Category Archives: :-)

Ja, tro det eller ej, men nu är det lite stress i paradiset. På söndagen tuffade vi den lilla timmen in mot marinan Le Marin och ankrade utanför. I viken runt marinan finns allt en rik båtägare kan tänka sig. Även vi fattiga långseglare hittar både det ena och andra nyttigt men det krävs mycket tålamod, tid och franskakunskaper. De flesta kan liiiite engelska och jag kan liiiiite franska så numera så tror jag att vi hade kunnat ta hem SM i Pictionary med alla roliga charader som vi framför så fort vi letar efter något. Nu är det ju så att inget är tokakut på ”att laga listan” men det finns en hel del roligt på ”att göra listan”. Måndagen började med att vi och Reidun ockuperade en tvättinrättning och där lämnade de sedan mig medan de gav sig av på olika ”atthitta uppdrag” och ”fixa uppdrag”. Efter tre timmar i tvättinrättningen kapade jag en kundvagn och tog mig ner till dingebryggan med all tvätt och lassade ombord allt tvätt. GENOMSVETTIG…. Men problemet med att ligga för ankare här i viken med säkert 1000 andra båtar (nej, jag överdriver inte!!) som alla släpper sina toaletter rätt ut är att det inte går att bada. Jo, det går ju att bada – men vi vill inte bada i detta vatten. Fast närheten till allt fick gå före i ett par dagar. Efter lunch så hoppade vi i dingen igen och åkte upp in i en å med massa mangroveträd runt. Jättehäftigt. Precis när vi trodde att vi åkt fel så dök en hel marina upp med massa bra utrustning. Men som vanligt  – väldigt dyrt… Därefter blev det en storhandel och bunkring med ett ickefungerande kreditkort. Eftersom det just här i Le Marine är väldigt enkelt att bunkra så blev det lite extra och det hela löste sig efter ett tag. Så nu är Nanny ”full” igen. Det blev så mycket att Magnus fick åka ut själv och lassa ombord allt för senare stuvning. Och efter det så tog vi jollen längst in i marinan och la en god timme på att leta upp turistkontoret. Självklart hade de flyttat för två månader sedan och alla skyltar pekade på den gamla platsen (!) Väl inne på turistkontoret så hade jag förlorat Magnus in i en butik med Raymarine-elektronik och solpaneler. På turistkontoret träffade jag världens trevligaste man som hjälpte mig ta fram en ungefärlig adress till en firma som skulle sälja solskyddsnät ett par mil in i landet. Alla segelmakare runt om i hamnen vägrar ju att sälja material för att få göra syjobben själva. Dessutom så skrev mannen på turistkontoret en lapp på franska som jag kunde lämna till chauffören för de minibussar som går mellan Le Marin och huvudstaden, Fort de France. Butiken som vi skulle till låg någonstans i ett stort industriområde bredvid en ”snack bar” och chauffören behövde alltså släppa av oss längs med vägen. Så med alla dagens ärenden utförda så landade vi helt utmattade i LEA´s sittbrunn efter solens nedgång där vi bjöds på en förstklassig middag.

Utflykten:

Tisdag morgon kl 08:30 kom Micke och AnnMarie på Eos och hämtade mig för vår utflykt in i okänt Martiniqueland och jakt på solskyddsnät. Magnus hade en lång lista på andra saker han skulle ta sig för undertiden. Det var nästan lite konstigt att lämna Magnus ensam och åka iväg själv. Vi är ju så vana att göra allt tillsammans. Väl vid taxistationen knödde vi in oss i en minibuss och chauffören hade nickat så glatt åt min lapp så vi trodde att detta inte skulle bli så svårt. Och efter bara 40 minuter så släppte han av oss ut längs med vägen och pekade in mot ”snack baren”. Vi knatade glatt på i hettan, bara för att förstå att detta industriområde var mega-gigantiskt. Vi försökte fråga oss fram men alla bara skakade på huvudena och ingen kände till företaget med namnet. Efter tre olika huvudskakningar så började vi tappa modet. Tänk om vi var helt fel ute…. Men då fick Micke och AnnMarie syn på en dykbutik och eftersom de dyker mycket så ville de inte missa det tillfället. Dykbutiken var jättestor och hade massa saker och Micke och AnnMarie hittade genast någon form av väldigt eftertraktade öronproppar som de letat länge efter. Jag å min sida terroriserade butiksägaren, som kunde liiite engelska, om han händelsevis kände till vår borttappade butik. Det gjorde han INTE… Men efter lite sökande på internet så hittade han den och ringde dem och fick en korrekt adress. Vi var självklart i helt fel industriområde och när vår hjälte för dagen insåg att vi inte hade bil så körde han oss helt sonika till rätt adress. Och inte heller han hittade den direkt, utan han fick fråga sig fram. När han sedan pekade på butiken så sa vi alla tre på en och samma gång –Nääääeeeee… Detta kan ju inte vara rätt! Framför oss låg en verkstad där det stod något om bilar på en skylt. Men efter lite närmare skärskådning så såg vi också att det stod något om båtar under… Kunde det vara rätt???  Väl inne i verkstaden så satt det ett gäng människor och sydde på bilsäten men ägarinnan välkomnade oss och lotsade oss längre in i lokalerna, där vi hittade himmelriket för båttextilier. Vi tackade vår underbare guide och chaufför så mycket för hjälpen och konstaterade att utan hans hjälp hade vi ALDRIG hittat detta konstiga företag. Efter att ha shoppat loss en timme på både nät, kapell och div beslag och knappar, så stod vi ut längs med vägen igen och hoppades på att det skulle komma en minibuss som körde tillbaka till Le Marin och döm om vår förvåning när det inom fem minuter dök upp en som hade exakt tre platser till övers för oss. Så strax innan kl 13 var jag tillbaka i båten igen. Snacka om tur!!!! Och en riktigt trevlig utflykt blev det! Tack Eos för gott sällskap!

Tyvärr hade inte Magnus haft samma tur. Han hade besökt tre olika dykbutiker för att försöka få ventilen på hans dykväst lagad men alla vägrade. Alla hänvisade dessutom till en viss dykbutik i ett visst industriområde längre in åt landet… Ja, just det. Den dykbutik som vi andra hade besökt bara timmar innan. Dessutom så fick Magnus jobba lite på sitt tålamod när butiken som skulle öppna 10:00 inte öppnade förrän 20 minuter senare. Men allt annat småfix och trix fick han till under dagen. Eftermiddagen idag har vi packat ner all mat som vi storhandlade igår och dessutom vikt och sorterat den megatvätt som jag bara hann med att tvätta och inte ta hand om under gårdagen… Alltså, jag tror inte man kan förstå hur fort vissa dagar går. Och dessa två dagar i Le Marin har varit extremt hektiska. Men roliga – det händer något hela tiden. När jag sitter och skriver detta kommer det upp en svensk båt och ankrar bakom oss. Han får inte fäste och väljer att ankra lite längre bort. Vi har pratat med dem lite innan och hälsade glatt. Samtidigt såg vi att han hade en kätting över kroken på sitt ankare när han kör vidare… Ska du ha det? Hojtade vi… Javisst! svara de han, eller är ni allvarliga!! Öhhhh, ja! Skrek vi tillbaka. Konstigt nog så var det ingen kätting från båtarna runt oss utan förmodligen en tappad kätting. Nu var det lite trångt och jobbigt för dem så de valde att bara släppa ner kättingen och så var det bra med det – som sagt. Det händer alltid något. Men nu räcker det och vi har allt ombord som vi behöver och i morgon så går vi lite norrut, efter att ha tankat, för att träffa fler goa seglarvänner i Grande Anse och slappa lite en dag eller två! Björn har bokat resa och vi har en date den 2/3 Välkommen!

Ja, då har vi varit i Karibien i en vecka och lite därtill! Var tar tiden vägen? Det är väldigt socialt och ser man en båt med svensk flagga så kör man fram och hälsar. Bland annat så har vi haft besök av Johan och Tove från Bird of Passage och de riktiga längeseglarna på Rosalinda tittade till oss. De har varit här i Karibien sedan 2001 och känner helt klart till det mesta. Dessutom så fick vi nu äntligen träffat Roger på Vanderlust och Jonas med Alma från JRSK. Veckans höjdare var när LEA gled in i ankarviken med en strålande glad Reidun vid rodret. Hon kastade ankar precis bredvid oss och det blev många goa kramar och härliga skratt denna sena och roliga kväll. Jag hade plockat fläskfilé ur frysen och gjorde Hasselbackpotatis med västerbottenost och fläskfilén badade i en väldans god kantarellsås….. mums… Torkade kantareller är lyx men jag har med mig ett par påsar hemifrån och de är ju vare sig tunga eller tar mycket plats. I slutet av veckan så kommer även Anne tillbaka till LEA, något vi också ser fram emot. Jag har pysslat med mina fönsterskydd och nu fått till det över badrumsfönstret. Det innebär att vi nu i alla fall kan ha det fönstret öppet när det kommer en skur. Jag måste få till en silikonlist på köksfönstret innan det skyddet fungerar fullt ut. I början av veckan tog vi en buss in till Le Marin. Det är alltid en upplevelse att åka kollektivt och det hela gick riktigt bra. Inne i Le Marin så besökte vi alla marinbutiker och matbutiker för att kolla läget. Vi blev förvånade över att utbudet var så pass bra. Vi tyckte nog att det mesta i reservdelar fanns där, men bara om man är beredd på att betala. Det är nog ett pålägg på ca 50% mot Las Palmas på allt. Jag besökte också ett par kapellmakare för att köpa solskyddsnät till våra fönster på doghouset, men det gick INTE. Alla hade exakt det nät jag ville ha men ingen sålde material utan att de fick göra syarbetet också. Jag tog in ett par offerter men 260 Eur för fem fyrkantiga nätbitar med en tryckknapp i varje hörna… Nä, inte när materialkostnaden är endast ca 50 Eur och jag har egen symaskin. Vi fick nämligen hjälp i en av marinbutikerna som ringde till en försäljare inåt landet och fick bekräftat att de sålde detta solskyddsnät. Så nu är planen att försöka ta oss dit med buss på tisdag. Kan bli spännande J… Igår var vi inne i St Anne och festade på revben igen. Så gott… Även denna gång, och nu hade vi sällskap av besättningen på båtarna LEA, Vanderlust och Alma samt Eos. Kul och trevligt!!!

Vi har ju tidigare haft väldigt bra internetuppkoppling via apoteket inne i St Anne. Men helt plötsligt så har de stängt av detta. Väldigt irriterande… För har man väl vant sig vid att man har internet så blir det lite avkapat när det bara är borta. Vi kommer nog att köpa oss ett kontantkort och ha som backupp tror vi så detta inlägget får bli publicerat med hjälp av satellittelefonen.

Nu har vi också börjat få klarhet i var vi ska ta vägen de närmaste månaderna. Vi kommer att börja att ta oss norrut och räknar med att vi vänder uppe vid St:Martin i mars ungefär. Sedan tar vi oss så sakteliga neråt igen för att i maj/juni vara vid Grenada och där kommer vi att hålla oss under orkansäsongen med en avstickare till Tobago, minst. Detta innebär att vi inte kommer att hinna segla jorden runt. Tiden räcker helt enkelt inte till med det tempo som vi vill hålla. Knäppt va… vi är alltså lediga så länge men ändå räcker inte tiden till. Så sedan får vi se vad vi gör till vintern. Men det känns som ett avlägset beslut just nu!

I eftermiddag ska vi och LEA flytta oss längre in i nästa vik och ankra upp utanför Le Marin. Detta för att bunkra, tvätta och fixa lite under två dagar. Det är inte lika fint därinne och troligen svårt att bada men det får det vara värt för att få närheten till allt. En av affärerna har till och med en egen dingebrygga som man kan köra ner kundvagnen på och det låter för smidigt för att låta bli.

Kram på er sålänge!!

Onsdagen var väldigt regning (!), och vi höll oss i båten och pysslade mest hela dagen. Jag har börjat prova mig fram med en sorts kapellskydd över våra sidofönster som ska stoppa det mesta av de kraftiga, korta och plötsliga skyfall som vi har märkt är ständigt återkommande. Det är ganska irriterande att hela tiden behöva passa fönster och luckor. För så fort det inte regnar så blir det kokhett på tre minuter om fönster och luckor är stängda. Jag kom en bra bit men är inte färdig ännu. Magnus har plockat ner instrumentpanelen och hittat ett par av felen men inte alla. Men det kommer fler dagar och det är inget som är akut. Ut på eftermiddagen så tog vi jollen in på stan. Vi hoppades att det skulle vara lite karneval även idag och det var det!! Till vår stora glädje så körde de igång i samma sekund vi steg iland på jollebryggan. Antar att de hade väntat på oss… 😉 Idag var temat svart och vitt och alla, precis alla hade dessa färger. Förutom vi då. Jag hade självklart min klarröda klänning och fick nog en hel del förvånande blickar. Byn innanför ankarviken är ju väldigt liten och har bara två gator och därmed så begränsades karnevaltåget till dem och de gick runt, runt, runt på dessa gator. Det var två grupper som försökte hålla lagom avstånd från varandra men det lyckades de väl sisådär med… Den första gruppen hade ett 20 tal trummisar som alla slog på trumma. Inte samtidigt och inte i takt men stämningsfullt blev det ändå, i och med den genuina glädjen. Tänker lite på det gamla musikerskämtet…. “Alla kan ju lära sig slå på trumma”… Eller vad säger du Janne??

Många trummor är det

Många masker och glada leenden

En brud i vitt!

Svart och vitt!

Det andra gänget hade samlat ALLA basförstärkare i hela Karibien på flaket på en lastbil och hade alla reglage på max. Det var inte bara så att det dunkade i bröstet. Fyllningarna i mina stackars tänder höll på att skaka loss i dunket. Mitt bland detta massa dansare i alla åldrar. Klädda i svart och vitt och i åldrar från 2 år upp till säkert 80 år. Många stora män i kvinnokläder som dansade så att svetten lackade och alla hade bara roligt och skrattade. Fantastiskt härlig stämning.

Alla högtalare samlade på ett flak!

Dans såklart!

Vi satte oss efter ett tag på en uteservering och tittade på härligheten. Den återkom ju var 10;e minut så det var ingen risk att missa något. Tyvärr hade jag lämnat stora kameran hemma så fotograferingen blev sisådär…. Vid uteserveringen stod världens största man och framför sig hade han en jättegrill knökfull med revbenspjäll och kyckling. Efter lite av min trevande franska så förstod vi att de inte skulle ha någon mat att servera på en halvtimme men ville vi vänta så var det bara att slå sig ner på den tomma uteserveringen. Efter 45 minuter började vi fundera på om jag verkligen hade lyckats beställa eller inte. Restaurangen var nu fylld till bredden och det var kö utanför för att få plats. När det första två jättetallrikarna med pommes och revben kom ut så var det med stor tillfredsställelse vi insåg att de var till oss. Åh, så gott det var. Mängder av vitlök och örtkryddor och så mört kött som det bara går och till detta alldeles varm pommes som var gjord i färsk olja. Det var inte billigt, men inte dyrt heller 10 Eur per person. Men det var det mer än väl värt.

Här lassas mat i stora lass

Magnus med ett lass underbara “ribbs”

När vi sedan letade oss ner i mörkret till dingebryggan så var vi  lite spända på att se hur väl vi kunde hitta Nanny ute i svarta natten bland alla de andra 200 ankrade båtarna. Men vår lilla blå UFO:lampa lös så väl rätt igenom allt och vi såg henne direkt. Dessutom så har vi ju den solcellsdrivna julgransbelysningen som sitter under taket på doghouset och även denna visar tydligt var Nanny ligger. Kan lova att den kommer vi inte att plocka ner… Oavsett årstid.

Bra dag i Karibien med andra ord 🙂

Jag vet inte riktigt var jag ska börja detta inlägg, allt är så överväldigande just nu. Först och främst vill jag tacka alla för alla helt otroliga kommentarer och tillrop. Det är så att jag blir tårögd när jag läser och förstår hur många ni har varit som har följt oss över Atlanten. Det är otroligt tacksamt att inse att allt jag har slängt ur mig de senaste veckorna är något som ni läser. Och då vet jag ju att det har varit både högt och lågt och ibland, (läs ofta) väldigt ogenomtänkt. Så tack, verkligen – tack för all respons vi har fått. Det värmer!!

Här i ankarviken ska vi ligga kvar en vecka och bara vara och fixa lite och slappa Halva svenskgänget låg ju här när vi kom och vi har fler vänner och bekanta som är på väg åt detta håll just nu. Loupan och Swededreams har gått norrut men vi och Emma ligger kvar. Vi har dock flyttat Nanny lite närmare land för att förhoppningsvis kunna få in något gratis nätverk. Men det är inte lätt…

Hur känns det att vara här då? Jo, det känns helt enkelt som nu är vi framme. Efter 9 månaders segling så är vi framme och till och med hemma… Konstig va?? Stämningen här på Martinique är väldigt mysig och vänlig. Inte alls så hård och rå som den var på Kap Verde. Nu är ju detta ett EU land. Men ändå. Det lilla vi har sett av Martinique än så länge är väldigt positivt. Vi har så sakteliga börjat fundera på nästa steg. Vi måste nu bestämma oss var vi ska vara någonstans i maj när orkansäsongen drar igång. Så inom de närmaste dagarna kommer beslutet ”höger ” eller ”vänster” tas. Vi kommer inte gå igenom Panamakanalen denna säsong. Om det blir så blir det till hösten/vintern i såfall.

Jag tänkte jag skulle sammanfatta lite av överseglingen också.

17 dygn och två timmar. Vi kunde inte i vår vildaste fantasi tro att det skulle gå så fort. Nanny är ju som bekant inte direkt snabb och vi trodde inte att vi skulle klara det på mindre än tre veckor. Nu har vi ju haft lite mer vind än vad vi tyckte om i omgångar men det har ju också påverkat vår fart. Men den största faktor är nog alla de dagar vi hade hyfsat jämn vind runt 10m/s och kunde vingsegla. För då tuffade gumman på som tåget!

Vad som har fungerat bra ombord:

• Matlagningen har gått över förväntan och jag är mycket glad på att vi har lagt mycket tid på att få ett funktionellt kök och framförallt ett säkert kök där vi kan laga mat och koka vatten utan att vara rädda för brännskador och annat hemskt.
• Att segla på endast två personer. Vi sover i skift och detta har fungerat bra för oss. Visst hade det varit skönt med ett par extra händer vissa dagar men Nanny är så utarbetad för att fungera med oss två ombord så det har gått över förväntan. Dessutom så har slingerkojen visat sig vara helt outstanding. Det är viktig för oss att man kan ligga helt still och inkilad när man ska sova i rullningarna.
• Tiden – den bara försvann och jag kan inte påstå att vi någonsin hann med att ha riktigt tråkigt ombord.
• Ljudböcker. Vi tycker att det är ovärderligt att lyssna på. På natten när det är mörk och man inte kan läsa så är det som att ha sällskap av någon som läser en spännande eller intressant bok. Vi har under en längre tid samlat på oss dessa men det är inga problem att få tag i för alla långseglare byter sådana filer hej vilt med varandra. Men om ni använder telefonen så är ett vattentätt skal att föredra. Vi har även en billig vattentät mp3 spelare.
• Däcksbelysningen. När vi bytte rigg så övertalade Riggarna oss att satsa på en riktigt kraftig däcksbelysning och det är vi glada för. När man av måste upp på däck under mörkrets timmar så lyser den upp hela fördäck och man slipper jobba med pannlampa och kan därmed få en överblick över hela ”arbetsfältet”.
• Jag lade mycket tid i Las Palmas på att grundstuva båten och flytta på allt onödigt. Detta gjorde att vi inte hade så mycket som slog och lät i båten när rullningarna började och båten var väl förberedd.

Vad som har fungerat mindre bra ombord:

• Boris – vårt vindroder. Ena dygnet styr han som en gud. Det andra vill han bara inte vara med och vi hittar inte riktigt orsaken. Vi tror dock att han är aningen för svag för vår båt. Det är också en nackdel att vi måste upp på akterdäck för att justera in honom. Finjusteringen gör vi från sittbrunnen men när något går fel måste vi upp på akterdäck med livlina och allt. Jag tycker det är mycket obehagligt och tungt, framförallt mitt i natten. Men vi skulle ändå inte vilja vara utan honom och köra autopiloten ser vi inte som något alternativ. Drömmen är ju att ha råd med ett Hydrovane – men då ska vi hitta 65 000 SEK som ligger och skräpar någonstans, vilket tyvärr inte lär hända.
• Vindmätaren. Den fungerar jämna söndagar var tredje månad i 10 minuter och endast om den är på bra humör… Köp ALDIG en Nexus (Garmin) trådlös vindmätare. Vi har bråkat med den (och Garmin) i flera år…
• Vi har ingen rulle på kutterstaget. Det hade underlättat enormt för nu vågade vi inte köra med spirade dubbla vingsegel hela vägen. Framförallt vågade vi det väldigt få nätter eftersom proceduren med att gå upp på däck och ta ner ett försegel i kuling inte är uppskattat hos mig. Så om man har tänkt sig att vingsegla så är två rullar att föredra. Men det fungerar klart bättre än att segla med storsegel och försegel. Ett försegel som gippar är det nästan ingen kraft i. En bom som gippar är direkt farlig och sliter sönder saker. Även om den är försedd med preventer.
• Sista dygnet så började hela instrumentpanelen att bete sig konstigt. Vi har tappat motortimmarna på motorns panel och roderreferensen för autopiloten. Vi misstänker fukt. När det regnade konstant i två dygn så regnade det ju akterifrån och rätt in under doghouset. Där är det i vanliga fall tort och skönt men inte på denna turen. Så nu gäller felsökning och tätning när andan faller på. Vi har starka tankar på att eventuellt sy oss en liten ”kuvös”. Alltså att kunna stänga för halva sittbrunnen, under doghouset.
• Kylskåpet har också börjat visa konstiga tendenser och det verkar som att vi har ett spänningsfall fram till det, trots att det inte är längesedan vi bytte till tjockare kablar.

Småtips:

• Gör färdiga påsar för brödbak med alla torrvaror. Sedan är det bara att tillsätta vätska och baka/steka.
• Det finns färdigt ris i vacuumpackade portionspåsar från Uncle Ben. Perfekt att slänga ner i en gryta utan att behöva koka riset separat. Köp i England/Frankrike. Lång hållbarhet.
• Mjukost – både på snabb macka och i pasta!
• Godis…. Vi har ätit absurda mängder godis och kakor….
• Frysen – jag vet. Men vår frys ger oss sådan lyx att det är ofattbart. Den kostar en del i ström men det är det väl värt!

Ny segelsättning på gång

JA, jag håller i mig!

Stekpannebröd

Omelett över hela salongen…

Bläckfiskar på däck!!

Fina solnegångar!

Och så här kan en squall se ut

Squalls på gång!!

Jo, det regnar även på Atlanten

Position 7/2 kl 15:00 UTC: N14*25 W60*53

Avverkade sjömil senaste dygnet + 2 h 122

Avverkade sjömil totalt: 2109M

Antal sjömil kvar: 0 M

Medelfart senaste dygnet 4,54kn

Medelfart totalt 5,14 kn

FRAMME! Ja, det känns helt otroligt och väldigt skönt! Sista dygnet gick riktigt bra och Boris styrde som en kung in mot Martinique. Vi körde lite kortare pass sista dygnet och när jag vaknade efter en två timmars tupplur vid 11 tiden UTC så hade vi land i sikte, gott och väl på styrbords sida. Så skönt o ch så fantastiskt att vi gjort detta på endast 17dygn på två personer. Efter en liten stund sprakade till i VHF:en och det var Emma som ropade upp oss. – Var ska ni? Vi ska in i marinan, sa vi… Varför det?? Kom för bi ankarviken ST:Anne innan ni går in sa Markus på Emma. Ja och det gjorde vi och insåg snabbt att vi inte hade någon anledning att gå in i någon marina. Vi kastade ankare och fick strax besök av Markus och Emelie på Emma som hjälpte oss att dricka champagne!!! När vi kom in så mötte vi av tutor och hejjarrop från Swededreams och Loupan mfl. Verkligen kul att komma in i svensklägret. Och det är många båtar som ligger här. Vi ligger så bra och vi rullar inte det minsta!!!!! Nu, i kväll är vi bjudna på svärdfisk-middag hos Emma. Svärdfisken har Carlos fiskat på deras överfart och detta ser vi fram emot.

TACK ALLA – VERKLIGEN – Tack för alla SMS och glada tillrop. Vi har ännu inte fattat att vi är här och att vi har gjort överseglingen med så bra fart. I morgon ska vi sova länge och sedan utforska lite av ön. Idag har karnivalen börjat här. Vi har hört trummor hela eftermiddagen men vi är lite för trötta för att ta oss iland idag.

Vi har seglat över atlanten – shit, vad vi mår bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kram Liv o Magnus

Position 6/2 kl 12:00 UTC: N14*40 W58*54

Avverkade sjömil senaste dygnet M 113

Avverkade sjömil totalt: 1987M

Antal sjömil kvar: 116M

Medelfart senaste dygnet 4,7kn

Medelfart totalt 5,19kn

Ja, då är det bara ett dygn kvar…. Faktum är att vi har dragit ner lite på farten för att komma fram i morgon vid 10-11 tiden UTC, precis när det ljusnat.

Natten har gått bra, men det är riktigt skitväder. Annat går inte att säga. Vi har inte sett solen på tre dagar och vi går om varandra och bara byter och torkar kläder så fort tillfälle ges. Just nu kör vi motorn för att få ladda upp batterierna. Vi klarar inte tre dygn utan soltillskott så att säga. Men det är klart att det är en härlig känsla att bara ha strax över 100 M kvar. 100 M är ju en “dagsseglats” i hemmavatten, ner till Anholt eller liknande. Jag har faktiskt rotat fram en äkta flaska bubbel ur källarförrådet och lagt i kylskåpet. Vi fick ju ett par fina flaskor när vi lämnade Göteborg och ett par av dessa har vi sparat till speciella tillfällen. Och i morgon eftermiddag får nog räknas som ett speciellt tillfälle… Ja, ja. Vi är inte där ännu. En timme i taget just nu

Tack återigen för alla glada hejjarop – ni är fantastiska som stödjer oss och gläder oss med era små meddelanden!

Carina frågade lite om djurlivet. Vi har sett fåglar hela vägen över, på daglig basis. Jag såg, mitt ute någon dag, en stor val som bröt en våg och dök in i nästa. Tyvärr kom han inte tillbaka…ngAnnars så är det flygfiskarna som både glädjer och irriterar oss. Vi gör dagliga plockrundor på däck för att slänga i de som landat på natten. Men på dagarna så kan man titta rätt länge på dem när de kommer i stim och glidflyger mellan vågorna.

Hoppas ni får en fin dag med hela gänget Mette! Hälsa alla från oss och krama alla!!

Tack för hälsning Tony o Sofia, Reidun och, Per o Kajsa, Jeanette, Carina och Tony T. Som sagt – det livar verkligen upp vår vardag!!

Kram Liv o Magnus

Position 5/2 kl 12:00 UTC: N14*55 W57*00

Avverkade sjömil senaste dygnet M 119

Avverkade sjömil totalt: 1874M

Antal sjömil kvar: 216M

Medelfart senaste dygnet 4,95kn

Medelfart totalt 5,22kn

Ovädret kom över oss på mindre än en halvtimme. Kl 03:30 i morse hade vi platt vatten och motorgång. Jag skulle precis väcka Magnus när det började blåsa så sakteliga och jag slog på radarn för att dubbelkolla. Ett jätteregnväder låg bakom oss och kröp sakta ikapp. När Magnus vaknat och fått sitt kaffe så blåste det gott och väl 9-10 m/s. kl 04 så var det som sagt över oss. Vi hade endast en pytteflik ute av genuan och med vinden i rumpan, spöregn och byar p å 20-22 så blev detta inte roligt! Det så bekanta rullningen infann sig direkt och sjön byggde upp sig till jättevågor på bara ett tiotal minuter. Magnus körde ner mig och sa att jag skulle gå och lägga mig. I dessa lägen är jag rädd. Så är det bara. Det tar ett tag innan jag får komma in i situationen varje gång och liksom vänja till mig. Det blåste så att biminitaket fick tas ner och i kastbyarna la sig Nanny ner så att vi fick vatten in i vasken i köket. Alltså inte bara att det kom upp i vasken, det gör det ofta, det lutade så mycket att det rann in i skafferiet bakom vasken. Så vi fick stänga den genomföringen. Det blev ju inte direkt mycket sömn på mig i natt. Magnus och jag pratade med varandra inemellan vidbyarna och min goe man sa flera gånger “Det är inte farligt – bara lite jobbigt” Magnus fick passa autopiloten för han sparkade bakut i nedförsbackarna ibland och orkade helt enkelt inte med att hålla emot. Gång på gång hörde jag hur sjöarna slog in i sittbrunnen och Magnus muttrade argt. Grejen är det att jag, duktig som jag är, hade packat undan våra grova seglarbyxor. Vi trodde att vi skulle klara oss långt med de lite lättare goretex regnbyxor som vi också har. Men nä….. Framåt 10 tiden idag på förmiddagen lugnade det ner sig lite. Magnus fick sova en liten stund och jag rotade ur HELA akterruffen för att hitta de undanstoppade seglarbyxorna som självklart låg längst in. Vi hann också få i oss lite mat innan helvetet brakade loss igen strax innan 14. Då hade vi precis kaxat till oss lite och skickat upp både fock och genua med bommar och hela alltet. Så det var bara f ör mig att klättra upp på däck i kulingen och ta ner focken och tvinga ner den på däck och binda fast den. Vi trodde inte riktigt att det skulle vara såhär i Karibien…. Var är solen och “glass-seglingen” Just nu sitter jag på golvet, framför kylskåpet och skriver detta för där kan jag sitta någorlunda stabilt. Allt inne i båten är blött och fuktigt. Vi ska ta ner en väderprognos när vi skickar detta inläggen men tyvärr verkar det som våra två sista dygn kommer bli jobbiga. Vi har en Amerikansk båt bakom oss som precis ropade upp oss på VHF:en och ville bara kolla läget. De hade också haft en mycket, mycket jobbig natt men ville bara kolla att allt var ok med oss. Allt var även ok med dem och vi kom överens om att ha på VHF:en för att kunna ropa på varandra om det skulle vara något.

Nu kör vi ner huvudet och gör de sista timmarna…. Lite mindre än två dygn kvar. Håll tummarna att skitvädret ger med sig.

Kram Liv och Magnus

Tydligen så har inte dygn 13 visat sig hemma hos er så här kommer det igen. Även om det kanske är inaktuellt nu när dygn 14 ligger ute

PS 28 grader i luften 27 grader i vattnet

Position 3/2 kl 12:00 UTC: N15*25 W53*07

Avverkade sjömil senaste dygnet M 115

Avverkade sjömil totalt: 1645M

Antal sjömil kvar: 454M

Medelfart senaste dygnet 4,79kn

Medelfart totalt 5,28kn

Det har inte rullat det senaste dygnet! Det är så otroligt skönt! I går eftermiddag vred vinden och vi har den nu snett in bakifrån babord. Alltså sydöstlig vind. Detta innebär att vi nu seglar med storsegel och genua igen och Nanny ligger lite skönt på sidan och jobbar sig mot målet – utan att rulla från sida till sida. Sedan så gungar det ju såklart men inte alls så som innan. Vi har kört två långa pass på åtta timmar för att vi båda ska få sova ut och det känns jättebra. När jag vaknade vid 12 tiden så åt vi knäckebröd med mjukost till frukost. Mjukost är världens bästa uppfinning. Det är ju så att de inte behöver ligga kallt. Inte ens sedan de är öppnade, trots att det står så på tuberna. Tyvärr finns det bara mjukost i norden. Men det är något jag verkligen rekommenderar att bunkra om ni ska ut på långsegling. Det är mycket enkel och god mat om det är jobbigt väder. Eller bara om man tycker det är gott . Det är inte helt fel att koka lite pasta och sedan trycka ner lite mjukost i. Snabbmat i långseglarvärlden

Vi har ett problem med att vi har spänningsfall till kylskåpet och helt plötsligt så började det att krångla. Men eftersom vinden håller på att dö så startade vi motorn. Enligt väderprognosen så är har vi ett dygns motorkörning framför oss och då tjuvstartar vi bara lite detta. Vi pratade precis med MyFlower och de ligger en bra bit söderut om oss. De ska ju gå till Barbados och de hade precis gått igenom en väldans squall med massor av vind och regn men allt hade gått bra. I och med att vi nu startade motorn så har vi också möjlighet att köra radarn och hålla koll på busvädren. Samtidigt som nu motorn går så laddar vi datorer, kör watermakern mm. När vi drog in genuan så vände vinden mycket riktigt och vi har den nu mitt i näsan och stampar framåt i motvind. Känns obehagligt bekant…. Havet blev snabbt till den välkända tvättmaskinen. Vind emot vågor. Det är konstigt hur fort havet anpassar sig efter vinden. VI har pratat om det flertalet gången under dessa dagar. Bara några minuter efter en vindökning så känns det i vågorna och samma sak vid en vindminskning. Squallen, eller snarare väderfronten kom med besked. Jag gömde mig under doghouset och Magnus satt förnöjt ute i regnet och tvättade regnjacka, shorts och badbyxor samtidigt som sittbrunnen blev härligt utsköljd av sötvatten. Detta var välbehövligt. Allt, precis allt som vi tar i annars är väldigt, väldigt saltigt. Händerna svullnar och känns hela tiden klibbiga och kladdiga och blir aldrig riktigt torra. Jag flår över hela händerna och de ser ut som om jag har haft dem i vatten konstant…. Lite som om man stoppat händerna i sockervatten eller nåt…. Så detta regn var välkommet. Men de 15 sekundmeter som det drog med sig var väl lite mer onödiga. Så hela eftermiddagen blev ett långsamt, blött stampande i kulingvindar och regn.

Tack för hälsningen Lasse på Relax. Vi tänker ofta och mycket på Björholmen. Det är svårt att förstå att det är vinter där nu.

Kul att höra ifrån er Henrik! Hoppas ni har det bra i Schweiz!

Leila o Doug. Fiske kommer det nog inte bli… Vi tycker det är för bökigt och slabbigt

Kram Per, Kajsa!

Tack för väderprognosen från Lysekil Tjoppe och Helena. Vi vet faktiskt inte när vi kommer att se land… vi tror att vi har ca 4 dygn kvar. Och när det gäller spis så har vi en gasolspis med ugn. Jag hade inte kunnat tänka mig att vara utan en stor ugn. Jag använder den jättemycket. Vi gör ju allt från stora stekar till gratänger och bakar en hel del. Mycket av detta skulle man kanske kunna göra i en “ugnpåspisen” men inte allt, tror jag. Men det är väl vad man är van vid antar jag.

Kul att det är fart på jobbet Tina. Kram på er! Tänker mycket på vår roliga vecka i Las Palmas

Tack för SMS Lotta! Ser fram emot att höra mer om Indien sedan.

Härligt att höra att det är bra i Thailand Lotten o Uffe!

Låter inte kul med snöoväder Mette….

Kram Liv o Magnus

Position 4/2 kl 12:00 UTC: N15*11 W54*58

Avverkade sjömil senaste dygnet M110

Avverkade sjömil totalt: 1755M

Antal sjömil kvar: 346M

Medelfart senaste dygnet 4,58kn

Medelfart totalt 5,24kn

14 dagar till havs… helt otroligt. Det känns inte som om det är så länge. Dagarna bara flyter ihop om vi tänker tillbaka. Igår blev ju en motoriseringsdag i motvind och så även natten. Jag tinade köttfärs och gjorde pannbiff med lök och potatis. Det var jättegott men det är lite konstigt att äta sådan mat ur djupa tallrikar. Jag längtar efter att få äta mat vid ett dukat bord med kniv och gaffel! För det måste det fortfarande vara djupa tallrikar eftersom det var en hel del dyning kvar. Nu har vi på allvar börjat räkna på när vi kommer fram och det är under tre dygn kvar nu vilket innebär att vi kommer att var framme på söndag morgon, fortfarande räknat i UTC tid. Vi får akta oss att inte ha för bråttom för då är vi framme mitt i mörkret. Det är inte ljust förrän kl 09 på morgonen så om det är så, så får vi dra ner på tempot i slutet. Nu blåser det bara svagt, svagt sydvästligt så motorn går fortfarande men enligt den prognos vi tog ner igår så ska vinden komma ut på dagen idag. Faktum är att det har varit lite skönt med att motorisera på ett nästan platt hav ett tag. I och med att vi inte har ett vindroder att passa utan Zlatan styr på ett mer eller mindre platt vatten så blir det hela väldigt avkopplande. Vi har åter igen sovit var sitt åttatimmarspass och är faktiskt rätt pigga. Dessvärre så blev det inget stekpannebröd i dag eftersom påsen jäst så mycket att den spruckit i går kväll. Första gången det händer…. Jag får ha lite mindre luft i nästa gång tror jag.

Vi längtar såklart efter att vara framme nu och har börjat fundera på vad som väntar oss. Det ska bli spännande. Men när vi igår satt och pratade och tyckte att vi var nästan framme så insåg vi plötsligt att vi hade samma sträcka kvar igår som vi gick mellan England och Danmark förra sommaren, alltså lite över 400M och det tyckte vi var både långt och jobbigt då. Så det gäller att ha perspektiv på sakerna

När Magnus skulle skicka våra positionsrapporter igår kväll så hände något lite otrevligt. Vi använder ett mailprogram som heter RMS express som är anpassat för kortvågsradion. Helt plötsligt så nollställdes detta programmet och alla förprogrammerade uppgifter som behövs för att kunna skicka mail nollades. Men det var inte det värsta, för det var bara att fylla i allt igen men. ALLA mail i mailboxen försvann också…. Detta är mycket märkligt och därför vill vi bara lägga en varning om att spara ner mail i annat format om ni har något viktigt som ligger i RMS express.

Tack för dagens väderprognos syster Mette. Alltid lika trevligt. Men du skrev att du saknar uppdatering. Du får gärna vara mer specifik för om det är så att ett dygn inte har publicerats så ser ju inte jag det. Jag skickar ju bara uppdateringarna in i blindo. Det ska vara en uppdatering för varje dygn – MEN det är inte säkert att vi klarar av att skicka dem varje dygn, utan det kan vara lite eftersläpning på det hela. Vi har upptäckt att det i vissa lägen är lite svårt att få full täckning på satellittelefonen och om det inte är full täckning så är det svårt att skicka och ta emot mail. Det kostar bara minuter och ingenting händer. Det är kanske därför vi har svårt att ta emot samtal också.

Nedräkningen har börjat…..

Kram Liv och Magnus

Position 2/2 kl 12:00 UTC: N15*38 W51*10

Avverkade sjömil senaste dygnet M 122

Avverkade sjömil totalt: 1530M

Antal sjömil kvar: 568M

Medelfart senaste dygnet 5,1kn

Medelfart totalt 5,33kn

Det tuffar på! Farten är som ni ser lite lägre men det är å andra sidan mer behagligt ombord. Det är nästan så vi börjar få långtråkigt. Ett fel vi har börjat göra är att vi har börjat räkna på hur lång tid det är kvar. Om vi håller denna farten så är det ca 5 dygn kvar eller kan vi klara det på 4?? Och just nu känns 5 dygn jättelångt. Löjligt va? Det är bättre att inte räkna alls… fast det är svårt att hålla sig ifrån det. Vi har börjat få lite squalls men hitintills så har de bara gett lite regn och vindökningar. Vi har inte behövt göra något med segelsättningen. Fast väderprognosen skvallrar nu om att det ska bli sydostliga vindar och då fungerar ju inte vingssegel längre. Dessutom är det risk för mer eller mindre stiltje om en till två dygn. Men nu är vi ju så nära att vi skulle kunna köra motor hela sista sträckan – även om vi absolut inte vill detta, såklart.

Idag ser vi också en annan AIS båt som har ungefär samma fart och kurs som vi fast de ligger 20 M längre norrut. Vi ser inte vad de heter men det känns rätt kul att nu igen få se lite andra båtar, även om vi bara ser dem digitalt.

Vi har fått en fråga om hur mycket vatten vi har förbrukat. Det är lite svårt att räkna på eftersom vår vattentanksmätare inte är helt linjär. Men mätaren visar på över 3/4 av vår vattentank på 280 liter och då har vi kört in ca 50 liter med hjälp av watermakern. Vi ha dessutom använt ca 10 liter duschvatten. Det vatten som vi har i tanken är med andra ord rent dricksvatten. Det är en blandning av vatten vi tankat från land och watermakervatten. På Kap Verde tankade vi inget vatten ner i tanken eftersom det smakade apa. Men däremot visade det sig att det mesta vattnet på Kanarieöarna var drickbart. Vi har ju långsamt vant våra magar vid de nya bakterieflororna i och med att vi kan blanda ut med rent watermakervatten. Vi har alltså inte förbrukat så mycket. Men vi använder ju inte tryckvatten och där tror jag att vi sparar väldigt mycket. Vi har ju tryckvatten på badbryggan men det har vi stängt av nu under överseglingen. Om tryckvattnet skulle läcka under en sådan här lång passage så kan vi ju snabbt bli av med allt vatten innan vi hinner blinka. När vi duschar så görs detta i saltvatten och sedan sköljer vi av oss med 1,5 liter vatten ur en plastflaska med borrade hål i korken. Funkar väldigt bra. Sedan har vi även 60 liter dricksvatten i övriga dunkar – om det skulle hända något med vår huvudtank. Och när det gäller övrigt förråd ombord så har vi massor av mat kvar. Nästan löjligt med mat… Frysen är fortfarande fylld till 2/3 och konserver och torrvaror har vi i massor. Men det är tydligen bra –för enligt rykte så är det dyrt i Karibien, men vi får väl se. Vi har fått tips om att bunkra så mycket som möjligt på Kanarieöarna. När det gäller bunkring på Kap Verde kan jag bara säga – där fanns nästan ingenting!

Tack Lotta – SMS kom fram denna gång. Njut resan!

Tack för väder Micke

John Blund är numera stationerad ombord Mette

Med andra ord – Allt väl ombord

Kram Liv och Magnus