150927-150930 Kul i Porto och ett jobbigt farväl

För att besöka Porto så går de flesta till Leixoes strax norr om Porto istället för att gå in till själva Porto. Hamnarna närmare Porto ligger ändå så långt från centrum att det ändå krävs någon form av transport och dessutom så skulle det enligt ryktet kosta 50eur per natt för vår lilla Nanny. Därför gick vi som så många andra till Lexioes istället. Här kom vi undan med 14Eur per natt och det är klart godkänt. Marinan är dock sliten och väldigt skvalpig men vi börjar bli vana och är inte så kräsna längre :-). Förutom vi så tog sig även Resolute, Kuheli och Swede Dreams dit i dimman. I hamnen låg redan Emma och Sofia och vips så låg hela maffian i samma hamn igen. Fast Swede Dreams ankrade på utsidan istället.  För att komma in till Porto tog vi den sk Metron på söndagen och nu vaknade arbetssidan av mig ordentligt. Metron i Porto är nämligen en mycket fin och modern spårväg som tar sig fram både på egen banvall och på fullknökade shoppinggator i den mycket kuperade miljön. Här finns kunskap att hämnat! Men nu ska jag inte prata jobb 😉 Vi hade som vanligt följe av Dennis och Katarina och fick en hel dag strosande i staden. Mycket mysig stad med blandad bebyggelse. Det konstiga är att det stod fantastiskt fina byggnader vägg i vägg med övergivna rivningskåkar. Mycket märkligt! Solen sken inne i Porto men ute i Leixius så låg dimman fortfarande tät. Och dimman är kall! Det kalla atlantvattnet och de varma dagarna i full stiltje gör att det är dimma var och varannan dag här. Jo, vi är glada i vår radar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Porto med dimma ut mot kusten

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Grön utsikt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Blandad bebyggelse

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vätskepaus

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Polisens nya vapen….??

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dubbelbro

Måndagen blev ytterligare en härlig dag till inne i Porto. Längs med hela flodens södra sida fanns alla olika portvinstillverkare representerade och vi knatade upp för backen till Cockburns och bokade en visning till kl 14. Innan dess så skulle vi då ha i oss lite lunch… Vi hittade en lokal liten restaurang och blev där erbjudna en ”dagens lunch” som bestod av soppa till förrätt och sedan en hamburgare efteråt. Nu är det så att jag gillar hamburgare men lyckas på något vänster ALDRIG med att få in en riktigt bra hamburgare. Vi har till och med lyckats beställa hamburgare på Mc-Donalds och få ut dem utan sallad! Så denna gång bestämde jag mig för att inte begå det misstaget igen och frågade om det var sallad på hamburgaren. Kyparen tittade mer än jättedumt på mig och med en självklarhet säkerhet svarade han– Nej…. –Går det att få sallad på hamburgaren?  Kyparen såg nu förvirrad ut. Sallad? PÅ hamburgaren? – Nej, blev svaret. –OK, kan vi få en sallad BREDVID hamburgaren?. Jo, kanske…. Jag var jättetydlig att vi ville ha sallad, tomater och lök – mycket av den varan. Efter 30 minuter fick vi in en mer eller mindre rå minipannbiff med ost, skinka och ägg – utan bröd, dressing eller tillstymmelse till sallad.. Runt detta låg det lite halvkalla ljumna friterade potatisskivor. Och, som sagt, absolut ingen sallad. Katarina som beställt pasta fick efter mycket och men sin mat och den var i alla fall varm och faktiskt rätt god. Men sallad – den såg vi inte röken av alls…. Fast vi hade ju en tid att passa så vi brydde oss till slut inte om salladen. När vi sedan skulle betala så gick hela kalaset på 23 Eur för 4 personer. Och med tanke på att det då ingick både öl, vin, vatten och Cola så ska vi bara vara nöjda och glada 😉

Portvins provning var kul! Själva rundturen var väl sisådär med tanke på att det inte hade någon produktion där utan vi fick bara lite historia och en sväng runt lagret. Men själva provningen var bra och välbeskriven. Kul att få lära sig lite om sådan man inte dricker så ofta. Bland annat lärde vi oss att portvin inte heter portvin på grund av det skeppades ut från Porto, som man skulle kunna tro. Det heter portvin eftersom vinet tullades ut från hamnen – ”pass the port”. Därefter fastnade vi på en uteservering i solen och satt där och tittade på alla människor som strosade förbi resten av dagen. Restaurangen hade en kille som spelade lite soft brasiliansk musik och där satt vi i solen och bara mådde bra. Katarina och jag hade ett av våra många tokskrattanfall som Dennis lyckades dokumentera. Att vi sedan samtidigt precis hade fått in en flaska bubbel gjorde ju inte saken sämre.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stora lager

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Godis

IMG_1232

IMG_1233

IMG_1234 IMG_1235 Tänk vad roligt man kan ha!

