161103 Dags att lämna Bonaire

Ja, nu har vi legat lite mer än en vecka på Bonaire. Vi har helt klart blandade känslor för ön och det hänger nog mest på bojarrangemanget här. För det första så kostar det lite över 10USD per natt att få ligga på en av bojarna och då ligger man på egen risk. En boj är en gigantisk betongklump eller ett sandankare som det går två plastlinor från. Dessa två plastlinor går genom var sitt flöte och avslutas med en plastkaus. Genom dessa plastkausar drar vi linor tur och retur. Men plastlinorna är helt stumma och väldigt korta. Om vi råkar ut för svall så är det helt stumt och rycket vilket ger att vi vill lägga ut så mycket lina som möjligt av den egna linan för att få lite svikt. Men eftersom bojarna ligger väldigt nära varandra så är det lite svårt. Vi löste problemet med att gödsla linorna med “Bungisar” som gör att vi får lite mer elasticitet i förtöjningen. Och det var väl tur att vi gjorde det…. På tisdagskvällen hade vi sundowner i Nannys sittbrunn. Vi hade Tacoma och de två andra, nyanlända svenska båtarna, Hakuna Matata och Loupan på besök. Det var helt bleke och tovarmt! Enligt väderprognosen så skulle vädret fortsätta vara stilla och den lilla vind som var skulle komma från öst så allt var lugna gatan. Kl 02:00 vaknade jag av att Nanny småstegrade och stampade en hel del. Jag gick upp och kollade läget. Det blåste inte mer än 4-5 m/s men vinden var från sydväst och hela havet rullade in. Bakom oss, på land, så har vi en stenkaj där vågorna effektivt studsar och kommer tillbaka ut mot oss. Alltså värsta tvättmaskinseffekten. Det gick bara inte att sova. Ut på morgonen så ökade vågorna och flertalet båtar lämnade sina bojar för att söka skydd i den dyra marinan eller försöka ta en mer skyddad dykboj på Klein Bonaire över dagen. Alla lokala båtar flyttade dessutom på sig men vi valde, efter lite tvekan, att ligga kvar. Hakuna Matata låg på en av de inre bojarna närmast kajen och hade det riktigt jobbigt så Magnus åkte över till dem och gav dem en hjälpande hand när de bytte till en boj lite längre ut. En brasiliansk katamaran försökte hitta boj ute på Klein Bonaire men de var alla upptagna och när de kom tillbaka och skulle fånga en boj igen så var det helt hopplöst för dem. Bojlinorna är alldeles för korta för att man från en så hög båt ska kunna trä igenom en lina i de stampiga vågorna. Vid detta laget stampade vi så att vi doppade peket. Gissa om vi var glada för våra bungisar! Magnus hoppade i dingen och åkte över till katamaranen för att försöka hjälpa dem. Först fick han rädda deras tappade båtshake och sedan körde de helt enkelt över honom när han skulle trä igenom linan i plaskausen. Det blev ett himla liv och hojtande och när Magnus väl fått en lina på plats så fick de faktiskt klara sig själva med den andra. När han kom tillbaka till Nanny var han lite chockad och det kan jag mycket väl förstå. Det var ärligt talat riktigt läskigt. Brasilianaren kom sedan förbi och bad om ursäkt och tackade så mycket för hjälpen. När vi dessutom hotades av en åskfront så bestämde sig Magnus för att dyka ner till vårt sandankare och dra en extra tamp genom öglan. Vi vågade helt enkelt inte lita på plasttamparna. Nu slapp vi åskan och ut på eftermiddagen så lugnade det hela ner sig. Det är fantastiskt att havet kan ställa till med så mycket elände med så lite vind. Efter lite funderande så bestämde vi oss för att åka in till land och lyxa till oss med en middag. Det är nämligen så att den 2/11 så hade Magnus och jag varit förlovade i hela 25 år! Helt knäppt att tiden går så fort. Vi satt nere i hamnen och tittade på folk hela kvällen. Till lyxmiddag delade vi på en pizza. Låter lite tråkigt kanske. Men det var en riktigt pizza! Den bästa vi ätit sedan Sverige- utan tvekan! Vi satt där i solnedgång och tittade på när ett av de stora kryssningsfartyget lämnade kajen och konstaterade att för 25 år sedan åkte vi till Fredrikshamn för att fira vår förlovning. Nu var vi med eget fartyg på Bonaire och firade vår förlovning! Kul utveckling 🙂 Undrar var vi är om 25 år ??

Torsdagen kom och vi vaknade till den vanliga hettan och bleket. Två stora kryssningsfartyg kom in på morgonen. Men säg det lugn som varar. Vi har i ett par veckor misstänkt att våra startbatterier börjar bli lite gnälliga. Det har blivit svårare och svårare att starta Janne Yanmar och idag var det svårare än värst. Magnus mätte spänningen innan start till 12,88V. När jag startade dippade de ända ner till 8V…. Batterier har en väldigt kort livslängd i denna värmen, det vet vi, så vi hade ärligt talat bara väntat på det. Så idag blir den en tur upp till Bonaires motsvarighet till Biltema och se vad de har på lager. Helst vill vi vänta tills vi kommer tillbaka till Curaçao men vi det hänger på vad vi hittar. Så nu bär det av mot utcheckningen hos tull och immigration innan vi kollar läget på batterifronten. Därefter blir det en tur in till marinan för att tanka billig diesel och hämta våra gasolflaskor som de har haft på fyllning. I morgon är planen att vi går tillbaka till Curaçao och ligger där och fixar till det sista innan nästa etapp.
Vi hörs snart igen 🙂