Vi låg kvar i Nassau i ett par dagar och väntade ut lite skitväder. Tyvärr… för vi gillade verkligen inte den guppiga ankringen där med smutsigt vatten och flytande, döda och uppsvällda råttor. Blä! Dessutom så fick vi svarta sorgränder längs med skrovet efter all olja som flöt omkring.
Bland annat hade vi en fin motorbåt som tyckte att det gick bra att ankra bredsida med oss, sisådär 15 meter undan. Nej!….. det funkar inte när det finns något som heter tidvatten och ström. Det är lite lurigt i allmänhet här med de starka strömmarna som ställer till det för ovana ankrare. Vi har flertalet gånger ankrat och haft vinden rätt in i aktern pga strömmen här på Bahamas. Inte helt normalt med andra ord. När Magnus stod och höll hans båt undan med hjälp av båtshaken så kom han tillslut åkandes i sin dinge. Efter att ha stått och pratat med vår granne i 10 minuter och närheten till oss verkade inte bekymra honom. Vi var ju ändå där och höll ifrån så att vi inte krockade… Ursäkt? Nä…. Magnus bad honom att vänligen ankra om, vilket han såklart gjorde. Men i det stora hela tyckte han inte att han hade gjort något fel!
Så i torsdags morse drog jag upp ankaret och vi seglade i fin vind ca 60M upp till en liten udde som heter Sandy Point där vi kunde ankra för kvällen.
Vi hade en magisk solnedgång och en ”greenflash” utan dess like mellan molnen!
På långfredagen fortsatte vi norrut ytterligare 60M och hamnade till slut längst uppe i ”Bight of Abacos”. Där finns det en liten glugg i ökedjan Abacos där man kan smita emellan vid högvatten för att kunna fortsätta norrut. Den lägsta punkten vi skulle över var 1,3m och vi valde att ankra mitt ute i ingenting över natten och avvakta morgonens högvatten. Som tur var så vattnet platt som en pannkaka och vi fick en fantastisk kväll med en nästan full måne och stjärnklar himmel. Sällan har vi gjort en sådan knäpp ankring utan vindskydd över huvud taget…. Men kan S/Y Grandiosa, så kan väl vi!
Så vid åttatiden smyger vi oss igenom och det var verkligen grunt. Ekolodet fungerade inte alls, eftersom det var under 1,5 meter djupt och jag stod framme i fören och tittade ner på den sandiga botten för att kunna uppskatta djupet. Det är HELT omöjligt att uppskatta djupet, kan jag lova. Det skulle lika gärna kunna vara 30 cm som 3 meter djupt. Sjukt…
Men det är ju bara sandbotten så skulle vi gå på och i såfall hade vi fått vänta på att tidvattnet skulle hjälpa oss. Fast det behövdes ju som tur inte!
På helt platt vatten tuffade vi sedan de 40 M till Great Sale Cay. Och när vi rundade södra udden så såg vi en välkänd grön siluett till båt. Te Amore, våra vänner från Kuba kom tuffandes från norr och vi möttes i mitten av viken.
Innan vi tog oss en sundowner med våra vänner tankade vi Nanny full och tog upp dingen på däck. Vi fick en mysig eftermiddag där vi tog ner solen i Nannys sittbrunn. Efter det att våra vänner åkt hem fyrade Magnus igång påskaftonsgrillen och en av de sista köttbitarna i frysen fick ge med sig. I morgon vid åttatiden är tanken att vi tuffar över till Charleston. Det lär inte blåsa så mycket det första dygnet men sedan står det en kuling på kö. Det är inte optimala förhållande att gå över till USA men sticker vi inte nu så blir vi fast i minst fem dagar till så vi kör, helt enkelt. Te Amore lär vi se igen. Ja inte båten men Janis och Cam. De är ju Kanadensare och vi kommer nog träffa dem hemma i deras trakter. Framförallt eftersom de är så fantastiskt gulliga och lovat oss att plocka upp min bror från Halifax, när han och om han landar där och köra honom till där vi är. Men det är om ett par månader!
Det sjuka idag var också att vi tog oss ett bad. Magnus dök ner och kollade loggen och jag tog mig ett vanligt ”duschbad” 23,5 grader i vattnet. SVINKALLT!!!!!! När vi i morgon drar upp kroken och seglar 370 M norrut så lär det inte bli så mycket mer badande efter det!
Tack Bahamas-det har varit fantastiskt. Nu ser vi framemot kanalerna i USA!
Kram på er och hoppas ni har en fin påsk!
2 Responses to 180401 Nu lämnar vi Bahamas – Hej USA!