Onsdagsmorgonen blev en avskedsdag då vi efter en lång och god frukost kramade Eva och Andres farväl när de gick bort till bussen. Det blev så märkligt tomt… Men vi satt inte sysslolösa så länge utan satte igång med att återställa båten i seglingsskick. Vi började diskutera om vi skulle ta oss till Las Palmas på torsdagen eller fredagen. Jag var lite orolig för detta eftersom vi från flera håll fått höra att det var fullt och enda sättet att få en plats i hamnen var att gå dit och lägga sig för ankare utanför och på något sätt ”köa” sig in. Ankarviken utanför Las Palmas är ganska bra förutom i sydliga vindar och de kommande dagarna sägs det att det ska blåsa mestadels… ja, just det! Sydliga vindar. Så jag slängde iväg en fråga till Micke och Lotta via Messenger och undrade över läget i hamnen. Snälla och goa som de är så knatade de genast upp till hamnkontoret för att undersöka möjligheterna till en plats för oss. Eftersom de inte är direkt kända för sin charm på detta hamnkontor så blev vi mäkta glada och överraskade när Lotta efter en stund meddelade att de hade blivit lovade en plats till oss. Till och med en riktigt, riktigt bra plats, långt inne i hamnen. Därmed gick Magnus bort till hamnkontoret i Puerto Mogan för att checka ut oss därifrån så att vi kunde lämna riktigt tidigt på torsdagsmorgonen. Men se det var svårare än tänkt för där fanns endast en marineros och han förklarade han minsann inte kunde sköta utcheckningen utan vi fick vänta till i morgon eftersom kontoret faktiskt var stängt idag. –Vadå stängt? Frågade Magnus… Jo, så var det – det var stäng idag, Men detta gick Magnus inte med på och efter lite krångel så blev vi faktiskt utcheckade!
Strax innan 07 på torsdagsmorgonen så tuffade vi ut ur hamnen och vinkade farväl till det mysiga Puerto Mogan. Vi visste att vi skulle få motvind en stor del utav sträckan och ville avverka ett par sjömil under de stilla morgontimmarna. Tidigare än 07 går inte att förflytta sig om man inte vill jobba i bäckmörker. Dagen blev solig men rätt rullig och det var väldigt skönt att komma in bakom vågbrytarna i Las Palmas efter 43M för det blåste på rätt bra ut på eftermiddagen. Eftersom vi hade en plats som väntade på oss så gick vi direkt till incheckningsbryggan och Magnus knatade upp till hamnkontoret samtidigt som Lotta kom och gav oss välkomstkramar. Magnus var tillbaka från kontoret på tre röda sekunder och såg allt annat än nöjd ut. Enligt personalen så fanns det inget antecknat om att vi skulle komma och de undrade VEM var det som hade sagt att vi hade en plats???? Det visste ju inte Magnus så Lotta kom till undsättning och följde med honom in på kontoret för att peka ut vem som hade bokat in oss på en plats. Nu hade vi sådan otur att den killen inte jobbade denna eftermiddag och därmed så var vi helt körda! Vi borde ju verkligen förstå att vi inte kunde räkna med att bara komma in i hamnen och få en plats – sådär bara…. Efter mycket om och men så fick vi i alla fall ligga kvar på incheckningsbryggan men vi fick absolut inte lov att lämna båten. Så det var inte mycket annat att göra än att följa order och sitta i sittbrunnen i solen med Lotta och Micke. Ut på eftermiddagen kom Nick på den Tyska båten Mango bort till hamnkontoret och skulle checka ut. De skulle lämna hamnen tidigt på fredagsmorgonen och vi var ju snabba att förstå att då skulle det ju deras plats bli ledig. Så Magnus tog med våra papper och hängde på Nick. Om Magnus blivit idiotförklarad innan av den otrevliga damen på hamnkontoret innan så var det inget mot vad han blev när han kom med inspelet att vi kunde ta Mangos plats när de lämnade på fredagen. Det gick ju NÄMLIGEN inte ALLS!! Då gav vi upp och beslöt oss för att vänta tills de öppnade igen dagen efter. Strax innan kl 09 på fredagsmorgonen stod Magnus utanför kontoret igen, laddad med massor av charm och tålamod. Det tog en timme innan han kom ut igen men då hade han lyckats att förhandla tills sig en plats på bryggan allra längst ute i hamnen. Brygga T är känd för att vara den sämsta bryggan i hela hamnen och den ligger vidöppen för vindar från söder och självklart så blåste det fortfarande från söder. Efter ytterligare lite väntan så kom det en marineros med en gummibåt och lotsade oss ut till vår plats. Vi hade först tänkt att vi skulle backa in på platsen men det blåste så kraftigt från sidan och dessutom så skulle vi få vinden rakt in i båten så vi bestämde oss för att lägga fören mot bryggan istället. Och det var tur! För när vi var nästan framme så insåg vi att vi inte bara hade fått hamnens skvalpigaste plats. Mitt på vår plats var det också placerat en bryggstolpe med en diameter på strax över halvmetern. Runt denna stolpe är det en ram med rullar som i sin tur sitter fast i flytbryggan så att den kan åka upp och ner med tidvattnet. Allt detta gjorde det till en omöjlighet att hoppa iland. Men som tur är så fick vi fin hjälp av de andra båtarna som tog tamparna och efter lite pyssel så fick vi också snusklinorna i aktern på plats. Marinerosen var fantastiskt smidig med sin gummibåt och agerade fender tills vi satt hjälpligt fast. Sedan följde två timmars förtöjningsarbete med Bungys och Forshedafjädrar samt att tamparna med splitsade kausar fick schacklar i bryggan. Till slut fick vi fören in till bryggan vid sidan av stolpen genom att trycka oss upp mot vinden mot grannbåten. Phu…… Men vi ska inte klaga – för vi har trots allt fått en plats inne i marinan och vi slipper ligga ute för ankare. Och hamnpenningen är löjligt låg. Vi betalar ca 7 EUR per natt och då ingår el, vatten och duschar.
Under eftermiddagen så hann vi också lämna in livflotten för prisförslag på ompackning. Christer och Affe hjälpte oss att få av den tunga svulsten från den gungande fören och än en gång var vi mycket tacksamma för den fina dragvagnen vi har. Den underlättade transporten avsevärt! Det ska bli intressant att se vad prislappen för ompackningen kommer att landa på 🙂
På kvällen passade vi på att besöka den traditionella fredags-svenskträffen på Sailors Bar. Det finns många rutinerade seglare här att lära sig mycket av och ett gäng av oss som ska över Atlanten träffades lite tidigare och diskuterade vad som finns av burkkonserver som är värt att ha med sig. Så efter en liten bökig start så är vi nu i alla fall på plats i Las Palmas och vår ”att fixalista innan Atlanten” hänger på anslagstavlan – så vi lär inte ha någon brist underhållning 🙂
