Author Archives: Liv

Måndag och andra semesterveckan – vad hände med den första?? Vi åt en tidig frukost och kramade Klas och Björn hejdå. Kl 07:40 gick vi ut genom vågbrytarna och i 7 m/s SEGLADE vi mot Helsingör. Efter lite pyssel och envetenhet så fick vi faktiskt vindrodret Boris att komma överrens med oss. Det visade sig att vi fick dra fram rodret och låsa det. För hydraulstyrningen gav med sig långsamt och släppte efter för trycket och därför ville Boris lova hela tiden. Vi litar inte 100 % på honom ännu, men han kommer få många chanser och tillfällen att visa vad han går för :-). Det blev en lugn segling förutom avbrottet av en hysterisk Liv som hittade sitt livs första fästing gött inborrad i vaden strax under knät!! Dumma Björn ;-( Efter lite mer än 10 timmar lade vi till i Helsingör och här var det ont om platser vill jag lova. Det var massor av båtar som letade men tillsist såg vi en ledig plats men vi kunde inte se någon grön/röd skylt och stack fram näsan till svenskarna som lång på platsen bredvid och de bedyrade att platsen var ledig och senare såg vi också den gröna skylten men den satt inte direkt synligt. Men det var nog tur annars hade nog någon annan snott platsen.

Vi sov länge men Björn var uppe redan vid sju och tog en cykeltur upp till planet för att kolla att det var ordentligt fastankrat i stormen. Klas fixade frukostförstärkning så det blev ytterligare en god brunch. Vinden ska ge sig i eftermiddag men det ska inte minska så mycket att Björn och Klas kan flyga hem. Vi är inblåsta allihopa! och vi har semester! Vi gick en långpromenad i skogen (!) som bekant hatar ju jag allt som har med skog och dess terrängpartiklar att göra. Jag kan gå i skogen om jag går på en asfaltsväg – då är jag med. Men i detta sällskap var det ingen som lyssnade på mig utan vi drog rätt in i skogen på en obefintlig stig. Jag protesterade med att det kunde finnas fästingar men Björn bedyrade att det inte fanns fästingar på Anholt. Mummel…. Efter en lång promenad och en skön paus i solen vände vi och jag fick min vilja igenom och vi gick längs stranden hem. Det är promenad det!! Eftermiddagen tillbringades i lä bakom planket på stranden och både Magnus och jag badade och solade. Killarna var mer tveksamma till upplägget 🙂 Jag slängde ihop en köttfärssås till oss med mycket vitlök och det blev faktiskt både en lugn och tidig kväll. Vilket är mycket ovanligt när Björn och Magnus befinner sig på samma ställe!!

 Morgondopp!! Jag hade bara bestämt mig att jag skulle bada och i 12 m/s med regnet hängande i luften stretade jag mig ut i det svinkalla vattnet. Huba! Men har man bestämt sig så har man. Den varma duschen gjorde sitt efteråt och jag kunde langa fram stora brunchen till killarna som börjat vakna till liv. Sedan trotsade vi regnet och tog en promenad runt ön och tro det eller ej – men solen gjorde sitt intåg och det blev sommar på riktigt! Planen var grill på kvällen men när vi kom ner till hamnen igen insåg vi att det blåste 17-20 m/s så vi skippade de planerna och käkade på Molevitten istället. Det går ju ingen nöd på oss och vi ligger bra förtöjda i den kraftiga vinden. Det blåste ordentlig storm den natten kan jag lova!!!

Vi gick upp kl05:30 och packade ihop oss för en lång dag. Och det blev en lång dag. Det skulle blåsa 8-11 och vi visste att vi inte skulle kunna sträcka utan det var motorgång med revat storsegel som gällde. Jag var inte direkt glad över att vi skulle gå med dessa förutsättningar men vi kom överrens om att göra ett försök. Och det gick men inte mer än det. Under nio och en halvtimma jobbade vi oss med kryssbogar mot Anholt. Jag låg mest i slingerkojen och Magnus fick tillsammans med Zlatan ta ansvaret. Detta var något av det värsta vi gjort, för att vara helt ärlig. Vi hade byar på över 20 m/s och vi lärde oss ytterligare en gång att man inte ska försöka trotsa naturens krafter utan jobba med dem istället!. Speciellt inte när man har glömt att låsa ugnsluckan och en krossad ungsform skapar utmaningar i form av finsplittrat glas över hela salongen. Jag kröp med damsugaren i över en timme men lyckades ändå inte få upp allt. Väl inne på Anholt blev vi glada att se att de har anlagt bojar istället för ankarkaoset som det brukar vara. Efter lite god mat på Havnhäxan så blev vi nästan människor igen. Björns plan cirklade runt hamnen och vi vinkade glatt, men jag tror inte dom såg oss 🙂 Efter ett tag så satt både Björn och hans kompis Klas i sittbrunnen och vi avslutade kvällen med en pubrunda med trubadur och allt som hör till Anholt. Gissa om vi som gott efter detta!!!

Klas flygbilder över Anholt

I dag skulle vi gå upp tidigt och ta oss till Anholt men det blev inte så! Vi hade helt enkelt för roligt igår så vi kom inte iväg förrän kl 12. Och vinden var tjurigt mitt i näsan och det blåste 8-10 och efter två timmars stampande och en fart tidvis under 4 knop så föll vi av och siktade mot Hou istället. En liten ort som ligger strax norr om Hals. Jag ska villigt erkänna att den hjärtklappningen jag hade när vi surfade in på vågorna igenom den minsta öppning av vågbrytare jag sett med mindre än en meter vatten under kölen gjorde att jag hade en klart ohälsosam puls rätt länge efteråt. Men nu har jag gjort det också 🙂 Vi fortsätter att tjura oss söderut mot Anholt i morgon – men sedan får det räcka med motvind. Får vi inte bättre vindar blir vi långliggare på Anholt eller så får vi lägga om semesterplanerna. Men vi vill väldigt gärna till Anholt för Björn kommer med sitt lilla utralätta plan dit i morgon – och det var ett bra tag sedan vi sågs sist nu!

Jag vaknade av att åskan mullrade inåt land. Jag hatar åska till och med mer än tandläkaren så det kändes inte bra alls. Men det kom aldrig ut till oss och vi fick bara lite lätt regn. Efter frukost var det samling för “Tekniska kommittén” i Nannys sittbrunn. Det är ju så att vi inte får någon ordning på laddningen från motorn och tre mer lämpade herrar än Uffe, Terje och Nils finns inte för denna typen av frågor. Man kan väl sammanfattningsvis säga att nu är det utrett att allt funkar som det ska men det fungerar inte…. Hängde ni med??? Jag får helt enkelt återkomma i denna fråga för vi kommer att testa oss igenom ett olika lösningar för att se om vi kan få bukt med problemet. Tack grabbar för att ni ställer upp så frikostigt :-). Vi vinkade ajö till alla och åkte hem igen – hem till Björholmen och vips så var det slut. Slut på semestern och slut på ledigheten. Ca 800M har vi fått med oss och alla har inte varit roliga men i stort har vi haft en underbar semester. Kära Mathilda kom med bilen och hämtade oss och nu sitter man här i soffhörnan och är hemma igen…. Men vi har mycket båtjobb att göra. Denna veckan ska vi specificera allt vi vill ha i vår nya mast – och då framförallt i masttoppen.

Idag skulle det regna hela dagen så vi tog en sovmorgon. Men när vi vaknade så insåg vi att väderprognosen var fel, igen. Det hänge lite regn i luften men det spöregnade inte som det skulle. Så vi tog oss en långpromenad längs med stranden och upp in i skogen. Så härligt att kunna promenera igen utan att ha ont i ryggen. När vi efter ett par timmar var åter i hamnen så hade Patrik och Ia precis lagt till. Efter stora kramkalaset så satte vi oss i en av grillstugorna på kajen för nu kom faktiskt regnet. Men vi var tjuriga och satt kvar hela kvällen. Vi hade till och med en värmefläkt under bordet så det var riktigt varm och gott. Sedan slog vinden till med full kraft och vi hade 14 m/s snett in i rumpan på båtarna och den stackars lilla danska båten som låg mellan oss blev alldeles tillklämd och våra peken gick in i bryggan. Det luriga var att det inte gick att dra ut oss mer eftersom snusktamparna var så korta. Helt sjukt. Så det slutade med att vi drog en tamp i land från sidan så att Patrik och Ias båt inte tryckte ner den lilla danska båten och vi lade sedan en tamp i deras båt, bakom Dansken. Han var helt instängd 🙂

Vi tog det lilla lugna och lämnade Skagen efter frukost. Seglen åkte upp bums utanför vågbrytarna och efter att vi trasslat oss mellan alla stora fartyg som ligger på svaj utanför hamnen så lät vi Boris ta över styrningen. Men det vill sig inte…. Nanny är ju lovgirig och detta klarade inte Boris av med vinden in akter om tvärs från styrbords sida. Och hela tiden vandrade fören åt fel håll. Vi fixade med seglen på alla möjliga sätt men det blev inte helt bra. Vi satte till och med rodret lite snett för att motverka vandringen men helt bra blev det inte. Efter två timmar gav vi upp och lät Zlatan ta över och han styr ju med precision. Men även han fick styra med ett roderutslag för att vi skulle komma på kurs. Vi har i alla fall inte gett upp Boris ännu – han lär få fler chanser. Vinden dog efter ett tag och solen kom fram så motorn fick jobba och jag tog en bok och satte mig framme på däck. Men jag han inte sitta så länge innan jag såg att den bakre bulten på babordsknapen var av…. Igen….. Det är tredje gången som detta händer och vi har fått rådet att byta mässingsbultarna mot rostfria bultar. Vi har en rostfri gängstång liggandes för att vi ska göra detta bytet någon gång när andan faller på. Men den andan har liksom aldrig velat infinna sig. Nu blev det tvång i stället och vi kom fram till att det inte var någon idé att vänta tills vi var i land utan det var bäst att börja med en gång med tanke på det kommande regnet. Sagt och gjort jag plockade fram gängstången och bågfilen och började glatt såga…. Eller hur!! Det är inte det lättaste i en rullande båt och än en gång svor jag över att vi inte har något skruvstäd och desstutom var bågfilsbladet kasst. Det är ju inte direkt lätt att såga i rosfritt ens med ett bra bågfilsblad men som tur var så kom jag på att vi hade den lilla kapmaskinen, Dremeln, ombord. Så det var bara att köra igång och en och en halv timme senare satt knapen på plats igen. Jag bytte bara den bakre bulten och jag antar att jag kommer att få ångra det, men det var löjligt jobbigt att kapa gängstången så det tror jag att vi får ta hjälp med. Inne på Västerö så var det inte ens halvfullt. Vi konstaterade att det av någon anledning inte låg en enda båt på den ena bryggan men denna gången vågade vi inte byta normen utan vi lade oss där alla andra låg – bara därför att 🙂 Solen sken och nu var det faktiskt första gången bikinin åkte fram under semestern – hoppas det blir fler tillfällen. Vi käkade middag på Kabyssen, vilket vi aldrig kommer att göra igen…., och satt ut och såg på det platta vattnet. Härligt 🙂

Fartyg på svaj

nya skotlösningen fungerar!!

Dremeljobb

Första riktiga semesterdagen. Jag började, efter en sovmorgon, att fixa till listen framme i förluckan. Den hade släppt in mer vatten än vad vi tycker om så nu blev det en silikonlist runt hela luckan. Detta innebär att efter silkonen kletats ut så lägger man gladpack på silikonen och stänger luckan. När detta har stelnat i ett dygn så tar man bort plasten och listen passar precis 🙂 Vi ligger ju bredsida vid en ganska hög betongkaj och när vi lade till igår så funderade jag på om vi skulle skona våra tampar med “Tonys Mjukisar” och vår vanliga fras “Vad skulle Tony gjort?” for igenom mitt huvud. men jag kom aldrig så långt så att jag fick på dessa tampskydd. Saken med Tonys Mjukisar är att vi fått dessa mjuka tampskydd av Tony på Adventure och därav namnet. Men det ligger mer bakom denna tanke. Det är nämligen så att vår gode vän Tony är alltid full av goda idéer (som, vi gärna stjäl och tillämpar) och har en ständigt en hjälpande hand över. Adventure är dessutom alltid fullproppad med alla tänkbara “bra och ha saker” som han med glädje lånar ut. Tony är dessutom lite som vi, som gärna lägger en tamp extra så att man vet att man kan sova gott. Med andra ord – har man tänkt tanken så bör man göra det annars blir det fel. Och detta har blivit ett talesätt i Nanny i år – “Vad skulle Tony ha gjort?” är lika med “att man bör göra det” 🙂 Nu är ju våra kära Tony och Sofia ute på långsegling och vi saknar dem enormt men är glada för deras skull och deras resa. Men det gör också att vi ofta tänker på dem. Så….. “Vad skulle Tony gjort?” Tony skulle självklart ha lagt tampskydd och nu gjorde vi inte det och vi blev direkt straffade med en tamp med kraftiga slitskador…… Efter det att alla tampskydden till sist var på plats så var planen en cykeltur till Grenen och Magnus slängde upp cyklarna på land. När vi började bli klara för att lämna båten kom första regnskuren. Från strålande sommar till höstregn på tre minuter. Vi avvaktade en stund i sittbrunnen och då började vi fundera på varför det gnisslade lite från vindrodret. Magnus kollade läget och insåg till vår stora förtvivlan att själva låsningsfunktionen till rodret var borta. Hur detta har kunnat ske fattar vi inte för det innebär att en 14 mm mutter med ett 10 cm långt rostfritt handtag har vandrat uppåt längs en bult i tre centimeter innan den helt vådligt hoppat i sjön alldeles av sig själv. Piss och pest och senapsgas samt allt annat som sägs i den berömda visan….. Boris är handikappad och vi kan inte använda vindrodret 🙁 Mellan regnskurarna gav vi oss trots allt iväg och fick pumpat cyklarna, handlat nätuppkoppling samt besöka tre olika byggvaruhandlare för att hitta en 14 mm bult som tillsammans med en fastnyckel skulle kunna rädda vår situation. Efter mycket om och men hittade vi en riggningsverkstad som glatt visade oss vidare till en rostfri mekanisk verkstad och Magnus köpte en 14 mm rostfri mutter för hela 10 DKK…. Sedan fick han också verkstaden att svetsa på en pinne på muttern och efter ytterligare 20 DKK var vi lyckliga ägare till ett fungerande vindroder igen 🙂 Sedan kom vi inte längre än upp till affären mellan skurarna. 10 minuter störtregn och 10 minuter sol!!. Så det blev ett par timmar under eftermiddagen i sittbrunnen och då kom nästa fundering. Vi ligger ju inte så ofta i Skagen. Jag tror ärligt talat att det var 5 år sedan sist, så vissa saker kan ju ha ändrat sig. Det finns två nästan likadana hamnbassänger som avdelas av en träpir. På ena sidan ligger alla restauranger (i norr) och på andra sidan ligger servicebyggnaden( i söder). Medans det är nästan fullt i den södra bassängen så gapar flytbryggorna tomma i den norra. Alla båtar som kommer in tar en sväng i den södra bassängen och sedan en sväng i den norra för att tillsist återvända till den södra. Varför?? Det är ju inte så att det är fullt på något sätt i den södra men varför ligga och fendrgnissla när man kan få en egen bredsida? Förmodligen har vi missat något 🙂 Nu är vi i alla fall nöjda med Skagen och planen är Läsö i morgon.

Jag var uppe vid 06 tiden och konstaterade att det blåste rakt syd, som sagt. Men styrkan låg runt 13-14 m/s så jag kröp till kojs igen och låtsades som ingenting. Det finns ingen anledning i min värld att jobba mot vinden när man har fem veckors semester. Jag hade vaknat ett par gånger under natten och konstaterat att vinden lekte rövare utan dess like vilket innebar att Kattegatt och Skagerack numera var rena berg och dalbanan. När vi vakande till liv vid nio/tio tiden så ska jag erkänna att jag inte var på det bästa av humör man kan tänka sig. Det blåste stadigt över 10 och regnskurarna drog med sig vindstötar upp mot kuling och jag hade inte större lust att kämpa mig till Skagen i detta vädret. Men efter att ha tittat på väderprognoserna så insåg jag att det inte blir bättre på en vecka – minst….. Suck….. Jag gav upp och vi tog två rev i storen och siktade mot Skagen. Vi vet ju att första timmen ut från kusten alltid är jobbig eftersom vågorna blir ju krabba då men detta var lite löjligt. Vi insåg snabbt att vi inte skulle kunna segla. Vi hade en vindvinkel mellan 20 och 30 grader och vad än alla seglarexperter säger så sträcker inte en Rasmus i den vinkeln. Trots att vi numera har en skotskena och kan “knuffa” upp bommen en halvmeter så fick vi fortfarande stödköra med motorn…. Det var ett Skagerack i uppror som vi mötte och djävlar vad vi for inemellan. Oftast så tuffade Nannygumman på men här och där kom en våg som satte oss helt åt sidan. Det är spännande att sitta på toa i sådana lägen kan jag berätta…. Eller inte berätta är kanske ett bättre ordval. För att vara helt ärlig så fixade min rygg inte riktigt det hela. Det är ju inget fel på ryggen numera men musklerna är inte på plats efter operationen ännu. Men detta gav mig ett utmärk tillfälle att prova vår nya slingerkoj och jag kan intyga att den funkar utmärkt. Men med grinig motvind och motström så gjorde vi i snitt 3,5-4,5 knop och det var väldigt skönt att lägga till i Skagen efter 7 stampiga timmar. Zlatan, vår utmärkta autopilot hade styrt det mesta men Magnus var den som fick sitta vakt den största tiden. När vi surfade in mellan pirarna i Skagen så gav sig vinden som ett trollslag och vi lade till i solsken i ett stilla Skagen. Och ett tomt Skagen…. Det är vi och 20 tal båtar till. Och när vi efter lite mat gick upp på gågatan så var vi helt själva. Det är verkligen inte säsong ännu! Men nu sitter vi här i solen med ett glas bubbel och känner hur semestern sakta kommer i kroppen 🙂

Slingerkojen var riktigt bra