170627 Vi gillar Grande Anse

Denna lilla viken har vi varit förut i. Då träffade vi bland annat norska båten Lea och kompisarna Camilla och Nova. Det är gott och väl mer än ett år sedan vi var här men det känns inte som om det var så längesedan. Vi gick ganska långt in och hittade en ljus fläck att släppa ankaret på. Det är en hel del sjögräs här så det gäller att pricka rätt. Två sköldpaddor tittade upp samtidigt när jag stod där i fören. Jag gillar sköldpaddor. De får mig att må bra!
När Magnus sedan skulle dyka ner och kolla ankaret så frågade han om han skulle ta kameran med sig. Jag blev lite förvånad eftersom han ALDRIG vill ta kort om han inte får en direkt order. Så jag undrade varför och han bara ryckte på axlarna och så blev det inte mer än det. Det visade sig vara ett misstag. Stora gammelsköldpaddan hade nämligen bosatt sig mitt på vårt ankare och var inte särskilt villig att flytta på sig. Magnus fick dyka ner och vifta bort honom för att se om ankaret låg bra. Det skulle man ju vilja haft ett kort på ju….
Men men, man kan inte få allt. Nästan allt är stängt här men eftersom det var helg så hade ett par av restaurangerna öppet. De flesta restaurangerna ligger direkt på stranden och en av dem hade till och med lite livemusik till söndagslunchen. Det var massor av folk som dansade och njöt livet. Folk i karibien vet verkligen hur man tar vara på en söndag 🙂

Dans till söndagslunchen

Vi tog oss en promenad och bland annat tittade vi till huset som kompisgänget har hyrt över nyår. Det kommer bli bra, den saken är säker!!
Vädret är väldigt varierande. Varmt som in i bänken blandas med täta skurar och vindbyar på 10-12 m/s som förbyts i stiltje. Det blir rätt bra motion på att öppna och stänga alla luckor och fönster i omgångar.
I måndags stod jag och gjorde kaffevatten och slötittade ut genom köksfönstret. Den amerikanska Bavarian som hade kommit in kvällen innan låg lite konstigt tyckte jag. Vinden hade vridit från SO till NO och de låg rätt nära oss. Men inte så nära så att jag orkade bry mig. Faktum är att man har blivit lite slö på det där och nuförtiden accepterar vi att båtar ligger mycket närmare oss än vad vi bara gjorde för ett par månader sedan.
Men min te kopp i ena handen och min Ipad i den andra installerade jag mig under kappellet och regnet strilade sakta i stillheten. Alla båtar låg helt stilla. Förutom vår Bavariagranne då…. vi låg sida vid sida och efter ett par minuter så insåg vi att det inte gick längre. Vi hoppade båda upp på däck för att hålla emot. Som tur var så blåste det inget alls. Vi blev bara lite blöta. Jag knackade hårt i däcket och hojtade högt på båtägarna som tydligen fortfarande sov.
Inte en reaktion…
Nu bankade både jag och Magnus ORDENTLIGT med knytnävarna i däcket och hojtade att de fick vakna eftersom de höll på att krocka med oss….
Nä… ingen reaktion
Vi började fundera på om det var någon ombord men efter en tredje knackning och hojtning hörde vi världens mest skrovliga och irriterade röst nedifrån
”Not now!!!!”
Jo, tyckte vi! NU! Det hela var rätt komiskt och som sagt. Det blåste absolut ingenting så det var aldrig någon fara.
Amerikanen kom upp med en handduk runt höften och visste inte till sig av oro. Han frågade direkt om det var några skador och om det behövdes en fender. Vi lugnade honom skrattande och sa att han bara kunde starta motorn så skulle vi hålla i från. Vid detta laget kom även tjejen upp. Även hon var helt ifrån sig och de bedyrade att detta aldrig hade hänt dem innan.
Inte så farligt tyckte vi. Någon gång skulle väl vara den första. Det kommer säkert hända oss också någon dag….
Så det gav sig iväg och vinkade glatt. Rätt rolig händelse när man ser på det. Bättre än båtgrannen i Forte De France som fick sin gummibåt sönderkörd av en smitande grannbåt härom dagen…..
Det händer trots allt en del sådant här då och då. Så det är tur att man är försäkrad. På tal om försäkring. Jag börjar bli RIKTIGT grinig på Pantaenius. Vår försäkring ska förnyas på fredag och jag har försökt kontakta dem ang ett par följdfrågor. Problemet är bara att de INTE svarar. Det rör sig om mycket pengar för att helförsäkra en båt i Karibien och vi tycker att vi har rätt med lite service och få möjligheten att ställa lite följdfrågor. Det tycker tydligen inte Pantaenius! När man mailar dem så får man ett automatsvar som säger att det kan dröja lite längre med svar i vissa perioder. Men detta är inte ok…. Mummel.
Igår drog Magnus fram dykutrustningen med tuber och hela klabbet. Det var nämligen dags att klia och skrapa gummans mage. Vi har inga problem med gräsbeväxtning men vi har fått miljoner- milijarders små havstulpaner. Mummel och åter mummel. Dyr och supergiftig färg räcker alltså inte. Dessutom har färgen släppt i vattenlinjen. Där målade vi fem lager och hade till och med ett par lager med dyr primer under. Tråkigt men sant. Så frågan är nu om vi klarar oss i 15 månader till utan ett lyft. Tror tyvärr inte det 🙁
Magnus fick i alla fall på sig grejorna och trots en lite läcka i västen så gick det hela fint. För att vara på säkra sidan så dyker han alltid med öronproppar när han ska skrapa botten. Carlos mardrömshistoria från förra året när han fick in en minikrabba i ena örat vill vi inte vara med om 🙂
Jag vet att det är många av er som dyker och ni tycker kanske inte att det här är så märkvärdigt men jag tycker faktiskt att min käre man är rätt cool! Han dyker inte så ofta med tuber. För att nästan säga aldrig. Men han bara skuttar i med hela utrustningen och är under vattnet i över en timma. Jag hade fått totalpanik! Nu är i alla fall gumman ren och nu kommer säkert vår fart öka med hela 10% eller nåt.

Även propellern får sig en översyn

Och vindrodret

Vilket i vårt fall skulle betyda 0,4 knop… Haha! Men alla bäckar små!
I morse tog vi oss en promenad till den lilla byn och viken söder om Petite Anse. Riktigt mysigt ställe. Kanske inte riktigt lika tillbakalutat som här. Fin strandpromenad och finare restauranger men Grande Anse är bra mycket mysigare 🙂
I morgon drar vi upp kroken igen och tar oss in till båtmeckat Le Marin. Där ska fixa en hel del delar som vi behöver till kommande underhåll och vi ska träffa Silke som kommer på torsdag. DET ser vi fram emot.
kram på er alla!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *