180510 Nästan i New York City!

Efter vårt samtal med varvschefen på torsdagen så ökade takten på arbetet lite och det ledde faktiskt till att de blev klara på fredagseftermiddagen. 30 minuter innan stängning kom de ner till oss i båten med en faktura i handen.

Vi hade såklart inspekterat kopplingarna bak vid pumpen och vi var fascinerade av mängden kopplingar som man kan få in på tre slangar. Varje slang hade ett oslagbart antal kopplingar i rad och fakturan var på två A4 sidor. När jag kom till sista sidan så frös jag fast i tanke och handling. 2900 USD……. Det är ca 24 000 kr. Vi satt lite mållösa ett tag och försökte ta in fakturan och vad som stod där men vi insåg ganska snabbt att det inte var någon idé att argumentera. Vi hade varit borta i två dagar och antalet timmar gick därmed inte att bestrida. Vi bestämde oss för att bara betala och låta det vara. Konstigt kanske några tycker men vi var helt i händerna på dem och trots att vi försökt kommunicera våra önskemål om enkelhet så hade detta helt enkelt inte nått fram.

För att ställa 24 000 kr i relation till något så kan jag säga att det är ungefär så mycket vi gör av med på två månader om inget större går sönder på båten. Och såhär i slutet av vår resa är det extremt mycket pengar. Men som sagt. Det är bara pengar och vi lever bara en gång. Så kl 07 dagen efter låg vi vid tankbryggan och fyllde Nanny med diesel. Det blev motorgång på platt vatten upp till Salomon. Där kastade vi ankare i mitten av en liten och söt hamnbassäng. Hade vi gjort något sådant i Sverige så hade vi blivit bortkörda direkt men här är det normalt. Det är lite som om någon skulle gå in i Mollösunds gästhamn och släppt kroken i mitten av hamnbassängen. OK då. Lite större var det allt men ni som vet hur det ser ut på Mollösund förstår nog vad jag menar.

Stressen av att ha förlorat en vecka ligger i bakhuvudet hela tiden så dagen efter fortsatte vi norrut i Chesapeake bay vid soluppgången. Strax innan fyra på eftermiddagen gled vi in i Rock Hall. Det är tur att vi har varit på Bahamas ett tag och tycker det är helt ok att glida in i hamnar med ett djup runt två meter. På den stora och privata bryggan som tillhör en liten bostadsrättsförening med 14 hus stod David och Cherie och vinkade in oss. Våra vänner på Blue Sky hade vi lärt känna när vi fastnade i en trasig sluss övernatten i ett träsk för ett par veckor sedan. Vi blev KUNGLIGT bortskämda med gratis brygga, varma duschar och fantastisk mat med alldeles för mycket god dryck till det. När vi sedan insåg att David fyllde år dagen efter så stannade vi helt enkelt en dag till och då var det vår tur att bjuda dem på middag. Fast under villkoret att denna intogs och lagades i deras hus. Ytterligare en väldigt kul och trevlig kväll.

Privatbrygga vid Rock Hall

David och Cheries hus

Födelsedagsmiddag

 

Men stressen finns där hela tiden och vi måste vidare så på tisdagen släpper vi tamparna efter många kramar och går upp till Chesapeake City och gör en ny liten ankring mitt i en hamnbassäng.

Ankrade i Chesapeake City

Onsdag morgon går vi sydost genom hela Delaware bay och planen är att stanna på udden Cape May en natt innan vi seglar ut på stora havet igen och går upp till New York. Men när vi kommer ner till udden och ser väderprognosen så inser vi att vi bör gå med en gång.  Vi hade ändå behövt ta en nattsegling upp och för att undvika nordliga vindar så borde vi alltså gå med en gång. Sagt och gjort. Vi stannade och tankade lite till, bara för säkerhets skull och slängde upp dingen på däck och gav oss ut på Nord Atlanten vid 17 tiden på onsdagseftermiddagen. Vi visste att vi skulle behöva köra motor ett tag men vi hade ärligt talat missat mängden dimma. Om det fanns med i väderprognosen eller inte, det vet jag inte. Vi tycker ärligt talat att prognoserna här är ganska kassa här. Eller så är det vi som är kassa att tolka dem för ingenting stämmer och vinden snurrar konstant.

Jag tog första passet och redan vid 19 tiden kom dimman inrullande. Att gå i dimma på natten är lite annorlunda eftersom man inte ser några ljussignaler. I detta område är också sjökorten fullmarkerade med noteringar om fiskodlingar. Vi har inte sett så många men självklart undviker vi dessa områden. De vi har sett är oftast utmärkta med en gul, blinkande boj. En gul boj är en markering på ett tillfälligt hinder som man bör var uppmärksman på.

Därför hoppade jag nog ca en halv meter upp i luften när jag helt plötsligt hade ett kraftigt gult blinkade ljus MIDSKEPPS ca 100 meter bort, lagom inluddad i dimman. Jag väckte till och med Magnus för jag var orolig för att köra in i en fiskodling. Med huvudet utan för kapellet satt jag länge och spanade ut i den blöta ärtsoppan utan att se något. Självklart har vi radar men ser man fiskoldingar på den? Det borde man menar Magnus bestämt och vi hittade i alla fall ingenting och fortsatte så småningom i lite lugnare takt.

Magnus stötte på ett antal båtar utan AIS som tog sig fram i natten och för en gångs skull fick vi användning av dimtutan. Vi får väl se allt detta som en övning inför kommande seglingar norrut och på Grönland. Vi har faktiskt inte seglat i dimma sedan vi gick den portugisiska kusten ner hösten 2015. Har jag sagt att jag älskar vår radar?

På väg in mot New York tog vi beslutet att INTE fortsätta in mot frihetsgudinnan och Ellis Island eftersom vi faktiskt inte såg något ALLS av den berömda skylinen i dimman!  En liten besvikelse faktiskt.

Här har vi New York!

Istället har vi lagt oss ankrade i en vik på Staten Island och väntar ut tråkvädret och det var rätt skönt att kasta ankare efter 190 M. I morgon ska det bli kalasväder. Då planerar vi att glida in mot frihetsgudinnan. Antingen så varvar vi henne eller så ankrar vi. Om det inte blir ankring så tänker vi passa in tidvattnet och glida längs med Manhattan genom Hells Gate och ut på andra sidan.

Där ligger det faktiskt en annan svensk båt. Det är Annika och Björn med sin Moon. Många av er känner säkert till dem eftersom de är mycket rutinerade långseglare. Vi har haft lite kontakt i det senaste och de ska gå också gå via Grönland mot hemmavatten denna sommar så vi hoppas få till en träff med dem snart för att se om våra planer stämmer överens, eller hur det nu blir.

Ses snart!

Men vi har ju faktiskt seglat till New York nu! Hur coolt som helst, i min värld! (får man säga så?)

 

Bookmark the permalink.

2 Responses to 180510 Nästan i New York City!

  1. Lola says:

    Fantastiskt! Så härligt att läsa dina resebrev. Hälsa Annika och Björn så gott. Kramar i mängder…från oss alla, till er alla – En riktigt god fortsatt resa.

  2. Carina says:

    Svar ja, det är hur coolt som helst!!! Kram C

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *