Jag var uppe vid 06 tiden och konstaterade att det blåste rakt syd, som sagt. Men styrkan låg runt 13-14 m/s så jag kröp till kojs igen och låtsades som ingenting. Det finns ingen anledning i min värld att jobba mot vinden när man har fem veckors semester. Jag hade vaknat ett par gånger under natten och konstaterat att vinden lekte rövare utan dess like vilket innebar att Kattegatt och Skagerack numera var rena berg och dalbanan. När vi vakande till liv vid nio/tio tiden så ska jag erkänna att jag inte var på det bästa av humör man kan tänka sig. Det blåste stadigt över 10 och regnskurarna drog med sig vindstötar upp mot kuling och jag hade inte större lust att kämpa mig till Skagen i detta vädret. Men efter att ha tittat på väderprognoserna så insåg jag att det inte blir bättre på en vecka – minst….. Suck….. Jag gav upp och vi tog två rev i storen och siktade mot Skagen. Vi vet ju att första timmen ut från kusten alltid är jobbig eftersom vågorna blir ju krabba då men detta var lite löjligt. Vi insåg snabbt att vi inte skulle kunna segla. Vi hade en vindvinkel mellan 20 och 30 grader och vad än alla seglarexperter säger så sträcker inte en Rasmus i den vinkeln. Trots att vi numera har en skotskena och kan “knuffa” upp bommen en halvmeter så fick vi fortfarande stödköra med motorn…. Det var ett Skagerack i uppror som vi mötte och djävlar vad vi for inemellan. Oftast så tuffade Nannygumman på men här och där kom en våg som satte oss helt åt sidan. Det är spännande att sitta på toa i sådana lägen kan jag berätta…. Eller inte berätta är kanske ett bättre ordval. För att vara helt ärlig så fixade min rygg inte riktigt det hela. Det är ju inget fel på ryggen numera men musklerna är inte på plats efter operationen ännu. Men detta gav mig ett utmärk tillfälle att prova vår nya slingerkoj och jag kan intyga att den funkar utmärkt. Men med grinig motvind och motström så gjorde vi i snitt 3,5-4,5 knop och det var väldigt skönt att lägga till i Skagen efter 7 stampiga timmar. Zlatan, vår utmärkta autopilot hade styrt det mesta men Magnus var den som fick sitta vakt den största tiden. När vi surfade in mellan pirarna i Skagen så gav sig vinden som ett trollslag och vi lade till i solsken i ett stilla Skagen. Och ett tomt Skagen…. Det är vi och 20 tal båtar till. Och när vi efter lite mat gick upp på gågatan så var vi helt själva. Det är verkligen inte säsong ännu! Men nu sitter vi här i solen med ett glas bubbel och känner hur semestern sakta kommer i kroppen 🙂
Slingerkojen var riktigt bra
