161031 Mer besök och så Bonaire

Lotta försvann så fort att jag inte riktigt hann med att förstå att hon lämnade oss. Det stod en maxitaxi vid busshållsplatsen mot flygplatsen och eftersom den ville åka med en gång så hann jag bara ge henne en kort kram innan hon hoppade in i bilen och var borta. Tänk vad dagarna kan gå fort. Svårt att förstå. Men känner jag henne rätt så får vi nog se henne på Nanny om sisåsär sex månader igen 😉 Men jag hade inte tid att fundera mer på det för nu gällde det att hinna städa Nanny och ladda om för nästa besök. Björn var på ingång och denna gången hade han sällskap med sig. Vi hade varit lite oroliga för att Eva skulle trivas ombord. Fyra personer på en fullknökad långseglare för någon som påstår att hon blir sjösjuk på Finlandsfärjan… Det kunde ju kanske bli lite komplicerat. Våra farhågor visade sig helt obefogade vilket vi borde förstått med tanke på att Björn tagit med henne. Det hela gick hur bra som helst. De första dagarna låg vi kvar på Spanish Waters och badade på det olika stränderna. Vi blev dessutom bjudna till Kaj och Eva på Amonite samt Ann-Marie och Mike på Eos så det var mer eller mindre fullt upp. När prognoserna visade sig förmånliga för att åka till Klein Curacao och Bonair på tisdagen så bestämde vi oss för att checka ut och ta chansen. Eva hade sjösjuketabletter med sig och ville gärna testa att komma ut på havet lite. Så på måndagsmorgonen åkte killarna in till tullen och immigrationen medans Eva och jag åkte shoppingbuss till affären för att fylla förråden. Vi hade precis börjat packa in maten i båten när Eva fick ett meddelande från Björn som löd ”Ni måste in och visa upp er på immigrationen” VA??? Magnus gick ju alltid mer eller mindre själv till tull och immigration och i hans roll som kapten så brukade det aldrig vara några problem. Men inte här. Så det var bara att slänga sig i jollen och ta bussen in till stan. Väl inne på immigrationskontoret så fick Magnus skrivit till Eva och Björn på listan över Nannys manskap och sedan checkat ut oss alla fyra från landet. Tanten tittade inte ens med en halv blick på mig, Eva eller Björn men tydligen var det viktigt att vi var där…

På tisdagsmorgonen tuffade vi ut i strålande solsken och blankt hav och tre timmar senare låg vi åter förtöjda på den sagolikt vackra ön Klein Curacao. Denna gången med betydligt mindre rull i havet. För er som får tillfälle! Missa inte denna vackra pärla.

Välfyllda väskor :-)

Välfyllda väskor 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kaj och Eva

Bad med Amonite i bakgrunden

Bad med Amonite i bakgrunden

Björn och Eva gör sig hemstadda i varma vatten

Björn och Eva gör sig hemstadda i varma vatten

Frågan är om det är vattenträning på schemat?

Frågan är om det är vattenträning på schemat?

Papagayo beach

Papagayo beach

På tur inne i Willemstad

På tur inne i Willemstad

Ölpaus måste vi ha!

Ölpaus måste vi ha!

På väg ut till Klein Curacao

På väg ut till Klein Curacao

Inte mycket till vind denna dag!

Inte mycket till vind denna dag!

Björn hade dömt ut min förra champagnekylare och kom med en ny! Inklusive riktigt innehåll <3

Björn hade dömt ut min förra champagnekylare och kom med en ny! Inklusive riktigt innehåll <3

Lata bad i turkost vatten!

Lata bad i turkost vatten!

Det ser onekligen ut som om Eva trivs :-)

Det ser onekligen ut som om Eva trivs 🙂

Vi passar på att skrubba av oss lite skit...

Vi passar på att skrubba av oss lite skit…

Tupplur på stranden

Tupplur på stranden med Nanny i bakgrunden

Grabbarna :-)

Grabbarna 🙂

Vill inte komma upp upp!

Vill inte komma upp upp!

Eva och hennes nya kompis

Eva och hennes nya kompis

Onsdagen blev åter en motorkörning i måttlig motvind  men nu mot Bonaire. Det enda som vi råkade ut för var ett par åsksqualls med kulingvindar men de gick fort över. Inte heller denna dag besvärades Eva av vågorna 🙂  Ut på eftermiddagen låg vi förtöjda i en av bojarna längs med byn. Det är ju ankringsförbud här vilket innebär att vi måste betala bojavgift på 10 USD per natt. Lite surt tycker vi men vattnet är verkligen underbart klart så det är väl bara  att bita ihop. Hela bunten åkte jolle in till tullen och där fick Magnus skrivit in båten. Det var värre med immigrationsmyndigheten – de var inte på plats enligt tulltjänstemannen och han kunde inte tala om när de skulle komma tillbaka. Jaha… Inte mycket annat att göra än att åka tillbaka till båten och njuta av sol och bad. Magnus funderade en stund på om han skulle ta ner den gula flaggan eller inte. Var vi verkligen incheckade på riktigt? Men eftersom båten var incheckad hos tullen så åkte Bonaires flagga upp istället. Rätt eller fel? Det beror nog på vem man frågar och vilket land man är i och vilken tjänsteman man pratar med just då…. Vi blev i alla fall inte bordade av tull och immigration som vi såg många andra bli. På torsdagsmorgonen blev det då ytterligare ett besök in till immigrationen och då visade det sig att de var på plats. Vi klarerade till slut in på ön och allt verkade frid och fröjd fram tills dess  att Magnus påpekade att våra gäster skulle strykas från besättningslistan den 29:e eftersom de skulle åka hem då. -Uhu… Vafönnåt? mummel. mummel.  Björn visade flygbiljetter och Magnus ville väldigt gärna ha en bekräftelse från tjänstemannen att han visste att våra gäster skulle lämna oss. – När ska ni lämna med båten  då? frågade han Magnus.  – Ja… jo… det vet jag inte riktigt. Vi har inte bestämt något än. Om en vecka eller två kanske.  Efter mycket mumlande och funderande så sa tjänstemannen som skrivit upp alla uppgifterna på ett löst papper att det inte skulle bli några problem för mig och Magnus att checka ut när den dagen kom. Vi får väl se!! Jag kan ju inte direkt säga att jag känner mig så säker på det!  På torsdagen blev det, den numera, traditionsenliga sillunchen. Björn och Eva hade även de resväskorna fulla med godsaker så inget på det sillbordet saknades vill jag lova.

Det går ju att bada även på Bonarie

Det går ju att bada även på Bonarie

Traditioner måste man hålla på

Traditioner måste man hålla på

Kall öl hade de här med!

Kall öl hade de här med!

Hej då :-(

Hej då 🙁

Sista kvällen bjöd Eva och Björn oss på en riktigt brakmiddag ute och vi hade som vanligt en  trevlig kväll. Helt plötsligt var det lördagsmorgon och dags för våra gäster att åka hem igen. Eva frågade mig om jag tyckte det skulle bli skönt när de åkt och här svarade jag helt sanningsenligt. Ja… Men det blir också så tomt och tråkigt. Att ha gäster nästan tre veckor i följd är fantastiskt roligt men även jobbigt. Fast det roliga överväger med hästlängder det jobbiga 🙂

Lördagen tillbringade Magnus och jag med att ligga i var sin hörna och bara läsa bok. Städning av båt tog vi på söndagen istället. Eller omförflyttning av prylar ska man kanske hellre kalla det. Nu är i alla fall det mesta på plats och vi börjar återgå till vår vardag. Bland annat så gjorde vi ett byte av boj på söndagen. Bojarna här ligger i två rader. Den inre raden, närmast land, ligger lite väl nära land och vi blev varnade av våra båtgrannar att om vinden och swellet kom från syd till väst så låg vi riktigt illa på vår boj. Närmsta grannen hade fått riktigt problem bara för någon vecka sedan Vi insåg ju riskerna med detta men boenj låg bra avståndsmässigt till landstigningsbryggan och Magnus hittade också ett fritt nätverk. När vi vaknade på söndagen så rullade vi något kollosalt och när en båt i yttre raden, lite längre bort i räckan, gick så snodde vi snabbt den bojen. Nu ligger vi lite bättre men vi har inget fritt internet och alla båtarna runt oss är ”nakenbåtar”. Så nu bor vi mitt i ett nudistcenter… Men man kan inte få allt 🙂

Nu börjar så sakteliga planeringen för de kommande veckorna. Vi är inte riktigt säkra på vad vi egentligen tycker om Bonaire…. Visst vattnet är oslagbart, om man inte räknar in Klein Curacao, men det är rätt skvapligt och rulligt. I går kväll hade vi en jättemysig kväll hos Tacoma. Vi har inte sett Anders och Eva på ett par månader så vi hade mycket kul att prata om!

I skrivandes stund sitter Magnus och jag på öns tvätteri. Med fritt Wifi och AC. Lyx. Men smakar det så kostar det. En tvättmaskin kostar 9 USD och då tvättar de enbart med kallt vatten – som vanligt.

Kram på er alla därhemma!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *