Det blev en lång dag mellan Sines och Baleeira. Dagen började innan solen kommit upp och fortsatte med dimma men efter ett par timmar så släppte dimman och vi fick en fin dag, för motor såklart!. Två besök av delfiner gjorde ju inte oss hellre direkt ledsna 😉 Strax innan vi skulle svänga 90 grader vänster och runda udden Cabo de São Vicente kom dimman! Igen! Vi är så hiskeligt trötta på att den kommer och stänger utsikten för oss. Denna udden ville vi väldigt gärna se – för den är berömd för sin skönhet men det blev det inget av alls. Det fanns inte en chans. Det enda vi fick, var dimtutan från fyren. Strax efter vår vänstersväng ligger hamnen Baleeira och bakom dess vågbrytare finns det fina ankringsmöjligheter. Men hjälp av plottern och radarn letade vi oss in. De små lokala fiskebåtarna surrade runt oss och verkade inte bry sig om att inte heller de såg ett skvatt och radar hade de inte! När vi fick en glimt av vågbrytaren så fick vi samtidigt en glimt av den stora skutan som precis vände för att kasta ankare precis framför oss. Med andra ord så fick vi vända snabbt som bara den för att inte köra in i rumpan på dem. Men vår hastighet var låg så det var aldrig någon fara. Den lilla byn Baleeira fick vi dock inte se något av alls för dimman låg tät och strax efter ankring så kom mörkret. Morgonen efter var inte bättre. Men vi drog upp kroken och tuffade sakta bort från udden och efter bara 30 minuters transport var vi ute i strålande solsken. Vi gick den korta sträckan till Lagos och var tillagda och klara redan vid 12-tiden. Vi gillade Lagos från första början och om det har varit svenskkoloni i de andra hamnarna så är detta “nova Suécia” som det skulle heta här i Portugal. Och det är inte bara massa svenska båtar här. Det är svenskar ÖVERALLT. Var och varannan person vi hör prata på stan pratar svenska. En mycket märklig känsla. Våra, snart sex månaders segling har tagit oss så långt bort från Sverige, men ändå inte. Till vår stora glädje så hittade vi också en hårdvarureparatör och hårddisken är nu inlämnad för reparation. Dock gav han oss inga större förhoppningar om att det skulle gå bra. Men jag håller alla tummar att den ska gå att rädda. På lördagsmorgonen kom det väntade ovädret in men än en gång så blev det inte så farligt som befarat utan, när regnet gav sig ut på kvällen tog vi oss en sväng på stan på kvällen. Verkligen mysig stad detta. Och den är inte på något sätt vinterstängd utan här är det fullt drag! På söndagen började vi beta av vår “att göra lista” Den är nu uppdelad i två delar. En allmän del och en “innan Kanarieöarna” del. Vi har vissa saker som vi vill ha fixat innan vi går över till holmarna. Vi får väl se om vi hinner med alla. Att vi har att göra innan Björn kommer på torsdag är i alla fall helt klart!