Sol, regn, sol, regn, sol…

Första riktiga semesterdagen. Jag började, efter en sovmorgon, att fixa till listen framme i förluckan. Den hade släppt in mer vatten än vad vi tycker om så nu blev det en silikonlist runt hela luckan. Detta innebär att efter silkonen kletats ut så lägger man gladpack på silikonen och stänger luckan. När detta har stelnat i ett dygn så tar man bort plasten och listen passar precis 🙂 Vi ligger ju bredsida vid en ganska hög betongkaj och när vi lade till igår så funderade jag på om vi skulle skona våra tampar med “Tonys Mjukisar” och vår vanliga fras “Vad skulle Tony gjort?” for igenom mitt huvud. men jag kom aldrig så långt så att jag fick på dessa tampskydd. Saken med Tonys Mjukisar är att vi fått dessa mjuka tampskydd av Tony på Adventure och därav namnet. Men det ligger mer bakom denna tanke. Det är nämligen så att vår gode vän Tony är alltid full av goda idéer (som, vi gärna stjäl och tillämpar) och har en ständigt en hjälpande hand över. Adventure är dessutom alltid fullproppad med alla tänkbara “bra och ha saker” som han med glädje lånar ut. Tony är dessutom lite som vi, som gärna lägger en tamp extra så att man vet att man kan sova gott. Med andra ord – har man tänkt tanken så bör man göra det annars blir det fel. Och detta har blivit ett talesätt i Nanny i år – “Vad skulle Tony ha gjort?” är lika med “att man bör göra det” 🙂 Nu är ju våra kära Tony och Sofia ute på långsegling och vi saknar dem enormt men är glada för deras skull och deras resa. Men det gör också att vi ofta tänker på dem. Så….. “Vad skulle Tony gjort?” Tony skulle självklart ha lagt tampskydd och nu gjorde vi inte det och vi blev direkt straffade med en tamp med kraftiga slitskador…… Efter det att alla tampskydden till sist var på plats så var planen en cykeltur till Grenen och Magnus slängde upp cyklarna på land. När vi började bli klara för att lämna båten kom första regnskuren. Från strålande sommar till höstregn på tre minuter. Vi avvaktade en stund i sittbrunnen och då började vi fundera på varför det gnisslade lite från vindrodret. Magnus kollade läget och insåg till vår stora förtvivlan att själva låsningsfunktionen till rodret var borta. Hur detta har kunnat ske fattar vi inte för det innebär att en 14 mm mutter med ett 10 cm långt rostfritt handtag har vandrat uppåt längs en bult i tre centimeter innan den helt vådligt hoppat i sjön alldeles av sig själv. Piss och pest och senapsgas samt allt annat som sägs i den berömda visan….. Boris är handikappad och vi kan inte använda vindrodret 🙁 Mellan regnskurarna gav vi oss trots allt iväg och fick pumpat cyklarna, handlat nätuppkoppling samt besöka tre olika byggvaruhandlare för att hitta en 14 mm bult som tillsammans med en fastnyckel skulle kunna rädda vår situation. Efter mycket om och men hittade vi en riggningsverkstad som glatt visade oss vidare till en rostfri mekanisk verkstad och Magnus köpte en 14 mm rostfri mutter för hela 10 DKK…. Sedan fick han också verkstaden att svetsa på en pinne på muttern och efter ytterligare 20 DKK var vi lyckliga ägare till ett fungerande vindroder igen 🙂 Sedan kom vi inte längre än upp till affären mellan skurarna. 10 minuter störtregn och 10 minuter sol!!. Så det blev ett par timmar under eftermiddagen i sittbrunnen och då kom nästa fundering. Vi ligger ju inte så ofta i Skagen. Jag tror ärligt talat att det var 5 år sedan sist, så vissa saker kan ju ha ändrat sig. Det finns två nästan likadana hamnbassänger som avdelas av en träpir. På ena sidan ligger alla restauranger (i norr) och på andra sidan ligger servicebyggnaden( i söder). Medans det är nästan fullt i den södra bassängen så gapar flytbryggorna tomma i den norra. Alla båtar som kommer in tar en sväng i den södra bassängen och sedan en sväng i den norra för att tillsist återvända till den södra. Varför?? Det är ju inte så att det är fullt på något sätt i den södra men varför ligga och fendrgnissla när man kan få en egen bredsida? Förmodligen har vi missat något 🙂 Nu är vi i alla fall nöjda med Skagen och planen är Läsö i morgon.