Ja, då var vi tillbaka i Prickly Bay på Grenada. Det är nästan exakt ett år sedan vi lämnade viken för att ta vår lilla rundtur runt Karibiska havet. Runt 4000 sjömil har det blivit och vi har upplevt så otroligt mycket kul och vackert. Men att komma tillbaka till Prickly var nästan som att komma hem. Vi blev kungligt mottagna av Swede Dreams och Searocco. Carlos hade till och med ankrat upp deras dinge på en bra plats och på så sätt reserverat en ankring precis bredvid dem. Kanske inte helt enligt regelboken, men vi bryr oss inte och vi var väldigt glada för omtanken. Så nu ligger vi här igen. På pratavstånd med våra vänner. Konstig känsla men väldigt behagligt. Vi har haft grillfester på Swede Dreams och pizza luncher på Searocco så allt är som det ska vara. Flera båtar här i viken känner vi igen sedan förra året och jag har börjat med Yoga för Pierre-Eve igen. Kroppen värker kan jag lova!
I går hade vi till och med litet kalas med chokladkaka och hallonsås eftersom vi missat barnens födelsedagar och såklart blev det lite presenter.
Någon är sugen på kladdkaka
Chokladkaka med varm hallonsås
Lola och Paco med 🙂
Och paket måste det ju vara!
Vi fick en antimyggrökelse att testa
Titta på den stackars myggan som Luna ritat!
Swede Dreams har till och med bil nuförtiden så vi har dessutom blivit runtkörda för att kunna handla på bästa sätt. Detta är ju en ofattbar lyx för en långseglare och vi är otroligt tacksamma. Bara att komma in i IGA, som är en riktigt stormarknad här var en upplevelse efter att ha tillbringat en månad på Carriacou. En dag hamnade vi hos en köttgrossist och vips hade det inhandlat ett grisköttstycke, av något slag, med ben på ca 5 kg. Hälften av köttet åkte i frysen och hälften blev till pulled pork. Köttbenet kokades sedan i skyn från pulled porken med en massa nya grönsaker och på så sätt fick vi en god köttsoppa. Även Bryggeriet har såklart fått sig ett besök och ja – det mesta är som förut.
konstiga vindar får båtarna att gå ihop men Christer har extra fendrar
Lola lagar mat i Nanny
Paco har rastat Cinnamon
Grillkväll på Swede Dreams, Thomas och Lola
Carlos och Paco fixar maten!
Luna läser i sin hörna
Lola och Tösen
Köttben blir god soppa!
Båtsnack mellan Searocco och Swede Dreams
På den lite jobbigare sidan så har vi ju alla dessa orkaner som kommer som pärlband in från Atlanten. Det är nog ingen av er som missat att Irma är i farten och att José följer i hennes fotspår. Innan dess hade vi Harvey som drog över oss som en storm för att sedan bli en orkan och slog mot Huston. Den här säsongen är extremt aktiv. Förödelsen bland de norra öarna här i Karibien är fruktansvärd och även USA är hårt drabbat. Det pratas om att öar som tex Barbuda numera är mer eller mindre obeboliga och många, många andra öar är hårt drabbade. Skillnaden mellan dessa öar och USA är att öarna inte har någon infrastruktur att falla tillbaka på och det är som om de har blivit skickade minst 10 år tillbaka i tiden. De har dessutom inget vatten, ingen el, ingen kommunikation och väldigt lite fungerande sjukvård och bor under svåra förhållanden. Det är otroligt sorgligt! De öar som tillhör Frankrike har det lite bättre förspänt och militären lämnade tidigt Martinique med förnödenheter till St Martin och St Barts. Men de som är självständiga har inte det nätverket. Ett antal privatbåtar med intressen i öarna i norr har fyllts med förnödenheter och går nu norrut för att försöka hjälpa till så gott det går. Det är riktigt hjältar! Vi har också hört om ett par kryssningsbolag som har ställt ett antal kryssningsskepp till förfogande för att hjälpa till. Men vi vet inte så mycket för det mesta är mest rykten och som ni vet så är allt som står på internet inte alltid sant…
Vi har ju medvetet valt att hålla oss väldigt långt söderut under orkansäsongen. Detta för att orkanerna statistiskt sett går norrut när de har korsat Atlanten. Inte för att alla orkaner följer statistiken men det är trots allt tryggare att vara här nere än längre norrut. Men oron här nere är ändå stor. Dagligen hör vi förfrågningar på VHF-nätet och FB efter seglare och dess båtar som ännu inte lokaliserats. Som tur är så verkar det inte vara särskilt många personer som är saknade eller skadade. Värre är det med båtarna. Det är många, många seglare som förlorat sina hem och därmed allt de äger och har. Även om de är försäkrade så går sådant inte att ersätta. Jag tror att man skulle kunna jämföra det med ett hus som brunnit ner till grunden. Vi är som sagt glada över vårt beslut att hålla oss långt söderut. Och jag vill passa på att tacka alla som hört av sig och undrat hur vi har det. Och jag säger det igen. Vi har det bra, oförskämt bra. Skulle det komma en orkan åt vårt håll är vår grundplan att flytta på oss så fort det bara går mot ännu säkrare vatten.
Sedan har jag haft med en artikel i Torslanda Tidning också. Den hittar ni här.
Hoppas ni alla har det bra därhemma!
Stor kram från Nanny i Svensklägret i Prickly Bay
