Kieler Woche

Vi hade pratat om det Magnus och jag, om sannolikheten att vi lyckas pricka seglingsveckan i Kiel. Men hur stor sannolikhet är det? Sedan hade man ju kunnat gå ut på nätet och kolla när den är…. fast det blev liksom aldrig riktigt av. Så när vi sett färdigt på Sankt Hanselden i Marstal på måndagskvällen och hamnade i prat med våra tyska båtgrannar så såg vi att de båda höjde på ögonbrynen när vi talade om att planen var att gå till Kiel dagen efter.

– Är ni medvetna om att det är Kieler woche denna vecka? Båtplatserna är bokade ett helt år i förväg.
Hm, ja, ööööööö, nä….. var väl ungefär vårt samstämmiga svar. Vi lyfte dock på luren för att ta ett prat med Ada som låg i Vordingsborg och hade samma plan på Kiel som vi. Men vi kom fram till att det nog skulle lösa sig. Kiel är jättestort och har minst 10 hamnar att välja på så vi gick och lade oss i lugn och ro.
Strax efter halv sju var det någon som hamrade på båten och det är ju då man flyger upp som en raket. Men det var faktiskt bara hamnkapten som kom och tog betalt. Marstal tillhör numera en av de få hamnarna som inte har gått över till betalautomat. På köpet fick jag en väderrapport som lovade bra vindar, om än lite svaga, till Kiel. Hur visste han att vi skulle till Kiel? Var det inte ni som missat att det är Kieler Woche eller? Jo… det fick jag ju tillstå. Då så – bäst att ni skyndar er var hans enda svar!! Vi följde hans råd och kastade loss vid halv åtta. Till en början hade vi bra vindar och Boris tog oss med lite lagom motstånd mot Tyskland. Magnus ringde hamnkaptenen i vår tänkta hamn och fick ett namn på en annan hamn. Hamnkaptenen var ingen hejare på engelska kan man väl säga och Magnus fick stretcha på sina tyskakunskaper rejält men vi valde att tro att det skulle finnas platser i hamnen. Ut på förmiddagen dog dock vinden och det var bara att starta motorn men seglena gav ändå sitt så vi kunde köra på väldigt låga varv. Infarten till Kiel blev något alldeles speciellt. Förutom att det pågick mist 5-6 seglingstävlingar runt oss så möttes vi av minst 40 stora skutor som var ute och luftade sina segel i viken. Och det är en stor vik. Kustbevakningen slog sina lovar runt oss men vi klarade oss även denna gång. Infarten till Kiel är inte bara lång – den är jättelång! När vi närmade oss den hamnen vi hade tänkt oss först så var vi glada att den var full – den låg nämligen mitt i ett tivoli! Fast den glädjen var kortvarig, för när vi kom runt hörnan så såg vi att vår hamn låg mitt i festivalområdet och närmaste granne var ett öltält. Men ska man nu uppleva gatuliv i Kiel så varför inte göra det från sittbrunnen. Hamnen hade inte mer än 30 platser men visst fanns det två platser över. Vi tog en och rusade bort till hamnkontoret och fick bokat den andra till Ada. I skrivandes stund är klockan 18 och Ada är på ingång om en timme. Wifi i hamnen funkar inte och Magnus orkar just nu inte bråka med vår Wifi antenn utan sover lite eftermiddagsmiddag. Stämmningen är hög men trevlig. Hamnen är lite skvalpig men inget ryckigt skalp utan mest när färjorna kommer och går. Alla skrattar och är glada och mitt i detta sitter jag och har semester. Jag är lyckligt lottad. Hoppas bara jag tycker samma sak framåt småtimmarna när jag vill sova och festivalen inte fattat det 🙂 Nu blir det Kiel i morgon onsdag och på torsdag börjar det stora äventyret – Slussning. Huba……

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *