170807 Regattadagar och Fun Runner

Okej! Ni som inte vill höra om fester och roligheter kan sluta läsa redan nu! För regattahelg på Carriacou innebär många och roliga fester. Och många tokigheter och alldeles för lite sömn

Dagen innan regattan drog igång så var det den stora välgörenhetsdagen. Alla kläder och saker som samlats in under ett år skulle säljas ut. De fina sakerna gick på auktion. Jag och Silke hade varit med och hjälpt till att packa upp och sortera så vi hade rätt bra koll på vad som fanns. Kläderna var vi inte intresserade av men jag hade sett ett par fenor som kunde passa Magnus och en väska för småsaker till gummibåten. Vädrets makter var dock inte med arrangörerna. Jag har nog aldrig varit med om en sådan mängd med regn på en dag här i Karibien. Det var till och med lite småkallt och det var inte utan att tankarna hamnade hemma i Bergen. Britt på Harry Z påstod att det var till och med värre än hemma i Bergen – men det vete fåglarna om det går. I alla fall så klarade vi oss från det värsta regnet och hittade vi både det ena och andra nyttigt. Jag fick mig ett par fenor och vi hittade också tre st 12V fläktar som vi köpte på chans. Men det är ju inte så mycket att chansa på när tre fläktar kostar totalt 60 kr… Jag blev nog mest lycklig över en stor påse med kraftiga och långa dragkedjor för 30 kr. Bara de gjorde hela dagen lyckad och de är nu uppsatta på våra solskydd i biminin istället för de totalt utslitna kardborrebanden som gjorde att skydden blåste ner hela tiden. Magnus har gått igenom fläktarna och vi har nu var sin monterade över våra sängar. VAR SIN 🙂 Dessutom så drar de minimalt med ström.  När det blev dags för själva auktionen öste det ner av sällan skådad kraft så vi stannade ombord och kröp ner i soffan och tittade på film istället.

Första seglingen var “Den roliga klassen”  på fredagen. Fråga mig inte varför den heter så men både regler och klasser är väldigt oklart och det verkar inte vara många som håller koll. Det var i alla fall tretton båtar som skulle segla runt hela ön. De startade vid niotiden och började droppa in vid halv två tiden igen. Det vill säga alla utom Gus som kapten med damerna Silke, Jay, Angie och Connie som manskap. Samtidigt som de flesta kom tillbaka till Tyrrell Bay så fick jag ett meddelande från Silke att de nu var halvvägs! Största problemet ombord var dock att ölen var slut för länge sedan och dessutom började romen sina! Ni förstår ju allvaret i detta problem! Strax efter tre timmar sedan den näst sista båten kommit tillbaka gled de in i viken. Men vilken entré de gjorde! Framme på fören stod alla tjejerna och hade synkroniserad indian dans eller något och de möttes såklart av jubel och applåder. Vi skrattade gott och länge med dem och så fort de förtöjt så åkte vi bort till dem med en kasse öl så att vi kunde trösta deras sorg. Men inte var de ledsna inte! Det blev en kul kväll med lite mat på Lazy Turtle och sedan trummframträdande på Lambi Queen. Öronen fullkomligt ringde i takt när vi sent omsider kom därifrån. Skulle det rulla förbi en eller annan film på FB där det dansas på fördäck eller andra ställen så är det förmodligen bara ett misstag… bara så ni vet!

Lördagskvällen samlades alla på Galleri Cafe för att höra dagens seglingsresultat.  Dessutom blev det lite gatumat. När du får en 1/4 grillad kyckling för 7 EC (ca 21 kronor) så känns det inte så kul att laga mat.  Att man då får sitta på stenmuren utanför och din tallrik är en bit aluminium – det gör inte så mycket. Les introducerade oss också till hur man köper en drink på bästa sätt. Man ber om en “quart”  och får då en kvarts flaska valfri sprit upphälld i en liten flaska. Sedan köper man slödrickan bredvid och dessutom får man ett glas sprängfullt med is och så blandar man själv. Detta var vi ju självklart tvungna att testa så det blev en rom och cola. Det läskiga är ju att det är colan som är dyr – typ. Så lite mer än en halv liter cola och en quart av rom landade på 21 EC. Strax över 60 kr alltså… Farligt farligt!

Det är många roliga skratt med det här gänget och ständigt lär man känna nya personer. Så det är mycket hej och prat både här och där. Det tar lite tid när man ska någonstans. Men vad gör det. Tid har vi ju!

Söndagens stora event var inne i Hillsborough. Där skulle de traditionella, lokala båtarna och lite andra mindre båtar tävla under dagen. För att se detta så kan man ta lokalbussen in och sitta på stranden. Eller så kan man åka med en arrangerad tur på “Fun Runner”  Fun Runner är en katamaran som man helt enkelt byggt ett trädäck på. Sedan har man satt in en bar, bänkar och något som med bästa vilja kan ses som en toalett. Och så ett tak såklart. Ett tak där man såklart också kan sitta.  Vi hade hört mycket om detta så vi bestämde oss tillsammans med Britt och Erik på Harry Z, att detta måste vi ju prova. Enligt instruktion så skulle vi stå klara på däck på våra båtar vid 11 så skulle vi bli upphämtade. Vi är ankrade ganska nära Fun Runner så när det knappast var någon aktivitet där alls vid 11 så tänkte vi ju att det är ju som vanligt i Karibien. Men efter ett tag for en gummibåt runt och började hämta upp folk. Alla utom oss och Harry Z. Vi viftade på gummijollen och de vinkade glatt tillbaka och körde vidare….. Det tog oss ett bra tag att få dem att förstå att vi faktiskt också skulle med. Så strax innan 12 sitter vi laddade till tänderna och väntar på att katamaranen ska kasta loss så att vi får se på seglingarna. Men  det visar sig att det inte går att kasta loss. För musikanläggningen är ännu inte ihopplockad eller riggad. Då går det ju bara inte att köra båt! Så under en timme får vi god underhållning i hur man tejpar och klipper i kablar och försöker få liv i elverk mm. Undertiden så anländer det en strid ström med andra passagerare till båten och detta med att vi skulle åka 11 verkade ju bara löjligt!! Men underhållningen var som sagt tämligen god och eftersom de hade den goda smaken att sälja kylda drycker så gick det absolut ingen nöd på oss. Efter mycket om och men fick de igång stereoanläggningen och dessutom utombordaren bak på schabraket. Nu höll vi bara tummarna att ankarspelet skulle fungera så vi kunde komma iväg. Det gjorde det inte. Men det var ett mindre problem för istället så matade man ut all kätting för hand och hängde en flytväst, anno 20 år före första världskriget i änden…. och så kom vi iväg två timmar försenade. Efter att först ha kört över flytvästen såklart!

Jag kan bara säga att detta var en hysteriskt rolig eftermiddag. Förutom att vi fick se massor av fina båtar så dansades det och festades det oavbrutet. Flera båtar kom hela tiden fram till Fun Runner för att köpa öl – även de som tävlingseglade och till och med Gus som körde runt på delar av tävlingskommittén kom med jämna mellanrum för att fylla på förråden.

Det här med regattan här på Carriacou är så stort att det till och med räknas som helgdagar de fyra dagar som den pågår. Fast i ärlighetens namn så är måndagen  “Emancipation day”. Vilket är dagen man firar slavarnas frigörelse. Men helgdag som helgdag. Det innebär också att öns enda färja, Amelia, kan användas som festbåt istället för fraktbåt! Helt underbart!

Jag har ju ingen riktigt kamera längre men har fått låna en av pappas gamla. En Lumix G. Men Cannonidiot som jag är så har jag verkligen svårt att bli kompis med den. Denna dag var det dessutom  svårt ljus som gör att bilderna lätt bränner ut så det är inte många bilder jag blev nöjd med. Trots att jag lyckades knäppa en sisådär 500 st…  Här kommer i alla fall ett par av dem.

Vi stannar vid Sandy Island och doppar oss men det kommer en hel del regn så det blev nästan lite kyligt ett tag! På vägen tillbaka dyker Gus upp igen och denna gången har han Silke och ett annat gäng med sig och de liftar med Fun Runner  tillbaka. Och festen fortsätter och det dansas så det står det härliga till. Kanske inte så mycket dans från oss cruisers utan det är mest de lokala som dansar. Och det dansas så att vi faktiskt blir lite generade ibland. Man kan inte beskriva det som annat än “avancerad torrjuck” så överlämnar jag resten till er egen fantasi 🙂

Trötta och glada kom vi hem och stupade i säng redan kl åtta på kvällen. Det är jobbigt att ha så mycket kul!

Måndagseftermiddag var det åter igen dags att träffa hela gänget efter den sista seglingen och denna gången på restaurangen The slip way. Nu var det resultat och prisutdelning för hela regattan och det var även här många och glada skratt. Några lite besvikna miner från vissa men inte så mycket. Är det tävligt så är det. Efter prisutdelningen drog vi oss tillbaka och innan mörkret lagt sig satt vi nedkrupna i Nannys sittbrunn och såg på Game of Thrones istället. Det får vara måtta på det sociala livet och nöjen… Fast det är klart. I kväll är vi bjudna på middag på Harry Z!

Fortfarande är det inte direkt synd om oss 🙂