Vi fick besök på tisdagen av Janis och Cam. Dessa goa kanadensare träffade vi redan på Kuba där de mer eller mindre kidnappade oss fem minuter efter det att vi var incheckade. Men vi hade inget emot att bli kidnappade med deras hyrbil på Kuba och inte hade vi något emot att även denna gång få åka bil med dem. Janis och Cam hade också med sig broder Nils beställda flytväst så det var ju smidigt att få den levererad direkt till oss. Sedan blev det storhandel av mat. Och så tittade vi inom till spritbutiken och fick oss en liten verklighetschock. Spritbutiken liknade mycket våra systembolag men priserna var till och med högre än hemma! Jag stod länge vid den lilla avdelningen med boxar för att försöka hitta något vettigt. Det är ju väldigt smidigt med vinboxar och slippa glasflaskorna men vi i sverige är ju grymt bortskämda med massor av bra viner på boxar. I andra länder är läget inte riktigt så bra. Men det blev i alla fall en box vin och dessutom en flaska riktigt rökig whisky. Ni som känner Magnus vet ju att han har stor förkärlek för just rökig whisky och då gärna från Isla i Skottland. När han då hittar en flaska från Highland Park som heter Magnus…. Ja då var det bara för vikingen att handa – trots prislappen 🙂
Vår shoppingrunda avslutades med besök på en kinarestaurang där Cam och Janis skämde bort oss ytterligare. Tack än en gång!
Nanny i Yarmouth
Janis och Cam
Klippning av kaptenen
På onsdagen så väntade vi på att högvattnet skulle göra det möjligt för oss att komma in till tankbryggan och vid lunch fick vi fyllt tanken. Sedan gav vi oss av för att jobba oss mot Halifax. Första kvällen gick vi vid solnedgången in i en vik där det fanns en fiskehamn. Vi hade tänkt att vi skulle försöka lägga oss utanpå en fiskebåt men eftersom dessa kom och gick hela tiden så ankrade vi rätt utanför hamnens pirar istället. Men det gick jättebra eftersom vinden var mer eller mindre noll.
Fullpackad fiskehamn i Pubrico
De är charmiga fiskebåtarna, när de ligger i hamn!
Torsdagen blev en lång dag med strax över 70 distans avverkade. Det väderfönster vi har just nu är väldigt lätta vindar så det gäller att passa på. En annan sak som är lite skönt att det inte är säsong här på Nova Scotia för hummerfiske. Det innebär att det inte finns några fiskpinnar här. Helt underbart att slippa köra slalom hela dagarna. Vi ankrade i en vik som hette Port Mouton. Det var en rätt skum känsla eftersom viken hade den vackraste och vitaste strand man kan tänka sig – med barrträd… Solnedgången var jättevacker och vågorna slog mot stranden med ett väldigt välbekant ljud. Så länge man satt i lä i sittbrunnen så kunde man nästan få känslan att det hade varit skönt med ett kvällsbad. Men så fort näsan kom utanför doghouset så bet kylan bra i näsan och med tanke på att vattnet har en temperatur på ca 9 grader så försvann den känslan snabbt.
Tidig morgon med lite dimma
Att dimma kan vara så vackert!
Ful fyr!
Fin fyr!
Kritvit men kall strand
Fredagen blev ytterligare en transportdag men inte riktigt lika lång. Det blåste upp bra på eftermiddagen och vi surfade in i kulingvindar mot den lilla byn Lunenburg. Det var något av det sötaste och mest pittoreska vi sett på länge. Men samtidigt var vi så trötta och tanken på att sätta i dingen och montera motorn i kuling för att få sig en kort tur på stan blev övermäktig och vi stannade i sittbrunnen. Dock fick vi ett litet besök från grannbåten som var norskflaggad. De skulle ligga kvar och vänta på reservdelar innan de seglade mot Azorerna så det blev ett kort möte.
På lördagen fortsatte vi att mata sjömil och på eftermiddagen gled vi in i Halifax. Vi är ju mer eller mindre ensamma här uppe och dagens stora händelse på havet var att vi faktiskt mötte en segelbåt. Döm då om vår förvåning när den lilla hamnen mitt i Halifax var smockfull! Och inte bar smockfull. Den var Skagenfull! Alltså – massor av båtar som ligger bredsida, dåligt förtöjda utanpå varandra och ett väldans gungande av alla motorbåtar som körde förbi. Det hade tydligen varit regatta och nu pågick efterfesten. Efter samtal med något som verkade vara en hamnkapten via telefon blev vi hänvisade till en brygga längre bort. Just det gjorde oss ingenting men jag protesterade kraftigt över att behöva betala 500 kr (utan kvitto) för en plats med noll service. Inga toaletter, inga duschar och inget wifi. Jag trodde jag skulle få ett spel när de föreslog att vi skulle smita in på Marriott-hotellet precis bredvid för att låna toaletter. Men men. Det var i alla fall en plats mitt i stan där Nils kunde hitta oss
Broder Nils landade alltså i Halifax i går kväll och därmed så är vi fulltaliga 🙂 Han ska vara med oss i ett par veckor, i alla fall fram till Island. Sedan får vi väl se. Det ska bli spännande att få en tredje person ombord. Att plocka ombord ytterligare en person har inte varit ett lätt val. Magnus och jag är ju väldigt vana vid att bara vara två och båten är inte så stor. Men att få den rutinerade seglaren Nils ombord i ett par veckor tror vi bara kommer bli positivt. Inte bara det att vi får två händer och ett par ögon till ombord. Vi får även en ”uppfinnarjockehjärna” ombord. När vi lämnade Norge så vet jag att jag skrev om broderns källare och alla dessa fantastiska saker för en långseglare som finns där. Bara det proppfulla skåpet med rostfri skruv kan göra vem som helst lycklig. För att inte tala om svarven eller svetsen eller…. Ja ni fattar! Nu har vi alltså master-mind-hjärnan bakom denna fina källare, ombord så vi ser fram mot många trevliga stunder och diskussioner. Det blev en liten prat innan läggdags och vi insåg att vi var glada att vi inte låg i partyhamnen. För det räckte med de knickedicker som låg på bryggan framför oss. De körde helt enkelt på oss mitt i natten när de skulle gå. Det finns trevligare sätt att bli väckt på! Men men. Idag skiner solen och vi ska turista i Halifax. I eftermiddag går vi ut och ankrar så vi slipper en hamnavgift till. I morgon, måndag blir det lite handlande och sedan fortsätter vi norrut! Kram på er alla!
Hela gänget på Nanny
