Då var vi på väg igen!
Saker och ting tar längre tid än man tror och framför allt när det är något som ska konstrueras. Men nu är i alla fall våra dävertar på plats. Det blev ett par dagar mellan hopp och förtvivlan eftersom godstjockleken på våra rör var mycket tunnare än beställt. Och i detta läget var det ingen idé att gå tillbaka och klaga. Så det var bara att bita ihop och ta fram tankehattarna. Till slut blev det i alla fall ett par dävertar med ett par extra stöd ner mot badbryggan. Det blev inte helt bra men det får duga än så länge. Vi kommer förmodligen att få stötta upp dem lite mer framöver men just nu så testar vi dem med dinge utan motor för att se vad som händer. Detta inlägget är utan bilder så ni får vänta lite på foton på hela konstruktionen tills vi har bättre uppkoppling. Carlos har i alla fall slitit nere i sin verkstad och fått till de mycket snygga dävertarna och vi är mycket tacksamma för detta. Det är bra när man kan byta lite tjänster här och där. Tack för hjälpen Carlos!
I skrivandes stund så har vi precis ankrat upp på Carriacou, norr om Grenada. Vi har varit här förut och vi har till och med ankrat på exakt samma ställe. I morgon på morgonen så blir det utcheckning och tankning av tullfri diesel innan vi siktar norrut. Vi har en tripp på ca 160M upp till Martinique och om vindarna nu bestämmer sig för att faktiskt bli det som det är prognistiserat så kommer vi att vara framme på onsdag eftermiddag, lokal tid. Alltså natten mellan onsdag och torsdag svensk tid.
Det kändes väldigt märkligt att lämna Prickly Bay. Det har blivit som ett hem de senaste månaderna men vi har inte direkt legat och pillat oss i naveln under tiden. Nanny är nu uppsnofsad och tillfixad både här och där. Så nu ska det förhoppningsvis räcka med underhåll ett tag. Men som ni vet så är det bara en förhoppning som inte kommer att uppfyllas.
Men vi har haft mycket roligt också. Otaliga grillfester och biljardmatcher med svenskgänget. Vi kommer att sakna Swede Dreams och Searocco – den saken är klar. Jag fick ju nöjet att köra lite matte med framför allt Luna och även om det blev många och långa timmar så hade vi riktigt roligt. Paco och Luna har fått en naturlig plats i våra hjärtan och det kommer bli konstigt att inte ha någon som sjunger om Nanny när de ror förbi!
Den sista veckan utvecklade jag och Kristin på Jono en liten simrutin runt lunch. Vi simmade helt enkelt omkring runt båtarna i lagom “tanttakt” och löste livets alla problem. Efter motionen så var det farligt att stanna till bakom Jono för Dan är ruskigt snabb på att fixa fram ett par kalla drinkar som med fördel avnjuts i det 30 gradiga vattnet. Livet är ju inte jättejobbigt då direkt!
Silke har legat med sin Ocean Maiden i Prickly till och från i det senaste och detta har ju gjort att stämningen, om möjligt, blivit ännu trevligare.
Dessutom så fick vi möjlighet att lära känna ytterligare en svenskbåt och det är Johan på Vidimus.
Tack alla ni som gjort våra månader på Grenada så roliga och trevliga! Vi kommer tillbaka – den saken är säker!!! och vi ses snart igen!
Men allt roligt har ett slut och nu är det mer än dags för oss att ge oss av och påbörja etapp nr 2 i vårt äventyr. Efter Martinique så blir det fyra-fem dygn segling ner till Curacao och där ska vi installeras oss och ta emot dubbelbesök. Först kommer Lotta och samma dag som hon reser så dyker Björn och hans Eva upp. Någon gång i slutet av oktober så kommer vi gå vidare mot San Blas där vi får besök av våra fantastiska barn under jul och nyår. DESSUTOM så har vi nöjet att få Eva och Andres på besök strax efter det barnen har lämnat. Och den som är snabb i huvudet nu inser ju att vi alltså har hela sju resväskor på väg till Nanny. Så här skrivs det inköpslistor för glatta livet ska ni veta.
Det ska bli spännande att se hur Lotta lyckas tala sig igenom tullen med ett par herrsandaler i storlek 43 som ska föreställa hennes…. Detta för att det inte ska bli införelseskatt på dem.
Dagens segling var stundvis alldeles fantastisk och det är ju dessa tillfällen man tar med sig och det är därför vi vill iväg igen. Att det regnade och blåste gris en del av dagen har man redan glömt! Men så skönt att vara på väg igen!
Så nu är det godnatt från oss och så hörs vi när vi är uppe i Martinique igen!
PS Detta inlägg är skickat via mail till både hemsidan och FB för att se att alla kopplingar fortfarande fungerar
One Response to 160918 Dags att segla igen