170716 Ytterligare en vecka i Le Marin

Det är väldans vad tiden har en förmåga att springa iväg! Denna veckan har också bestått av en hel del arbete på Nanny, blandat med trevligheter förstås.

Vädret är den alltid återkommande frågan i dessa tider och det första vi gör när vi går upp är att kolla vädret. Och det är också det sista vi gör innan vi går och lägger oss. Det är ju orkantider och det gäller att inte missa något. Vi hämtar väder från olika källor med olika vädermodeller i botten. Att Windity, eller Windy som de numera heter, visar både GFS och ECMWF gör det enkelt att jämföra. Jag tror att GFS är från amerikanarna och ECMWF är europeiskt. Och jag kan lova att de inte alltid är överens. I början av veckan så visade GFS: filerna ren skär och kraftig storm framåt helgen medan ECMWF inte hade antydan till dem. NOAA, som håller koll på alla eventuella förändringar i vädret som kan leda till orkaner hade inte heller med något av ovädret till en början. Men oron spred sig för det skulle dra rätt över  Martinique. Flera båtar lämnade och började dra sig söderut redan på måndag, tisdag. På onsdag var prognoserna tillbaka till det normala och det fanns inte tillstymmelse till oväder! Och det är ju lite det som är grejen. Att det inte går att förutspå så långt i förväg. Vi valde att vänta och den gången gjorde vi rätt. Nu är det ett nytt lågtryck på gång in som förmodligen kommer dra över oss natten mellan tisdag och onsdag. Men det är “bara” 20 m/s så vi väljer att ligga kvar och ta det lite lugnt. Det är rapporterat lite mer vindar redan ikväll så därför har vi också plockat ner förtältet över däck så att det inte blir så stort vindfång.

Det kommer lite vindstötar då och då men vi är rätt säkra på vårt ankare som nu bör bara helt nedgrävt i gyttjan efter en vecka. Vi hade en söt lite Albin Viggen som kom in och ankrade snett framför oss. Magnus mumlade något om att han hade lagt ut alldeles för lite kätting och dessutom inte dragit in ankaret. Det går inte att låta bli att hålla lite koll på dem som kommer och lägger sig framför oss. Vi har ju upplevt en del draggande båtar dessa år så man blir lite pessimistisk och litar inte på hur andra gör. (Tur att vi är så väldans perfekta själva…..^^)  Efter ett dygn när vi höll på att pyssla med något så kom det en kraftig vindby. Jag slängde en blick på vindmätaren och såg att det var uppe i 17 m/s därefter så tittade jag upp och konstaterade att vi låg fel. “Shit! vi draggar hann jag tänka” innan jag insåg att det som var fel var att den lille Viggen-båten låg snett bakom oss istället. Det var alltså han som draggade och han drev fort mot båtarna bakom oss. Jag slet upp vår dimtuta och lät ett långt brööööööl ljuda. Det fullkomligt ringde i öronen på mig men det gav effekt och killen på båten stack upp huvudet och insåg situationen. Snabbt fick han igång motorn och började dra upp ankaret. Vi frågade honom om han ville ha hjälp men han bara skakade på huvudet. Att vara själv är inte alltid det lättaste, men i den vinden och dessutom inte ha något ankarspel utan han måste sitta på däck och dra upp kättingen, meter för meter samtidigt som han driver. Sedan fästa kättingen, springa tillbaka och styra upp båten för att sedan åter springa fram och fortsätta dra kätting. Jag blev svettig av att bara se på honom och hade gärna velat hjälpa till samtidigt som jag skänkte en tacksam tanke till vårt ankarspel som till och med går att fjärrstyra från sittbrunnen om man skulle vara själv. Fast han hade ju inte så mycket kätting ute så det hela gick bra och när han ankrade om så lade han sig lite längre bort från oss. Vilket vi tyckte var lite skönt….

Silke tog beslutet att segla vidare i tisdags. Det känns alltid sorgligt när någon åker men denna gången var det inte så jobbigt eftersom hon drog 120M ner till Carriacou, norr om Grenada och vi kommer efter om en vecka eller två. Det ska vara seglingstävlingar där nere i början av Augusti så det tänkte vi vara med på. Men vi hade en god middag i Nanny kvällen innan. På onsdagskvällen åkte vi in till marinan och lyssnade på andra seglare som hade något av en jam-session inne på en av restaurangerna. Riktigt mysigt och rätt hög klass på musiken inemellan. I torsdags så lämnade också Sinbad för en tur hem till England och så var vi helt plötsligt ensamma igen.

Vi fyller dagarna med böcker och glädjen av att ha fritt internet i en månad. Där emellan så jobbar vi faktiskt rätt hårt! Vi har bytt olja på motorn, vilket var helt nödvändigt eftersom han har fått jobba rätt bra den senaste tiden i all vår motvind. Vi passade också på att byta dieselfilter. Något vi inte gjort på 14 månader. Men det visade sig vara helt onödigt. för det fanns inte en gnutta skräp i något av filtren. Vi har ju tappat dem med jämna mellanrum för att kontrollera men även då har det varit helt rent. Fast efter lite diskussion så bytte vi ändå två av tre filter. Bättre att vara på säkra sidan.

Magnus går igenom alla våra uppblåsbara flytvästar och kontrollerar dem. Han blåser upp dem en och en för att se att de är täta. Hitintills så har vi två täta och en som läcker. Tre kvarstår att testa. Vad gör man med gamla flytvästar som läcker? Känns lite som miljöslöseri att bara slänga. Självklart tar vi hand om patroner och så… men i övrigt?? Jag funderar på att sprätta loss banden så att vi får en livsele till…

Sedan så har hela sittbrunnen skurats med teaktvättmedel. DET behövdes. Den svarta smörja som rann ut var jätteäcklig. Men det är kanske inte så konstigt. Vi lever nästan 16 timmar per dygn i vår kära sittbrunn och det är klart att vi smutsar ner. Jodå!  vi tvättar hela sittbrunnen med såpa med täta mellanrum men detta var en djuprengöring. Den första på två år. Och den var behövlig.

Lackning och slipning fortsätter också. Vi har en gammal skada på trälisterna bak i vid dörren till akterruffen. Den skadan är faktiskt sedan vi köpte båten. Det är ingen fukt i trät men nästan all lack var bortsliten så nu pågår slip och lackningsarbeten där. Detta har stått på “att göra listan” sedan 2004…. så det kommer bli skönt när det är klart.

Magnus har såklart pillat lite med sina osynliga jobb också. Bland annat har han uppgraderat våra kablar som går från batterigruppen till skiljereläet för laddningen. Nu är det 35 mm2 tjocka saker för att minska eventuellt spänningsfall (allt detta enligt Magnus för jag fattar som vanligt nästan noll när det gäller el ) Symaskinen har varit framme en sväng till. Bland annat så har jag sytt till två band i vårt kapell, längst bak mot targabågen. I banden så gjorde jag hål med lödkolven. Därefter kunde jag dra ett snöre mellan banden och på så sätt sträcka upp vårt kapell. Innan hade vi problem med att det samlades väldiga mängder vatten på taket när det regnade. Nu rinner det så fint av. Det blev faktiskt riktigt bra. Sedan så har jag sytt ett par nya påsar som vi kan ha saker i, till gummibåten. De gamla, som jag redan sytt om ett par gånger, som följde med dingen har solen ätit upp helt och hållet.

Ja… så håller vi på. Alltså inte så mycket segling att skriva hem om just nu direkt.

Om vi nu ska klaga på något så är det kanske på oss själva faktiskt. Magnus vad har börjat bli bättre, sakta men säkert. Däremot går han och dras med en grinig liten förkylning som drar ner humöret en del. Jag har dessutom råkat ut för nageltrånget från helvetet… Jag tappade halva stortånageln för ett bra tag sedan och nu när den växer ut så gör det ju så ofantligt ont. Men det är bara att bita ihop och fyra till fem gånger om dagen får jag sätta mig ner och klämma ut var, vätska och blod från under nageln. Minst en gång per dag blir det därför också ett litet fotbad med såpa i och nu efter mycket om och men känns det ändå som om det problemet går åt rätt håll. Detta kommer jag dock att bespara er bilder på LOL!

Vi blir alltså kvar här lite mer en än vecka till tror vi. Kanske blir det en snabb sväng till Forte de France och deras jazzfestival till helgen innan vi seglar söderut – men vi får se.

Sköt om er alla – fantastiskt roligt att se att alla är ute och seglar och se alla foton. Det är nästan så vi får lite hemlängtan. Eller som Magnus förmodligen skulle sagt – “Danmarklängtan”

Kram