Author Archives: Liv

Det kommer in NV 10-15m/s rullandes in från ett sydligt lågtryck på måndag mitt i vår planerade rutt. Det skulle innebära att vi fick vinden mitt i näsan i ett helt dygn och vi skulle få stampa oss fram med motor i kuling och regn eller kryssa – Nej… Vi chansar inte! Så idag blir det Lowesoft, 45M längre norrut så får vi se om vi kan lyfta på måndag kväll istället. Vi tar med andra ord det säkra för det osäkra och på den positiva sidan får vi se mer av härliga Englad! Kram på er alla 🙂

Avseglingskramp!
Ester lämnade på lördagen vid lunch= Kramp!! Vi vill också lämna. Vi ska lämna hamnen i morgon vid lunch för att få med oss strömmarna på väg bort ifrån land. Men det känns så jobbigt att stå kvar när någon åker. Vi har beslutat oss för att vänta ett dygn för att få lite bättre vindriktning och dessutom har vi massa pyssel vi vill göra innan vi lämnar. Vi ska trots allt vara ute tre-fyra dygn. Planen är inte att vrålköra över med motor även om vi får svaga vindar utan vi kommer mer ta det som det kommer och testa mycket av utrustningen ombord.
Så denna dag har vi:
Monterat kutterstaget och satt kutterfocken som nu ligger klar i ett litet paket framme på fören.
Dränerat dieselfiltren – urk och blä för det är både varmt, krångligt och äckligt. Men det behövdes för det var lite bakterier i botten så det känns bra.
Fyllt på hydraulolja i styrsystemet
Kollat oljan
Kollat vattenfiltret till motorn
Bytt vattenfiltret till dricksvattnet.
Fettat in koppen till rodergenomföringen – det läcker lite mycket här tycker vi men det är förmodligen för att vi har slarvat med fettpåfyllning tidigare i år.

I morgon ska det stuvas ordentligt – all onödigt skit ska bort, Hänga upp sjökojen, klippa Magnus (han håller på att få värmeslag trots att vi inte alls har lika varmt som i Sverige) Det ska lagas ett par bra måltider som vi snabbt kan värma upp. Magnus ska få in en rutt i plottern så att vi hittar rätt. Tanka vatten och så…. vid 12… lämna. Diesel fyllde vi när vi kom så vi är fyllda till bredden med det vi behöver. Vi är nog mer redo för detta än vad vi själva vill erkänna… kanske… det är mycket som kan gå på tok. Men förmodligen bara småsaker som vi säkert löser. Magnus är ju numera som Pippi Långstrump och brukar då och då utbrista i sin nya favoritdevis “detta har vi aldrig provat tidigare, så det klarar vi helt säkert” 🙂 Allt ovanstående dravel kan sammanfattas i att vi känner oss rätt lugna och tror att det ska gå bra. Vi har en fantastiskt bra väderprognos att luta oss emot och om den håller vad den lovar så kommer vi få segla en del, trots lite för svaga vindar. Men vem vet – det svänger fort på Nordsjön

Just nu så sitter jag o Magnus på puben i hamnen och planerar överseglingen eftersom de har bra wifi. Vi har ett stort överseglingskort och försöker hitta en väg mellan alla plattformar där ute. Sjökortet har vi fått låna från Adventure och trots att vi torkat av bordet noggrant så lär de få lite engelska pubrester tillbaka på baksidan på sitt kort – hoppas det är ok 🙂 Ni får se det som ett minne från oss (haha :-)) Just nu ser det ut som att det blir nästan 400M – och det är ju en bit…

Nedan ser ni den tänkta rutten – ser ju enkelt ut – eller hur! Sedan zoomar man in lite och hittar en hel drööös med plattformar – så vi väljer att snika “Deep Water Route” och “TSS” in mot Elbe innan vi sticker norrut! Förhoppningsvis ska det funka! Det är faktiskt riktigt bra att planera med Paddan och så lägger Magnus in det i plottern sedan!

Förmiddagen började dock med att immigrantpolisen gjorde en razzia mot hamnen och kontrollerade alla utländska båtar. De var oerhört trevliga och korrekta men tog våra pass och stod längre bort på bryggan och gjorde en kontroll av våra identiteter via radio. Det tog inte så lång tid och efter lite frågor om båten och var vi skulle så gick de vidare till nästa båt. Lite spännande faktiskt – att det trots är sådan kontroll. Det var Esters andra kontroll sedan de kom till England.

Nu ska vi snart dra oss ner till båten och äta en god köttbit i lugn och ro. Sova gott och ladda inför kommande dagar. Vi hörs i slutet av veckan. Nu kör vi…  det är spännande det här 🙂

Vi bestämde oss redan på torsdagen att vi skulle ligga kvar i Harwich på fredagen. Shotely Marina är svindyr men det är det värt. Toaletterna är kalasfina – bättre än i St Katherines docks och det är lugnt och skönt. Dessutom så skulle Ester dyka på ut på eftermiddagen och det är ju alltid trevligt. Vi seglar liksom inte tillsammans – vi seglar om varandra och träffas då och då. Ett riktigt bra koncept som funkar för oss allihopa! Det verkar förövrigt som om Ester har haft samma jobbiga upplevelse med bojarna i Queenborough som vi 🙁 Magnus tog sig en löprunda på morgonen och jag började fundera över vad vi ska ha för mat på överseglingen om ett par dagar och då kom jag på att man kunde bjuda Ester på fredagsmys ut på kvällen. Med andra ord behövde vi en mataffär. Vi tog färjan över till Harwich eftersom marinan ligger på “fel sida”. Jag sa till Magnus när vi satt på den lilla färjan som tog endast 12 personer – Nu får vi nog se en riktig engelsk håla! Och uj, vad rätt jag hade. Först var vi nästan lite chockade för den enda affären som fanns hade knappt ens en konservburk på hyllorna. Jisses, vi som skulle bjuda på middag och bunkra. Som tur var träffade vi ett annat seglarpar som skickade oss i en helt annan riktning mot en bättre affär. Men det var långt, sa de. Minst en halvtimme att gå, till nästa by sa de och tittade oroligt på oss. En halvtimme är inga problem försäkrade vi dem och dessutom hade vi “dramaten” med oss. Vi knatade i ett par minuter men det kändes genast fel och frågade en annan engelsk gentleman och han bara skakade på huvudet och konstaterade att det var MINST 30 minuter att gå till en bra affär. Det är bättre att ta bussen, tyckte han. Men efter mycket om och men pekade han ut en gata och sa att det var bara att knata på så skulle vi komma till nästa by, där det fanns en affär. Så vi knatade på, i ca 10 min och vips stod vi mitt i en gatumarknad med slaktare, grönsakshandlare och allt möjligt mums. Vi handlade en stor påse hos slaktaren, som var snäll nog att förvara köttet åt oss i kylan medan vi hittade en mataffär och fick lite andra varor och en stor påse is. Efter en sväng hos grönsakshandlaren och en välfylld dragvagn med isinpackade matvaror tog vi strandpromenaden tillbaka till Hålan Harwich och belönade oss på en av alla pubarna. För detta är en riktigt håla som förmodligen lever upp lite såhär på sommaren och även hålor har pubar i england – garanterat!! Både Ipswich lite längre upp längs floden och Felixstowe på andra sidan floden är förmodligen både större och modernare. Men här är riktigt mysigt – i alla fall om man bara är i ett par timmar och inte behöver bunkra. Nu sitter vi på en uteservering och väntar på färjan tillbaka. Vi har lite smågrejer att gå igenom i båten innan överseglingen mot Danmark. En översegling som ser ut att börja på söndag – om väderprognosen håller i sig.

Vi lämnade London på onsdagsförmiddagen i strålande solsken. Björn hade bokat plan hem så han stod och tog kort på oss när vi gick igenom slussen. Sedan följde en het dag (det är bra med bimini!!) och faktiskt ganska tråkig dag. Det ska villigt sägas att det är inte lika spännande att lämna London och ta sig 40M genom industrierna som att ta sig in till London….. Vi tog en favorit i repris och högg en boj i Queenborough. Denna gången var vi tuffare och struntade i att vi var över 10 meter och tog en gul boj. Shit, vad nära varandra dessa bojar ligger. Speciellt när det är lågvatten. Och det är verkligen speciellt att ligga i boj i tidvatten med starka strömmar. Först funderade vi på hur dumma engelsmännen var som hade bojar utan lång pinne och ögla på. Detta innebär att man får gå upp bredsida på bojen, ligga platt på mage för att kunna trä igenom en tamp i den minimala öglan nere vid den platta bojen. Fast vi har ju skaffat oss en liten mirakelbåtshake som drar tampen genom öglan utan problem. Och nu fick vi nytta av det. Det gick som smort, utan att jag behövde ligga platt på däck. Efter en god middag somnade jag in ganska tidig men Magnus fastnade framför TV:n och kom inte i säng förrän vid ett tiden på natten. Ett tilltag som han straffades direkt av… Det visade sig att bojförtöjning inte alls har samma förutsättningar i tidvatten som hemma på västkusten. Vinden blåste nämligen rakt emot strömmen… och nu pratar vi 5 m/s mot 3 knop ström. Vilket innebar att den gula lilla dj-v-l-n till boj lägger sig bredsida båten och börjar knacka…. Eller snarare BONKA på skrovsidan. Första tendensen visade sig vid 02 på morgonen och jag var uppe och släppte ut lite tamp. Men inte förmycket eftersom vi hade två båtar inom krockavstånd om vi kom mer än en meter från bojen. 02:30 bonkade det som om man satt med en plastspann på huvudet och någon spelade trummor på spannen. Magnus fick ett utbrott och vi båda gick upp på däck och filurade på hur vi skulle göra. Vi drog tampen via peket och stramade den till max för att hålla den från båten. Men nej, oh nej…. inte en chans. Sedan drog Magnus upp drivankaret vid 03 tiden och det kändes som en smart idé men nä…. inte heller det hjälpte. Nu var vi väldigt glada över att bojen dessutom inte hade den tidigare efterfrågade pinnen med ring, för då hade vi fått allvarliga skador i gelcoaten. Vad det blev nu, det vet vi inte ännu….. Jag lade mig i soffan i salongen med öronproppar och kudde över huvudet. Magnus testade ytterligare ett par dragningar av tampen men nej… inte en chans.  Bonkandet fortsatte…. Jag lovar er – hade vi haft ett hagelgevär eller liknande hade Magnus sänkt bojen med omedelbar verkan. Det värsta var att det inte fanns något att göra. Oljudet gav sig vid 5 tiden när strömmen vände och vi fick ett par timmars sömn innan vi kastade loss och gick ut i deltat utanför Themsens mynning. Vi hade motvind, lite väl mycket motvind och det blev jobbiga, stampiga timmar ner till Harwich. Men det kunde varit värre – det kunde regnat och varit kallt. Vi fick vänta i gott och väl en timma på en räddningsaktion av en motorlös seglare fick vi slussat in i hamnen, tankat diesel och närklockan väl blev 21 satt vi på puben med var sin hamburgare – gott!! Vi ligger still en dag i morgon och kollar lite vad Harwich har att erbjuda. Det är framför allt en STOOOR kontainerhamn på andra sidan floden men det får vi utforska mer i morgon – sov gott. Det ska vi 🙂

Solnedgångarna är fina här med – trots industrierna…. Och så en förhatlig engelsk boj….

Härliga London!
Magnus och Björn kamperade på sitt håll och jag o Kajsa anföll centrum med ett lagom gott tempo där Per anslöt lite då och då! Vi fick tre underbara dagar tillsammans utan massor av måsten och stress. Kort kan det hela beskrivas som: Varmt, strosa, shoppa, varmt, varmt, vätskestopp, strosa, shoppa, varmt, varmt, vätskestopp osv…. Och så en massa fniss och skratt såklart. Riktigt roligt att få all denna tid med Kajsa i lugn och ro. Det visar sig att vi har väldigt likartad smak – möjligtvis så är jag lite mer för färger men det ska vi nog jobba på, eller hur Kajsa 😉 Måndagen blev extra lyxig med fika på riktigt engelskt vis, en lång stund på en balkong med lite rosé samt en fantastisk pedikyrstund där vi skämde bort oss med både det ena och andra. Underbart mysigt! Kvällen avslutades på ett amerikanskt köttställe där vi träffade en bekant till Björn med hans fru. De var båda från USA men han var stationerad här i London och hans fru läste på distans. Han var tydligen “barnvakt” till någon hög snubbe med många stjärnor på axlarna 😉 Det blev en hiskeligt dyr kväll. Men gissa om det var värt det 🙂 Vi följde dock inte servitrisens rekommendationer att beställa minst 400 gr kött pp utan nöjde oss med mer moderata 250 gram oxfilé…… Nä – jag fick inte i mig alltihop…. till Magnus stora glädje.
Idag tisdag var det meningen att vi skulle lämna London men Magnus hade ett “måste”. Vilket innebär att vi vinkat av Ester och lämnat marinan vid South Dock och numera ligger vi en natt vid St Katherines Dock, precis bredvid Towern. En hel natt till det facila priset av 60 pund…. Utan el….Det är hutlöst dyrt! Visst 300 gånger fräschare än den gamla marinan men det är snobbigt på ultrahög nivå. South Dock tog 28 pund per natt inklusive allt. Inslussningen i sig tog långt över en halvtimme och vi kunde inte ens märka att det var någon nivåskillnad! Dock hade vi lite action innan vi kom fram till hamnen där Liv lyckades med konsttycket att tappa en av våra tjockisfendrar 🙁 Jag låg platt på däck halvvägs hängande överbord med långa armar när Björn jobbade med båtshaken och vid andra försöket mellan pråmar, snabbfärjor, stockar och turistbåtar lyckades vi fiska upp den igen. Pust!!! Så nu väntar ytterligare en dag på stan i värmen. Därefter är det dags för havet igen. Och det kommer att kännas bra att lämna London nu – vi är ju trots allt på seglingssemester. TACK ESTER FÖR ALLT NI FIXAT!!!

Vaknade i morse och kände att jag fortfarande log – det är faktiskt en väldigt märklig känsla att ha seglat till London. Upplevelsemässigt så var kanalerna i Holland snäppet högre, eftersom vi aldrig varit där innan. Men känslomässigt… Detta är helt oslagbart! (I alla fall hitintills :-)) Och jag är så stolt över att Magnus fixade att ta oss in i slussen under de förutsättningar som var. Vi borde ha väntat tills det var slack innan vi gick in – men nu har vi lärt oss det 🙂
Idag regnar det här. Vi har inte bara träffat årets värmebölja utan även årets åskväder men det struntar vi i. Snabbfärjan går precis här ifrån hamnen och tar oss snabbt in till centrum. Per o Kajsa hade till och med fixat Oysterkort till oss så vi slapp jaga det när vi kom. Snacka och fin service, vi rekommenderar verkligen denna mycket exklusiva resebyrå!!
Vi fick lite frukost på ett cafe och sedan blev det lite shopping. Björn gjorde entre strax efter 12 och efter lunch blev det lite egenshopping för mig och Kajsa. Det regnade inte så mycket men fuktigheten och det tryckande värmen var enorm. Varuhus med luftkonditionering var prioriterade denna dag!
Dagen avslutades i lugn och ro i sittbrunnen. Björns fötter behöver högläge efter Nijmegen så nu sitter vi i en helt stilla hamn och bara är – mitt i London 🙂

Jag hade sett ut en rutt över till England på översiktskortet och vi gick igenom den tillsammans. Sedan var Magnus oerhört noggrann och lade rutten in i plottern och därefter gick jag igenom den, för att se att jag inte hade några frågor eller annan inputt. Så när vi väl lämnade kusten var vi båda ovanligt insatta i hur vi skulle krångla oss över kanalen. Det är otroligt vad skit man har lyckats knö in i detta relativt lilla havsområde. Om man bortser från att man måste gå vinkelrätt över trafiksepareringszonerna med alla tankersfartyg (tänk er en högtrafikerad motorväg och så är du igelkotten som ska ta dig över, så liten känner man sig) så ska man även hålla sig undan vinkraftverksparkerna, oljeplattformar och ondsinta AIS-lösa fiskare som får för sig att tråla på nätterna och förmodligen så har de så tråkigt att de roar sig med att förfölja stackars seglare, mm. Det blir en den zick-zack för att få ihop det hela. Vi startade vår dag långt inne i Holland i en stad som hette Willhelmstad. Verligt mysig stad med en stjärnformad vallgrav till gästhamn. Innan vi var ute på kanalen hade vi 30 M att jobba oss igenom och dessutom tre slussar och en bro. Men det känns numera som vardagsmat och det flöt på bra. I en av slussarna var det lite hektiskt för det var många som ville igenom och slussen gick inte så ofta. Till och med så att Magnus och jag undrade om vi skulle få se lite ohyfsade holländare som knödde sig. Men inte då. En högtalarröst talade om att det var turorningen som gällde och ingen fick gå före de som väntat längst och vips så fogade alla sig och betedde sig som små änglar. Jo, möjligtvis var den en gubbe som knödde sig för oss i slussen på vägen ut, men var gör väl det, vi har semester. Efter en solig dag i lagom mak slussade vi ut vid Roompotsluis och landade på ett platt och skimrande vackert Nordsjön strax efter 17 på onsdagseftermiddagen. Då låg vi före tidsplanen för den springande punkten var att träffa lågvattnet på engelska sidan och få med sig strömmarna in mot land. Magnus tryckte igång rutten och satte motorn på 1600 varv och vi puttrade fram i 3,8 knop in i solnedgången. Som vanligt sov vi i omgångar och hela överfarten var helt odramatiskt men lite stampig av gammal sjö. Zlatan körde på track efter rutten hela vägen och vi behövde inte väja för någon eller lägga om rutten förrän vi kom fram till kusten. Då hade vi blivit lite tuffare och vågade gena lite på några grunda områden. Torsdagen mötte oss med strålande sol och det platt vattnet. Vi träffade lågvattnet och strömmen gick med oss så det gick fort in mot slutet. Det ska erkännas att vi jublade lite oss emellan, och inte så lite heller… Det känns lite stort att ha seglat till England på alldeles egen köl. Inne i Queenborough vid Themsens mynning fick vi ropa på hamnkaptenen och höra var vi kunde ligga för alla bojar var upp till max 10 meter enligt Reeds och här vågade vi inte riktigt köra på en fuling för i jämförelse med de andra båtarna här så är Nanny jättestor. Svårt att smita under 10 meters gränsen då. Vi blev tilldelade en storboj men förvarnade om att det kan ligga upp till 6 båtar på en sådan boj. Inga problem för vår del. Efter 152 M och 31 timmar kan vi sova genom det mesta. Vi fick en katamaran bredvid oss och tydligen en båt till senare på kvällen men då sov vi gott. När vi släppte tamparna kl 10 på morgonen för att äntligen ta oss in till London frågade katamaraninvånarna hur vi hade fått plats inne i London. Vi sa som det var, att vi hade värdens bästa resebyrå som hette Ester och de fixat plats till oss. De hade ringt till varenda marina för att få plats men det har varit bokat i månader i förväg…. Nu kan det ju bero på att de hade en katamaran men i vilket fall som helst så kände vi oss nöjda med vår “resebyrå” 😉
Vi fick börja med att stampa i motvind på 10 m/s och motström i en halvtimme innan vi kunde falla av och ge oss upp på Themsen. Vi var ett helt lemmeltåg av båtar som tog oss mot London samtidigt och det är ju skönt för då vet man ju att man har räknat rätt med tidvattnet. Det hade varit jobbigt om det bara var vi som gick… Efter var sin dusch på akterdäck kände vi oss nu rena och fräscha och totalt redo att ta London i vår famn. Vi var mer förväntansfulla än vad jag ens kan komma ihåg att jag varit på en julafton som barn. Det var en låg och ganska tråkig resa in till staden. Detta var trots allt varmaste dagen 2014 och gissa om jag var glad över att vi hade en bimini så vi kunde sitta i skugga hela dagen. kl 16 ringde jag upp hamnen och de lovade att öppna för oss så fort de bara kunde. Infarten till hamnen var hemsk. Vi låg och snurrade ett tag utanför hamnen i väntan på att slussen skulle öppna. För att vara helt ärlig så var det läskigt. Hela Themsen var full av stora stockar som vi fick ha koll på. Dessutom så tyckte alla ribbåtar att vi var ett bra rundningsmärke och detta tillsammans med snabbfärjorna gjorde däcksarbetet helt omöjligt. När vi väl fick klartecken att gå in i slussen så körde Magnus för fullt in och jag stod på däck och höll krampaktigt i vanten och svor att jag inte skulle försöka hålla emot när vi gick in i stenväggen. För det var bara sex meter brett och väl innanför portarna var det ca 20 meter att stoppa på. Jag hade total hjärtsnörp innan vi var inslussade och klara. Film kommer på detta. När vi skulle ut ur slussen stoppade båten framför så jag hängde i slussdörren för att hindra oss från att driva in i dem. Väl inne i hamnen fick vi platsen bredvid Per o Kajsa och mottagningen var kunglig! Efter lite Champagne (nä… inte bubbel denna gång utan riktig vara, vi är trots allt i LONDON) Kl åtta var det bokat bord i Spencers namn på Esters favorit Italienare och gud så gott det var. Nu sitter vi på en pub och bara myser. Och vi har hur många dagar som helst framför oss – för nu kommer vi! Vi har seglat till LONDON, BABY!!!!

Vi har lyssnat en hel del på radio här i Holland och efter ett tag så förstår man en hel del. Holländska är ju en salig blandning av olika språk och med lite fantasi så går det riktigt bra att läsa informationstexter och skyltar. För det finns ju såklart ingen information på engelska, såklart…. Men i alla fall, tillbaka till radiolyssnandet. Vi hittade en radiokanal som körde sköna låtar med allt från jazz till modernare varianter men nackdelen var att det var en reklamkanal. Eftersom det är lika lätt att lyssna på holländska så fattar man inte alltid, typ, rätt sällan men vissa ord slår igenom. Som tex munsaur…. Vilket vi antog var munsår, såklart. Eller att korting betyder rabatt! När de på nyheterna berättade att man beslagtagit en massa kokain i en container inne i Rotterdamshamn för ett högt värde så hade jag inga problem att hänga med i rapporteringen. Fast det som störde oss var att man hela tiden pratade om “Pountanell” Var ligger det? – och vad är det som är så viktigt med Pountanell att man måste nämna det på radion två gånger per minut?
Men en eftermiddag sken min spårkbegåvade bättre hälft upp och ropade rakt ut – Jag vet vad det betyder! – Va, vad? tyckte jag och fattade ingenting.. -Pountanell! Det står för PUNKT N L. Alltså slutet av en webbadress, precis som vi i Sverige säger .SE! Garv!! Ja, ja – man har inte roligare än vad man gör sig. Och språket har verkligen inte varit ett problem. Alla pratar fantastiskt bra engelska.
Holland är dock lite speciellt och vi har sammanställt en lista…
Man vet att man är i Holland när:
Det röks inne i ALLA affärer – och sedan kastar man ut fimpen på gatan!
Allt går att äta med Majonäs – mycket majonäs!
Allt går att fritera!
Alla är jättetrevliga – vi har ännu inte träffat på en otrevlig människa!
Det räknas som det är grunt endast om det är under 2 meter. Att segla på sjöar med 3 meters djup är inget konstigt längre.
Alla motorbåtar är överrösta med flaggor av alla de slag. Kan ni tänka er vad detta är jobbigt för Magnus
Alla cyklar och då menar jag ALLA. Tanken att bli påkörd av en bil är obefintlig. Att bli ihjälkörd av en cykel är dock sannolikt, mycket sannolikt till och med.
Ingen har hjälm. Vare sig på moppe eller cykel oavsett åder.
Ser man någon med hjälm – så är han svensk eller en MIMIL.
Allt går att transportera på en cykel.
Cyklisterna har envälde i alla trafiksammanhang.
Alla har konstant slem i halsen när man pratar och de måste harkla sig hela tiden.
När båtarna möts i kanalerna hälsas genom att sträcka upp ett pekfinger.

Nu börjar vår Hollandsvistelse dra mot sitt slut och vi kan bara summera – vi ÄLSKAR Holland. Vi skulle rekommendera denna tripp till alla, motorbåtsägare som segelbåtsägare – det har varit en fantastisk upplevelse.

Nu är det dags för nästa etapp. Vill allt sig väl så slussar vi ut på Nordsjön i morgon vid vid 18 tiden. Ett dygn senare planerar vi att lägga till i en liten hamn vid Themsens mynning för att på fredag gå in till själva London. Nu hänger det bara på vädret i vanlig ordning och fantastiska Per o Kajsa har fixat en plats i den marinan  som de ligger i. Vi hörs snart igen – på den engelska sidan!

Strax efter 10 tog vi oss ut genom den smala kanalen från  hamnen och siktade söderut. Vi ropade inte upp på VHF:en denna gången heller. Dessutom så har vi inte kanal 31 som ska användas! Lite snopet, men det var inte bara vi som hade det problemet utan även en annan svensk båt hade samma bekymmer. Det var flera båtar som lämnade samtidigt som oss och som gick i samma kurs och samma riktning. Alltid skön… För då vet man att man inte är helt fel ute med tidvattensberäkningarna. Förhoppningsvis i alla fall. Vi sträckte precis med revad stor och med motorn på 1600 varv gjorde vi runt 7 knop i medströmmen. Måste erkänna att det var med viss tillfredsställelse som vi konstaterade att båtarna en efter en plockade ner sina segel, eftersom det inte sträckte. Men vi hade fullt blås i storen 🙂  När vi skulle förbi infarten till Rotterdam ropade Magnus upp dem på VHF:en och fick ett “OK – Stand By” till svar och sedan hörde vi inte mer från dem utan vi tutade bara på och det var inga stora fraktfartyg i närheten. Det är klart värre att passera infarterna till Göteborg!! Men vi hade nog tur 😉 Det som var värst var tidvattnet som mötte utflödet från floden i Rotterdam. (Maas???) Det var som att sätta Nanny i en tvättmasikin, Jisses vad vi hoppade och for åt alla håll och kanter i 20 min. Därefter fick vi fin gång igen. Vi slussade in på sjöarna och strax efter låg de första bojarna. Totalt 12 bojar som vi hoppades på att i alla fall någon skulle vara ledig. Det var inga problem direkt…. Det låg en båt i bojarna och ut på eftermiddagen gick han 🙂 Så här ligger vi rätt ensamma mitt i naturen. Fantastiskt trevligt och underbart för själen att få svaja lite efter alla nätter i betalhamnar. Alla dessa gula bojar är fria för alla och man behöver inget medlemskap. De ser ut som SXK bojar, fast det är gula då. Men hur kommer det sig då att vi sitter mitt ute i ingenting och har uppkoppling? Jo, när Magnus läst ut sin bok så började det klia i hans fingrar och upp åkte wi-fi förstärkaren och BINGO! två kilometer bort, bakom hörnan finns en hamn med ett gratis nät och detta fick Magnus in. Och med bra hastighet. Så här sitter vi nu och är “som vanligt” uppkopplade.  London är fortfarande aktuellt. Men vi vill nog göra två, tre nätter till innan vi tar skuttet över.  Go kväll på er alla i teknikens tecken nu ska vi ladda ner grib-filer !

Söndagen började med en flytt inom hamnen men det gör inte så mycket för vi ligger fortfarande vid en egen fingerponton och slipper ligga 5-6 bredsida som många av de övriga gästbåtarna. Magnus satte sig på ett tåg och hälsade på kompisarna i Niemegen och jag tog mig en heldag på stan och shoppade loss lite. Men ni kan vara helt lugna – det var bara nödvändiga saker som inhandlades…..
På eftermiddagen satt jag i sittbrunnen och planerade överfarten till England. För efter att ha pratat med bland annat Adventure så tyckte jag inte längre att det var någon idé att gå vidare söderut mot Beligen. Bland annat så kommer vi då förbi Rotterdam som tydligen är vansinnigt trafikerat. Till och med så trafikerat att man måste anropa på VHF bara man ska gå förbi utanför hamnen. Dessutom kommer vi till fler trafiksepareringszoner längre ner. Att Per o Kajsa nu dessutom är framme i London gör ju att vågskålen väger tungt på London också. Men mitt i min planering så stack den holländske båtgrannen in huvudet under kapellet och frågade om jag hade några bra ställen att rekommendera i Danmark och Sverige. Och det har jag ju. Så när Magnus kom tillbaka ut på kvällen hittade han mig och grannen med var sin padda i knät och delade bra tips med varandra. Holländaren var en erfaren kanal-, och långseglare och när han visade oss ett område strax sydväst om Rotterdam. Det är som ett helt litet delta med sjöar, slussar och öar. Massor av ankringsplatser, bojar, små “naturhamnar” och mysiga byar – och detta endast 30 M ifrån oss. Med denna fakta på bordet så flög alla mina resonemang och England överbord. Vi kan bara inte motstå att uppleva detta och vi har faktiskt fem veckors ledighet kvar! Så idag går vi söderut vid 10 tiden, trots att vindarna inte är det bästa bör vi slussa in vid 15 tiden i eftermiddag. I detta område misstänker vi att tillgången på uppkoppling kommer vara lika med noll – så hör ni inget på ett tag så vet ni varför. Målet är att hitta en boj eller en ankringsplats för natten – YES 🙂

Till detta området tänkte vi oss i ett par dagar – vi hörs snart igen!