Ett helt år som längeseglare

Shit vad tiden går fort!!

Ja, tro det eller ej. Nu i dagarna är det ett helt år sedan vi lämnade Göteborg. Detta inlägg kommer ett par dagar för tidigt. Men det beror på att vi  nu tidigt på morgonen (vi siktar på att lämna vid kl 05) lämnar Guadeloupe och seglar mot Dominika och jag vet inte vad vi har får för uppkoppling där.

Här kommer i alla fall en liten summering över vad som hände för ett år sedan:

Vi började äventyret med en hejdundrande avseglingsfest på Valborgsmässoafton då Nanny låg förtöjd utanpå den vackra skutan Westvind nere vid Operan. Vi hade över 100 personer som var och kramade oss hejdå och gav oss en härlig kväll. Det var en känslosam fest och ut på kvällen grät jag i floder. Veckan innan avseglingen hade varit fylld av oro bland annat eftersom Magnus legat på akuten med en knöl på halsen. Knölen visade sig vara en vattenfylld cysta som tömdes och efter lite övertalning så fick Magnus tillåtelse att segla iväg till slut. Kl 14:00 den 1/5 släppte vi tamparna och vinkade farväl till alla. Westvind och Ester ledsagade oss ut och det sköts till och med en liten salut från Westvinds däck. Ute vid Hönö låg Magnus föräldrar i sin båt och väntade på att få vinka av oss. Tårarna rann av både lycka och sorg på en gång. Vi var så ofantligt glada för att faktiskt komma iväg och att vi lyckades göra det på det datum vi satt fem och ett halvt år tidigare. I ren motvind kämpade vi oss till Skagen och där började vårt äventyr på riktigt.

Tack alla som var med och gjorde denna avsegling så rolig. Jag tänker ofta tillbaka på detta med mycket värme i hjärtat! Och tack än en gång gänget på Westvind som fixade världens bästa partybåt! Eller jag menar partyskuta 😉

Nu, ett år senare så har vi faktiskt uppnått det enda mål vi satte med vår längesegling innan avsegling. – Att vi skulle ta oss till Karibien. På resan hit har vi avverkat ca 8000 sjömil och angjort över 100 hamnar och ankringsvikar. Även om humöret går upp och ner på oss och jag gnällde mycket om kylan i början så är vi otroligt nöjda med att vi lever vår dröm fullt ut och att det faktiskt är så underbart som vi hade drömt om. Men självklart finns det negativa saker också.

Jag har lite hemlängtan, då och då, det ska erkännas. Framförallt längtar jag efter våra nära och kära. Jag saknar våra vänner och alla möten med alla roliga människor på jobbet. Att vi skulle tappa mycket av kontakten med vännerna hemma hade jag räknat med, men inte att det skulle vara så jobbigt att stå utanför allt och att det skulle bli så lite kontakt med alla hemma som det faktiskt är. Jag skriver ju (som bekant) mycket och det är fantastiskt när jag ser att det är 100-tals personer som varit inne och läst ett av inläggen. Vissa inlägg har det varit över 1000 läsare på. Vilket ju är magiskt och fyller mig med en otrolig värme och glädje. Men det är ju en form av envägskommunikation och jag saknar vardagsdialogen ibland. Ja!!! Jag veeeet! Man kan inte få allt…… 😉 och jag måste ju vara ärlig med vad jag saknar <3

Att ständigt behöva hålla koll på väder och vindar är också lite ansträngande. Det är nu ett år och en månad sedan vi flyttade in i Nanny på heltid och vi har sovit alla nätter i båten. När det blåser mycket och Nanny far fram och tillbaka så blir man lätt trött på det efter ett par dagar. Ibland känns det som om man inte riktigt kan slappna av någon längre stund. Fast detta har blivit vardag nu så det är inte så mycket att gnälla på det heller 😉

Sedan har vi ju det faktum att halva båten ibland måste rivas ur för att vi ska få tag på något som ligger längst in, längst bort. Oftast bara för att sedan upptäcka att grejjen inte alls låg där eller att vi inte behövde den överhuvudtaget. Detta är något jag tror alla lider av, oavsett båt. Till och med de på sina stora jättekatamaraner klagar på detta ibland 😉

Och så saknar jag enkelheten med att kunna beställa hämtmat. Är jag sugen på pizza – ja då får jag ställa mig och baka en pizza…. Herregud vad jag gnäller….

Det absolut jobbigaste med seglingen är dock alla farväl vi tar hela tiden. Vi har träffat otroligt många roliga, härliga och varma människor. Vissa blir man riktigt nära vänner med på en gång och när man då ska skiljas, kanske bara ett par dagar eller veckor senare så är det riktigt, riktigt jobbigt. Just nu så har det varit väldigt många avsked i och med att det är dags för de som ska hemåt att korsa Atlanten igen. Det ligger just nu ett stort gäng uppe på Antigua och laddar för överfarten och vissa har redan börjat släppa tamparna. Men på den positiva sidan är ju att vi har fått tillfälle att lära känna alla dessa fantastiska människor. Och många avsked är inte ett ”farväl” utan ett ”på återseende” Vi har fått nya vänner för livet på denna resan – den saken är säker och det är vi otroligt glada för.

Många frågade oss innan vi åkte hur det skulle bli att bo två personer så länge på en sådan liten yta. Jag kan bara säga att det går alldeles utmärkt. Vi bråkar egentligen aldrig utan det närmaste vi kommer är lite fräsande och tjafs som snabbt går över.

Samtidigt så brukar jag nypa mig i armen varje morgon när jag vaknar och ser de fantastiska miljöerna runt oss. Tänk att havet kan ha så många nyanser av blått och att jag har förmånen att få bo mitt i detta! Vi har nästan 30 grader i vattnet, som oftast simmar sköldpaddorna runt båten och pelikanerna dyker efter fisk runt oss. Vi har fått uppleva allt från besök av Prins Charles till underbara naturupplevelser på tex Fair Isle. Vi har fått se mysiga och härliga städer och dessutom många ankarvikar, så som vår favoritstad Porto och den helt overkliga ön Barbuda. Vi har dessutom faktiskt korsat Atlanten med vår lilla Nanny…. Något som jag får påminna mig om i bland! Vi lever som sagt vår dröm och den uppfyller alla våra förväntningar. Vi är lyckliga och vi mår bra – oförskämt bra!

Vi har nu två och ett halvt år kvar på vårt äventyr och vi båda är just nu väldigt nöjda med att vi ännu inte har tagit några beslut om vad vi ska hitta på efter sommaren och hösten. Hela detta året har vi tagit beslut allt eftersom och vi har känt att det passar oss riktigt bra! Sommaren och orkansäsongen kommer vi tillbringa nere på det hyfsat orkansäkra Grenada och Tobago. Drar det ihop sig till dåligt väder så kommer vi dra oss längre söderut i en rasande fart.

Här kommer ett gäng bilder, ett år gamla! Men jag blir lika glad nu när jag ser dem, som då!

Pappa och bror är med!

Pappa och bror är med!

Finbesök av Malin och Nelly

Finbesök av Malin och Nelly

Anna i festtagen

Anna i festtagen

Thomas i gula byxorna - mr Westvind själv

Thomas i gula byxorna – mr Westvind själv

Hur många får plats på en skuta?

Hur många får plats på en skuta?

Nanny och Westvind från ovan

Nanny och Westvind från ovan

Lottenkram

Lottenkram

Magnus sjunger, trots sin hals...

Magnus sjunger, trots sin hals…

Per och Kajsa

Per och Kajsa

Markus och Jessica

Markus och Jessica

Ansokram :-)

Ansokram 🙂

Goa syster yster <3

Goa syster yster <3

Full fest på Westwinds däck

Full fest på Westwinds däck

Bettankram...

Bettankram…

Stora Evakramen

Stora Evakramen

Tjejkram

Tjejkram

Lillemankram

Lillemankram

Hej då alla!

Hej då alla!

Westvind eskorterar oss ut

Westvind eskorterar oss ut

Nanny på väg ut mot äventyr

Nanny på väg ut mot äventyr

Farmor och Farfar vinkar av oss vid Hönö

Farmor och Farfar vinkar av oss vid Hönö

Och så avslutar vi med en filmsnutt!!! Fattar fortfarande inte att detta är ett helt år sedan….

Bookmark the permalink.

9 Responses to Ett helt år som längeseglare

  1. Charlotta says:

    Underbar läsning 🙂 !!!
    Fortsätt !!

    … och ni är så väl värda varenda minut !!
    Ni är grymma och det ni gör är enastående !!

    Kram på er

  2. Anders says:

    Härligt!
    Passa på och njuta, snart är ni tillbaka, fixade min mast igår, det var duggregn och 3 grader……

  3. Nicke Hellström says:

    Underbart :):)

    Härligt att följa både Er och Resolute på er färd

    Avundsjuk !!!!

    Segla lugnt 🙂

  4. Annette says:

    Så många goa krambilder!!!
    Tänk mer på alla möten istället för avsked. Det är få förunnat att kunna och att våga göra som ni! Modigt! Och ni är såååå värda det.
    Hoppas allt blir lika bra framöver, och fortsätt skriva!
    Envägskommunikation? Nja, det är nog vårt fel att vi inte hör av oss oftare eller kommenterar. För som du vet är vi många som läser och som älskar att höra om era bravader.
    Ja – för det är bravader ni gör och är ute på.
    Fortsätt njut. Här är 5,6 grader varmt (kallt????) och sjösättning idag.
    Kram till er båda ❤️❤️❤️

  5. Katarina says:

    Puss på er!
    Vi hade så vansinnigt roligt påväg ner. Hoppas vi ses snart igen. Hälsningar från Resolute.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *