Efter en alldeles för många arbetstimmar i veckan var det enormt skönt att få stiga in genom portarna till årets båtmässa och bara känna stämningen. Vi träffade som vanligt massa härliga människor och shoppade en hel del nödvändigheter. Vi behövde egentligen inte alls köpa nya lakan men efter det att vi kommit i prat med Kent och Gunilla förstod vi att vi faktiskt behövde det…. De hade 10 års god erfarenhet av Comfor Tex som tydligen ska inte ska dra till sig fukt. Och det lät så spännande så vi slog till med ett helt set. Jag tror att dessa kommer passa mitt värme-element till man alldeles utmärkt. När vi sprang igenom Watski blev det helt plötsligt tvärstopp för där sålde de ut Keensandaler för 199:- kr. Det fanns inte många storlekar men jag hade lite tur och det fanns ett par kvar till mig. Och eftersom man fick ett glas vin och en öl när man handlade så blev ju sandalerna nästan gratis! Min nya Holebrooke däremot var inte gratis. Men uj vad kär jag blev i den och min gamla är så sliten att trådarna bara hänger så det var inget svårt inköp att besluta om. Svårare var det dock med gummibåten. Vi har länge funderat på att köpa oss en 230 Suzumar men vi tycker att det är lite väl dyrt och det svider svårt i plånboken. Fast vi gav med oss. Speciellt när vi upptäckte att de nya modellerna är SVARTA!! Eller i alla fall svarta till hälften. Hur tänker man när man gör svarta gummibåtar? Det måste ju vara hur opraktiskt som helst – speciellt i solen. Så då insåg att vi trots allt ville ha en gummibåt – men vi vill ha en av de gamla som är grå och de hade en kvar. Fast det gick inte så bra att handla för montern var tom när vi kom tillbaka, men vi har i alla fall skickat en mailbeställning. Vi köpte även ett sjökort – ett överseglingskort över Atlanten – ett mycket manligt sjökort, enligt kom man 🙂 Sa jag att vi träffade massa folk? Och så har vi nog landat i att den gamla hästskobojen har gjort sitt och vi uppgraderar till en rescue-sling. Summa summarum hade vi väldigt roligt. Björn försåg oss dessutom med ett par VIP-pass till en ribb-båtsmonter där vi tog oss en runda.
Nanny fick bara besök av Magnus på lördagen eftersom stora flytten pågår med Liv´s pappa. Fast kvällen blev en god middag där Magnus skämde bort mig och bror med en stek i lergryta ackompanjerat av den traditionella hinken med sås. Det tog inte många minuter innan vi var inne på båtprat och efter ytterligare ett par minuter låg Magnus och Nils på mage på köksgolvet runt ett par delar till vindrodret. Nils hummade lite hit och hummade lite dig och så började han fråga om ett hål där och ett hål där och vi förklarade glatt hur man monterar ihop vindflöjeln med resten av vindrodret. Nils tittade intensivt ett par sekunder och sedan kom ett – Njaaaaaaaaaaaaaääeee….. är ni säkra på det? – Öh, ja…. eller hur tänker du nu.????, tyckte jag och Magnus. Med ett par kvicka grepp så visade han hur man kunde skjuta vindflöjeln fram och tillbaka och på så sätt trimma seglet! VAAAA! Nääää! VAAAA! Såklart….Det är ju så man gör! Magnus och jag bara tittade varandra och insåg att vi har gjort lite lagom fel i två år!!! Broder fick en stor puss och blev dessutom uppgraderad från deltagare i Nannys tekniska kommitté till ordförande på livstid! Nu klarnade en hel del för oss och vi hoppade nästan jämfota av glädje för vi har ju inte varit 100% nöjda med Boris prestation men nu hade vi ju förhoppningsvis förklaringen. Magnus var dock inte lika nöjd morgonen efter, då han kommit på vad konsekvenserna av en förskjutning av vindflöjeln skulle innebära. Den skulle helt enkelt inte få plats eftersom den skulle slå i radomen till radarn. PUST! GNÄLL och grinighet. Men skam den som ger sig och under dagen har vi nu med hjälp av vår nya ordförande konstaterat att vi helt enkelt förmodligen får konstruera om vinflöjeln. Tur att vi idag har exakt tre månader kvar till avsegling – STRESS!!!! Nu har vi bara åtta veckor kvar att jobba 😉
Kommittémöte
