Kl ringde 04 och vi båda vaknade upp lite förvirrat. Vi är inte vana att gå upp så tidigt och vi har inte seglat några längre sträckor på ett par månader så vi kände oss lite ringrostiga. Magnus satte på kaffevatten och jag kontrollerade vädret. I går kväll gjorde vi i ordning hela båten så att vi bara skulle kunna dra upp kroken och sticka i mörkret. Solen går inte upp så att det blir ljust förrän strax efter sex men för att vara på säkra sidan hade vi gått in i St Pierre, norrifrån och sett till att det inte var så många fiskekulor runt oss och på så sätt fått ett spår som vi kunde följa ut på plottern i mörkret. Det är nämligen ca 75 M upp till Les Saints på Guadeloupe och med de befintliga 12 timmarna dagsljus som finns här så kan det bli lite ansträngt med tiden för det sista vi vill göra är att komma in i hamn i mörker. Vi hade alltså förberett allt och var redo att gå – trodde vi…. Helt plötsligt insåg jag att vi inte kontrollerat att lanternorna fungerade som de skulle. Detta är något vi alltid gör dagen innan vi ska segla i mörker. Normalt sett gör vi det, men alltså inte nu – vi hade glömt det. Till vår stora grinighet och irritation insåg vi att den röda babordslampan fram inte behagade fungera. Vad i hel……
-Var har vi de batteridrivna reservlanternorna? undrade Magnus.
-I reservlådan i trappan i akterruffen, svarade jag självsäkert. För det är ju där de ska ligga så att de går att slänga fram snabbt när vi behöver dem.
Nu låg de såklart inte där och Magnus fick riva ut hela garderoben i akterruffen för att hitta dem samtidigt som jag gick på jakt efter extrabatterier. Efter femton svordomar och ett par suckar så hade vi allt framme. Bara för att konstatera att den röda lampan inte fungerade – inte ens med ett nytt batteri. Efter lite dividerande kom vi på att vi bara kunde byta det gröna glaset på den gröna lanternan till det röda glaset och saken var klar. Lanternan monterades på däck och vi drog upp kroken.
När ankaret väl var uppe, 30 minuter senare än tänkt så såg jag ett rött sken i ögonvrån och kunde bara konstatera att den riktiga babordslanternan hade bestämt sig för att fungera igen! Jaha, bara att montera ner den tillfälliga och skriva upp felet på ”att göra listan” och jobba vidare.
Vi lös oss ut med en stark handhållen strålkastare och fick till slut koll på den ljus och reflexlösa boj som markerade vår utfart. Det var en härlig känsla att hissa segel i mörkret och sedan stäva norrut. Vi hade hoppats på en fin soluppgång men det blev det inget av, men dagsljuset är alltid välkommet när det kommer.
När vi rundade hörnan på Martinique möttes vi av hela havet med bråkig sjö och vindar på strax över 10 m/s men det gav med sig efter ett tag.
Att se Dominica dyka upp i horisonten fick det att hugga tag i mage lite extra. Eftersom det är lite transportfart på oss just nu hade vi beslutat att inte stanna,inte ens en natt. Det hade inte gjort någon skillnad för deras ekonomi och för att vara helt ärlig så ville vi inte se förödelsen som orkanerna har skapat på ön. Ön såg dock väldigt grön ut när vi närmade oss. Men i kikaren syntes tydligt de stora döda skogarna med bara bruna träd som stod där som en kyrkogård. Det gröna som lös igenom verkade vara mer vegetation på marken. Hoppas verkligen att det tar sig och att de snart hamnar på fötter igen. Den insamling vi gjorde i höstas kom till nytta, men det känns ändå som en droppe i havet. Vad vi är skulle gjort så skulle det ändå inte var nog. 🙁
Vattnet var i alla fall platt som en pannkaka bakom Dominica och till vår riktigt stora glädje fick vi besök av hela släkten liten val (av något slag). De var säkert 15-20 st som långsamt gick upp till ytan och stannade där när vi gick förbi. De såg ut som väldigt stora tumlare. Jag får skämmas lite här att jag inte har mer koll på var vi har i vattnen runt oss, men det var en mäktig upplevelse. Och att vi missade alla squalls och regn som gick runt oss hela dagen gjorde oss mer än nöjda.
Efter Dominica seglade Nanny som ett spjut och redan runt 16:30 tog vi en boj vid Les Saints och vi insåg att vi avverkat 74 M på 11,5h. ^^
Självklart ligger vi precis nedanför hotellet och Magnus har snott till sig fritt wifi i monsterhastighet. (Korrigering – Karibienmosterhastighet!)
I morgon drar vi vidare till norra Guadeloupe och tanken är att vi går över till Montserrat på onsdag.
Hej vad det går och jisses vad skönt det är att vara på väg igen! <3
5 Responses to 180115 Martinique till Guadeloupe