180407 Charleston USA

Trippen över från Bahamas tog runt tre dygn för 360M. Det är egentligen väldigt länge med tanke på att vi hade golfströmmen med oss. När vi hade som mest ström med oss så var det över fyra knop och vattentemperaturen var över 26 grader. Efter det att vi korsat strömmen gick den temperaturen ner till 15 grader på bara ett par timmar. Något hände i båten då. Det blev väldigt fort ruggigt. Ni vet, när man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är och man ryser lite. Sedan inser man att man fryser. Men det har vi ju inte gjort på ett par år så det kändes som en ny upplevelse. Det var bara att gräva fram fleecejackor och andra varma sköna saker. Mina tofflor med gummisula hittades undangömda och vakuumpackade men de hade inte klarat förvaringen. Det fanns inget av sulorna kvar utan dessa var bara smulor. Egentligen hade vi nog kunnat vara framme redan på tisdagskvällen istället för på onsdagsmorgonen. Men eftersom vi blivit varnade ang de starka tidvattenströmmarna i  Charleston så ville vi komma in när strömmarna var som minst och i dagsljus. Alltså vid slack och den bästa tiden var på onsdagsmorgonen. Efter lite strul med att hitta en marina så hamnade vi till slut i Charleston Harbour Marina. En svindyr sak som kostade oss ca 800 kr natten. Varför ankrar vi inte? Som en del av er kanske vet så har vi inget ankarspel längre. Att dra kättingen för hand är ganska ok i kristallklart Bahamasvatten där vi ankrar på tre meters djup. Här är en annan femma. Ankringen utanför stan är ökänd för att det ligger massa bråte på botten och det är mer en regel än ett undantag att båtar blir av med sina ankare för att de fastnar. Att riskera det och dessutom inte ha ett ankarspel – nä. Alltså marina. Vi fick ringt till borderprotection som kom och skrev in oss i landet. Alla skräckhistorier om båtar nedplockade i atomer bara för man varit på Kuba verkar vara överdrivna. Fast det är nog skillnad om man angör Florida antar jag. Här fick vi frågan om vad vi hade för frukt och grönt ombord. Min lime, basilika och ett par gula lökar passerade och när han fick höra att vi inte hade vapen så var vi klara och vår inresestämpel placerades fint precis bredvid den Kubanska utresestämpeln.Fast vårt cruising permit vi fått i Puerto Rico förra året höll på att gå ut så vi fick hjälp av tjänstemannen att ringa och boka en tid för att få ett nytt. Han som tog emot samtalet var oerhört grinig och tyckte att vi skulle ha skaffat detta i Florida istället….. Hm… Dit ville vi ju inte segla så varför det? Men, men. Vi sov som barn i över 12 timmar första natten. Överseglingen hade varit väldigt rullig och lite småstökig så det var skönt. Men jag vaknade av att näsan var kall och insåg att vi hade 11 grader inne i båten. Dags för att låta värmaren jobba på riktigt med andra ord.

Morgonen började med att vi med marinans hjälp fick beställt vårt ankarspel. Enligt försäljarens hemsida skulle de ha ett hemma i butiken men det visade sig fel så vi fick beställa det med övernatten transport till marinan. Lite nervöst att betala i förväg och inte veta vad man får och hur ofta är en övernattenlevereans verkligen är det som de just lovar?? Men vi hade inget val.

Vi fick skjuts med marinans buss till hamnen där vi skulle få vårt tillstånd och vi hade en tid bokad kl 11. Det var som att promenera in i Skandiahamnen, typ. Men allt löste sig till det bästa och den tjänsteman vi fick träffa var oerhört trevlig. Sedan blev det en promenad i de äldre delarna av Charleston. Lite som att kliva rätt in i historien och man kände vingslagen av ”Borta med vinden” Men oerhört mycket kryssningsbåtsfolk och andra turister. Vi får ju lite panik på sådant. En annan sak som slog oss var tystnaden. Trots att vi stod mitt i en väldigt trafikerad korsning så var det så tyst. Ingen skänande musik ur bilarna, inte massa tutor och inte massa försäljare som stod och skrek ut sina varor. En verklig kontrast mot karibien.

Söta småhus

Ja, vi har verkligen seglat hit!

Ett av Charlestons äldsta hur

Stora vackra RIKTIGA träd!

Nej, det var inte hit vi skulle för att klarera in. Men det hade varit kul…

Därefter blev det storshopping och vi tog en Uber till en Walmart och fick fyllt förråden lite. Man får ju passa på när vi ligger vid brygga och stor fingerponton och det är enkelt att fylla båten. Därefter var vi duktiga och skrubbade dingen och hela sittbrunnen. Eftersom vattnet ingår så slösar vi massor och så här ren har nog inte dingen varit sedan den var ny. Och det var två trötta personer som slocknade i soffan den kvällen.

Ankarspelet som skulle komma på fredagsmorgonen anlände på fredagseftermiddagen strax innan kl 17 så det blev ytterligare en natt i marinan. Men vi har bestämt oss för att blunda för denna kostnaden eftersom vi fick ett sådant bra pris på ankarspelet så får det bara vara så! Och uj så skönt att det faktiskt kom. Nu ska det bara monteras också.

Idag lördag ska vi gotta oss på förmiddagen och när det inte är så mycket ström, mitt på dagen så kommer vi släppa tamparna och börja tuffa in i kanalerna. Där hoppas vi kunna hitta en vettig ankring och under de närmaste dagarna tar vi oss upp till Georgetown och sedan Norfolk. Ankarspelet ska på så fort som möjligt och det lär hända när vi hittar en bra ankring där vi kan ligga en dag extra.

Våra närmaste båtgrannar i marinan

Sköt om er alla därhemma. Nu har vi seglat till USA – känns lite kul faktiskt och vi ser fram emot att få åka lite kanaler de kommande dagarna – trots kylan. Och det är nog ändå bra att vi får vänja oss så sakteliga.

Det är lite skillnad i upplevelser om man jämför med filmen från Bahamas i förra inlägget…. 🙂

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *