160105 -160106 Avfärd och avbrott

Det var med spänning som Magnus gick upp till butiken för att se om flotten fanns där på tisdagsförmiddagen. Jag var inte direkt optimistisk. För att vara helt ärlig så trodde jag inte att vi skulle komma iväg alls på grund av detta. Jag och Lotta satt i sittbrunnen och städade rotfrukter när han kom tillbaka – MED livflotte. Ibland fungerar allt som det ska. Flotten såg ut som den skulle och efter det så stack Magnus iväg och klarerade ut oss från EU. Även det flöt som smort. Ingen kö och ingen kostnad. Konstigt… känns inte som Spanien detta!! På kvällen hade vi förmånen att bli bjudna på middag av pappa på favoritrestaurangen men innan dess så ville vi gärna snylta lite på internetuppkopplingen på hotellet så vi försökte ta oss dit lite tidigare. Det var lättare sagt än gjort! För det första så fullkomligt spöregnade det men det fanns inte en taxi någon stans att uppbringa och troligen så hade det inte hjälpt för ut på eftermiddagen var halva stan avstängd för biltrafik. Det var tydligen dags för någon form av kortege. Onsdagen är helgdag här i Spanien. Det är trettondagen och det är var den dagen de tre kungarna kom fram och gav de lille barnet sina presenter. Så det är denna dag alla får sina paket här. Och nu skulle detta tydligen symboliseras med någon form av kortege när ”kungarna” anlände, genom staden. Tänk er Avenyn ca 10 minuter innan Cortegen gör sin entré på Valborgsmässoafton. Försök ta er genom de folkmassorna i ett snabbt tempo så inser ni att det bara inte går. Men vi hann trots allt med ett par samtal och efter det fick vi en trevlig middag med familjen. Därefter skyndade vi bort till ett av de stora köpcentrumen där vi visste att det fanns en fransk matbutik. Vi fick handlat det absolut sista i färskvaruväg och massa goda ostar och pålägg innan de stängde för kvällen och vi blev mer eller mindre utkörda. Som bonus kan nämnas att denna franska butik har det mesta så vi fick till och med tag i två omgångar riktigt bra motorolja J Som tur var så fanns det massor av taxibilar så vi kom fort hem men innan allt var inpackat i båten så blev klockan rätt mycket.

Det första vi gjorde när vi vaknade i morse var såklart att ta en ytterligare koll på vädret. Prognosen sa att det skulle blåsa mellan 8-12 m/s NE första dygnet vilket är en perfekt riktning men aningen för starka vindar om jag får tycka till. De kommande dagarna så skulle det dock minska till mellan 3-8 och det såg ut att bli en fin tur över. Om vi väntade ett dygn så skulle vi få mer av 3 m/s än 8 m/s och 3 m/s är alldeles för lite att segla i 5-8 m/s är perfekt tycker jag. Magnus vill gärna ha lite mer 😉 Lite oroande är dock ett stort lågtryck ute över norra Atlanten som under de kommande dagarna kommer att närma sig men innan de når havet mellan Kanarieöarna och Cap Verde så ska det svänga av ytterligare norrut och inte beröra oss. Men för den sakens skull är det ju inte säkert att det gör det… Så ett sådant lågtryck måste vi ju hålla reda på. Men vi beslutade att det var bäst att gå idag. Det gjorde också Klara och Nicklas på My Flower. De hade egentligen tänkt att gå direkt till Karibien men med ovan nämnda lågtryck mitt i vägen så beslutade de sig för att hänga på till Cap Verde.

Efter det sista packandet och pysslandet så gick vi ut ur hamnen vid 15 tiden. Micke och Lotta stod på piren och vinkade samtidigt som flera båtar tutade i sina horn och vinkade. Det kändes lite mäktigt att lämna! Det var inte heller helt enkelt att lämna. Livet i Las Palmas är bekvämt! Turen ner till Cap Verde är 850 M och den i särklass längsta sträcka vi någonsin har försökt oss på. Så det är klart att det pirrar lite extra i magen. Men vi kände oss bra förberedda och kände oss taggade för kommande ca 9 dagar. Fast nu gick det ju inte riktigt så…. Sjön var rätt grov och gropig. Inte så att det var jobbigt men med ökande vindar under natten så ville vi sätta spinnakerbommen till genuan så att vi kunde rulla ut och in genuan och låta bommen sitta kvar. Nu mera så benämns detta som ”Dennismetoden” ombord eftersom det var Dennis på Resolute som tipsade oss om detta.  Jag insåg ju rätt snabbt att jag borde ha förberett detta inne i hamn men det är bara att bita ihop och ge sig upp på däck och utföra lite akrobatkonster och efter lite fippel så fick jag till det och med detta så kunde vi länsa med storen åt ett håll och genuan åt det andra. Detta ger oftast en bra gång och om det blåser förmycket är det enkelt att bra dra in genuan. Vinden ökade efter ett tag men vi bedömde att vi kunde fortsätta med den segelsättningen. Jag stod nere och lagade lite mat när första smällen kom. Skotet hade lossnat från yttre haken i spinnakerbommen och vi fick back i genuan Så vi släppte över genuan på andra sidan och bestämde oss för att rulla in den så att det blev lättare för mig att jobba på däck. Men se – det gick inte! Rullen fastnade efter två varv och satt bom fast. Vi fattade ingenting. Vi släppte ut och drog in – nä, den satt fast. Jag gick upp på däck och det var först när vi tittade upp som vi såg felet. Upphalet, linan som håller spinnakerbommen uppåt hade virat sig runt toppen på rullen och låste rullen. Det var här grundfelet var. Jag hade fuskat lite och tagit spinnackerfallet till upphal och enda orsaken till det var att det satt bättre till när jag hissade upp spinnakerbommen. Och efteråt så inser jag ju att inget av följande hade hänt om jag inte fuskat på detta lilla sätt. Jag fick montera ner hela arrangemanget med ”Dennismetoden” innan jag fick loss upphalet. Magnus hade då på autopiloten och började dra in genuan. Nu hade vinden ökat och även sjön lite grann. Inte jättefarligt men det kommer alltid en lite större våg ibland och då orkar inte riktigt autopiloten med. När detta så självklart skedde mitt i inrullningen så tappade vi kurs och fick en ofrivillig gipp. Vi har DUBBLA preventergajer så kraften och smällen blev inte så stor men på något vänster så fick en av solcellerna på taket fart och flyger över sin egen axel och smäller i doghoustaket med en väldans smäll och hela glaset på solcellen exploderar och till följd av detta glassplitter på hela däcket på styrbords sida.  Neeeeej skriker vi i mun på varandra och därefter följer en radda helt och hållet oupprepbara ord…. Dessa solceller SKA ju vara låsta i varandra så att det inte går. Men när vi ligger still så reglerar vi dem i höjd efter solen och nu hade vi alltså glömt att låsa dem. Nu har My Flower seglat upp bredvid oss och kollar vad vi egentligen håller på med och kollar om vi är ok. Men vi har inte riktigt tid att svara utan får fokusera på att få in focken och ställa allt till rätta. Det tar ca en halvtimme innan allt är nere och situationen börjar kännas lugn igen. Detta är mer dramatik än vad vi har haft på de senaste fem åren. Vi återkopplar till My Flower och bara seglandes på storen så äter vi middag i lugn och ro. Vi gör goda 5-6 knop på bara storen och vinden har ökat ytterligare lite. Efter lite funderande så inser vi att vi har två alternativ. Ett – fortsätta ner till Cap Verde och hoppas på att vi där kan få tag på en ny 100W solcell. Två – Bryta och gå till Arguineguin på södra Gran Kanaria och ankra. Vi låg ju där för ett par veckor sedan och vi vet att järnaffären där hade och förhoppningsvis har solceller som skulle passa på taket. My Flower meddelar att de tänker bryta och gå och ankra i Arguineguin. De har också hunnit få ner en ny väderprognos och meddelar att vårt tidigare nämnda lågtryck nu utökats och består av två celler samt prognostiseras närmare vår tänkta rutt än tidigare.  Dessutom så hade de bra koll på möjligheterna till att hitta solceller i Cap Verde och bedömde de chanserna som mycket, mycket små. Så detta ledde till att vi strök alternativ Ett och ställde kursen mot Arguineguin. Ett ganska enkelt men tråkigt beslut. Vi var ju liksom så laddade och ville iväg. Men helt klart rätt beslut.

Vi tog ner storseglet och gick vidare på bara genuan eftersom vinden ökade ytterligare lite och det blev ”nedförsbackesurfsegling” Magnus hickade till lite när plottern visade 9,2 knop i en nedförsbacke och detta på endast genuan(!) och utan några direkta hjälpströmmar så tror vi nog att det är rekord för Nannygumman.

Efter ett tag så ropade My Flower upp igen och undrade om vi fått med oss säkerhetsmeddelandet på VHF:en som Las Palmas radio hade sänt ut. Vi hade helt missat detta men tydligen så var det så att en av de fiskfarmar som ligger på vägen hade flyttat på sig och det rabblades en ny position i väldans fart. Nicklas ropade upp Las Palmas radio igen och fick positionerna upprepade. Men det gick så fort att det inte fanns en chans att få med dem. Vid detta laget så var det bäcksvart runt oss. Men vi fick info om att de skulle vara belysta och med radarn i bakfickan så kände vi oss inte så oroliga. Vi gick en bra bit ut från kusten så det borde inte vara några problem. Nicklas, som seglade för oss, ropade upp igen och trodde att han hade koll på dem. Vi borde ha dem på vår babordssida och då blev vi lite nervösa eftersom det skulle innebära att vi gick innanför dem – och vi hade tänkt att gå på utsidan. Om vi hade dem på insidan så skulle det vara väldigt svårt att se dem eftersom hela kusten är full av gatlyktor och andra ljus som gör det omöjligt att urskilja en halvupplyst fiskfarm. Vi satt därför och spanade väldigt intensivt ut i mörkret. Och det är då jag bara skriker rätt ut! Helt plötsligt så kommer något flygande emot mig i brösthöjd. Jag blir anfallen!!!! Men handen så viftar jag till helt reflexmässigt och lyckas slå bort något blött, kallt och silvrigt. Magnus tror självklart att det hänt något katastrofalt och det tar mig ett par sekunder att lugna ner mig så att jag kan förklara att jag ”bara” blivit anfallen av en flygfisk….. Därefter fortsätter vi spana intensivt men jag håller mig på insidan av doghouset – för att vara på säkra sidan.

Efter all dramatik och passerandet av fiskfarmarna och anfallet av flygfisken så tyckte jag att det räckte för mig ett tag och gick ner och la mig i slingerkojen. Där slocknade jag tydligen för när Magnus meddelade mig att det var 15 minuter kvar så studsade jag bara upp och insåg att jag sovit i ett par timmar. Kl 23 var vi tillagda och ankrade i Arguineguin och i morgon så ska vi jaga solceller igen.

Tack alla för alla glada tillrop och hejjande på SMS till satellittelefonen (Gotland var först 🙂 och Facebook. Nu blev det ett avbrott på vår resa – men det hör ju till. Kram Liv och Magnus

Bookmark the permalink.

One Response to 160105 -160106 Avfärd och avbrott

  1. Charlotta says:

    ja, saker o ting blir ju inte alltid som man tänkt sig, och det finns ju en mening med allt… det var helt enkelt så att ni inte skulle dansa in i det där lågtrycket antagligen 🙂

    Men, ni är ju grymma, så ni löser ju detta 🙂

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *