180706 Konsten att vänta

För en vecka sedan lämnade vi norra Newfoundland. Den ursprungliga planen var att gå direkt till Grönland därifrån men lördagsmorgonens väderprognos ville något helt annat. Den visade att vi skulle få en riktig smäll tre dygn ut i Labradorhavet så nä… Och dessutom var vi helt omringade av ärtsoppedimma. Så ut på förmiddagen gick vi över Belle Straight mot Labrador och St Marys istället. Skumpig och konstig sjö hela dagen. Faktiskt nästan lite obehaglig sjö och till detta en massa dimma, isberg och growlers. Men vi tog detta som ett tillfälle att öva på att se isberg på radar – en kunskap vi vet att vi kommer behöva använda inom kort. Magnus är ju en hejare på att läsa radar och jag kan ju en del men inte nog samt att Nils måste få tillfälle att leka med vår utrustning ordentligt så att han känner sig bekväm med den inför överfarten. Under eftermiddagen släppte dimman och under dagen så såg vi kanske ett 15 tal isberg. Även ett par riktigt läskiga growlers såg vi också. Growlers är alltså små busar till isberg som är så små att de inte syns på radarn och ofta ligger de i vattenytan och lurar. Dessa kan vara minst lika farliga att köra på som ett isberg.

Isberg i dimman

Vår vattentemperatur!

En luring – growler

Det var ut på kvällen som vi kom fram till St Marys och gled in i solsken och stiltje i den lilla fiskehamnen med sin fabrik på kajen. De fiskare som pysslade på sina båtar nickade lite buttert när jag frågade om det gick att lägga till längst in i kroken. De sa också något annat som var helt omöjligt för oss att tyda men vi tänkte att det nog inte var så farligt att ligga där över natten eftersom klockan trots allt började närma sig 22 på kvällen. När en av gubbarna gick förbi så frågade jag ytterligare en gång om han trodde att det var ok att vi låg där. Jag tolkade han svar som om att det var ok och om vi låg i vägen så skulle de nog tala om det för oss! Dialekten här är helt omöjlig att förstå många gånger. Vi forskade lite och såg på skyltarna att vi låg på kajen för lossning men att vi var långt borta från kranen så det borde ju vara ok….. Det låg faktiskt ytterligare en segelbåt i hamnen men vi var så trötta att vi inte orkade prata med dem just då.

På morgonen tittade jag upp i kajutan och möttes av en jättehög vägg till för från en fiskebåt som lurat sig in mellan oss och en bakomliggande fiskebåt. Jag stack ut huvudet från kapellet och såg att det inte var mer än en meter mellan oss och fiskebåten. Ett huvud kom ut över kanten över mig och jag fick ur mig ett ”God morgon!” och sedan ett ”ligger vi i vägen?”

”No, my love, not at all. But a bigger boat is coming later today.. so..”

Ett par andra fiskebåtar hade gått under dagen så vi gjorde ett snabbt hopp bort från avlossningskajen och tyckte att vi låg riktigt bra när Barry, hamnkaptenen kom och hälsade oss välkomna. Han förklarade att vi var mer än välkomna i hamnen men fiskebåtarna hade prioritet. Det förstod vi självklart och efter ytterligare en flytt hamnade vi bakom den andra segelbåten, Toboggan som visade sig vara tre kanadensiska grabbar som ska segla Nord västpassagen! Till vår lycka fanns det både möjlighet att få diesel och vatten. Tyvärr var det sämre med duschar. Till och med wifi finns då och då när de på fabrikens kontor inte behöver internet. Och just wifi var vi extra glada för eftersom det inte ens finns mobilnätsteckning här och när man ligger och letar väderfönster så vill man väääääldig gärna ha uppkoppling.

Byn visade sig innehålla en hyfsad affär och ett litet hotell, en polisstation, ett brandförsvar och en postbutik samt en landningsbana. Låter ju som en stor by men nä… Fast alla vi träffar är väldigt trevliga och det bor kanske ett hundratal människor här och det är såklart fiskefabriken som är den stora motorn i samhället. Staten har byggt den fina kajen och då vågade fiskefabriksfirman satsa och de ska till och med utvidga med en torskfabrik strax bredvid. Just nu tar fabriken emot alla snökrabbor som fiskebåtarna hivar upp. Upp till 1000 tinor har de på sina båtar. Men nu är säsongen för snökrabborna slut och båtarna och fabriken ställs om för räkor istället.

Så vad gör vi då i dessa väntans tider? Vi tittar som ni förstår på väldigt mycket väderfiler av olika det slag och så fixar vi på Nanny. Ärligt talat så är projektlistan kortare än någonsin och hon är i prima skick. Fast fortfarande pratar vi inte högt om autopiloten. Den fungerar men bråkar lite grann kan man kanske säga och så pratar vi inte mer om det!

Söndagskvällen blev det grill på kajen tillsammans med grabbarna på Tobogan. Men det blåste så hiskeligt kallt att jag faktiskt fick ta fram min flytoverall.

Dags att gå på tur!

Magnus i ”downtown”

Det ryms ca 1000 tinor på en fiskebåt

Säkerheten först! Grill på kajen

Soligt men kallt i vinden så in i….

Grillmästaren och grabbarna på Toboggan

Just nu fiskas det på snökrabbor.

Fiskmåsarna är mer än välgödda i denna hamn där avfallet från fabriken går rätt ut

Vi har fått flyttat runt i hamnen beroende på vilka fiskebåtar kommer in

Tisdagen blev en höjarhändelse när vi via hotellet lyckades se den svenska fotbollsmatchen mot Schweiz på medhavd dator. Kanadensarna runt oss tittade mycket skeptiskt på oss när vi hojtade borta i vår hörna och när vi alla tre skrek av lycka efter det svenska målet så lyckade vi tysta hela lunchmatsalen (Den var inte så stor.. men ändå…! ) Vi fick lägga in ett kanadensiskt ”sooorrry” och så var det lugnt igen. Vi passade samtidigt på att äta lunch och den lunchen kommer gå till historien som en berättelse av snurrighet.

Jag och Magnus beställde var sin hamburgare. Enligt beskrivningen i menyn så var det en helt vanlig hamburgare med sallad, tomat, dressing, ketchup och SENAP!.  Även cole slaw skulle ingå. En vanlig burgare alltså! Men i min värld så kan man inte ha senap på en hamburgare så jag bad om att få en utan senap men gärna med bacon och ost på, vilket man kunde lägga till för en dollar st. En strid ström av frågor kom från den väldigt förvirrade servitrisen. Jag pekade igen i menyn och sade. ”En sådan tack. Utan senap men med bacon och ost” Fortfarande full förvirring men tillslut trodde vi att hon förstod men självklart blev det hela ännu mer förvirrat när jag dessutom bad om lite majonnäs att ha vid sidan. Magnus ville ha en likadan burgare som jag fast med senap och Nils beställde kyckling med pommes. När servitrisen frågade om Nils ville ha brunsås på pommes så var det nästan så att vi tre skrek NEJ! unisont. Minnet från pommes med brunsås och ost från Halifax sitter hårt i oss!

När då maten efter nästan en timme anländer så finns det ingen sallad, ingen tomat och ingen cole slaw. Hamburgaren är ungefär lika stor som en tillplattad ”Mamma Scans köttbulle”.

Vi fångar in servitrisen och frågar så klart efter de saker som saknas. Hon ser nu om möjligt ännu mer förvånad ut.

”Nä… någon coleslaw har vi inte och ska ni ha sallad på burgaren?”

”Jamen, det står ju i menyn att det ingår försöker jag” men nä… det gick inte att få henne att förstå.

Efter en stund kommer det trots allt ut en extra tallrik. På den ligger två av världshistoriens absolut minsta och tunnaste tomatskivor samt två mikroskopiska salladsblad.

Vi bara garvar åt hela saken, ger upp och koncentrerade oss på match och att äta den mat vi fått istället. När Sverige väl vunnit matchen så är det snälle broder Nils som går bort och betalar.  På promenaden hem fick vi sedan hela historian om hur notan hade sett ut. Varje liten tomatbit och mikroskopiskt salladsblad hade kostat 1 Kanadensisk dollar st extra (ca 8,25) för att inte tala om den lilla klicken majonnäs som hade gått på 2 dollar. Till detta kom också det faktum att eftersom han betalade med kort så hade deras gränssnitt inget annat alternativ än att ge 10, 15 eller 20% i dricks….

Jag kan lova att vi kommer skratta länge åt den lunchen och jag kan också lova att vi inte kommer gå tillbaks dit någon mer gång. 🙂

Framåt onsdag så hade vi mer eller mindre tagit ett beslut om att gå på torsdagen. Prognoserna visade att vi skulle få en smäll på ett dygn med kraftig kuling och byar mellan 20-25 natten mellan fredag och lördag. Men det är ju detta som är grejen. Ju mer man tittar desto mer tror man själv att man klarar. Magnus var tveksam medan Nils och jag var mer inne på att vi skulle sticka. Och i detta läge så vet jag att Magnus tveksamhet kommer av hans erfarenhet och att han vet hur jag fungerar i hårt väder. Inte att HAN inte skulle klara det, utan snarare att det skulle bli rätt tufft för mig. Så vi lutar väl åt att vi INTE ska gå men KANSKE ändå. Då kommer Barry och vill att vi ska flytta på oss. Han berättar att det blåser så kraftigt där ute att en 85 fots fiskebåt har bestämt sig för att gå in och ta skydd och därmed så får vi och Tobbogan lägga oss utanpå de mindre fiskebåtarna. Det är i det läget vi tre tittar på varandra och konstaterar att vi INTE ska ge oss av och ut i den skiten. Det är svårt att vänta när man bara vill komma vidare.

Magnus fixar god mat när vädret säger att vi inte kan segla iväg

Kylskåpet får sig en extra låsbult så att dörren inte kan flyga upp

Bror fixar till tredje revet

Prognoserna en vecka framåt ser alltid mycket bättre ut men varje gång vi närmar oss ett fönster så kommer det ett nytt lågtryck som förstör för oss. MEN nu ser det faktiskt ut som om vi har ett fönster i morgon. Det kommer bli tufft men enligt prognosen så är det mesta av vinden med oss och vi kommer förhoppningsvis gå på ryggen mellan två lågtryck och därmed inte få mycket byar över 20 m/s utan snarare en medelvind på ca 10 m/s. Tobbogan gav sig av idag på lördagsmorgonen men de ska smita upp längs med kusten innan de går över lite längre norrut.

Vi å vår sida ska skämma bort oss med lunchpizza här på den lokala butiken. De har en liten café-hörna och där får vi sätta upp vår dator för att se på Sverige i kvartsfinalen mot England.

Satellittelefonen är aktiverad och det går att skicka sms till oss från https://messaging.iridium.com

Ange telefonnr +881632588062

I fältet för svarsmail anger ni bara ert namn (annars kan vi inte se vem det är ifrån)

Sedan kan man skriva ett meddelande i det stora fältet längst ner. 60 tecken inklusive de i fältet ovan får man använda.

Vi blir jätteglada för alla hälsningar och vi kommer att uppdatera vår position varje dag och lägga in på länken här.

Det är väldigt få AIS båtar här uppe och ännu färre som återsänder vår position så det bästa sättet att hålla koll på var vi är är ovanstående länk som också finns längst upp till höger på sidan.

Kram på er så hörs vi när vi är på Grönland hoppas jag.

Vi beräknar vara framme om ca sex dygn, alltså fredag eller så 🙂

 

 

 

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *