En av mina stora funderingar är vad som kommer att hända om man råkar ut för något mitt ute på Atlanten som gör ont…. Och när jag tänker på ont så tänker jag först och främst på mina tänder. Det är nämligen så att jag har tandläkarskräck – en rejäl sådan. Jag brukar säga att jag hellre föder barn än går till tandläkaren. Men när vi seglar iväg så måste ju munnen vara i bra skick – annars kommer vi definitivt att råka ut för ont mitt på Atlanten eller på någon annan öde plats. Så under hela hösten har jag repat mod och efter mycket om och men bokade jag en tid hos en tandläkare i början av december. Jag pratade med tre st innan det kändes bra. Visst är man löjlig!!! Och ni kan tänka er lättnaden när tandläkaren efter en noggrann undersökning och en massa bilder kom fram till att status på mina tänder och tandkött var exemplariskt! Jag andades ut och gick därifrån på lätta fötter och kunde i det läget inte riktigt förstå att jag väntat i sex år med ett besök. Och planen var ett återbesök om ett år för att då säkerställa ordentligt att inget tandont kommer att inträffa under de kommande åren. Den känslan höll i sig fram tills i går eftermiddag när jag stoppade en chokladbit i munnen och hörde ett stort “crack” i munnen. Jag satt kvar i soffan ett bra tag efteråt och vägrade inse faktum men när smärtan blev för stark gick jag till spegeln och vågade titta lite. Men bara lite…. Tanden hade delat sig i två…
HELVETE!!!!!
Så mycket för det tandläkarbesöket. Så årets första dag blev rätt grinigt från mitt håll. Nu har jag i alla fall fått bokat en tid till i eftermiddag så får vi se om de kan lappa ihop tanden. Huba, vilken vånda och just nu är jag i alla fall rätt glad över att vi inte är mitt ute på Atlanten….
Tillägg till inlägg: Jorå tanden hade gått i två bitar och den halva som är kvar är nu tillfälligt lagad men troligen går den inte att rädda utan detta blir en otrevlig historia. Men först måste tandköttet läka så fortsättning följer om ca 3 veckor. 🙁
