161118 Gatuliv och djungel i Colombia

Colombia är ju ökänt för att ha krånglig inklarering. Men jag måste säga att det har gått som en dans. Vi fick tillbaka våra pass på måndagen, trots att det var en helgdag och i övrigt så har agenten och marinan fixat allt. Det fina med att ligga i Santa Marta Marina är att agenten ingår i hamnavgiften. En agent ska kosta ca 100 USD och vi betalar 140 USD för att ligga här i marinan en vecka. Alltså ligger vi egentligen här för endast 40 USD…. Marinan är extremt trevlig. Alla hejar och önskade oss välkomna till Colombia. En av kvällarna kom en av marinerosarna till vår båt och informerade om att det bjöds på lite grillspett vid 18 tiden. Jättemysigt. På så sätt kom vi också lätt i kontakt med andra seglare än de svenska. Det ska också säga att marina-kontoret hjälper till med mer eller mindre vad man än ber dem om. Vi har enkelt och billigt fått fyllt på gasol och de har hjälpt många av båtarna med att boka flygbiljetter och hotell. De är verkligen helt otroligt serviceinriktade! S/Y Tina Princess ligger här samt grabbarna i Amiga. Grabbarna är just nu fem personer ombord. Något som imponerar stort på oss. Vi tycker att vi är trångbodda ibland men vi ska nog inte klaga 🙂

Gröna kullar vid inseglingen

Gröna kullar vid inseglingen

Santa Marta Skyline

Santa Marta Skyline

En liten fyr får vi ha med!

En liten fyr får vi ha med!

Så här glatt blir vi välkomnade i marinan

Så här glatt blir vi välkomnade i marinan

Magnus får sina fingeravtryck registrerade

Magnus får sina fingeravtryck registrerade

Jultomtarna från Amiga såg till att det stod kall öl i sittrbunnen efter incheckning

Jultomtarna från Amiga såg till att det stod kall öl i sittbrunnen efter incheckning

När vi väl lämnat den trygga marinan så var det med viss försiktighet. Enligt vad ryktet säger så ska  man inte befinna sig ute särskilt länge efter mörkrets inbrott och framförallt inte på gatorna bortom 10:e gatan. Än så länge så kan jag bara säga att vår oro var helt obefogad. Vilka vänliga människor! Överallt möts vi av härliga leenden och smattrande spanska. Magnus får verkligen arbeta med öronen för att hänga med och dessutom be dem ta det lite långsammare ibland. Överallt sjuder företagarandan. Det finns tiggare – men de är sällsynta. I stället så försöker man göra något åt sin situation och sälja vatten, frukt eller vad som helst. På bussarna kommer det på försäljare som erbjuder kallt vatten, färsk frukt när det är rött ljus och bussen står still en liten stund. Ingen är direkt påträngande utan alla är … vänliga helt enkelt. Det skrattas mycket och tempot är inte det högsta men inte heller ”karibien-slappt”. Känslan är att alla strävar åt samma håll och att alla vill något! Vi gillar det! Att få en hälsning och ett öppet leende från vilt främmande människor på stan gör att man trivs!

Stranden i Santa Marta - tyvärr är vattnet så nedskräpat så det är obadbart

Stranden i Santa Marta – tyvärr är vattnet så nedskräpat så det är obadbart

Riktigt mysig strandpromenad

Riktigt mysig strandpromenad

Härlig trängsel på gatorna

Härlig trängsel på gatorna

Det är billigt att gå ut och äta och om man håller sig borta från värsta turistgatorna så får man en riktigt god  middag runt 50 lappen. En öl kostar endast ca 10 kr,  fast vin är dyrt. Det finns riktigt bra utbud på matbutikerna och framförallt kött är jättebilligt. Hade vi vetat att vi skulle till Colombia när vi lämnade Grenada så hade vi inte åkt upp till Martinique för att bunkra. Men på den positiva sidan så har vi ju fått med oss lite goa franska viner därifrån.

Vi har varit en sväng på ”Guldmuseet”. Jättefint anordnat, gratis och med information på engelska. Riktigt kul att få se alla vackra smycken som indianerna här har tillverkat och använt sig av.

Guldamulett

Guldamulett

Huvudprydnad för präst - i guld

Huvudprydnad för präst – i guld

Tayrona naturpark

Men vi hade bestämt oss för att göra en riktigt stor utflykt och igår morse packade Magnus och jag var sin ryggsäck för att bege oss till naturparken Tayrona och sova över!!! Japp, ni läste rätt. Liv har fått för sig att ge sig ut i djungeln och dessutom sova i hängmatta eller tält. Det kändes lite speciellt eftersom vi inte sovit borta från Nanny en enda natt sedan den första april 2015!! Och som ni kanske har förstått så är jag inte direkt förtjust i terrängpartiklar….

Vi tog en lokalbuss i ca en timme till ingången av parken. Här tvingades vi att se en informationsfilm om parken. Som tur var så var filmen textad på engelska. Värre blev det när alla regler och förmaningar skulle gås igenom. De fick vi till oss på en rasande snabb spanska av en kille men vi trodde nog vi fått med oss det viktigaste och knatade upp till kassan där vi fick betala 42 000 pengar per person att komma in. Det är i runda slängar 130 kr. Det sista Magnus hade stoppat i våra väskor innan vi lämnat båten var våra pass. Och det var tur – för varje besökare skulle registreras mycket noggrant i en liggare och vi fick så klart visa passen för att komma in. Vi hade varit snabba upp till kassan efter filmvisningen och det var ett smart drag. Kön växte snabbt och det var många som fick stå och köa ett bra tag. Därefter blev det dags för nästa lilla buss som skulle ta oss de 6 kilometerna in mot där vandringen började. Här fick vi betala 3000 per person och det var väl värt de 12 kronorna att slippa gå längs med den tråkiga asfaltsvägen.

Obligatorisk parkinformation - på spanska

Obligatorisk parkinformation – på spanska

liten buss inne i parken

liten buss inne i parken

Och till slut kom vi då ut på stigen som skulle leda oss till genom djungeln med ett stopp i mitten i Arrecifes innan vi kom till slutmålet Cabo San Juan. När vi planerade turen så hade vi fått veta att det skulle vara ca 2 timmars vandring genom djungel och sedan skulle vi belönas med en av Colombias finaste stränder och sova i hängmattor. Visst låter det coolt? Men riktigt så blev det faktiskt inte. Vägen fram till Arriecifes var väldigt mycket upp och ner men det mesta av vägen var på trätrall. Nästan som att gå på en brygga. Visst vi gick mitt i djungel och fick faktiskt till och med se små apor men till och med jag tyckte nog att detta var lite för välordnat. Och självklart ska man aldrig gnälla över att någonting är för bra, för efter Arriedifes så gick vi lite fel! Vi följde ett gäng med engelsmän som knatade iväg och eftersom vi inte hade någon karta över området, utan bara följde skyltar så verkade det klokt.

Välordnad djungel

Välordnad djungel

Der ni den lilla apan? En Cotton-Top Tamarin

Ser ni den lilla apan? En Cotton-Top Tamarin

Det började med att vi fick korsa en flod och då blev man ju plaskblöt om fötterna och sedan började lervällingen. Vi hade på något sätt kommit in på den stigen som hästarna gick på. Och det var kladdigt värre. Att hästarna klarade klättringarna upp och ner mellan klippor, stenar och den blöta leran fattade jag bara inte. Hästarna används till att transportera varor ut till de två orterna men man kan även som turist rida ut istället för att gå. När hästarna kom smålunkande var det bara att hålla sig undan. Ibland fick man trycka sig upp mot jordväggarna eller hoppa upp på en sten för att komma ur vägen. Vi hoppade och studsade runt leran så gott det gick. Men jag klarade mig inte hela vägen utan trampade igenom ett par gånger rätt rejält. Så nu fick jag ju min mindre välordnade vandring men jag hade faktiskt riktigt roligt!

Dags att skita ner sig!

Dags att skita ner sig!

Här ska vi igenom

Här ska vi igenom

Lervällingen fortsatte

Lervällingen fortsatte

Här hittade vi en väg runt det värsta

Här hittade vi en väg runt det värsta

Det gick sådär....

Det gick sådär….

Framme vid Cabo San Juan så såg vi ett antal personer som var helt täckta av lera. De hade helt uppenbart drattat på rumpan helt enkelt. Tyvärr var hängmattorna slut så vi fick ta ett litet tvåmanna- tält istället. När vi installerat oss i tältet så tog vi oss ned till stranden och där blev vi riktigt besvikna. Det var smutsigt och brunt vatten. Sanden var grovkornig och det var fullkomligt packat med människor. Jag tror att vi helt enkelt har blivit lite bortskämda med de fina stränderna i Karibien.

Fullpackad strand på Cabo San Juan

Fullpackad strand på Cabo San Juan

Vitt armband för parkinträde och lila för övernattning

Vitt armband för parkinträde och lila för övernattning

Men vi satt med var sin kall öl och tittade på människor och badet svalkade så vi ska inte klaga. Det är ju ett väldigt roligt nöje och vi kunde ganska snabbt konstatera att vi tillhörde de få ”gamla” människorna på stället. Vissa valde att ta en snabbgående båt tillbaka till civilisationen på eftermiddagen istället för att sova över. En båttur kostade ca 125 kr per person och det ska jämföras med de 150 kr vi fått betala för vårt tält. Fast vi ville ju inte ta någon båt. Vi ville ju vandra i djungeln. När det drog sig ihop till middagsdags så var det en lång, lång, kö långt innan köket öppnade vid halv sju-tiden på kvällen och vi orkade inte stå och köa. Så högg in på den matsäck vi haft med oss och fortsatte med vårt nöje att titta på människor. Lite undrade vi ju hur Nanny hade det där borta i hamnen, alldeles själv. Väl indränkta i myggmedel så somnade vi faktiskt riktigt sött i vårt lilla tält. Men det ska erkännas. Jag är ingen kampare….

Tältläger....

Tältläger….

Hängmattornar var lite billigare ca 50 kr pp

Hängmattorna var lite billigare ca 50 kr pp

Kö till matbeställningen

Kö till matbeställningen

Restaurangen

Restaurangen – det är många människor här…

Dags att sova i tält - Godnatt!

Dags att sova i tält – Godnatt!

På fredagsmorgonen så var vi uppe tidigt och när köket öppnade så stod Magnus som nr två i kön. Vi fick en jättegod frukost med kaffe, te, toast, sylt,  en typ av potatisplätt och en fantastisk omelett för endast 35 kr.  Efter det var vi färdiga att vandra tillbaka igen. Vi tyckte ju inte så mycket om stranden. Denna gång hittade vi rätt stig och det var en helt annan typ av vandring där mycket av sträckan var nära havet och på stranden. Vi hade tänkt att stanna i Arrecifes och bada eftersom vi sett att de stränderna var kritvita och tomma. Men det fanns en orsak till att de var tomma! På grund mycket starka strömmar så var det helt enkelt badförbud. Enligt skyltarna så hade över 100 personer dött på dessa stränder och vi blev vänligen ombedda att inte öka på den statistiken. Synd, men man får ju inte var dum… Så det blev istället en fortsatt promenad tillbaka till stora vägen och sedan buss hem. Ett lagom djungeläventyr som både Magnus och jag tyckte om. Trots den fullpackade stranden.

Vandringen dag två var mer strandnära

Vandringen dag två var mer strandnära

En flod som rinner ut i havet

En flod som rinner ut i havet

Trädrötterna var inte att leka med

Trädrötterna var inte att leka med

Lite klippklättring blev det också

Lite klippklättring blev det också

Väl hemma i marinan så han vi precis säga hej då till grabbarna på Amiga som gav sig av mot Cartagena. Kanske hinner vi ses i San Blas eller också inte…. Men sådant är seglarlivet, som sagt. Fast vi lär inte få tråkigt här! I ena änden av den stora hamnplanen så är det nu uppmonterat en jättescen där det ska spelas massa livemusik idag. I skrivandes stund så testar de ljudanläggningen och även om vi ligger längst bort från scenen så känner jag hur basen vibrerar i båten. Vi hoppas på lite live salsa-musik och lite trevligheter. Det lär inte vara någon fara med säkerheten för konserten anordnas för att stödja den nationella polisen, om vi förstått det rätt. Så säkrare än så kan det nog inte bli 🙂

Uj, detta var ett långt inlägg. Ber om ursäkt för det. Men ibland händer det mycket på en gång.

Kram på er!

Bookmark the permalink.

One Response to 161118 Gatuliv och djungel i Colombia

  1. Annette says:

    Såååå spännande att höra om era äventyr! Vem vet – kanske kommer vi ifatt er…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *