Nu är det allt lite tomt i båten när Björn har lämnat. Visst, allt är lite upp och ner när man blir tre i en båt som är anpassad för två. Men det går bra. Dagen innan Björn åkte hem tog vi lokalbussen ner till Philisburgh, på Holländska sidan. Att åka buss här är verkligen ett äventyr. Alla pratar en blandning av Franska och Engelska. Holländska har vi inte hört alls. Valutan som dominerar är US dollar och det beror förmodligen på den stora tillströmningen av amerikanska kryssningsresenärer. De flesta verksamheter försöker hålla policyn att en Eur ska vara lika värd en USD. Vilket såklart gör att vi vill betala så mycket som möjligt i USD. Den lokala holländska guldenvalutan har vi knappt sett röken av. Phillipsburg var bara en enda stor gröt av affärer som vände sig till kryssningsturisterna. En solstol med parasoll gick på 20 USD…. Vi valde så klart att ligga direkt på stranden istället och dessutom en bra bit bort från själva tränseln av människor och den stranden var det inget fel på. Vilken strand!!! Och solstolsuthyrarna var inte dummare än att de även kom och sålde dryck till oss.
På vägen hem fick vi shoppat en ny klippapparat stället för den som jag tyckte passade bättre på havets botten. Bussresan hem blev lika spännande. Speciellt när chauffören lyckades knö in 14 passagerare i en niomannabuss…. Vi hade ju redan i måndags bokat bord på den lilla delikatessbutiken med karaoke. Vi var utlovade en show utan dess like och det fick vi!!! Tydligen hade man också någon form av franskt tema som vi inte förstod men många gick omkring i hucklen och städrockar – lite som påskkärringar. Även gubbarna hade denna mundering och vi försökte få en förklaring men vi fattade nog aldrig riktigt. Våra Kubanska vänner dök också upp och visst blev det en show… Det roliga här är att när någon går upp och sjunger mitt på affärens lilla golv. Så strömmar alla som gillar den låten till och hjälper till att köra, eller dansa eller bara hoppa omkring. Maten serverades på små bord utanför butiken, på ett litet torg och den bestod av tallrikar med kallskuret i form av ost och olika korvar, skinkor och massa gott. Sicken affärsidé…. Resterande restauranger runt hamnen stängde redan vid 21-tiden och följaktligen så samlades alla som ville ha en trevlig fredagskväll här. Även personalen från de övriga restaurangerna. Någon gång efter 03 tiden så gav vi upp, då pågick festen fortfarande för fullt. Men vad kul det var. Vi svenskar hade en egen liten utmaning genom att försöka gissa vilka låtar som fransmännen sjöng. Dessa sjöng uteslutande på franska. ”Hotel Carlifonia”, tex, låter inte alls likadant med fransk text kan jag lova. Dessutom blev vi också tvingade av personalen att sjunga en Abba låt… Vilket till och med Björn och jag fick hjälpa till med och precis alla andra var också med och sjöng. Ja, detta är en kväll vi kommer att minnas länge och med glädje.
Det var inte riktigt lika roligt förmiddagen efter när Björn skulle åka hem. Förutom att behöva säga hej då så kom några av våra båtgrannar och berättade att även de hade haft nattligt besök ombord och blivit av med div skor och småplock ute i sittbrunnen på deras stora katamaran. Kvällen innan hade en tredje båt fått påhälsning och där hade de gått ombord och snott allt från datorer till kreditkort och detta samtidigt som det sov fyra personer ombord(!) Vi hade nog tur som hade björn som vakt bak i akterruffen på måndagskvällen!. Det är hög kriminalitet här på St Martin, det vet vi. Men vi har inte känt oss hotade på något sätt, någonstans. Det tråkiga i detta är marinans attityd som fullkomligt ger blaffen och bara rycker på axlarna. På lördagen så installerades med andra ord det larm som vi har haft med oss från Sverige men som vi inte har ansett oss behöva innan. Det är ett enkelt rörelselarm som går igång om det är någon som sätter en fot in i sittbrunnen. Effektivt faktiskt. Dessutom är nu jollen fastlåst med en vajer som har ett larm på 120 decibel som ska gå igång om någon försöker klippa kabeln. Fast av någon anledning så gillar detta larm inte när det regnar, utan larmar då…. Vi ligger ju förtöjda med fören ut från bryggan och eftersom vi har ett långt avstånd till bojen så är det heller inga problem för oss att dra oss ut två, tre meter nattetid. Detta gör att ingen kan komma ombord om de inte kommer via jolle. Så vi känner oss trygga med detta. Men visst. Det är lite jobbigt. Å andra sidan så drar vi inte för stora växlar på det. Jag fick ju inbrott i min bil hemma i lugna och trygga Utby… Så varför inte här?
Vi ligger alltså fortfarande kvar i marinan. Söndagen så har vi plockade vi upp mer eller mindre hela båten. Magnus drog tjocka, härliga kablar mellan batteribanken och elpanelen. Han har hittat ett spänningsfall på 0,3V mellan dessa och det är ju på tok för mycket, så nu hoppas vi att detta kan rätta till saker och ting. Sedan så har vi också dragit en kabel från den starka lampan vi har på akterdäck i radarstolpen. Förut fick man gå ner i akterruffen för att tända. Nu kan vi alltså göra detta från instrumentpanelen, vilket underlättar betydligt!
Idag måndag var tanken att vi skulle ge oss ut och handla och bunkra mat och sedan lämna marinan. Men det regnar något hiskeligt och ser ut att göra så resten av dagen. Faktum är att vi har haft väldigt mycket regn i omgångar ända sedan vi kom till Karibien. Vi hade inte riktigt räknat med det…. Vårt kapell är ju väl nedpackat och konserverat och det gör att det mesta i sittbrunnen blir blött vid en skur. Men det ser ut att ordna upp sig i morgon så vi väntar helt enkelt med att checka ut härifrån tills dess och passar på att göra lite allmänt plock fram tills dess.
Kram på er alla!