150806-150813 Sakta söderut och så lite ”paranoia”

Vi har inte så bråttom! Saker och ting får ta sin tid och vi tittar på både det ena och det andra. Planer läggs om flera gånger om dagen och idéerna på påhitt är många. Vi lämnade La Corouna och seglade söderut till Camarinas där vi lade oss för ankare utanför en fin strand, motsatt sida staden. Det var på denna seglingen Magnus fick skotet över huvudet men vi fick även delfinbesök igen – och jag fick till en kalasbild! Vi låg i Camarinas i två nätter. Dag två blev en härlig dag med strålande sol och bestämde oss för att göra absolut minst möjligt. Vi tog jollen in till den lilla stranden och låg där och läste böcker hela dagen. Det var varmt och skönt men bada var det inte tal om eftersom vattentemperaturen numera är på ca 14 grader. Ut på kvällen riggade vi grill och Dennis och Katarina anslöt också. Vi fick en sådan där magisk solnedgångskväll med många glada skratt och påfund. Dennis lyfte upp Katarina och jag tog ett roligt kort på dem i solnedgången. Då gjorde vi detsamma – fast jag skulle lyfta Magnus då… Eller hur… Men det gav många skratt och det blev många foton denna kväll.

DCIM100GOPROG0110469. Gudomligt besök!

DSC_0364 På väg in till Camarinas – strax efter ofrivillig gipp. Foto: Katarina Henriksson

IMG_2934 Resolute ägnar sig åt nätfiske istället för att ankra!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Vi trivs bäst på en egen strand!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Varm och härlig solnedgång
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERADennis lyfter Katarina i solnedgången

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Liv lyfter (eller nåt) Magnus i solnedgången 😉 Foto Dennis Bengtsson

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Två vackra båtar i kvällen

DSC_0453 Än kan den gamle gubben 😉

Dagen efter gick vi runt hörnan och rundade Finisterre  – Europas västligaste udde, den så kallade ”världens ände”. Det växlade rasande snabbt mellan strålande solsken och dimma och vi var än en gång glada för vår radar. Både vi och Resolute ankrade utanför byn Finisterre och möttes av ett hejdundrande musikpådrag i form av spansk livemusik. Vad hände inne i byn?? Vi mer eller mindre kastade oss i jollarna och åkte in för att se. Men just då slog siestan till och byn var dödare än dödast. Vi fick dock höra att det var sista dagen på en tre dagar lång fiesta så ikväll skulle det dra igång igen. Bra tänkte vi och åkte ut till våra båtar igen för att vila upp oss. Kl 21 låg jag gott och sov i vår soffa och hade absolut noll lust att röra på mig. Det var samma i Resolute så vi bestämde oss för att hoppa festen inne i stan. Vi hörde ju ändå inget – så hur kul kunde den vara?? kl 22 kröp jag in i kojen och rullade in mig i täcket och somnade jättegott. 10 minuter sedan satt jag rakt upp i sängen och funderade på vilken idiot som hade placerat en högtalare mitt i vår sittbrunn och där drog på livemusik för full hals…. Skrikande full hals. Jorå! Fiestan hade börjat! Vad gör vi nu? Det var bäckmörkt ute och vi var båda trötta. Nä! Vi gamlingar hade inget där att göra tänkte vi och somnade om. Eller snarare försökte somna om. 04:30 gav sig musiken och då fick vi ett par timmars sömn innan det var dags att dra upp kroken igen! Vi gick tvärs över rian och siktade in på Portosin ganska långt in i fjorden. Vi skulle egentligen till en ankarvik bredvid Portosin men vi hade kommit på att vi hade fått ett tips om att det gick att fylla svenska gasolflaskor i hamnen och med en tom 11 kg och en tom 2 kg, flaska, så kunde vi inte missa detta. Dessutom var det torsdag och det skulle säkert ta ett helt dygn innan vi fick tillbaka dem och då var det ju fredag – sedan helg och därmed säkert noll chans till att få dem fyllda. Vi ropade upp Resolute på radion och sa att vi gick in till hamn för att fylla flaskorna. Det tog inte lång stund innan s/y Emma och s/y Kuheli också ropade upp oss och frågade om det var sant att det gick att få flaskorna fyllda och vips så hade delar av den svenska armadan förtöjt i hamnen. Vi var ju där lite tidigare än de övriga och med hjälp av hamnkontoret så ringde de till ”gasolgubben” som lite motvilligt kom och hämtade våra flaskor. Han hämtade inte på torsdagar men han var ändå i närheten, så han gjorde ett undantag. ”Gasolgubben” pratade utmärkt spanska och inget annat så Magnus försök att kommunicera med honom om pris, leveranstider och övriga svenska båtar  med gasolflaskor på ingång gick ju sådär… Det Magnus fick klart för sig var att våra två flaskor skulle levereras dagen efter kl 08:30. Priset? Det hade han ingen aaaaning om. Hm… Bara att lämna ifrån sig flaskorna och hålla tummarna.

Hamnen är liten och lite småskvalpig på grund av alla små fiskebåtar som inte har vett på att hålla rätt fart men marinapersonalen är helt underbar. De på kontoret pratar utmärkt engelska och gör sitt yttersta för att vi ska ha det bra. På kvällen satt hela svenskgänget vid grillplatsen vid lekplatsen när en av de icke engelsktalande från marinan kom och frågade efter ”Emma, Emma”. Marcus på Emma studsade såklart upp och undrade vad som var på gång. Spanjoren räckte fram en telefon och i andra änden förklarades det på fin engelska att deras flaskor skulle hämtas på fredagsmorgonen och levereras senare samma dag. Hon hade minsann ringt till ”gasolgubben” och pratat lite med honom 🙂 Det är fin service det.

Magnus var fortfarande tveksam till att vi överhuvudtaget skulle få tillbaka våra flaskor men han blev positivt överraskad när leveransen dessutom skedde 15 minuter tidigt och vi blev endast av med 35 EUR för våra två flaskor. Det är bra! Riktigt bra! Dessutom hade jag sett att det stod en arbetsbänk inne i garaget och på denna arbetsbänk stod det en stor och kraftig pelarborrmaskin…. Kunde vi händelsevis få låna den??? – Javisst! Självklart! var svaret och helt plötsligt hade vi tillgång till både skruvstäd och maskin och fick borrat ur den förargliga bulten i rorkulten. Dessutom så försåg de oss med borr efter att ha dömt ut våra nyinköpta metallborr! Fantastiskt bra! Service på hög nivå

Tillsammans med Dennis och Katarina tog vi bussen in till medeltidsstaden Noia. Och det är ju här som Göteborgshumorn gör sig gällande! Ordet ”till” på Spanska kan översättas till ”para”. Om vi då ska åka till Noia  så blir det ju ”paranoia” .Vi hade otroligt roligt åt att Magnus till busschaffören fick säga: ”Dos para Noia” JA- jag vet att vi är jättelöjliga men vi har inte roligare än vad vi gör oss!!

Lördagen var egentligen meningen att vi skulle förflytta oss till Muros för att där invänta dagens blåsiga söndag. Men vi trivs så bra här i Portosin så det blev två dagar till här. Med andra ord så blev det en utflykt även på lördagen och då tog vi oss till en keltisk bosättning, Castro de Barona,  från ca 100 år FÖRE Kristus… Det är lite dignitet på ruinerna här 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På eftermiddagen var det dags för att prova på något helt nytt! Vi hade blivit utmanade av Dennis och Katarina på ”Paddeltennis”. Tydligen väldigt vanligt här i Spanien och det går väl att beskriva som en blandning mellan tennis och squash. Fast i vårt fall i ultralångsamt tempo! Det var riktigt roligt och även Marcus och Emelie från Emma blev medtvingade. Marinapersonalen verkade inte tycka att det var något konstigt alls att vi bara levererade tillbaka en av de tre utkvitterade tennisbollarna med en förklaring att de övriga numera seglade i havet på helt egen hand… Kul var det i alla fall!

Idag söndag så blåser det lite mer än vad vi tycker om så vi hukar oss i våra båtar. I morgon blir det förflyttning till nästa rias lite mer söderut där vi får leta efter lä för på tisdag/onsdag ska det blåsa rejält igen. Sedan ser det faktiskt ut som att vi skulle kunna få lite sommartemperatur ett tag… Men jag vågar inte hoppas på för mycket.

Magnus har förresten läkt ihop mycket bra efter hans närkamp med skotet. Det är bara lite skrap kvar på ena kinden och en skorpa på en ögonlocket. Om ett par dagar kommer det vara helt borta. Tack alla för alla fina och goa kommentarer vi har fått angående detta. Det var inte självklart att skriva om det men vi tycker att vi får dela med oss av både upp-, och nedgångar. Annars blir det inte riktigt rätt och om vi skrämde någon så ber jag om ursäkt. Det som dock krånglar är fortfarande min systemkamera. Den fungerar till och från och detta leder till mindre (och större) frustrationsutbrott hos mig…. Vi får väl se… Dags att köpa en ny tror jag….

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *