151001-06 Vadarstövlar och vildhundar på vår väg söderut

Genom väldiga strömvirvlar tog vi oss in i floden och in till Aveiro. Jag var glad att Magnus hade läst på ordentligt och vi kom in i rätt tid i förhållande till tidvattnet.  Det fanns en ankringsplats ganska direkt i mynningen men Magnus hade spanat upp att det eventuellt skulle gå att ligga vid segelklubbens bryggor precis inne vid staden. Sagt och gjort, vi surfade upp i medströmmen och gjorde 10 goda knop. Mycket riktigt hittade vi en flytbrygga en bra bit upp i floden. Två herrar kom springande och viftade glatt in oss på den enda lediga platsen. Magnus fick jobba hårt med motorn för att vända i strömmen och med strömmen sedan snett in framifrån tryckte motorn och strömmen oss enkelt in mot bryggan. Vi låg snarare väääldigt hårt mot bryggan i strömmen och vi hade klara problem med att få ner ett par extra fendrar som skydd. Herrarna hjälpte mer än gärna till men hur gör man för att få folk att förstå att man inte ska trycka på mantågen och stöttorna utan att man ska trycka ifrån på skrovet istället?? I vilket fall som helst så var välkomnandet mycket varmt och vi ansågs inte som ordentligt incheckade förrän vi tagit en öl i baren med hela gänget. Eftersom en öl kostade 0,9 Eur så såg vi inga problem i detta och som enda gästbåt så väckte vi lite nyfikenhet. Själva segelklubben låg i ett avlångt garageliknande hus där det fanns plats för 7-talet verksamheter. Förutom segelklubben fanns där en roddklubb. De övriga delarna av huset såg ut som en rivningskåk med utslagna rutor och klotter på väggarna vilket gjorde hela miljön väldigt konstig. För att komma till segelklubben så fick man gå över en stor grusplan. Detta var verkligen riktigt långt ifrån en ”vanlig marina” men ändå helt OK…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Huslängan med segelklubben längst till vänster

Vi undrade lite hur det komma sig att det var stora vattenpölar över hela grusplanen. Det hade ju inte regnat på minst en vecka. Det kan väl inte vara så att högvattnet går upp över hela grusplanen?? Då kommer vi ju bli inlåsta på vår brygga, och så kan det ju inte vara…. Vi släppte det hela och satt och gottade oss i solen i sittbrunnen efter det att jag slängt in en tvättmaskin i klubbhuset. Till vår stora glädje var det gratis att tvätta och det skulle såklart utnyttjas. Två timmar senare gick jag upp för att hämta tvätten men fick såklart omedelbart vända vid grinden. Självklart var hela grusplanen översvämmad. När jag kom vadandes över grusplanen i Magnus stora stövlar så reagerade de inte på annat än att jag hade för stora stövlar på mig. Jag försökte fråga varför man inte byggt en liten spång eller liknande, samtidig som man byggt den fina bryggan men jag fick helt oförstående miner tillbaka. Ja, ja. Det var inte så farligt men det är ärligt talat första gången jag vadar för att hämta tvätt. Det är alltid väldigt spännande detta med att tvätta 😉

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Floden bredde ut sig en del!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var bara att ta fram stövlarna

Dagen efter tog vi oss en promenad i det underbara vädret upp till staden. Det var en riktigt mysig stad med massa små kanaler och stenlagda gränder. Vi fick lite Hollandkänsla. Denna stad är väl värd ett besök om ni har vägarna förbi. Alla är oerhört trevliga – till och med alla försäljarna som tävlade om att kränga båtresor på kanalerna. Här hittade vi också nya internetkort. NOS, ett av telefonföretagen, har just haft en kampanj som innebär att vi kan få obegränsat med data för 15 Eur i 10 dagar. Något som vi tycker är riktigt lysande eftersom detta ger oss möjligheter till Skype och annat trevligt. Nu är dock kampanjen slut med flera av deras återförsäljare, så som PhoneHouse har kvar dessa simkort i lager och efter ett lite letande så hittade vi två paket så nu är internetåtkomsten säkrad för de kommande veckorna 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Riktigt snyggt, skulle Katarina sagt 😉

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Traditionella båtar som nu var turistattraktioner

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nej, Inte Holland, Portugal!

Så var det dags för nästa transport. Det är svårt att kalla det något annat än transport när man förflyttar sig på ett helt platt vatten utan det minsta av vindpust någonstans. Motorn durar på och timmarna kan bli ganska långa så vi gör vårt bästa att överröstar motorn med någon ljudbok. Just nu lyssnar vi på Jan Guillous gamla serie om Hamilton. Lite kul, att ”läsa” dessa igen efter alla år. Tyvärr har vi bara de tre första böckerna i serien så om det är någon som råkar ha tillgång till resterande så får ni gärna höra av er. Vi tog ett nattstopp i Figuera Do Foz och konstaterade snabbt att det var den tråkigaste staden vi sett på länge. Därmed kastade vi loss redan dagen efter och fortsatte transporten söderut. Det var nu lördag och på söndagen skulle det komma sydliga, lite griniga vindar i ett par dagar. Vi hade två val – Antingen att gå till Nazaré som såg ganska tråkigt ut eller det lite mer spännande Penice. Hamnen i Penice är inte så lysande i sydliga vindar och efter att fått hamnen och staden utdömd som ”blä” av Resolute så gick vi den lite kortare biten till Nazaré istället. Här fick vi hjälp att komma in på en plats i den lilla skyddade marinan av två trevliga engelsmän. De förklarade fort att marinans personal åkt hem för helgen men att vi kunde ligga där vi låg. Det var bara att gå bort till industriområdets grindvakt och lösa ut en nyckel till toaletter och duschar, sedan fick vi lösa det ekonomiska på måndag. OK – det är ju också en variant, men varför inte?? Vår brygga var det mest måsskitiga jag har sett på hela denna resan så jag hade ju lite misstankar när jag gick upp för landgången och fick en överblick av det område marinan låg i. Supersunkigt är nog ett bra ord att beskriva det hela. Ett rent industriområde med små verksamheter samt ett varv i väldigt slitna byggnader. Men hamnen var skyddad för det kommande ovädret och det var det viktiga. Så jag började knata bort över grusplanen/ängen/parken eller vad det nu var tänkt att vara från början och såg snart vaktkuren. Bara ett liiitet problem. Det fullkomligt drällde av halvvilda hundar som sprang runt eller bara låg och glodde på mig. Jag bet ihop och gick bestämt mot vaktkuren och funderade på hur bra det där sistaminutenbeslutet om att hoppa över rabiessprutorna hade varit, egentligen. I vaktkuren satt en väldigt trevlig farbror som inte kunde ett ord engelska men han öppnade dörren och släppte snabbt in mig när han såg hur jag började steppa runt min egen axel när en av hundarna fick för sig att titta lite närmare på mig. Med hjälp av en översättningsapp i hans smartphone fick jag veta att depositionen för nyckeln var 30 Eur och den skulle jag få så fort jag visat upp alla papper på båten samt fyllt i den vanliga smörjan om hur många master vi har och hur stark vår motor är tillsammans med flertalet övriga, helt onödiga, uppgifter i hamnens formulär. Detta är numera ren rutin – för så är det ju i alla hamnar. Men jag hade räknat med att detta enormt viktiga arbete var hamnkaptenens och kunde inte för mitt liv tro att det skulle kunna delegeras till en ”vanlig portvakt”. Jag försökte prata mig ur det hela – men eftersom min Portugisiska är helt obefintlig så var det bara att öppna dörren och ge sig ut bland hundarna igen. Hundarna höll sig på avstånd denna gången men jag kan lova att jag hoppade högt när jag mötte en galopperande HÄST som kom farande runt en av garagehusknutarna. Även långpromenad nr två till vaktkuren gick bra men hu vad jag ogillar lösspringande hundar. I den lilla sunkiga, men ändå rätt trevliga hamnen låg ett tiotal långseglare varav två var svenskar. Självklart så tog vi oss en pratstund tillsammans och en av båtarna skulle egentligen bara segla till Helgoland men de hade så trevligt att de bestämde sig för att fortsätta och nu var de halvvägs ner i Portugal. Sådana härliga påhitt kan man ha för sig om man är pensionär 🙂 Ett flertalet båtar såg ut att vara nerstängda så detta är förmodligen en hamn där man kan lämna sin båt en stund om man måste resa hem en sväng eller så.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Maffiga klippor på väg in till Nazaré

Vi har nu legat tre nätter i Nazaré och det visade sig vara en riktigt mysig by. Ett riktigt surfparadis tydligen men vi har tillbringat mestadels av tiden hukandes för vind och regn nere i Nanny. Vi har passat på att göra vårt månatliga underhåll av dieselfilter, vattenfilter och annat pyssel. Faktum är att det bara är två veckor sedan jag tvättade ur filtret till det saltvatten som kyler sötvattnet i motorn. Och det var återigen HELT och hållet igengrott. Verkligen något att hålla ögonen på i framtiden….

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Massa smala gränder

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vår välskyddade hamn

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi tog bergsvagnen upp

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Magnus den höjdorädde!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Klippöverhäng…

Nu har i alla fall vinden lagt sig men sjön går hög och det slår in över pirarna så det känns rätt att ligga kvar en dag extra och vänta på att havet får en chans att lägga sig mer. Troligen kommer vi ändå att ha vågor mellan 2-3 meter i morgon och självklart väldigt lite vind. Här är det som sagt ”allt eller inget” som gäller. Men det ska vara ca 12-15 sekunder mellan vågtopparna och detta innebär att vågorna mest kommer att upplevas som dyning – hoppas vi 😉 Målet i morgon är att ta oss till Cascais. En liten nätt tripp på nästan 70M vilket vi hoppas kunna avklara på dygnets ljusa timmar.

Bookmark the permalink.

2 Responses to 151001-06 Vadarstövlar och vildhundar på vår väg söderut

  1. Christel says:

    Hej! Tack för trevlig läsning under er segling, ni skriver underhållande och även om vi inte känner varandra så är det kul att följa er. Vi gick själva samma väg 2008 och vi älskade Nazaret och har härliga minnen därifrån. Lycka till i fortsättningen.
    Hälsningar Christel och Harald Övergaard

  2. Lola says:

    Ni la er i ”fel” marina. Vi ligger tvärs över – Clube Naval da Nazaré, både billigare, renare och närmare byn. Vi betalar 26.30€/natt för Swede Dreams (15.6m). Sist låg jag i den andra marinan och fick ett koppel av hundar efter mig varje gång jag cyklade – antar att det var jaktinstinken som triggades. Om jag stannat länge nog, kanske jag skulle bli rätt fit. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *