151030-151101 I väntans tider

Efter att ha fyllt våra förråd i Vilamore gick vi österut en bit och lade oss för ankare i deltat utanför Faro vid ön Culatra. Det är extremt strömt även vid denna infart men hade faktiskt inte kollat så noga på tidvattnet innan vi gick men ibland ska man ju ha tur och vi anlände strax efter högvatten och drev så fint in som det bara var möjligt i strömmen. Vi hade fått tips av Resolutarna om ett bra ankringsställe och det tog vi. Och vilken kväll vi fick – med en underbar solnedgång. Nu ligger vi här och väntar på ett väderfönster för att gå till Kanarieöarna. Men det går ju sisådär just nu. Vi hade faktiskt storm nu på eftermiddagen! Det blåser 22-26 m/s i byarna och tyvärr är det dessutom nordligt tillsammans med åska. En riktning som inte är den bästa för det stället som vi ligger på. Det innebär att vårt ankare med tillhörande kätting får jobba rejält. Men vi ligger still. Eller nä, det gör vi definitivt inte. För vi seglar från sida till sida och det guppar som om vi stampar i motvind. Jag fick sätta på kardanupphängningen på spisen när jag skulle fixa lunchomeletten. Men vi flyttar oss i alla fall inte utanför vår cirkel trots att det går så mycket sjö att det skvätter upp på doghousets fönsterrutor. Över 20 m/s är inte direkt bekvämt…. Det är ju som sagt väldigt strömt här och det gör att vi snurrar en del. I går regnade det hela dagen men det var rätt stilla och då lyckades Nanny vrida sig om sin egen axel ett helt varv vilket innebar att vi hade  ankaret bakom oss! Någon gång ska ju var den första för allt 😉 Vi är dock inte sysslolösa utan vi har pysslat lite. Jag har reparerat saltvattenspumpen i köket och Magnus klappat motorn lite extra. Dessutom så har vi fortfarande fritt internet i ett dygn till (tror vi) och det gör att vi kan se på svensk TV via datorn och lyssna på svensk radio. Det kändes lite konstigt att lyssna på sportextra och höra svenska på radion. För oss Göteborgare så var det ju ingen kul upplevelse men vi förstår ju att det hurras i Norrköping idag. Jag drabbades av akut hemlängtan så vi plockade fram lite filmer på våra vänner och barn och då kändes det inte så jobbigt längre. Dessutom så hade stora delar av Björligan fest tillsammans så vi blev matade med bilder och kommentarer från dem hela kvällen och det var jättekul! I övrigt så tittas det och forskas på så mycket väder så att det känns som att ögonen blöder. Det finns så mycket väderinformation och input att jag tror jag håller på att bli tokig. Det är så svårt att tolka allt och det är nästan så att det är för mycket information. En sak är i alla fall klar. Vi lär bli kvar på denna ankarplatsen även i morgon, minst…

Enveten fripassagerare

Enveten fripassagerare

Fix av saltvattenpump

Fix av saltvattenpump

Solnedgång vi ankarplatsen vid Culatra

Solnedgång vi ankarplatsen vid Culatra

Och när det gäller vår lilla UFO-lampa så lyser den så fint och starkt så. Och den lyser HELA natten 🙂 Jag har varit uppe och kollat läget ett par gånger under natten och vid 06-tiden så lös den fortfarande starkt och klart! Det är bra med tanke på att det är bäckmörkt här redan strax efter kl 18!

Och eftersom vi nu börjar bli klara med Portugal så kommer här ett jättestort fotoalbum för er som har tid och lust att titta på alldeles för många foton.

150924-151102 Portugal

En kapten köper gummibåt

I tisdags hade jag Livs bil, eftersom hon var i Stockholm, och åkte efter jobbet ner till SS Bilbehör, firman heter faktiskt så, i Sisjön för att lösa ut vår nya, på Båtmässan beställda gummibåt, en Suzumar DS 230. Den hade varit ett utställnings-ex i butiken, så den levererades utan kartong, men var packad i dess transportväska. Jag fick jakande svar från säljaren på min fråga om “alla tillbehör, som pump och så” var med, så jag gläntade bara på väskans flikar för att konstatera att båten var i det gamla utförandet, vilket var det som jag var ute efter. Den hade alltså “rätt” färg och jag fick också en glimt av toften, pumpen, reparationssatsen och manualen.

Väl hemma i köket hos vår inkvarteringsvärd, svägerska Tina, packade jag upp hela paketet fullständigt. Flera gånger. Resultatet av denna besiktning fick mig helt osökt att tänka på Evert Taubes ”Vem kan segla förutan vind?”. För den som kan resten av texten i visan, är nu huvudpoängen antagligen redan klar.

Jag provade att vända, lyfta och vrida på alla medföljande delar med samma nedslående utfall. Attiraljerna som används för framdrivning och styrning av en gummibåt utan aktersnurra saknades alltjämt.

Jag mailade till säljaren och förklarade denna försmädliga incident, varpå han svarade att de skulle skicka sagda attiraljer. En dag senare mailade han igen och frågade, på ett mycket respektfullt sätt, om framdrivningsredskapen verkligen inte var med i väskan, eftersom hans kollega som hade packat bedyrade att han hade lagt i dessa. Han undrade om jag hade packat ur allt ur väskan och om jag själv var helt säker.

För att inte bli beslagen med lögn packade jag återigen upp allt som hade levererats och kunde därefter frimodigt avrapportera att jag har ägt systermodellen Suzumar DS265 i 10 år och att jag nog borde kunna känna igen fabrikatets vitala delar om jag såg dem, men de var helt enkelt inte med.

Hoppas att de kommer på posten snart, för “…Vem kan ro utan åror?”.