160115 Land i sikte

Det rullar, det rullar, det rullar, det rullar! Det rullar, det rullar det rullar, tjohej! Om och om går melodin i mitt huvud samtidigt som benen spjärnar emot nakterhuset vid varje våg. Vi närmar oss Cap Verde och vi har ca 6 timmar kvar tills den yttre waypointen. Det blåser noll och är lite smådisigt. 24,8 grader i vattnet och värmen stiger fort när solen går upp. I horisonten, i syd väst ser jag ser jag en av öarna och det luktar konstigt. Fast jag är inte säker på att jag tycker att det luktar land. Det luktar mest fisk… Magnus sover. Det behöver han! Jag lagade lite enkel snabbmat i form av färdigpasta med ost i går kväll. Enkelt men helt ok mat. Kokar upp lite vatten, öppnar en frystorkad påse och efter 10 min så har vi pasta Carbonara. Helt ok faktiskt – funkar som nödmat när det rullar och man är trött. Jag kom i säng framåt 21-tiden men med rullningarna och de konstanta vindkantringarna så somnade jag nog inte in förrän vid 24 tiden. Magnus skulle väcka mig när han blev trött. Det sista han sa innan jag bäddad in mig i kojen var – nu kommer åskan igen. Jag kände att jag inte ville vara med efter de två sista åsknätterna så tyckte jag att det räckte och bestämde mig för att jag inte hört det han sa. Men på något sätt har jag nog sovit, om än oroligt för Magnus väckte mig först vid 07 på fredagsmorgonen. Han hade haft en riktigt jobbig natt. Vi seglade med endast genuan eftersom det skulle komma kraftiga vindar men han hade fått ändra på genuan upp till 20 talet gånger i och med att vinden vandrat runt oss och bytt riktning vid varje åskskur. Så han var bra trött och jag tog över. Jag hade dåligt samvete för jag sovit så länge men min älskade man vet hur mycket jag hatar åska och ville inte att jag skulle behöva ta det en natt till <3. Han hade haft gott om delfiner och på däck låg ett antal stora äckliga flygfiskar som delfinerna skrämt upp. Det kan ju vara härifrån fisklukten kommer… Ut på morgontimmarna dog vinden och han fick starta motorn. Nu går vi med minimal genua, som är uppspänd för att försöka hindra lite av rullningarna, och motor och vi, ja just det rullar. En regelbunden rullning och emellan bryts av ett par riktigt kraftiga rullningar där vi gott och väl doppar relingen på varje sida. Behöver jag nämna att allt numera är välstuvat i båten. Man kan inte släppa något för en halv sekund för då flyger det rätt över ruffen/sittbrunnen och landar i andra hörnan. Jag har alltid hört att man får svaga ben men starka armar av att segla. Vet inte riktigt om jag tror på det för jag har faktiskt träningsvärk i mage och lårmuskler. Detta tillsammans med ett par mycket stora, fina och blå märken på ben och lår J Det ska bli skönt att komma i hamn nu. Vi är nyfikna på vad Cap Verde har att erbjuda. Detta är ju en helt ny världsdel vi har seglat till.

Kram på er!

Bookmark the permalink.

3 Responses to 160115 Land i sikte

  1. Ann-Sofie says:

    Ett litet tips inför nästa ben och när ni har sjö men inte vind.
    Hissa storen och planskota den. Hjälper mot allt för mycket rullande. Den blir ett vindmotstånd. Rullande försvinner inte men mildras.

    • Liv says:

      Jorå, det har vi försökt med men det bara ”smäller” och drar. Vi ska föröka med stormfocken nästa gång tänke vi 🙂

  2. SY/ Magnolia says:

    Ni är bra!
    Upplevelsen att ha bestigit berget kommer när ni är på toppen och ni gör ett fantastiskt jobb. Resan har bara börjat. men äventyret är redan här!
    mvh familjen Ahrnberg från Hönö

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *