160907 Rutger är på plats!

Rutger på plats!

Rutger på plats!

Det har varit ett par snurriga dagar (haha – insåg först inte mitt egna ordskämt ;-)) .

Carlos och Magnus har slagit sina kloka huvuden ihop och fått ihop ställningen som vår vindsnurra, numera döpt till Rutger, ska sitta på. Det är en konstruktion som sitter fast på radarstolpen och själva propellern hamnar alltså över radarrandomen. Inte helt enkelt. Men efter många funderingar så sattes i alla fall ställningen på plats. Sedan skulle bara Rutger upp på ställningen… Det var ju inte det lättaste eftersom det blev väldigt högt. Nu var det helt och hållet vindstilla så vi släppte ut all kätting vi hade och backade bort till Swede Dreams. Med ett jättegäng fendrar så hade vi precis fått allt på plats när det kom en åskskur. Regnet bara öste ner och strax efter det så kom det vinden och det med besked. Så vi fick släppa alla tamparna så fort det bara gick och dra oss tillbaka till vår ankringsplats. Men som vanligt så varade inte skuren så länge och vi var snart tillbaka igen. Jag stod bak på vår badbrygga och såg till att vi inte kom för nära medans killarna jobbade från Swede Dreams. Varenda dinge som närmade sig fick arga visslingar och handviftningar för att de inte skulle dra upp mer svall än nödvändigt. Med massor av balanskonster, muskler och god kämpar anda så fick vi upp Rutger. Men det blev inte bra…. Röret var för högt och det  hela blev väldigt instabilt. Sent ut på kvällen gav vi helt enkelt upp och tog ner Rutger igen. Bedrövelsen och besvikelsen var stor och humöret var inte på topp när vi åkte bort till Jono. På Jono fanns redan Paco och Luna. Kristin såg snabbt till att mata oss och ge oss något gott att dricka och strax var humöret på väg upp igen. Det är så fantastiskt med alla dessa fina vänner vi har här. Alla är engagerade och alla vill hjälpa alla när det sker saker och ting.

Ritning och konstruktion

Ritning och konstruktion

Inpassning av ställningen

Inpassning av ställningen

Stativet poppnitas på plats

Stativet poppnitas på plats

Högt stativ - det är svårt att nå....

Högt stativ – det är svårt att nå….

Våra räddare i nöden, Kristin och Dan

Våra räddare i nöden, Kristin och Dan

Jag sov inte mycket denna natten. Bland annat för att det var väldigt varmt och helt vindstilla men samtidigt så kunde jag inte släppa detta med att radarstolpen behövdes stabiliseras ytterligare. Så tidigt på morgonen drog jag upp vår låda med ”bra att ha rostfiragrejjor” och där fanns lösningen jag funderat ut på natten. Vi har helt enkelt dragit en vajer mellan radarstolpen och vår targabåge. Vajern spänns sedan upp med en vantskruv. Vajern sitter rätt högt  och både Magnus och jag kan gå under den utan problem. På targabågen har vi satt en ring som vi fäster vajern i med hjälp av en skothake. På så sätt kan vi lätt ta bort vajern om den skulle vara i vägen.  Sedan fortsatte vi med själva ställningen och förkortade helt enkelt röret. Så ytterligare en gång backade vi bort till Swede Dreams och fick upp Rutger på plats. Carlos svetsade fast de sista delarna på plats. Det var en ren akrobatsvetsning. Vid flera tillfällen hängde han på utsidan av båten med en lina runt magen för att inte trilla i plurret. Och ÄNTLIGEN var snurran på plats. Fast det innebar också att vi var tvungna att kapa en del av seglet till vindrodret. Förhoppningsvis så kommer det att fungera bra ändå!

Liv agerar fender....

Liv agerar fender….

Svetsning på kvällen när det är stilla

Svetsning på kvällen när det är stilla. Carlos hänger i ett rep på utsidan.

 

Magnus skyddar Carlos mot vinden med hjälp av en matta när han svetsar.

Magnus skyddar mot vinden med hjälp av en matta när Carlos svetsar.

Vi har ännu inte sett så stor effekt av Rutger eftersom det inte har blåst så mycket men än så länge verkar det rätt lovande. Han är rätt tystlåten av sig och ger endast ifrån sig ett svagt hummande men ibland hör vi en lite ton men det är ingenting som stör. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig.

Dagarna går fort och vi gör vad vi kan för att bli färdiga. Det drar i seglingstarmen men vi måste ta en  sak i taget. Magnus har varit inne i St George och förlängt vårt uppehållstillstånd med en månad fast vi hoppas på att det ska räcka med en vecka. Jag har tillbringat flera timmar per dag tillsammans med Paco och Luna och vi jobbar med deras matte. Jag har med andra ord fungerat som lärare och det är ju en  upplevelse. Samtidigt är det väldigt roligt och det är skönt att känna att vi kan göra lite nytta när Carlos är så snäll och hjälper oss med våra projekt.

Luna har gjort sandglass till mig

Luna har gjort sandglass till mig

Man kan inte ha skola hela dagen.

Man kan inte ha skola hela dagen.

I övrigt så har hummersäsongen börjat igen. Det märks på att de lokala fiskarna nu kommer och visar upp sina fångster och vill sälja dem. En av dem kom med en hummer som nästan var en meter lång. Jag har aldrig sett ett sådant monster i hela mitt liv! Men eftersom jag inte äter skaldjur så blev det aldrig en fråga om att köpa en sådan.

Sofie nosar på en nyfångad hummer

Sofie nosar på en nyfångad hummer

Sedan så har jag lyckats med det otroligt onödiga konststycket att hälla en kopp brännhett te på min högra höft. Fråga inte hur jag lyckades, men det resulterade i ett sår på ca 5×10 cm. Jag har brännsårsplåster på och det kommer säkert att gå bra. Det jobbigaste är faktiskt att jag inte kan bada… så det är lite svettigt. Men det känns bäst att vänta en vecka, minst så att saker och ting får läka i lugn och ro.

Kram på er alla!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *