Idag blåste det riktigt kallt och grinigt så det blev “snipatuffning” inomskärs hem igen. Strax efter vi lämnat Dyrön tystnade radion. Konstigt! När jag gick ner och tittade så stod den bara och blinkade… Jag stängde av den och satte på den igen och då var den helt död!! Hm… Jag orkade inte lägga någon energi på det men jag blev bra förvånad när jag kom ner en stund senare och såg att stereon matat ut CD skivan. Jag tog tag i skivan och drog ut den och såg att den var genomblöt!!!! Det rann vatten ur stereon!! Suck, pust och stön. När jag skulle lägga till vid Björholmen så blåste det stadiga 10 m/s men även denna dag blev det en bra tilläggning. Vi fick fin mottagningshjälp på bryggan också!. Det har kommit riktigt många båtar i hamnen nu – säkert ett 25-30 tal! Resten av eftermiddagen lade vi på att fixa till de fasta förtöjningarna och fixa till trossen som vi monterade runt Nanny för ett par veckor sedan. Det blev inte riktigt bra förra gången och nu har vi stramat upp trossarna så vi hoppa satt det ska bli bättre. Magnus gjorde också en djupdykning ner bakom panelen stereon för att se om han kunde lokalisera något vatten – men inte då! Inte en droppe vatten. Och det är ju bra med tanke på att hela vår elcentral sitter där. Men var kommer vattnet ifrån? Tanken var också att vi skulle montera den nya magnetventilen till autopiloten men orken rann bara iväg. Vi stängde och åkte hem vid 16:30 tiden. Vi ska ju snart tillbaka igen!! När vi kör över Tjörnbroarna ringde sonen och skrämde oss rejält. Han hade fått ett kraftigt astma anfall och fick inte luft. Jag fick säga till honom att lägga på luren och ringa 112 istället. Vi hade 30 minuter kvar innan vi var hemma men min kära och älskade syster slängde sig i en bil och åkte hem till honom inom ett par minuter. När vi kom in på vår gata fick vi se ambulansen och en vänlig ambulanssjukvårdare stoppad mig och förklarade att de hade situationen under kontroll men att de skulle ta in honom för att vara på säkra sidan. Jag fick kramat honom lite snabbt och stod sedan lite snopen kvar på gatan när jag insåg att jag inte fick följa med…. Han är ju vuxen nu, så jag blev inte ens tillfrågad. Så nu sitter vi hemma och väntar på att få åka och hämta honom – eller inte, om det behåller honom. Men vi har i alla fall fått besked om att han mår mycket, mycket bättre. Det går fort i svängarna ibland.
Ny fästmetod till trossen!
