160603 Tre ankringar

Canouan

Tanken var att gå ner till Salt Wistle bay på Mayreau och stanna där ett par dagar innan vi gick runt hörnan till Tobago Cays. Väderprognosen sa dock att det skulle blåsa lite mycket i ett par dagar. Efter skeppsråd med alla fyra Svensk-Göteborgsbåtar så kom vi överrens om att ligga kvar ett par dagar på Charlestown Bay. Det är nämligen så att det har rapporterats om lite skumt folk ute i vikarna runt Tobago Cays och därför har vi bestämt oss för att hålla ihop när vi ska dit och ankra alla i samma vik. Då lär det inte vara några skummisar som vågar sig nära oss 😉 Här på Canouan är alla supertrevliga och boatboysen är glada och pratsamma. Vi är bara 5M ifrån Salt Wistle bay så det är ingen jätteförflyttning direkt men på Canouan var det lite mer vindlä. MEN…. den prognostiserade vinden kom aldrig! Det blåsete noll och absolut ingenting och det tillhör inte vanligheterna här! Undertiden så gör vi mest ingenting. Vi umgås i varandras båtar och löser världsproblem. Affe bakade världens chokladkaka och bjöd på kafferep i Searocco en dag. En av kvällarna hade vi stort knytkalas hos Sweade Dreams.

Carlos var en sväng hos oss och tittade på ett litet svetsjobb vi behöver ha gjort på ratten och dessutom så har vi börjat diskutera möjligheterna med att sätta dävertar bak på Nanny. Drömmen är ju att kunna hissa upp jollen med motor och allt när vi gör korta förflyttningar mellan öarna. På längre överseglingar blir det jolle på däck som vanligt – men vi får se, det är inte helt enkelt att få till det så att det blir både bra och snyggt! Tankearbetet har börjat i alla fall och det är alltid kul att hålla igång hjärnan med sådant småpyssel.

Magnus har så försiktigt börjat att komma igång med löpningen igen men det är svårt i värmen. Det gäller att gå upp tidigt för trots att vi just nu har mest mulet så är det väldigt hett här. Att det är mulet gör också att vi får köra motorn en timme eller två varje dag för att ladda våra batterier och göra vatten. Vi har ju haft en 42W solcell över efter vår sista uppgradering och den har stått på däck med en ”till salu” skylt på och igår fick vi faktiskt napp. Det var chefen för boatboysen som kom ut och efter lite förhandling med Magnus så blev vi av med den och han for lycklig in till land igen. Om jag förstod det rätt skulle han ha den hemma på huset 🙂

I övrigt så har vi haft rätt bra underhållning i form av bland annat färjetrafiken på Canouan. Inne i viken finns den utstickande betongkan ingjuten i sanden. Det kommer ett par färjor per dag och de lägger till med häcken mot nocken på betongbryggan. För att klara detta så kommer de i full fart in mot kajen med nosen först, släpper bogankaret och på det springet som de då får när de ”kör över” ankaret (som måste få fäste…) så vrider de in häcken mot kajen. Det är otroligt imponerande att se – för de missar aldrig! Färjorna är gamla och slitna och en av dem har en underbar, torr, dunk-dunk motor. Fast när de ligger till kaj så tutar de hela tiden. Varför vet jag inte, om det är för att hälsa eller tala om att de ligger i hamnen eller… ja, bara att gissa. Storleksmässigt så går det väl på en tre, fyra lastbilar per båt. Sedan är de fulla

Tobago Cays

När vinden inte gjort entre på tisdagsförmiddagen så släppte vi vår trygga vik och gick ner till Tobago Cays eftersom vi fick en soligt väderprognos för två dagar. Men denna dag så blåste det självklart upp och vi fick gömma oss runt hörnan på en av öarna. Tobago Cays är mytomspunnet och omtalat som en av de vackraste platserna i Karibien. Men jag vet inte om jag håller med. I ock med vinden så fick vi väldigt grumligt vatten och dessutom så blev det ju supertrångt när alla försökte ducka lite för vinden. Mängden charterkatamaraner som ankrade mitt i rännan mellan de två öarna var ju absurd… Undrar just hur det är där på högsäsong… Boatboysen jagade hej villt och ville ha in folk till sina grillkvällar på stranden. Vi valde att avvakta lite. Dels för att vi tyckte att det var dyrt men även för att hummersäsongen är slut och de därmed inte får lov att servera dessa gobitar. Men vi fick allt till lite snorkling i vinden med både sköldpaddor och rockor.Den andra dagen fick vi också en fin eftermiddag på stranden med både volleyboll och härligt strandhäng. På kvällen drog världens regnväder in med åska och starka vindbyar. Men vi klarade oss från det värsta och fick även igång grillen den kväll. Tacoma hade lämnat oss vid detta laget och tagit sig lite längre söderut så nu är vi ”bara” tre svenskbåtar i gänget.

Salt Wistle Bay

Torsdagen blev ytterligare en kort förflyttningsdag och nu bara lite längre västerut och nästa berömda vik. Här är det vackert som i en saga och färgen på vattnet helt otrolig. Sandstranden är magiskt vacker och vi gick så långt in i viken som vi bara vågade och släppte ankaret på 1,8 meter.Med 20 meter kätting så hamnade vi på 2,5 meters djup och det räcker gott och väl för oss. Vinden viner över den lilla strandremsan men vi har fullt sjölä och Nanny ligger hyfsat still. Värre blev det för Swede Dreams och Searocco som med sina djupa kölar fick ankra utanför alla bojarna. De har det allt lite smårulligt i vinden och vågorna som letar sig in runt hörnan. Tyvärr är nästan hela viken fylld av dessa bojar och de kostar 20 USD per natt vilket inte alls ligger i vår budget. När vi kom in i viken så hittade vi ytterligare en svenskbåt. Flying Pinguine, som vi träffade uppe på St Barths. Tyvärr skulle de precis lyfta och även de ta sig söderut. Men alltid kul att träffas även om det blev ett kort möte. Vi fick eftermiddagsfika på Swede Dreams – seriöst goda kanelbullar och därefter kostade vi trots allt på oss ett restaurangbesök tillsammans med Affe och Crister. Det var riktigt gott! Men billigt är det INTE. Fast ibland måste man ju få unna sig lite 😉

Idag på morgonen tog Lola och jag tillsammans med Luna på häng en riktigt go långpromenad fram och tillbaka på stranden i över en timme i bra tempo. Fantastiskt att kunna få till en god motion barfota och sedan bara få glida ner i det klara vattnet!

Just nu har vi inte bestämt hur länge vi ligger här och vad nästa plan är… Det får ge sig och som vanligt så bestämmer vädret. Men det ser ut som att det blir 9-12 m/s och blandat mulet med sol den kommande veckan så det är ju bara att anpassa sig !!

Uppkopplingen är inte heller den bästa så det får bli ett bildlöst inlägg – tyvärr.

Kram på er alla

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *