Flashback

Idag hade jag världens flashback – sommaren -93 studsade in i min hjärna och min numera mästerfixare till man var en av huvudpersonerna.

Torsdagen började med att jag vaknade av att kylskåpet gick ojämnt. När jag tittade till det så rann det vatten ur det och temperaturen var nästan 11 grader. Pust, stön och blä…. Var semestern slut nu? Men nä – Magnus, mästerfixaren, hittade felet och en halvtimmer senare gick kylskåpet som det skulle 🙂 Det är tryggt med en partner som har koll på detta med den läskiga elen… Efter en god frukost började vi diskutera vad vi skulle göra denna dag – och kom fram till att vi skulle göra – ingenting… Kanske en sväng med gummijollen in bland öarna. Vilket vi också gjorde men det var då själva flashbacken började. Motorn ville efter en liten stund verkligen inte vara med, och då var vi självklart längst nere i andra änden av viken och fick ro hem i motvinden. Så Magnus började greja med utombordaren… precis som han gjorde hela sommaren -93.

Och nu måste jag vara lite omständlig och berätta bakgrunden till vår utombordare…. Vi köpte nämligen vår första båt sommaren -93. Mathilda var ett år och vi köpte oss en Scalare segelbåt på 24 fot med tillhörande utombordare. Säljare var Anders och Maritha – och det ska tilläggas redan nu – vi är fortfarande goda vänner med dessa underbara människor som vi lärde känna i och med båtköpet. Men det var ju detta med motorn. Anders bedyyyyrade att motorn alltid gick i gång på andra rycket – inga problem, den är hur bra som helst! Detta trodde vi såklart på och köpte båten och inte F-N gick den motorn någonsin igång. Varje kväll satt Magnus där och plockade isär allt från tändstift till jag vet inte vad. Vi hade bland annat en historia när vi låg och drev ivägen för linfärjan i Marstrand men men… Och när semestern kom var vi ute en vecka på västkusten med käre bror Nils m familj som hade L32:an Oso. (Pappas båt som Nils idag äger och just nu är i Lofoten med) Varje kväll plockade Magnus och Nils ner utombordaren till atomnivå och på kvällen gick den fint. Dagen efter vägrade den att starta. Fullständig SOS Sällskapsresan mao. När det var som värst så blev vi bogserade i stiltje och spöregn av Oso till Svanesund där vi skulle övernatta. När vi närmade oss kajen och hade en rätt krånglig tilläggning i och med motorlösheten och bogseringen så var vi bra irriterade på killen som stod på kajen och garvade åt oss. Det visade sig sedan att det så klart var Anders som stod på kajen och tog emot oss…. När han sedan fortfarande påstod att motorn gick igång på andra draget så garvade Nils o Magnus – i alla fall fram tills Anders böjt sig bak till aktern och enkelt drog igång motorn. För att göra en lång historia kort så slutade det efter ett par år med att vi bytte motor med farfar Uno – som ville ha precis en sådan som vi hade. Och då gick den självklart som den skulle. Och gjorde så i ett antal år…. Men åter till idag. Magnus fixade tillslut motorn efter lite pyssel och nu spinner den som en katt. Men synen av att se honom sitta böjd över motorn i ett par timmar räckte för att känna att man var en sisådär 20 år bak i tiden. Fast bara en kort stund – för numera vet jag att vi fixar så mycket mer än vad vi gjorde för 20 år sedan. Man lär så länge som man lever heter det väl 🙂

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *