161009 Otillåten ankring (?) och åskoväder

Vi tyckte att det var dags att ut och lufta gumman lite och trots att tanten på hamnkontoret sagt att vi inte fick ankra på Klien Curaçao så bestämde vi oss för att strunta i det och på måndagsmorgonen gick vi upp kl 06, drog upp kroken och stampade oss ut mot ön i motvinden. Det blåste såklart mer än det var sagt men på den positiva sidan så regnade det inte så som vädersiarna numera påstår att det gör mest hela tiden här. Vi hade faktiskt också stängt av AIS:en för att inte underlätta för någon nitiskt kustbevakare. När vi stampade oss de 11 M i motvinden så blev vi omkörda av en av de ”partykatamaraner” som dagligen går ut till ön. Den fullkomligt plöjde genom vågorna. Vinden och motströmmen och det gjorde långt över 12 knop. Fantastisk fart i den sjön. Halv elva låg vi förtöjda vid en boj i rena rama paradiset med strålande solsken. Om man fick ligga på dessa bojar vet vi inte men vi följde andra båtars exempel och denna bojen låg lite avsides och ingen körde bort oss. Vilket vatten! Vilken strand! Vilken sikt! Tänk att det kan vara så turkost! Faktum är att sanden nästan nådde upp till Barbuda-kvalitet. När partybåtarna lämnat så tog vi oss en promenad helt själva på ön. Det låg kanske 5-6 andra båtar där men vi träffade inte en själ förutom en väldigt vänskaplig hund som höll oss sällskap på vår promenad. Men vi gick inte så långt utan nöjde oss med att promenera bort till den totalt förfallna fyren som står mitt på ön. Magnus vågade sig över trasiga plankor och tog trapporna upp så långt han kom. Jag och Lotta höll oss på marken för byggnaden såg verkligen ut att ha gjort sina bästa dagar. Döm om vår förvåning när fyren senare på kvällen faktiskt visade sig fungera! Snorklingen var helt fantastisk och jag fick ytterligare en härlig upplevelse med en sköldpadda som simmade mot mig och ville inte alls vika av. Till min stora lycka så upptäckte jag dessutom att jag fångat den på på film! Så det kommer 🙂 Vi slocknade rätt tidigt denna kväll av ren upplevelseutmattning tror jag. Tyvärr blev det inte så mycket med sömnen eftersom det på natten kom in en massa sydligt swell och vi rullade rätt relät! Men det var det värt. Efter lite snorkling på tisdagsförmiddagen så drog vi ut focken och slappeseglade tillbaka mot Spanish Waters. Utan några besök från myndigheterna. Men vinden totaldog och efter en timme var vi tyvärr tvungna att starta motorn. Annars hade vi inte kommit in i hamn förrän långt efter solnedgången. Fast vi fick oss ett härligt bad mitt ute i det blåa underbart klara vattnet.

Nanny vid Klein Curacao

Nanny vid Klein Curacao

Potatismjöl i ett färgbad!

Potatismjöl i ett färgbad!

Den rosa Lotta  på den turkosa stranden

Den rosa Lotta på den turkosa stranden

Vi får väl också var med då!

Vi får väl också var med då!

Det badades en del

Det badades en del

sköldpaddorna får lite lugn och ro

sköldpaddorna får lite lugn och ro

Grön och torr ö....

Grön och torr ö….

På väg ut mot fyren

På väg ut mot fyren

Övergiven men fungerade fyr

Övergiven men fungerade fyr

Liv o Lotta från fyren

Liv o Lotta från fyren

Lotta går in för landning

Lotta går in för landning

Magnus gör en undervattenskoll på Nanny

Magnus gör en undervattenskoll på Nanny

Magnus kolla givaren till ekolodet

Magnus kolla givaren till ekolodet

Vi insåg att vår ankringsplats blivit upptagen men efter lite pysslande så fick vi oss en ny. Tyvärr så blåste det nu rakt sydligt så Magnus och jag var väl inte direkt nöjda med att behöva dra in ankaret åt ”fel håll” Det blåser ju alltid (!) från öst här. Det var stilla och hett som i en kolugn! Det kändes i vädret att något var på gång men vi kunde inte se något på radarn och enligt de vanliga vädersiarna så skulle det bli en lugn kväll. Eller hur……. Efter en fantastiskt exelent middag på en av restaurangerna (såå gott! Tack Lotta) så tuffade vi ut i stiltjen mot Nanny igen. Jag mumlade något om att vädret var skitskumt – för nu fläktade det lite från väst. Vilket det ALDRIG gör här. Alla båtar låg lite huller om buller eftersom den lilla vinden inte verkade påverka flertalet av dem. Varje kväll så brukar vi ha ett enormt vackert skådespel i form av åskan som drar över Venezuela i söder. Denna kvällen kom åskan väldigt mycket närmare och när den är så nära så går det bara inte att uppskatta skönheten i alla blixtrarna. Magnus förklarade att åskan minsann inte skulle komma denna vägen men jag trodde honom faktiskt, för en gångs skull inte alls. Lotta kröp till kojs och jag började plocka ihop för att själv göra det samma när. Jag hörde hur regnet kom. Och det kom tillsammans med vinden från syd. Och åskan kom såklart den också. Vi hade byar på upp till 20 m/s och vår grannbåt draggade rätt snabbt men lyckades lösa situationen själv. Magnus startade motorn och lanternor och vi stod i regnet och passade på så att inget skulle hända. Vi snurrade flera varv runt vårt ankare och regnet fullkomligt öste ned. När blixtarna gick så såg man vad som hände runt oss – annars var det mest svart. Rätt läskigt faktiskt. Men vi var väldigt glada över att vi dragit in vårt kära Rocna- ankare åt rätt håll! En slump, men ibland ska man ha tur. När det väl sitter så ska det ju till rätt mycket innan det ska lossna och vi litar väldigt hårt på det. När det värsta var över så stack Lotta upp huvudet från akterruffen och frågade om det gick bra att komma upp nu 🙂 Självklart hade hon vaknat när vi startade motorn men valde att ”hålla sig ur vägen” Smart drag 🙂 Strax efter kl 24 hade det värsta dragit över och jag kröp till kojs igen. Magnus stannade uppe och höll ankarvakt i två timmar och när han gick och lade sig så var det platt vatten och nollvind igen. I alla fall fram till kl 04 då jag vaknade av att det blåste lite. Jag gick upp för att kolla läget och insåg att det fortfarande blåste från syd och nu med 15 m/s. Så det blev min tur att hålla lite ankarvakt och det är därför jag skriver detta inlägget mitt i natten, vår tid. Om lite mer än två timmar så ringer väckarklockan så att vi inte missar shoppingbussen och dessutom får vi besök av vattenbåten på förmiddagen. Det är nästan lite stressigt 🙂

Bookmark the permalink.

2 Responses to 161009 Otillåten ankring (?) och åskoväder

  1. Eva says:

    Oj, uj, hoppas ni höll i hatten ordentligt! Alltid läskigt med åskväder, men det gick ju bra.

  2. Annette says:

    Sådana äventyr!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *