När Nils nu kommit ombord så är vi tre som ska samsas om utrymmet och det kan ju vara lite lurigt. Så vi bestämde oss alla tre för att ta det lite lugnt i början och ta en turistdag i Halifax. Det blev en solig och varm dag med kanadensiska mått mätt så till och med shortsen kom fram igen. Ja, Magnus har ju jämt shorts så han räknas inte!
Halifax visade sig i alla fall från sin bästa sida och vi fick med oss vaktavlösning vid någon form av borg, ett cykelevenemang av något slag på en gågata och den långa “boardwalken” längs med vattnet. När det var dags för lunch så slog vi oss ned på ett litet torg med massa olika matställen att välja på. Magnus är ju alltid nyfiken på att testa alla möjliga lokala specialiteter var vi än kommer. Jag är lite mer kräsen och brukar köra på säkra kort. Men när Magnus berättade att den lokala rätten Poutine bestod av pommes (jag älskar pommes!) med ost och brunsås, så tänkte jag att jag var tvungen att prova och även Nils hängde på. BIG MISSTAKE! Varför vi inte bara köpte en och delade på för att smaka – det vet jag inte. Men denna kladdiga röra var nog något av det märkligt äckligaste jag ätit. Alltså, delar av det gick ändå ner men det var på gränsen till vidrigt. Nils höll med mig och Magnus åt väl lite mer än vad vi gjorde men inte mycket. Nu har vi i alla fall testat och vet vad vi inte ska köpa nästa gång!
Ut på eftermiddagen släppte vi tamparna och drog ut genuan och slöseglade till viken Armdale runt hörnan. Här kunde vi ankra och slapp därmed den hutlösa hamnavgiften utan service på 80 CAD (ca 580 SEK). Viken var full av rikemanshus av det finare slaget men längst in fanns det en liten park med en dingebrygga. Och därifrån var det inte långt att gå till både båtaffär och mataffär. Vi var tre fullastade seglare när vi gick från mataffären på måndagen. Vi tog ett beslut om att köra igång frysen igen och nu har vi mat så vi klarar oss till Norge om det skulle vara så. Grabbarna tog en vända till båttillbehörsbutiken och införskaffade det ett sjökort och lite annat smått och gott. Därefter drog vi upp kroken och transporterade oss i stiltjen ca 20 sjömil till en håla vid namn Jeddore.
På tisdagsmorgonen var det också totalt stilla när klockan ringde strax efter 05 och vid 06 tuffade vi ut på Nordatlanten igen. Det gäller att passa på när väderfönsterna uppenbarar sig så denna dagen blev en 13 timmarsdag och strax över 60 sjömil avverkat. Det skulle komma in lite tråkig och grinig vind så vi hade letat upp en vik som skulle vara riktigt skyddad. Trots att det tog oss en timme in i en slingrande vik så tog vi beslutet att det skulle vara värt det. Magnus hade nämligen läst på och insett att det fanns en liten hotellanläggning mitt ute i ingenting, allra längst inne i viken. Och på denna anläggning fanns det en bastu! Om det är något Magnus saknat under dessa år så är det möjligheten till att basta. Även när det varit som varmast har han pratat om detta så självklart skulle vi in till Liscombe och se vad detta var. Den pyttelilla bryggan som uppenbarade sig såg inte mycket ut för världen och det var först när vi var ända framme som vi faktiskt såg hotellet. Det såg inte heller mycket ut för världen men efter lite prat och dividerande så bestämde vi oss att det var värt de 40 CAD som en natt vid bryggan kostade för då ingick det el, vatten och tillgång till hela anläggningen med bastu, pool, bubbelpool med mera! 40 CAD är ca 280 SEK och så får man lägga till en 50 lapp i skatt med det var det verkligen värt. Dessutom så fanns det diesel på bryggan och det är sällsynt i dessa trakter så vi beslutade oss för att stanna. Det var inget svårt beslut! Vi märkte inte så mycket av väderfronten på vår skyddade brygga och istället blev onsdagen en riktig projektdag. Den som fick dra det tyngsta lasset var Magnus som fick dra på sig våtdräkten och dyka ner i det brunäckliga sötvattnet för att montera en ny propelleranod i det. Den gamla var helt väck så han hade inget val trots det låga vattentemperaturen på nio grader!! Men han är ju duktig simmare min fine man, så det tog honom bara tre neddykningar och så var det klart. Jag tror dock att han uppskattade den varma duschen rätt rejält efteråt!
På tal om dusch! Det är här den magiska vita plutten kommer in! Jag byggde ju om vårt badrum för flera år sedan så att det går att duscha där. Vi har inget varmvatten men det går ju att duscha med PET flaskor med varmt vatten i. Detta gör vi ju oftast på akterdäck med det börjar bli aningen kylslaget och tankarna på att kunna använda duschen inne har ju lockat. Det är bara det att det är så trångt under teaktrallen så jag har inte lyckat få till en bra sugfunktion vilket gör att allt vatten som hamnar där måste tömmas manuellt. Pumpen är monterad sedan länge och den är det inget fel på – det är bara själva sugmunstycket som jag inte fått till eftersom jag inte hittat något som passar under durken. Jag ska ju erkänna att det inte heller har varit direkt prioriterat under vår tid i värmen. Vid någon tillfälle för ett par veckor sedan så nämnde jag detta problem för broder Nils och självklart hade han funderat ut en lösning. Och inte bara funderat. Han hade svarvat och fräst en lösning i plast i sin magiska källare. Så när han drog fram den vita plutten ur sin packning insåg jag direkt att detta skulle bli fantastiskt bra. Och det blev det. Raskt monterades plutten och efter lite testande och omtag med andra kopplignar så blev det en härlig duschrunda för besättningen på Nanny under måndagen. Det var helt enkelt underbart! Nu kan vi hålla hygienen på en vettig nivå även i kalla trakter. Jippiii!
Nils är ju en riktig fixare och han har lite svårt att sitta still så under de dagarna som gått har han sakta jobbat sig igenom båten och gått igenom hur den fungerar och vad vi har för roliga saker ombord. Detta har lett till att vår projektlista har ökat lavinartat. Trots att vi kontinuerligt stryker punkter på listan så tillkommer det hela tiden fler i och med hans vaksamma ögon. Och detta är bra både för oss och Nanny! För vi har helt enkelt blivit hemmablinda och hans input, händighet och kunskap är fantastisk att få ta del av. Det känns också som att det fungerar väldigt bra med oss tre tillsamman ombord. Nils är ju också båtmänniska i ryggraden och han har själv en liknande båt som vår så han vet hur man rör på sig och vad som fungerar och inte. Sakta men säkert så bor han in sig i akterruffen och lär sig Nanny. Det känns väldigt bra och tryggt att han kom ombord en stund innan vi korsar över till Grönland. För när vi väl kommer så lång att det är dags att ta hoppet över så kommer han ha lika bra koll på båten som vi. Om inte bättre ^^
Efter alla projekt under onsdagen så var det görskönt att gå upp till hotellet och få sig en runda i bubbelbadet. Och ja! Magnus fick sin bastu även om den inte på långa vägar var så varm som han ville så blev det ändå ett bastubad. Kvällen avslutades på restaurangen och vi firade min födelsedag lite i förväg med en middag. Jag körde denna gång på ett säkert kort och fick in den goaste hamburgare jag ätit på riktigt riktigt länge. En fullträff. Killarna körde på kvällens special med kycklingvingar men jag såg nog hur de slängde långa blickar efter min burgare 🙂
Nu är det då torsdagmorgon och min födelsedag! Jag sitter i soffan i värmen och myser med datorn. Grabbarna sover och väderfront nr två passerar just med mycket vind och massa busigt regn. Planen är att lämna bryggan i eftermiddag när det lugnat ner sig och gå längre ut i viken för att spara den timmen det tar i morgon på morgonen. För fredag och lördag lär bli rena transportdagar och om allt går som det ska så hinner vi fram till ön Cape Briton Island på lördag eftermiddag. Efter det så planerar vi att slussa in i en stor sjö på den ön och gena rakt över ön via en insjön. (nåja, nästan en insjö) Men visst låter det spännande? Det tycker i alla fall vi 🙂
Ha det bra så hörs vi när internet finns tillgängligt igen 🙂