fick vänta ett tag. Det är en ganska skum känsla att gå på kanalerna eftersom vi mestadels av tiden befann oss över den om liggande terrängen. Alla hus och åkrar ligger alltså ett par meter lägre ner än själva kanalen. En stor gul skylt efter slussen hade också informerat om en stängd bro. Magnus hojtade till mig att jag skulle ta ett kort på skylten så att vi kunde tolka den senare. Holländska går ju faktiskt att läsa med lite fantasi 🙂 Väl framme och igenom den sista bron möttes vi av en engagerad dam med en stor taltratt som hojtade in oss på anvisade platser. Och vips så låg vi inne i en levande jättemysig holländsk stad. Tilläggningen var en av de knepigare vi gjort och jag var tacksam över att det var Magnus som stod till rors för det är inte gott om manövreringsutrymme i hamnen. Kvällen blev en sväng på stan och en fundering på den avstängda bron. Vi hade en båtgranne från Stockholmstrakten som fått gå en omväg på grund av bron och den var både svår och grund. För oss på Nanny är det inga problem men Ada med sina +180 cm skulle behöva gå en helt annan väg via Harlingen, slussa ut i Nordsjön för att ta sig in via sjön Ijsseljmeer. Jobbigt…. Men problem är till för att lösas och idag tog Andres tag i saken och nu verkar det faktiskt som om bron är lagad igen och har öppet. Om än med begänsade öppetider en gång i timmen. Men att vänta en timme för en broöppning har ingen dött av så vi kör på det. Idag tisdag började jag och Eva med en timmes morgonpromenad i den vackra staden. Tyvärr skvätter det en hel del från himlen med jämna mellanrum men vi gör vårt bästa att ignorerea det. Så fort solen kommer fram är det ljuvligt skönt – men så kommer molnen och då vill man ta på sig vinterkläderna. Det kan nämnas att folk tittar långt och länge efter Andres och Magnus när de kommer gående i sina shorts. De är i princip ensamma om att bära detta plagg. Holländarna har inte släppt vintrkläderna ännu! Magnus och jag hittade en alldeles fantastisk kött och grönsaksmarknad idag så nu är båten fylld med massa ekologiska godheter. Idag  är det Nannys tur att laga middag och eftersom jag hade en skinkstek i frysen så är den nu tinad och förberedd för tryckkokaren och det är dags för lite pulled prok igen 🙂 Vi trivs gott i Holland. Alla kan engelska och är otroligt vänliga och servicemedvetna – vi har INTE bråttom genom kanalerna och planen för morgondagen är en liten by som heter Dokkum. Eftersom vi ska genom 15:talet broar och slussar så lär de 15 distansen ta sin lilla stund.

När det gäller vår lilla följetong som saker som går sönder – så måste jag rapportera det ovanliga – inget har gått sönder på en vecka!!!

Lotta sträckseglar på en lite större båt ner till Harlingen från Gullholmen i dagarna och vi lär sammanstråla i slutet av veckan och Ester pumpar på tokiga sjömil på vägen ner mot Kiel så jag misstänker att de snart är ikapp oss. Vi får väl se om det blir tillfälle att träffas. Det är fortfarande försäsong här i kanalerna och jag tror att det är en fördel med alla broöppningar. Kanske, kanske så släpper de fram oss lite fortare nu, innan de har tröttnat på alla turister 🙂 Sköt om er alla och njut sommaren. Det gör vi – även om den inte är varm 🙂

Innan vi lämnade Cuxhafen tog jag, Magnus och Eva en lunchpromenad på staden och fick i oss lite mat. Andres sov och laddade inför nattens segling. Schnitzeln vi fick in var två jättehänder stor så när vi lämnade hamnen var vi väl förberedda i våra magar. Kl 14 släpptes tamparna och vi kom ut på ett platt Nordsjön. Vi hissade storen som stöd och gav oss av västerut. Vi hade inte varit ute mer än 30 minuter innan regnet kom över oss och vi som gick lite före fick se hur Ada fick en “nästanbroach” i en vindby över 18 m/s. Eftersom vi bara hade 8 m/s där vi var så revade vi snabbt storseglet.  Regnet gick över tämligen fort och vindarna var svaga och växlande mellan 4-6 m/s fast då mest emot så det blev ganska händelselös motorgång i 21 timmar fram till Delfzijl. En ort vi fortfarande inte fattar hur den uttalas. Klockan var 11 på söndagen när vi hittade två lediga platser bredvid varandra och på bryggan stod två mycket prydliga blåklädda officiella personer och började prata med oss. Först trodde jag att det var hamnvakterna men efter en liten stund så fattade jag att det var någon form av gränspoliser som ville prata med oss. Först ett besök hos Ada och sedan ett hos Nanny. Passkontroll och fylla i en massa uppgifter om båthamn och båtvikt. Jag tyckte dock att det var lite lustigt att de stod på kajen när vi kom och jag undrade hur det kunde komma sig.

– Vi såg att två svenska båtar var på väg in på radarn och när det fraktskeppet vi skulle besöka inte dök upp så tyckte vi att vi skulle kolla in er.

Det tog två sekunder innan jag fattade att de hade sett oss på AIS:en och inte radarn. Men det var inget jag kommenterade. Men det finns alltså nackdelar med sändande AIS. Men sålänge gränspolisen är så jättetrevliga som dessa två så tar vi gärna emot besök. Efter lite sömn tog vi oss en tur på stan. Även om det är söndag så brukar det vara lite liv i “Gamla stan” i alla städer. Speciellt om det är så att Holland ska spela fotboll mot Mexiko i VM. Men detta var den dödaste stadskärna jag någonsin gått igenom. Spöklikt dött. Men vi hittade en pub som ska visa fotbollen nu kl 18 så vi tar en sväng upp och ser om vi kan hitta något liv….

Klockan ringde 03:20 och vi samlades i Ada för att titta på väderprognosen en sista gång. Och det visade sig att en äcklig åskfront kom i vår väg så det var bara att krypa till kojs igen. Vi gick upp igen vid åtta och jag lokaliserade ett duschkort hos hamnvakten och Magnus gav sig ut på en löprunda. När han var så duktig så kunde ju jag inte vara sämre utan jag passade på att tvätta sittbrunnen och tanka vatten. När jag ändå var igång så skrapade jag lite skägg från gummans skrov. Det gick att stå på pontonbryggan och köra en borste längs med delar av vattenlinjen. Vi höjde ju vattenlinjen förra året när vi lyfte men det är bara att konstatera att vi kommer få höja den lite till. Jag tror att vi helt enkelt ska ta bort den blåa linjen och måla bottenfärg på den istället. Planen nu är en sväng på stan och få en god och stadig lunch för nu lättar vi med högvattnet kl 15 istället och om allt går som det ska så bör vi vara i Holland och Delfzilj  efter 24 timmar. Än så länge finns det inga åskväder i antågande i alla fall 🙂

Det blev en tämligen händelselös dag på Kielkanalen. Vi lämnade Rensburg kl 08 och sedan var det motorgång i sex timmar längs kanalen. Mest sol och allmänt trevligt. Tyskar är ett vinkande folk har vi insett för alla längs med kanalen vinkade. Vi blev till och med joddlade på när vi inte såg och vinkade tillbaka till en mindre samling tyskar längs med kanalen. Glatt tittade vi upp när vi hörde joddeladihoet lyda över kanalen och där stod de och vinkade till oss. Självklart vinkar man tillbaka i ett sådant läge. När blev ni joddlade på sist? Utslussningen tog sin tid och även denna gång hamnade vi med de stora grabbarna. Fast redan nu hade man tappat lite av respekten för dem. Vi har ju umgåtts lite väl nära de senaste två dagarna i kanalerna. Man var mer förvirrad över att slussvakterna envisades att prata tyska trots att nästan ingen av båtarna som låg och väntade var tyska…. Men det löste sig fint även denna gång. Väl ute på Elbe och med  15M kvar till Cuxhafen möttes vi av motström. Detta trots våra noggranna beräkningar i strömlärans tecken. Fast det hela ordnade upp sig och vi toppade 10,6…. En siffra som jag trot att Lotta känner igen 🙂 När vi sladdat in genom öppningen in till gästhamnen i stark sidoström – jag var glad att det var Magnus som stod till rors, så var det bara att välja och vraka mellan platserna. En timme senare serverades en delikat middag i Ada och på skeppsmötet beslutades att redan under morgondagen stundar förflyttning på 95M till Borkum Riff – om inte väderprognosen säger annat kl 03:30 i morgon….. På återseende go vänner!

Stora kramkalaset bröt ut när Ada igår letade sig in i hamnen Revenblue i tisdags. Bubbel och skratt. Vi har ju inte setts sedan i vintras när vi var i Lomma och hälsade på. Och så konstaterade vi att allt är Lottas fel – för utan henne hade vi inte lärt känna varandra. Vi fick en vansinnigt rolig kväll och satt i Nannys sittbrunn och tittade på allt folklivet. Onsdagen mötte oss med strålande sol och det blev morgonpromenad tillsammans med Eva. Fantastiskt fint att gå längs med vattnet och titta på alla båtar och allt var förvånande rent med tanke på att hela hamnpromenaden är ett enda stort festivalområde! Frukostäggen var färdigkokta när jag kom tillbaka från duschen så det var bara att sätta sig och njuta. Två bett in i äggmackan hördes ett tjut över hamnen. Evas mobiltelefon störtdök ner i vattnet när hon gick av båten. Och i mobiltelefonen fanns även semesterkassan i form av kontokortet! Hu – det är så lätt hänt. Vi sprang bort och Eva pekade ut var telefonen pluppat i och hon var inte direkt nöjd med sin egen prestation. Men det händer ju att man tappar saker – så är det bara. Att det var just inne i Kiel var väl i och för sig lite väl illa valt tillfälle men men. Jag lugnade Eva och Magnus frågade Andres hur djupt det var…. Så efter frukost var det bara att plocka fram dykarkittet. Tuber och allt togs fram och bars runt hamnbassängen. Det var bara tre meter djupt men om Magnus behövde leta så var det skönt att ha tuberna på plats. Vem vet vad som ligger på botten i Kiels hamn. Det kan ju vara allt från cyklar till kundvagnar därnere. Fast han började utan tuber men med våtdräkt och fenor och det var bra med facit i hand för han var inte under vattnet mer än max 5 sekunder när han gick ner första gången. Och det som bröt ytan först när han kom upp var Evas telefon i Magnus hand. Semestern räddad! Det är bra att ha en dykare i familjen! Sedan var det dags för dagens andra promenad av den längre sorten och denna gången till Citti marknaden. Dags att fylla Nanny med lite god dricka att ha på resten av semestern. Det var till och med så fiffigt att de levererade ner till båten men på grund av festivalen fick de inte köra ända fram så vi fick konka lite trots allt. Kvällen tillbringades hos Ada där vi hade planeringsmöte. Många åsikter högt och lågt om när det var som mest gynnsamt att gå ut genom Brunsbuttel. Festivalen fortsatte på kajerna och nu var vi ärligt talat lite trötta på allt konstant ljud. Torsdagen kom och nu var det slussdags. Min stora skräck var ju att vi skulle tvingas att slussa i den nya slussen tillsammans med något megaskepp. Och så blev det såklart…. När vi väl förstod att det var där vi skulle in så gick det fort. Upp långsides av jätten och ner på trästockarna. Klätterturen upp för slussväggen för att betala avgiften var obehaglig men det gick ju bra. När killen framför mig började springa så gjorde jag samma sak… För det har vi förstått. Gör som de andra så blir det bra. 12€ blev vi av med för att jag påstod att båten var 10 meter och när jag tog mig ner för den slippriga stegen igen så ringde klockan för att portarna öppnades. DÅ började rallyt. Den lilla snipan längst bak och och en mindre skuta släppte alla tampar och gasade i full fart om alla precis när alla släppte sina förtöjningar. Vi tog oss ut i sakta mak och kände det inte som att vi hade det så bråttom.Solen sken ju och vi skulle bara gå till Rendsburg. På något sätt kändes det ändå inte som vi slussat eftersom vi inte ens kände av någon vattenströmmning eller höjdskillnad. Vi stannade en liten bit innan Rensburg i en mindre och grönskande hamn som heter Schreiber vid en ö som heter Rader. Här fick vi också fyllt upp på diesel. Helt dött – jätteskönt! Nu när åskan och haglet rullar in ligger vi gott förtöjda och tar en kaffe i Nannys sittbrunn. När åskan sedan dragit vidare ska grillen fram för i kväll bjuder Nanny Ada på middag 🙂

Vi hade pratat om det Magnus och jag, om sannolikheten att vi lyckas pricka seglingsveckan i Kiel. Men hur stor sannolikhet är det? Sedan hade man ju kunnat gå ut på nätet och kolla när den är…. fast det blev liksom aldrig riktigt av. Så när vi sett färdigt på Sankt Hanselden i Marstal på måndagskvällen och hamnade i prat med våra tyska båtgrannar så såg vi att de båda höjde på ögonbrynen när vi talade om att planen var att gå till Kiel dagen efter.

– Är ni medvetna om att det är Kieler woche denna vecka? Båtplatserna är bokade ett helt år i förväg.
Hm, ja, ööööööö, nä….. var väl ungefär vårt samstämmiga svar. Vi lyfte dock på luren för att ta ett prat med Ada som låg i Vordingsborg och hade samma plan på Kiel som vi. Men vi kom fram till att det nog skulle lösa sig. Kiel är jättestort och har minst 10 hamnar att välja på så vi gick och lade oss i lugn och ro.
Strax efter halv sju var det någon som hamrade på båten och det är ju då man flyger upp som en raket. Men det var faktiskt bara hamnkapten som kom och tog betalt. Marstal tillhör numera en av de få hamnarna som inte har gått över till betalautomat. På köpet fick jag en väderrapport som lovade bra vindar, om än lite svaga, till Kiel. Hur visste han att vi skulle till Kiel? Var det inte ni som missat att det är Kieler Woche eller? Jo… det fick jag ju tillstå. Då så – bäst att ni skyndar er var hans enda svar!! Vi följde hans råd och kastade loss vid halv åtta. Till en början hade vi bra vindar och Boris tog oss med lite lagom motstånd mot Tyskland. Magnus ringde hamnkaptenen i vår tänkta hamn och fick ett namn på en annan hamn. Hamnkaptenen var ingen hejare på engelska kan man väl säga och Magnus fick stretcha på sina tyskakunskaper rejält men vi valde att tro att det skulle finnas platser i hamnen. Ut på förmiddagen dog dock vinden och det var bara att starta motorn men seglena gav ändå sitt så vi kunde köra på väldigt låga varv. Infarten till Kiel blev något alldeles speciellt. Förutom att det pågick mist 5-6 seglingstävlingar runt oss så möttes vi av minst 40 stora skutor som var ute och luftade sina segel i viken. Och det är en stor vik. Kustbevakningen slog sina lovar runt oss men vi klarade oss även denna gång. Infarten till Kiel är inte bara lång – den är jättelång! När vi närmade oss den hamnen vi hade tänkt oss först så var vi glada att den var full – den låg nämligen mitt i ett tivoli! Fast den glädjen var kortvarig, för när vi kom runt hörnan så såg vi att vår hamn låg mitt i festivalområdet och närmaste granne var ett öltält. Men ska man nu uppleva gatuliv i Kiel så varför inte göra det från sittbrunnen. Hamnen hade inte mer än 30 platser men visst fanns det två platser över. Vi tog en och rusade bort till hamnkontoret och fick bokat den andra till Ada. I skrivandes stund är klockan 18 och Ada är på ingång om en timme. Wifi i hamnen funkar inte och Magnus orkar just nu inte bråka med vår Wifi antenn utan sover lite eftermiddagsmiddag. Stämmningen är hög men trevlig. Hamnen är lite skvalpig men inget ryckigt skalp utan mest när färjorna kommer och går. Alla skrattar och är glada och mitt i detta sitter jag och har semester. Jag är lyckligt lottad. Hoppas bara jag tycker samma sak framåt småtimmarna när jag vill sova och festivalen inte fattat det 🙂 Nu blir det Kiel i morgon onsdag och på torsdag börjar det stora äventyret – Slussning. Huba……

Efter två mycket härliga och lugna dagar på Sejerö släpte vi tamparana strax efter 11 på söndagen. Vi mötte en hel del sjö för det blåste fortfarande runt tio m/s och de första två timmarna stöttade vi med motorn för att slippa stampa mot vinden så mycket. När vi  väl kunde svänga vänster ner i Stora Bält fick vi en helt annan segling. Visst, vi hade höga vågor till en början – INTE de enmetare DMI pratat om! Och med två rev i storen samt endast ute en tredjedel av genuan gick det undan och vilken segling vi fick. Toppnoteringen var 8,6 – vilket är fantastiskt bra för Nannygumman. Sedan ÄR Stora Bält väldigt tråkigt att segla i. Vi såg under dagen endast fyra segelbåtar och kanske 10 transportfartyg. Vinden iade i med jämna mellanrum och det var såklart mindre trevligt när mätaren visar 16. Vår vindmätare ja…. ni som har följt oss ett tag vet att vi har en lite långdragen historia om funktionen med den med Garmin. Efter mycket om och men fick vi köpa en ny till reducerat pris och allt var frid och fröjd, i alla fall i två till tre veckor. Sedan började den tappa kontakten igen. Nu tappar den kontakten titt som tätt – igen. Detta trots att den visar att den har god kontakt. Men vi läger ingen energi på detta nu utan kommer att ta detta med GArmin när vi kommer hem igen. Vi räknar den inte en som trasig! Dags för ett annat märke nu tror jag… Sista timman in mot Norborg hade vi vinden rätt i näsan och 14 m/s så det var bara att starta motorn och låta den jobba. Det har sina fördelar att ha en motorseglare med 54 hp och ett doghouse att gömma sig bakom. Men en och anna sjö lyckades allt smita in i sittbrunnen i alla fall. Strax efter 19 lade vi till inne i Norborg. Här fanns hela sju gästbåtar. Två norrmän, en svensk, två tyskar och en dansk samt en oidentifierbar utan flagga. Lagom med plats med andra ord. Vi lade oss bredsida vid flytbryggan och fick danskarna rätt över på andra sidan. De hade en söt liten knallgul segelbåt på 26-27 fot – om den ens var så stor. De hade hund också, det såg vi eftersom de hade en filt på bryggan och en vattenskål. När det danska paret senare kom promenerade konstaterade vi att det inte var en hund utan snarare en häst av modells större de hade i båten. Ja, ni vet en “lilla Fridolf hund” på ca 80-90 kg. Hur de fick plats med henne i båten är för mig en gåta. Men det var en snäll hund som låg stilla på bryggan och gjorde inte en fluga förnär. Hon tittade inte ens på mig när jag kopplade elen i elskåpte 20 cm ifrån henne. Det krävdes lite mod och egen övertalning för att våga gå så nära men som sagt, inga problem. Därefter var det mat på agendan. Trots att jag borde fått medalj för att jag under dagens seglingsomständigheter lyckades vispa ihop en mycket god färsk tortelliniröra med resterna från gårdagens tacofest skrek magarna efter mat. Och wifi….Vi behövde inte gå långt – Lauses grill på hamnpiren fixade fram två häftiga bacon och ostburgare med massor av pommes och var sin pilsner till för modesta 200 dkk. Dessutom delade de frikostigt med sig av sitt wifilösenord och väderprognoser kunde laddas ner och facebook kunde besökas. Behöver jag nämna vem som gjorde vad?? Att det sedan var currydressing i hamburgarna var faktiskt helt ok – även om jag aldrig valt det om någon frågat mig!
Sedan gick vi in i paltkoman igen och det kanske inga var så konstigt att vi var trötta – vi hade trots allt avverkat 45 M på eftermiddagen. Nu totalt nästan 200 M och vi har inte ens påbörjat första semesterveckan ännu 🙂 Det blev en tidig kväll och på morgonen dagen efter, måndag morgon,  tog jag min kopp te och promenerade bort till Lausesgrill och gick en lov runt huset med paddan i handen och där – mitt bland sopebingarna för båtgästerna fick jag mottagning. Bara att sätta sig i solen och kolla vädret. Eftersom vi inte skulle gå mer än 35 M idag ner till Marstal så tog vi det lilla lugna och strax effter tio kastade vi loss och mötte ett nästan platt hav. Men med vindar på 8-12 m7s så gårdagens rev satt bra men vi det blev lite mer av foclen istället. Fast bara ett tag. Det drog i bra och framåt dagen ökade vinden konstant  vilket ledde till att vi drog in mer och mer av focken. Vinden vred också och blev mer SW än beräknat så helt plötsligt hade vi 16 i byarna och det är inte ett läge som Liv tycker är trevligt. Det är så grymt stor skillnad på 12 m/s och 16 m/s!!! Inte alls samma sak som skillnaden medllan 8 m/s och 12 m/s.  Fast nu närmade vi oss området med kvastnavigering. Där är det 4 meter djup i lederna och 0 meter djupt utanför kvastarna – typ….. Så storen åkte ner och focken fick räcka. Fram tills de sista två timmarna då vi fick stampa oss i motvind in mot Marstal. Tråkigt….. Men nu sitter vi här i solen och mår gott. Gästbåtarna består av tyskar och åter tyskar. Eva och Andres ligger i Vordinsborg där de har varit inblåsta i flera dagar. Känner jag de rätt så är de nu laddade till tänderna och  så som väderprognosen nu ser ut så blir det Kiel i morgon. Vi har ca 35 M dit och vinden ser faktiskt lite svag ut! Kanske spinnakerdags?? Nu ska vi ut och kolla in Marstal – det är midsommar på riktigt idag – kanske är det bål någonstans. Sköt om er govänner så hörs vi snart igen!

Midsommarafton blev en av de lugnaste i mannaminne. Det mest spännande som hände var att en gubbe som sålde kryddor för att  hemmakrydda snaps bjöd på lite olika smakprov vid sin lilla bod  nere vid hamnen. Det är Danmark det. Men trötta som vi var så sov vi gott redan vid 21…. Men å andra sidan var vi uppe och hoppade redan vid 8-tiden på midsommardagen – undrar när det skedde sist?? Eftersom det blåste 16 m/s i byarna kände vi inte för att ge oss ut på det bråkiga havet och vi har ju ingen brådska med att ta oss söderut. Jag drog på mig mina fina, spejsiga, nya promenadskor och vi gick en morgonpromenad bland kossor och böljande åkrar. Ja, vi höll oss såklart på vägen, lagom långt bort från allt vad otäcka terrängpartiklar heter! Om man jämför med min brors klättringar upp på höga klippor i nord Norge så bestod vår promenad av en höjdskillnad på mer moderata 10 m 🙂 Efter lite handling i affären på vägen hem stadde vi oss med en hederlig ägg och baconfrukost. Magnus fick utföra nåloperation på min häl där det bosatt sig en äcklig blåsa efter promenaden. Blä… inte vad jag räknat med. Jag har lovat mig massor av promenader denna semestern och några vattenfyllda blåsor ingår inte i min planering. När väderprognoserna studerats ytterligare ett par gånger så insåg vi att det inte blir någon avgång idag. Det ska bli lite mindre vind vid lunch i morgon – då smiter vi ner i Stora Bält och lär få en bra segling i landlä söderut. Så får vi se hur långt vi kommer. Magnus har fortsatt på temat “fixa saker som inte fungerar i en gammal båt”. Han har kalibrerat roderindikatorn som inte var helt sig lik efter styrningshaveriet i går. Och inte att förglömma orsaken till att jag sitter här och har kontakt med omvärlden. Vår Wifi booster gör sitt jobb efter lite handpåläggning och nu har alla grunkor ombord uppkoppling. Så oss går det ingen nöd på! Solen skiner och vi har det gott i Danmark.

Ser inte så blåsig ut på denna sidan av vågbrytaren……

Vi lämnade Styrsö vid 15:30. Vinden var hård 10 m/s W men det minskade hela tiden. Vi hissade storen med tredje revet redan när vi låg i boja och stampade oss ut. Fast stampade är nog fel ord här. Vi rullirullade ut. Vi rullade från sida till sida helt hysteriskt av den gamla sjön. Jag trodde att båten var stuvad – ICKE! Tur att du inte var med här Lotten! Vinden kom rakt atkerifrån efter ett tag och vi fick stötta första timmen med motor för att komma ur det värsta gungandet. Sedan stabiliserade sig vinden rund NW och vi fick riktgit bra segling. Vi orkade inte bråka med vindrodret Boris utan lät Zlatan jobba på istället. När det drar i riktigt ordentligt så händer det att Zlatan lackar ur och tar en paus under högljudda tjut. Då är det bara att koppla in honom igen så är allt frid och fröjd. Eller det borde vara så i allafall . När han lackat ur tre gånger inom en minut tog Magnus till ratten istället. Bara för att upptäcka att vi inte hade någon styrning! Inte konstigt att Zlatan protesterade! Som tur var så var rorkulten monterad så jag hoppade upp på akterdäck med livlina och allt och tog över styrningen. Magnus fick på såsätt ett andrum och kunde börja fundera på felkällor. Jag började fundera på hur långt det var till Läsö. Sannolikheten för att Danskarna skulle ha öppet i morgon fredag, svensk midsommarafton, kändes som högre än att satsa på den Svenska sidan. Akterruffen, det sk garaget, tömdes på allt från cyklar till hänggarderober till andra bra och ha saker. Och det tog honom inte många minuter att hitta felet. Det var själva sprinten från autopilotens cylinderpistong till styrningen som gängat ur sig. Hur F det nu kunde hända? Men då lärde vi oss det….Gissa om jag i detta läge var glad över att vara gift med en problemlösande person!! Så nu har vi lagat tre saker på semestern såhär långt! I övrigt rullade det på bra och jag tog första kvällspasset fram till 24:00 och Magnus gick ner för att sova. Landtärnorna åkte på vid 23 tiden och när jag kom upp i sittbrunnen efter att ha hämtat en kopp te tyckte jag att något blinkade till borta vid horisonten. Var den Andholt – nä– Anholt skulle snart komma tvärs. Där var det igen och det var inte ett blink utan det var ett pärlband av blink rakt framför fören. Hm… Fiskare? Nä… Jag zoomade in med plottern men där framme fanns inget och vår rutt gick rakt igenom blinket. Efter lite filurande kom jag ju på att jag även har sjökortsprogram i paddan så den åkte upp. Och där var den ju!!! Hela vindsnurreparken! Nu kom jag ihåg att vi sett denna förra året när vi gick till Anholt men eftersom den inte påverkade oss så tänkte vi inte på att den inte var med i vår plotters sjökort. Det var ju ingen skada skedd utan jag lade om kursen lite och kostaterade att det just blivit midsommarafton. Men i bland blir man förvånad! Magnus tog över vid 01 och jag sov fint ett par timmar fram tills det att Magnus väckte mig vid femtiden Han sa en massa men det enda ordet som gick fram och som jag just då i mitt nyvakna tillstånd förstod var “ÅSKA” Jag är livrädd för åska sedan vi åkte in i åskvädret 17 juli 2003 så jag kom fortare än fortast upp ur kojen. Nu visade det sig att det inte var så farligt. Åskan låg som en stork klump ca tio M bort och gick parallellt med oss söderut. Den både mullrade och blixtrade oroväckande och Magnus hade följt åskan på radarn hela natten men nu tyckte han att det närmade sig och frågan var om vi skulle reva. Vi seglade med fulla segel och gjorde 6-7 knop. Vi beslöt oss att lugna oss lite men telefoner och VHF:er åkte in i ugnen för säkerhets skull. Åskan höll sig på behörigt avstånd och Magnus fick lite morgonsömn. I alla fall ett par timmar fram tills det att vindet gett med sig så att vi bara gjorde två knop. Då jag startade motorn kom han självklart upp och kollade läget men kunde snabbt återgå till sovande position igen. I alla fall fram tills det att ugnen ringde…. För där låg telefonerna kvar 🙂 Halv ett lade vi till i ett tomt Sejerö. Och då menar jag tomt. Inte en enda gästbåt och max fem fasta båtar. Efter lite traditionell midsommarlunch tog vi oss en liten promenad och fick lite riktig pilsner i båten. Ada hörde av sig och de har också lossat tamparna så inom ett par dagar kommer vi säkert att ses på vägen ner mot Kiel. Nu är det semester på riktigt och vi har avverkat gott och väl över hälften av sträckan ner till Kiel 🙂

Glad midsommar på er!

Det blåser! Fast vi visste att det skulle komma så det var ingen överraskning. När vi kom fram till bojarna på Styrsö vid 23:30 i går kväll så insåg vi att de inte ligger direkt bra till för de västliga vindar som ska komma men vi var så trötta att vi bestämde oss för att vi fick ta lite sjö. Och visst gungar det. Men det ska ju lugna ner sig så vi myser i båten sålänge. Planen är att gå söderut mot Anholt ikväll. Då är vi på Anholt tidigt i morgon och kan då ta beslutet om vi seglar vidare eller stannar på den lilla ön en stund. Så Nannys midsommarfirande kommer förmodligen att bestå i ett helt dygns segling. Men det är inte fel det.

Vi är väldigt glada för SXK bojar – man sover tryggt i dem. Trots att Nanny har en förmåga att vandra 35 grader från vindögat. Vi måste nog få till det här med ett ankarsegel känns det som.

Man skulle kunna tro att vi är ute och åker båt – men vi ligger faktist vid boj i filmsnutten nedan

trim.8819E552-9CA4-4A29-9980-7B4FEBBCE6E0