Tisdagen blev arbetsdag på Nanny. Magnus skrubbade däcket där det oroväckande snabbt börjat komma mögelprickar i halkskyddet och jag låg i gummijollen och blekte bort det gula längs med skrovet med oxalsyra samt avslutade med lite vax. Då kunde vi nöjda och glada gå ut på kvällen och leta rätt på en sportbar för att titta på lite fotboll. Vår tanke var få insupa lite lokal känsla när nu Porto skulle möte Chelsea i Champions League. Egentligen vill Magnus gå på själva matchen när vi nu ändå var i stan. Men de sämsta biljetterna kostade 1000 kr… Och det ingår inte i en långseglarbudget så det fick vi hoppa över. Vi fick i alla fall en trevlig kväll, Där Dennis för övrigt lyckades beställa in en ”perfekt” hamburgare till Livs stora ”förtret”;-) Porto vann matchen men stämningen var väl ärligt talat lite halvljummen…

Därefter var det dags att krama Dennis och Katarina hej då. Deras tidsplan gör att deras förflyttningstempo måste från och med nu vara mycket högre än vårt. Och det gjorde riktigt, riktigt ont. Det är nu två månader sedan vi träffades i Frankrike och vi har umgåtts ordentligt under denna tid. Vi har inte följt varandra slaviskt utan då och då delat på oss för att under glada former träffas sedan igen. Uj, så mycket kul vi har haft. Men detta är ju en del av långseglingen. Alla härliga möten man får och alla sorgliga avsked som måste tas. Det har varit riktigt kul att vi har fått delat våra upplevelser med Resolutarna. –Sköt om er och ha en härlig vinter i Medelhavet! Vi lär ses igen. Det är jag övertygad om.

Jag fick en fråga från Annette om vad det var för speciellt med den vattenkokare som vi äntligen hittat! Den är egentligen som vilken fin, skinande och visslande vattenkokare som helst. Men eftersom vi vill kunna skicka upp den i taket, i grabbräcket så måste handtaget vara öppet och tyngdpunkten vara rätt. Framförallt vill vi att handtaget ska vara öppet i framkant för att man ska kunna hänga upp den när den är varm – vilket har visat sig väldigt svårt att få tag på. Här kommer i alla fall två bilder på den välfungerande skönheten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bry er inte om den rosa muppen som speglar sig…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här hänger hon bra!

Det har ju nu faktiskt gått 6 månader sedan vi slutade jobba. Var tog denna tiden vägen? Det har bara sagt swich! Nu har vi seglat i 5 månader och transporterat oss ca 2500 sjömil. Just i detta nu är vi på väg mot Aveiro och vi gör 10.6 knop i medströmmen upp för floden. Vi har haft fantastiska upplevelser såhär långt och det är dessutom bara början på vår ledighet. Vår älskade Nanny fungerar otroligt bra och vi är jättenöjda med henne. Men vissa saker har inte varit som vi trott. Det här med att segla till exempel. Vi har haft MYCKET motvind/stiltje. Vilket har gjort att motorn har fått jobba väldigt mycket mer än vad vi trodde. Vår plan var ju att ligga still och invänta rätt väder. Men helt ärligt – man vill inte ligga still i en ”skithamn” när 10-dygnsprognosen visar lätt motvind eller stiltje. Då kör man tillslut motor – och vi har en bra motor så det är inga problem. Det får helt enkelt kosta lite diesel. Det är trist att gå för motor timme efter timme men vi underhåller oss med ljudböcker och annat. Hamnavgifterna har varit väldigt mycket högre än vad vi trodde. Speciellt i norra Storbritannien. Men efter det att vi kommit till Spanien och Portugal så är hamnavgifterna helt rimliga. I alla fall för oss med vår lilla Nanny. Nu betalar vi 14-25eur per natt medan en 5 fot längre båt oftast får betala nästan det dubbla. Vår budget har också svävat ut en aning över tänkta gränser men vi hoppas på att det ska bli lite billigare framigenom. Allt är inte roligt med att bo i en båt men nu när jag sitter här och funderar så kommer jag inte på något negativt alls direkt… För att vara helt ärlig så saknar jag inte mycket materiellt. Det är självklart lite trångt och irritation väcks när något man behöver ligger längst mer i ett stuvfack. Detta gör att hela båten måste vändas upp och ner för att vi sedan bara ska konstatera att den hett efterlängtade prylen förmodligen finns i något annat stuvfack… Men vi börjar bli vana vid det så vi försöker se det positiva istället. Förmodligen hittade vi något annat i stuvfacket som vi inte visste att vi behövde eller ens att vi hade med oss.  Tålamod är något vi jobbar på, allt som ska göras tar väldigt lång tid och allt är mer omständligt än på fasta land. Fast å andra sidan så heter det ju ”långsegling”. De kommande tre åren kommer förmodligen att gå lika fort – det är faktiskt en skrämmande tanke. Men för att sluta babbla… Kort och gott – vi mår väldigt bra, och vi har det både trevligt och roligt och förutom att vi saknar våra nära och kära samt viss mat, så känns det som att skulle vi kunna syssla med detta länge….

Och för er som undrar så har Magnus INTE slutat att ta ner flaggan varje kväll 🙂

Bookmark the permalink.

2 Responses to 150927-150930 Kul i Porto och ett jobbigt farväl

  1. Eva says:

    Vilken fin hemsida ni har, och intressant att följa er! Jag följde även kuheli.com, men den hemsidan finns inte längre. Vet ni hur jag hittar mer om deras äventyr?

Lämna ett svar till Liv Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *