Bocas del Toro

Vi blev kvar en dag extra i marinan. Det var massor av saker att ordna insåg vi och vi hade haft det alldeles för trevligt. Förutom Atla, Ammonite och Tina Princess så träffade vi massor av andra trevliga människor att umgås med. Och det påverkar ju såklart arbetsmoralen 🙂
Onsdagskvällen var vi en sista gång på Ammonite och fick sitta uppe på tredje (eller är det fjärde??) våningen och se ut över hamnen. Det känns allt rätt jobbigt att behöva säga hejdå. Alla tre svenskbåtarna ska ju igenom kanalen inom ett par veckor och vi ska vända näsan västerut/norrut för att fortsätta vår rundresa.
Det var allt med lite tunga kroppar och huvuden som vi kastade loss på torsdagsmorgonen och lämnade hamnen. Tack alla Evor, Petrar och Kaj för underbart sällskap. Vi ses förr eller senare igen – det är vi väldigt övertygade om <3. Vi saknar er redan!
Vi hade siktet inställt på den lilla ön Isla Escudo De Veraguas, ca 100 sjömil väster om Colon strax innan Bocas. Seglingen dit blev fin och långsam med lite gropig sjö samt en till två knops motström. Månen var som en stor sol som lös på oss och nästan bländade oss mitt i natten och Magnus hade delfinbesök på sitt pass. När den lilla ön dök upp på morgonen så kändes den inte lockande alls. Det var grov sjö med stort och långsamt svall som drog runt ön och vi lade snabbt alla tankar på att ankra där åt sidan. Istället fortsatte vi med god fart in till den östra delen av Bocas del Toro och ligger nu ankrade i Laguna de Bluefeld vid något som indianerna kallar för Punta Allegre. Tydligen var Bluefeld en holländsk pirat som härjade här på 1600-talet.
Innan ens ankaret var på plats så blev vi ”anfallna” av byns alla nyfikna barn. Flera av dem var nog inte mer än 3-4 år och de många hade var sin egen liten dugoutkanot. Båtmamman i mig tänkte flytvääääst.. men, men. De babblade vänligt på men vi förstod ingenting.. Vi var trötta efter 30 timmars segling med dålig sömn och skakade bara på våra huvuden. Flera av barnen ville komma ombord men här sa vi faktiskt nej; vi ville bara vila och sedan sova. Ett par vuxna dök också upp och bjöd in oss på vad vi tror var någon form av fest till kvällen. Nu förstod vi vad alla barnen ville 🙂 , tror vi. Trots att vi kände oss rätt så oförskämda så tackade vi nej. Barnen ville inte riktigt acceptera detta och de stod kvar i sina små kanoter och hängde tyst kvar i vårt mantåg i säkert en halvtimme innan de gav upp att studera oss. Usch, vad de måste tycka att vi är tråkiga. Men det har varit ett par sena kvällar i det senaste och dessutom så är vi inte så förtjusta i kortare seglingar på ett till två dygn. Vi hinner liksom inte riktigt komma in i rytmen och det blir ingen ordning på sömnen. Vackert är det i alla fall här med höga gröna berg och än så länge har jag inte sett något skräp i vattnet alls!! Det verkar lovande!
Förmodligen ligger vi bara här en natt och i morgon tänkte vi oss att leta oss igenom virrevarren av korallrev inomskärs och ta oss lite närmare Bocas Town där det tydligen ska finnas goda möjligheter för Magnus att lära sig surfa på vågorna.
Vi har noll internet idag så detta inlägg är gjort via kortvågsradio och därför är Magnus inte taggad på FB och vi kan inte heller se eller svara på några kommentarer. Kram på er alla – nu ska vi sova gott.

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *