Det är härligt med mycket i Frankrike! Vi äter goda ostar på längden och tvären tillsammans med färska baguetter och härliga skinkor. Vinet kostar en struntsumma i förhållande till i England och jag ska inte ens gå in på allt härligt innehåll i köttdiskarna. Gott gott i gott gott! Och grönsakslådorna bara dignar med godsaker.
Vi har haft lite elproblem de senaste veckorna. Spänningen försvinner i rasande fart efter ett tag och vi har vänt och vridit på detta problemet och efter lite konfererande med broder Nils så var det bara ett faktum – vi måste ha nya batterier. Nu låg vi perfekt med flertalet marinbutiker runt oss i Camaret så det var bara att knata runt och prata med de olika handlarna. Snabbt kristalliserade sig tre problem. Ett – polerna var vända tvärt om. Två – måtten. De som fanns hade inte samma storlek och så tre – Priset. Priset går alltid att lösa med att polerna sitter tvärt om och att storleken inte passar skulle innebära att hela batteribankshålet med alla kablar ska byggas om och det är precis som Magnus säger – vill inte! Till slut hittade vi i alla fall tre batterier hos en handlare men vi behövde fyra och eftersom priset var sagolikt högt så tackade vi nej. Vi hoppas att kunna hitta bättre längs med kusten under de kommande veckorna. Vi sitter inte i sjön och de batterier vi har fungerar – i alla fall korta stunder 😉
I Camaret så såg jag en svensk båt komma in till tankbryggan och jag kunde inte låta bli att gå bort och säga hej. Vi har ju inte varit så bortskämda med svenska båtar, förutom Resolute då som låg ankrad utanför hamnen. Micke och Carina från Örnsköldsvik höll på att segla ner deras Allegro 33 vid namn Blue Water till Portugal, för att lägga upp den där till vintern. Eftersom det var väldigt begränsat med platser så lade de till utanpå oss och vi fick en väldigt trevlig kväll. Dessutom kom Dennis och Katarina in från ankringsviken så vi hade en riktig svenskkväll.
Svenskkväll i Nanny
Vi bunkrade och fixade både det ena och andra under måndagen. Micke och Carina släppte tamparna vid 10-tiden och siktade över Biscaya medans vi först på eftermiddagen lämnade och gick söderut. Klockan var närmare 21 på kvällen innan vi fått lagt till i Audierne. Orsaken till att vi gick så sent var att vi skulle ta oss igenom ett litet lurigt ställe med starka strömmar och vi ville pricka precis när strömmarna vände, för då är de som svagast och det gick väldigt bra. Inne i Audierne, vilket var riktigt mysigt, mötte vi resans trevligaste hamnkapten. Hon stod på en båt långt ut och hojtade på oss och vi fick en riktigt guldplats. Men vi valde att gå vidare redan nästa morgon och gå ner till Loctudy. Den snälla hamnkaptenen i Audierne hade ringt och reserverat en plats för oss men när jag ringde in till hamnen strax innan ankomst så ville den mycket otrevlige fransmannen inte förstå ett smack av vad jag sa. NÄ – jag pratar ingen bra franska men vissa fraser kan jag och han vägrade helt konsekvent att ens försöka vara lite hjälpsam och förstående. Till slut blev jag riktigt arg och fick fram. “Vi är i hamnen NU – var kan vi lägga oss!” – typ… på franska då, för inget annat är ju ett alternativ. Då fick vi tillstånd att gå in på en brygga och själva leta upp en plats. Tänk att man kan vara så otrevlig!. Hamnen i sig är helt ok med väldigt bra faciliteter och massa marinbutiker. Fast det finns inga batterier som passar i Nanny. Och de övriga hamnvärdarna är jättetrevliga så det får väl väga upp surgubben, då…
På vägen in till Loctydy hade vi ytterligare ett delfinbesök. Vi är verkligen bortskämda med detta nu. Vi såg fåglarna på långt håll och mycket riktigt där kom de. Stor flock på 20 st minst. Vattnet var lite lugnare denna dag så jag låg platt på däck med huvudet ut under pulpiten i fören med händerna nedsträckta mot vattnet och lyckan var fullkomligt när jag fick lov att stryka en av dem över ryggen. Helt fantastiskt. Jag hade självklart kameran i andra handen men i villervallan och glädjen så har jag gjort något konstigt så det finns ingen dokumentation av detta – det närmaste och bästa delfinmötet hitintills.
Dagarna går väldigt fort. Vi inser att vi har varit ute och seglat i över tre månader nu – var tog den tiden vägen? Och jag som var rädd för att det hela skulle bli lite långtråkigt – inte en chans. Det händer saker och ting hela tiden och när man ska fixa något så tar det tre gånger så lång tid som hemma eftersom man inte har samma kontaktnät här som hemma. Men de flesta är väldigt hjälpsamma. Idag har bland annat en hel familj som driver byns bensinstation varit engagerad i att leta batterier till oss. De kunde efter mycket om och men lova en leverans – men de kunde inte säga när batterierna i så fall skulle anlända. De kunde komma i morgon eller någon gång i nästa vecka. Det är ju inget vi kan gå och vänta på…. Så det blir att leta vidare i hamnarna längs ner med kusten….
Det märks också att här är det högsäsong nu. Det är många båtar och redan vid 12 tiden börjar det komma in båtar i hamnarna – men jag skulle inte säga att det är lika illa som hemma på västkusten. Det är nog i stort sett samma cirkus här som hemma. Fast jag tycker nog att fransmännen kör ännu snabbare med sina båtar, sniker andras båtar med vårdslöst och därefter drämmer i backen med massor av gas. Under den senaste veckan har vi sett fyra båtar som blivit påkörda inne i hamnarna och då har inte förhållandena på något sätt varit svåra. Vi har dessutom faktiskt numera sol nästan hela dagarna och det är en värme i vinden – någon vi inte känt av innan. Det är långt ifrån sommarvärme men det börjar i alla fall krypa upp mot 20 graders sträcket. Vattnet håller goda 16 grader och det finns de som kallar det för badbart men jag tillhör inte den kategorin. Just nu sitter vi och filurar på om vi ska ligga kvar här en dag till i morgon och pyssla lite till eller om vi ska gå ut och ankra på den spännande ön Iles de Glénan.
2 Responses to Vive la France och batteritorsk!