Japp! Vi är fortfarande kvar i Puerto Mogan. Och vi stormtrivs!! I onsdags var vi en sväng med bussen till Las Palmas. Där fick vi tittat i massa båtaffärer och beställt lite saker samt träffat både Searocco och Svea. Men jag ska erkänna att jag inte var direkt imponerad av marinan i Las Palmas. Smutsigt och allmänt stökigt. Framförallt tyckte jag det var väldigt oroligt och ryckigt bland båtarna i hamnen. Nä, dit vill jag faktiskt inte om jag ska vara helt ärlig. Men självklart vägs detta upp utav att det finns massa trevliga långseglare med massor av erfarenhet och dessutom alla båtbutiker med bra och ha saker. Dessutom är det nog så att våra barn hellre vill ligga i en liten större stad än i vårt lugna sköna Puerto Mogan. Trots detta planerar att förflytta oss till Las Palmas i slutet av denna veckan vilket gör mig lite orolig. För det är nämligen helt fullt i hamnen och det går inte att boka. Vi kommer att få lägga oss för ankare utanför hamnen och “jobba oss in”. Bara vi kommer in tills tisdag i nästa vecka när våra trollungar kommer på besök så räcker ju det. Det var i vilket fall som helst väldigt skönt att komma tillbaka till vår lugna hamn på kvällen. Veckan med besök från Hönö gick alldeles, alldeles för fort och efter det att resenärerna hämtat sig från den kraftiga förseningen så fick vi riktigt trevliga och mysiga dagar. Magnus och jag tillbringade ett par eftermiddagar vid poolen tillsammans med dem och dessutom blev vi medbjudna på middag på kvällarna och fick äta fin, fin hotellbuffé. På fredagen så gick jag, Anna och Ingela på den stora marknaden. Som vanligt en marknad med mest tingel-tangel mendet fanns det ett par grönsaksstånd med icke-kylda grönsaker och lite små bra saker här och där.
Liv letar grönsaker – foto Anna
Farmor har koll på läget – Foto Anna
Puerto Mogan – Foto Anna
Farmor och Anna på marknad
Puerto Mogan. Foto- Anna
Avslutningsmiddag med älskade släkten
På kvällen hann vi sedan med en avslutningsmiddag och efter det var det dags att gå till taxi stationen och ta emot nästa gäng. Eva och Andres, som seglade med sin båt Ada, samtidigt som oss till Amsterdam förra året har tagit en kortsemester och kommit och hälsat på oss. Även detta blev ett glatt återseende med många kramar 🙂
Kärt återseende
Lördagsmorgonen började med direkt jobbiga upplevelser när vi vinkade av Hönöborna inför deras hemresa. Vi är så fantastiskt glada att de orkade komma ner och hälsa på oss (och skämma bort oss 😉 ) och tårarna trillade ordentligt på mig när bussen rullade iväg. Tänk att det ska vara så jobbigt ibland 🙁 Men det är som jag sagt innan – avsked är en del av konceptet med att lämna Sverige och ge sig ut att segla. Fast vi behöver ju inte tycka om den delen, för den sakens skull. Tack för besök <3, <3, <3, <3, <3
Hej då mina vänner 🙁
Istället fokuserade vi på våra gäster ombord i Nanny och vi fick en härlig dag på stranden.
Strandhäng med Andres och Eva
På söndagen var Andres tvungen att jobba lite så vi övriga tog och knatade iväg för att hitta upp till bergsknallen över hamnen och det stora träkors som någon rest däruppe. Det gick en jättefin spiralväg upp två tredjedelar av vägen. Egentligen så var denna väg avstängd men vi hittade ett hål i staketet och tog oss in, precis som många andra glada söndagspromenerare. Det var varmt och riktigt svettigt men efter att ha halvklättrat lite på klipporna belönades vi med en fantastiskt utsikt över hamnen.
Spiralväg upp till korset
På lite smalare vägar
Hamnen från toppen
På toppen
På väg ner igen
På måndagen tog vi en busstur till Puerto Rico. Vägen dit är riktigt hissnande och slingrar sig runt klipporna på ett väldigt imponerande sätt. Bara att åka här är en ren träning för de med svindel. Jag tror faktiskt att min svindel börjar släppa lite för jag tyckte turen var riktigt häftig medans Eva inte riktigt höll med mig om det;-)
Puerto Mogan från bussen
Det första vi gjorde när vi kom fram till Puerto Rico var självklart att gå direkt ner till hamnen och kolla läget. Jag har ju haft en liten idé på att vi skulle gå till Puerto Rico strax efter jul när barnen är på besök men det vete fåglarna rent ut sagt… Puerto Mogan är ju sååå mycket mysigare och faktum är att vi efter bara någon timmes strosande tittade på varandra och styrde stegen mot busstationen och åkte tillbaka igen. Där kostade vi på oss en lunch på en av krogarna i hamnen och var väldigt nöjda med det 🙂
Liv blir serverad lunch
På kvällen satt vi och käkade lite goda ostar och färska baguetter när jag hörde ett “Hallå där, här kommer besök från Sverige”. Jag bara stirrade på personen som stod i mörkret på bryggan och kunde för mitt liv inte placera henne. Men tioöringen trillade snabbt ner när jag förstod att rösten verkligen tillhörde min jobbarkompis Gitte! Så vi fick trevligt sällskap i sittbrunnen av henne och hennes man Raymond. Till detta så kom det såklart lite jobbskvaller men jag kände hur jag var tvungen att byta samtalsämne för min hjärna och kropp gick genast upp i varv och jobbtankarna blev alldeles för närvarande…. Det tog mig väldigt lång tid att varva ner och klara av att leva i nuet när vi började segla och jag vill inte tillbaka till den känslan – inte ännu. Men det var otroligt roligt att få höra om alla mina goa jobbarkompisar som jag saknar sååå!
Gitte och Raymond på besök
