Category Archives: :-)

Just nu sitter jag i ett soligt och stilla Skagen och försöker sortera alla intryck. Jag vet inte riktigt var jag ska börja detta inlägget med för det är så otroligt mycket känslor som snurrar runt just nu. Men jag ska försöka vara lite kronologisk! På onsdagen sov Magnus – och det var bra! Då passade jag på att få handlat det sista tillsammans med underbara syster yster som ställde upp som privatchafför. Bland annat så åkte vi bort till Boding och hämtad vårt segel. Jag vill verkligen ge Bodig en stor eloge över hur de har hjälpt oss. Vi såg ju redan förra året att seglet inte passade riktigt men som de två idioter vi var så åkte vi på semester i stället och över vintern hade vi helt enkelt glömt bort hela grejen. Det var när vi satte seglen på Hönö som vi insåg (igen) att det borde sys om lite. Och sedan så glömde vi det IGEN när vi väl kommit till Lindholmen. Så med endast lite mer än en vecka kvar tog Magnus tag i saken och kontaktade dem. Men de löste det på den veckan och dessutom kostnadsfritt. Och det var inte en självklarhet att det var de som sytt fel från första början – det fanns ett par felkällor till i beställningen. I vilket fall som helst så tackar vi och bockar för bra service 🙂

Därefter så bunkrade vi lite nödvändigheter och köpte lite mat för torsdagens avseglingskalas. Thomas och Averina hade gjorde oss den underbara tjänsten och lånade ut sin vackra skuta Westvind. Thomas hade fixat med tillstånd och sett till att vi kunde få ligga på Packhuskajen PRECIS nedanför operan….. När Thomas i Uffe placerat Westvind på plats på onsdagskvällen så tuffade vi över och lade oss på utsidan. Perfekt!  Och ändå mer perfekt blev det när min bror helt plötsligt stod på kajen. Han hade kört från Bergen för att hälsa på pappa och anpassat detta till vår avsegling. Tokkram blev konsekvensen av det!!! Dessutom hade han pappa med sig och vi fick en riktigt trevlig onsdagskväll med hela gänget. Men det pirrade fortfarande inte i magen – inte alls…

Torsdagen och dagen då vi skulle ha fest för mer än 100 personer kom med regn. Jag kan säga att jag kollat väderprognoserna för torsdagseftermiddagen minst 250 ggr de senaste dagarna. Vad gör man om det spöregnar och blåser när man bjudit in till mingel på ett skutdäck??? Vi hade dock vädergudarna med oss denna dag och kl 13 slutade det regna och när gästerna började droppa in vid 15 tiden låg båda båtarna bredvid varandra och kromade sig i sina flaggspel. Och kvällen blev fantastisk. Nu var det ju så att all 100 personer kom inte samtidigt… Som tur var. Men ut på kvällen skapades den nya sporten “Hur många personer får plats på Westvinds däck” Det är många det, kan jag lova. Jag gick bara omkring och var lycklig. Riktigt riktigt lycklig. Överallt villa alla krama oss och då kan man väl inte vara ledsen. Jo… Det blev lite tårar här och där och vi båda hade var sin klump i magen stundvis. Samtidigt så ofantligt roligt att så många vill dela denna kvällen med oss. Magnus hade satt text till en sång som han, trots, sin hals, klarade av att framföra tillsammans med Andres som ackompanjerade på bas. Och flaggan blåstes ner kl 21 som sig bör, enligt min man. Trots att någon försökt busa med honom och sätta fast den med buntband….

Så kom då avseglingsdagen… Den kom med strålande sol i omgångar och efter lite städande så satt vi mest på Westvinds däck och bara njöt. Det tittade förbi både den ena och andra och önskade oss trevlig resa. Nervös… Nä, fortfarande inte. Det kändes helt naturligt. Jobbigt dock att krama sonen hejdå.. kl 14 släppte vi tamparna från Westvind och vinkade till Göteborg. Westvind eskorterade oss ut och när vi kom i höjd med Eriksberg så spanade jag efter Per och Kajsa. Tänkte att de kanske skulle så på kajen och vinka. Men nä… Lite sorgligt tänkte jag men blev strax alldeles fantastiskt varm när jag insåg att de precis släppte loss med Ester och även de eskorterade oss ut. Helt underbart. Strax efter Älvsborgsbron så stannade Westvind till och sköt salut för oss med den lilla kanonen 🙂 Här ligger en liten film som Per tagit detta.  Westvind vände åter och då kändes det i magen. Ester vek av mot Björkö och vi stävade mot Skagen. Strax innan Hönö såg vi helt plötsligt en välkänd båtprofil. Men flagga och flaggspel och tuta så låg farmor o farfar med sin båt och väntade på oss. De eskorterade oss förbi Hönö och vinkade av oss när vi gått förbi Klåva. Anna stod vid Fotöbron och vinkade. Nu rann tårarna på mig, samtidigt som jag var lycklig. Konstigt, konstigt, konstigt… Och jag förstår inte vad det är vi nu ger oss ut på….

Det blev lite stampigt till Skagen. Vinden var nästan västlig men skulle vrida mot nord så vi trodde vi skulle kunna segla. Men nähä…. Motorsegling. Ingen bra början för en längeseglande långseglare men vi beslutade att det var värt det för att komma över till  Skagen och få känslan av att verkligen är påväg. När vi närmade oss Skagen så insåg vi ju hur det är att komma till en hamn mitt i natten. För även om månen lyste på rätt bra så är det inte trevligt att angöra en hamn i mörker. Inte ens om man känner till den så väl som vi faktiskt känner till Skagen. Nu var det inga problem och det var helt stilla inne i hamnen och kl 24:00 satt vi nere i ruffen och högg in på lite av de delikatesser vi fått i avseglingspresent. Ingen dålig natta mat det inte!

Nu är det den 2 maj och vårt äventyr har börjat på riktigt. Vi fattar fortfarande inte – men nu går vi in i ett nytt kapitel av vårt liv. Massor av nytt att lära och massor av nytt att se.

TACK alla – det finns inte ord för allt och jag kan inte nämna alla som har hjälpt oss att komma iväg. Ni är många som har hört oss tjata om detta i många år och ni är många som gett oss nytt mod när vi inte mått bra och misströstat. Ni är många som hejat på oss sagt att vi gör rätt. TACK.

Dock vill jag bara än en gång nämna Thomas, Averina, Uffe och Lena med Westvind. Tack för allt. Och självklart min syster Tina som gång på gång fixar det omöjliga och alltid ställer upp. Hon har jobbat lika målmedvetet som vi för att vi ska komma iväg… Undrar om hon inte är trött på oss nu 😉

Alla ni som reste långväga och kortväga och alla ni som tog er tid att komma och säga hej då. Det är gästerna som gör festen som man säger. Vi är oerhört tacksamma och vi bara ler just nu. Vi mår bra och ler. TACK. På återseende 🙂

Veckan såhär innan avfärd kände vi oss faktiskt rätt klara och redo att åka. Det var dags att lämna nu kände vi.  Vi har fått tag i nya hyresgäster till huset och denna gången är det en arbetskamrat till mig som står på kontraktet och det känns både tryggt och skönt. Nu får syster fixa till bytet av hyresgäster när det väl blir dags men det tror jag inte kommer bli några problem.

Vi drog ner på arbetstempot lite och Magnus lyckade efter ett par dagars nattarbete få upp en kommunikation via vårt Pactormodem och SSB radion. Så nu kan han efter visst och mycket besvär skicka mail via kortvågsradio när förhållandena är gynnsamma. Detta innebär också att vi nu kan ta emot väderfiler mitt ute på havet. Mycket viktigt!! Jag är så stolt över att Magnus aldrig ger upp. Han har varit inte och lekt i BIOSläge via kommandopromter med hjälp av gamla XP datorer och laddat ner nya drivrutiner och jag vet inte vad! Det går inte att beskriva hur lycklig han var när han fick till det hela. Kl var 05 på morgonen när han som en treåring på julafton väckte mig och förklarade att det hela fungerade. Trots att vi ligger med båten mitt inne i Göteborg – vilket gör det hela mycket mer komplicerat. Jag fattade noll och somnade strax om igen – förmodligen till min mans förtret eftersom jag inte på denna tiden av dygnet var så sugen på att fira hans framgångar.

Jag har passat på att hälsa på lite gemensamma vänner under tiden samt att äta lite hejdå middag med pappa, Solveig och Syster. Så nu var det bara det sista som skulle på plats… Handla lite..  tvätta lite… och så vidare. Boding ska leverera storseglet på under onsdagen och efter dubbelkontroll så verkar de också ligga i fas… Vad kan gå fel?

Måndagen kom och det var dagen då det sket sig…. Det började bra och jag rev ut hela akterruffen och packade om den helt och hållet vilket innebar att vi nu helt plötsligt kunde komma in i garaget och dessutom så ser förutsättningarna för att få in vår två cyklar väldigt mycket ljusare ut. Mina härliga jobbarkompisar hade konferens 100 meter bort på kajen så jag var fräck nog att hoppa på deras lunch och fick krama en sista gång på dem. De var även nere och tittade en sväng på båten, mycket trevligt. Efter det slängde vi oss iväg på cyklarna för att ta den sista vaccinationen. Magnus var lite orolig över om han skulle få ta vaccination med tanke på att han var rosslig i halsen och dessutom så hade han en helt knöl långt nere på halsen, på sidan. Vaccinationen gick bra, om man bortser från att det gjorde mer ont än vanligt och vi blev 2000:- fattigare. Men vad var det med Magnus hals? Den fantastiska vaccinationssköterskan på Järnhälsan fixade en läkartid till en och en halv timme senare och då passade vi på att gå till “Frisör Lena” och fixa till oss i håret en sista gång. Så fick vi kramat henne också. Magnus stack iväg lite tidigare tillbaka läkaren och jag åkte till Willys och handlade eftersom vi skulle ha finbesök av Magnus bror med flickvän under kvällen. Det var då samtalet kom… Igen…Tänk – jag har nu lovat mig att jag aldrig mer ska handla i den affären för när jag är där så kommer det bara obehagliga samtal. Men denna gången var det lite värre än sist. Det var min älskade man som ringde och berättade att han hade fått en akutremiss till medicin på Sahlgrenska. Läkaren misstänkte att det var något fel på hans sköldkörtel…. Jag kände hur hjärnan gick in på autopilot och efter det att vi lagt på luren så ringde jag Magnus bror och ställde in middagen, gick runt i butiken och lade tillbaka matvarorna. När jag gått ut ur butiken så kunde jag inte komma ihåg vad det var Magnus hade ringt om. Bara att han var på väg till Sahlgrenska. Efter ett samtal till med honom så fick jag klart för mig att läkaren skickat dit honom för att han ska hinna få koll på OM detta är något konstigt. INNAN vi åker och inte för att det är så akut att han var tvungen att åka dit direkt. Skönt! Det tog honom tre timmar att komma in och ta provet och sedan fick han order om att sitta i väntrummet till läkaren hade fått resultatet på provet och hade tid att prata med Magnus. Självklart är det så att man i detta läget hamnar sist i kön – och så ska det självklart vara! Men det var en väldigt trött Magnus som kom hem kl 06 på tisdagsmorgonen och trillade i säng. Då hade han fått träffa en läkare men hon var inte nöjd med proverna och har skickat honom vidare för att ta fler prover på sköldkörteln samt ett ultraljud. Men nu fick han i alla fall åka hem och sova och så åkte han tillbaka till kl 13:30 på onsdagen för en röntgen och fler prover.

Ja, det var många tankar i huvudet. Vad var detta? Är det farligt och vad innebär det för Magnus. Cancer?  den tanken dyker ju alltid upp….  Och vad innebär det för att vi ska resa om tre dagar? Kommer vi iväg? JA – vi vet att det är helt underordnat om vi kan resa den 1/5 eller inte. Men för oss är det viktigt. Det har varit ett par allmänt förvirrande dagar och i tisdags tog jag och packade ihop vår tvätt och åkte hem till Carl och tvättade. Jag klarade bara inte av att sitta i båten och vänta på besked. Nu såg ju sonens lägenhet ut som förväntat så jag tror att han blir glad när han kommer hem idag och inser att de senaste veckornas disk är ren och uppställd i skåpen… Som sagt – jag kan inte sitta still och bara vänta.

På sjukhuset tog de biopsiprover och tömde cystan på var och då kände Magnus sig bättre. Men han fick sitta kvar på akuten och vänta på besked. Dock så blev vi mycket lugnare efter samtal med Sofia för oftast är det inga problem med en cysta. Kl 02 på onsdagsmorgonen blev han inlagd och fick en säng där han kunde sova lite. Nu misstänkte de att han hade en bakterieinfektion och att detta förorsakat svullnaden i cystan på sköldkörteln. Nu kl 10 idag är han utskriven och vi kommer fortsätta våra avseglingsplaner som planerat. Provsvaren från cystan kommer om ett par veckor så det blir en liten “fortsättning följer” ang detta. Men som sagt tidigare en cysta är sällan några problem och nu ska jag bara få hem Magnus så att han kan få vila upp sig i lugn och ro 🙂  Tänk vad sårbara vi är… Hur mycket vi än planerar så kan vi inte täcka upp allt.  Slutet gott allting gott på denna skräckhistorien – två dagar kvar….

 Här kommer lite spridda bilder från lite av senaste veckans jobbande.

 Förutom två och en halv tub sikaflex så gick det åt bra med tejp för att få till nya lister på alla fönsterrutor och lister

Hela styrbordsstuven blev utplockad och belamrade sittbrunnen (igen). Det är mycket saker som ska flyttas på när man ska komma åt något. Denna gången skulle vi täta en mantågsstötta och sätta ett nytt fäste för skot och revlinor

Nytt fäste – fast på babordsidan då….

Magnus gör slitlister av våra gamla rostfria fönsterramar med vinkelkapen. Vi kommer inte hinna montera dem men nu är de kapade och klara och lättare att stuva 🙂

Vår förlucka vinner i alla fall tävlingen  “mest bling är bäst” Den nya gummilisten är väldigt kraftig och våra gamla beslag hade redan innan bytet en tendens att glida upp och på så sätt släppa in obehagliga mängder vatten rätt ner i vår säng. Därför har vi kompletterat med två överfallsspännen som ser till att bekvämligheten i sängen blir bevarad. Vi fick också byta ut en av armarna som håller luckan öppen och tro det eller ej, men den nya passade precis i den gamlas fästen!! Det är inte ofta som det händer! Den stora grunkan i mitten är det tidigare nämnda rostfria “ladugårddörrsgångjärnet” som vi med Thomas hjälp har modifierat till en låsningsanordning. Nu kan luckan stå lite öppen utan att någon kan ta sig in. Visst – man kan bryta sig in om man vill. Men det kan man i vilken båt som helst  – bara man ger sig sjutton på det. Och allt detta bling inklusive list tog nästan två dagar att montera….

Våra reservdunkar för diesel står så fint uppradade på styrbordssidan. Här har vi fått på spännbandet. Gummijollen får plats på fördäck och surras ordentligt i nymonterade padeyefästen. Sedan låser vi dunkarna extra med hjälp av våra två fenderbrädor. Magnus lade nästan en hel arbetsdag på att anpassa den yttre brädan så att den går in bakom mantågsstöttans fot och stöttar upp både den och dunkarna. Vi är lite löjligt nöjda med denna lösningen och tror att det kommer att bli jättebra. Dessutom är dunkarna så smala så att vi nästan utan problem kan gå förbi. Klart över förväntan!

Årets största hål borrades i däck och nu sitter i alla fall utsuget till septiktanken där det ska och vi är i alla fall nästan lagliga. Det ska bara till en slang och en koppling under däck också…… Men det tar vi en regnig dag.

Vi har ohälsosamt många knivar ombord, så utrensning pågår. …. De fyra överst är nya och ska fästas på däck på strategiska positioner. Även om de är rostfria så har de en tendens att rosta men nu har vi fått tips om att fetta in dem i vaselin så att de håller längre och behåller skärpan. Det är ju rätt viktigt att de verkligen är vassa om vi behöver kapa något i en nödsituation. Om någon vill ha ett par halvslöa, halvrostiga, rostfria knivar så är det dags att höra av sig omedelbart 🙂

Efter mycket om och men så har Magnus också fått monterat den nya vindrutetorkaren. Tro det eller ej, men nu närmar vi oss! Vi har inte många punkter på “måstegöralistan” kvar nu

I skrivandes stund så knackar det på båten. Det står en herre utanför som vi inte känner igen. Det visar sig att han heter Thomas och har precis köpt en Rasmus nere på Kanarieöarna. Dessutom hade han seglat ner sin Maxi87 dit två gånger. Vi fick till oss ett antal värdefulla tips OCH dessutom så gav han oss två st gasolflaskor med europeisk “Campinggas” som han inte hade användning för. Den ena var dessutom full!! Tänkt vilka underbara  människor det finns!! TACK!!!!

På tal om underbara människor! I går var vi hos Peder och Michaela och blev ytterligare en gång kungligt bortskämda! Där fick vi också en present….. Eller flera stycken. De är lite rädda att vi inte ska ha tillräckligt med bra toapapper på vår resa så de har gett oss vacuumpackade paket att öppna vid festliga tillfällen som jul och midsommar – Gissa om vi fick oss ett gott skratt åt detta igår 🙂

Måndagen blev en ordentlig arbetsdag i solskenet. Vi har delat upp vår “att göra lista” i två delar. Del ett är saker vi MÅSTE göra innan vi lämnar den 1/5 och del två är saker som vi kan göra efter hand. Vi insåg att vi nu trots allt har en hel del att göra och det är dags att lägga i ytterligare en växel för att bli klara. Man skulle ju kunna tro att vi bara slappar nu hela dagarna men för att vara helt ärlig så har vi ett ganska högt tempo. Jag började trots detta måndagen med en härlig promenad på runt Källö och Knippla och därefter var det bara att hugga i och numera har vi fått till extra skotfästen, bytt flertalet slangar och bultar till mantågsstöttor mm mm mm. Dessutom fick Magnus för första gången kontakt via kortvågsradion och därmed ett välkommet kvitto på att radion fungerar. Nu är ska han bara få kläm på modemet också så att vi kan skicka mail och ta hem gribväderfiler.  På måndagseftermiddagen seglade vi så sakteliga in till hamnen vid Lindholmen – det är mycket lääängre än vad man tror och klockan var gott och väl 19 innan vi var tillagda och klara. Men vem har bråttom?? På tisdagen fick vi lunchbesök av potentiella hyresgäster och vi hoppas att detta kan bli något bra. Jag bytte gummilist på förluckan. Att få dit den nya listen tog inte mer än 15 minuter. Men att få bort den gamla listen med kontaktlim och allt tog tre timmar! Tillsammans med ohälsosamma mängder aceton och en borrmaskin med monterad stålborste, fick jag till slut bort allt. Pust!!! Magnus fick denna dag tillsammans med sin cykel dessutom bekänna färg. Först cyklade han bort till Eriksberg med storseglet på ryggen…..Han är stark och enveten min käre man. Nu hoppas vi att Boding håller sitt ord och lämnar tillbaka seglet tills på onsdagi nästa vecka. Annars så ligger vi illa till! Efter denna pärs så surrar han vår P11 gasolflaska på cykeln och trampade bort till Hornbach där han bytte den till en ny… Bil? Nä… vi har ju cykel 😉 Ut på kvällen kom en “limousin med privatchaufför”och hämtade oss hem till Tony o Sofia där vi skämdes bort något sagolikt! Även Roger o Anso tittade förbi och förgyllde kvällen ytterligare. Vi har det bara för bra!!!! Sedan tillbringade Magnus natten med att försöka få till ovan nämnda Pactormodem med hjälp av ett mycket omodernt gammalt DOS program. Men frågan är om han (modemet) inte är lite halvdöv….. För han svarar att han bara vill prata i BIOS och det fixar vi inte…. Om någon har några idéer här så får ni gärna höra av er!

Redan onsdag? Vad hände??? Efter morgonpromenaden i strålande solsken så fortsatte jag med förluckan där det nu sitter ett stort beslag som gör att luckan kan vara öppen men fortfarande låst. Det är i grunden ett riktigt stort “ladugårdsdörrsgångjärn” i rostfritt om  Magnus bror Thomas har anpassat till oss. Vad skulle man göra utan alla dessa underbara människor som hjälper oss hela tiden. Magnus fortsatte med sitt numera hatade modem och gav tillslut upp för dagen men i det stora hela så vi har riktigt roligt, trots att vi jobbar hårt. Samtidigt så har vi faktiskt också lite dåligt samvete 🙁  Bland annat så måste vi nu tacka nej till inbjudningar från kära och goda vänner. Tiden räcker helt enkelt inte till. Förlåt till er – och vi hoppas att ni förstår.

Av Roger har vi fått 5 st  mycket smarta, 20 liters,  dieseldunkar som han samlat ihop till oss. Efter lite filurande och tänkande så har vi nu lyckat placera dessa uppe på däck på styrbords sida. Vi vände och vred på placeringen lite och nu står de stabilt samtidigt som vi kan gå förbi och gummijollen får också plats. Dessutom så kom vi på att vi kunde använda fenderplankan till att låsa in hela paketet och vi insåg också snabbt att vi skulle ha stor nytta av ytterligare en fenderplanka för att låsa dunkarna från utsidan. Därmed så gick eftermiddagens cykeltur till Hornbach igen där en planka på två meter inhandlades. Och jag säger det igen… Vad ska man med bil till. Men det ska erkännas att jag som cyklade bakom Magnus på hemvägen fick mig ett par goa ögonblick när jag kunde studera folks miner när det såg Magnus komma åkandes på sin plankcykel. Åter på vår skuggiga båtplats så bestämde vi att vi nu var värda en “uteätarmiddag” I vår värld, med begränsad långseglarbudget så föll valet på att packa lite vin, två plastglas och lite servetter i en ryggsäck. Därefter cyklade vi bort till Eriksberg, hämtade upp var sin kebabrulle på vägen och placerade oss längst ute på en av pirarna i solen. MUMS 🙂 Det blåste lite kyligt men vi hittade lite lä bakom en nybyggd trappkonstruktion och tänk vad bra man kan ha det i all sin enkelhet. Där satt vi ett bra tag och filosoferade om både det ena och det andra. Men just då, och där med en tavla i form av Göteborg framför oss så kändes livet väldigt enkelt. Åtta dagar kvar – nu känns det allt lite i magen!

Detta skulle kunna bli en rätt rolig variant på “plankan”

Telefonsamtalet kom på torsdagseftermiddagen när jag stod i matbutiken. Redan när jag såg vem som ringde så visste jag ärendet. Det var vår hyresgäst som ringde och sa upp kontraktet på att hyra huset. På grund av saker vi inte behöver prata om här så kan de inte bo kvar i huset längre. Synd men framförallt lite stressande. Vi valde att hyra ut huset från årsskiftet för att slippa hålla på med det de sista dagarna/veckorna. Nu åker vi på det ändå. Det finns inget vi kan göra åt det så det är bara att ta tag i saken och fixa nya hyresgäster. Vi har ett par krokar ute och tror nog att vi ska få till detta men mycket av ansvaret får vi lägga över på syster Tina, eftersom vi inte kommer att få allt i hamn innan vi lämnar hamn…. så att säga.

Magnus tog sig en löprunda och då gjorde han ett snabbstopp hos Boding. Vi köpte ett nytt storsegel av dem förra året men vi är inte riktigt nöjda med hur det är sträckt i akterliket och när Magnus påpekat detta så kom de på besök till oss redan på fredagseftermiddagen men eftersom det blåste 1o m/s rakt in i sidan så kunde vi inte hissa. Men det är bokat en ny träff med dem på tisdag så då hoppas vi att vädrets makter är mer med oss – och att de i såfall hinner fixa detta på en vecka. Vi vet ju att vi är sent ute men vi har helt enkelt tappat denna bollen bland allt annat som ska göras så just nu håller vi tummarna att vi hinner. En annan sak som vi missat är att livflotten skulle in på ompackning. Och det enda företaget som sysslar med det i Göteborg har inte en chans att hinna detta innan första maj.  Klantigt av oss men vi får försöka få detta fixat på vägen.

Fredagskvällen var reserverad för Carl och hans födelsedagspresent. Det blev en trevlig kväll på Scandinavium och Chess i consert. En upplevelse med både höjdare och ett par riktiga lågvattenmärken 😉 Lördagen vaknade vi rätt tidigt och redan vid nio-tiden tuffade vi ut ur hamnen med siktet inställt på Knippla. Vi var helt ensamma när vi lade till i gästhamnen men det varade inte läge för helt plötsligt så kom Mikael o Martina in med sin båt 🙂 Tänk var världen är liten. Även Ester dök upp under eftermiddagen och vi passade på att njuta av solen så mycket som möjligt. Men det är fortfarande svinkallt i vinden så det gäller att hitta lä! Sedan tycker vi nog att det är lite väl kraftigt med en hamnavgift på 240:-. Nog för att el och dusch ingår i det men ändå…. Det är april!!! Magnus och Mikael passade på att ta sig en bastu ut på eftermiddagen och det var faktiskt så att de andra gubbarna i bastun kände igen Magnus från tidningsartikeln i Torslandas lokaltidning. Lite kul faktisk 🙂

Söndagen gick vi åter till vår arbetslista och fick bockat av ett par punkter! Bland annat så blev jag färdig med att lägga sikalisterna runt doghouset. Totalt gick det nästan 3 tuber sikaflexf och mina händer ser bedrövliga ut…Kombinationen av acetontvätt och sika är inte roligt för händer!! Vi har också städat i ett av stuvutrymmena och fått stuvat ner både det ena och det andra så sakta men säkert tömmer vi akterruffen. Och det är ju bra för vi ska ju få in cyklarna där också….

Hamnen tömdes och när Ester lämnat så var det bara vi som låg kvar. Vi passar på att ta oss en extra natt här och njuta av det härliga, men kalla, vädret. De få dagar som nu är kvar innan avseglingen är nu mer eller mindre fullbokade…. Uj vad fort det går just nu!

Nanny i ensamt majestät

 Solnedgångar ÄR vacker !!

Goa vänner på kaffebesök 🙂

 Sikaflexhänder…..

 Magnus har precis kvejlat vår 16mm tjocka 65 meters tamp – tung…

Dagarna rullar på men det är inte alltid som det känns som att det går framåt. Jag försöker börja varje dag med en promenad längs med kajerna och det är ett härligt sätt att börja dagarna. Sedan är det att hugga in på “att göra listan”. Vissa dagar går det jättebra, andra dagar känns det som att vi bara skriver upp nya punkter och att vi istället skapar oss merjobb. När jag oljade in bommen så lyckades flaskan med olja välta, utan att jag såg det, och ca en halv deciliter rann ut på kapellet…. AAAAHHHHH – den kommer att vara helt omöjligt att få bort så den fläcken lär vi få leva med. Sååååå trött på sig själv blir man i det läget. Mummel… Jag håller ju på att lägga om alla lister på doghouset på utsidan och när det började regna igår så började jag lite försiktigt peta i de gamla gummilisterna på insidan och vips så hade jag slitit bort en meter eller så och då rann det ut en hel deciliter gammalt vatten. Då är det bara att fortsätta riva och när alla gamla lister var bortskurna så har jag faktiskt hittat läckagen – tror jag – så nu väntar jag bara på att det ska sluta regna så att jag kan täta med ny sika från utsidan, låta insidan torka upp och sedan trycka dit mer sikaflex. Det lär nog gå en tub eller två innan jag är färdig med detta projektet och det lär även ta ett par dagar. Men det är det värt, bara det blir torrt på insidan av doghouset.

Våra trevliga besökare fortsätter att överraska oss. I måndags hade vi Uffe och Lena här på middag och jag tror att alla båtens datorer och sladdar var framme när vi började prata navigationsprogram 😉 Igår kom bland annat Erling, en gammal musikerkompis,  förbi och i den andan fortsätter det! Gissa om vi är glada för att vi har fått låna en så central båtplats. För det innebär ju att folk faktiskt tar sig omaket att komma och hälsa på oss. Symaskinen har åkt fram en sväng också när vi upptäckte att våra säkerhetsband till däck inte hade en ögla i ena änden. Den tuggade igenom de tjocka banden som om det vore toapapper! Jag är helt övertygad om att den maskinen kommer att komma till nytta och att dess tyngd ombord är välmotiverad.  Magnus jobbar i omgångar med att försöka få till kortvågsradion med tillhörande modem men det verkar riktigt lurigt. Efter mycket om och men så har han förmodligen isolerat problemet till att det är en kabel som är felaktig och en ny är beställd. Och på tal om lurigt. Vi har lite svårt med internetuppkoppling. Det är nackdelen med att ha båten i ett IT-tätt område. Här har ju företagen vett på att låsa sina nätverk. Vilket inte gör saker och ting lätt för oss nätsnyltande långseglare. Dock har vi en bank som wifi bostern lyckas få in och om det inte regnar så har vi ett långsamt nät. Men i går regnade det så Magnus lånade min telefon och kopplade upp datorn mot den för att kolla ett par saker på nätet och på mindre än 2 minuter så hade vi ätit upp hela 2 GB data. Vilket var all data jag hade att förbruka under hela april. Det tog ett tag innan vi fattade vad som hänt…. Datorn som han kopplade mot min telefon mot hade just fått Dropbox installerat – och det lilla fula programmet gick in och uppdaterade ALLA mina bilder TROTS att jag stoppat synkningen. Mummel och gnäll men å andra sidan så lärde vi oss något på det också 🙂 Nu har Magnus gått igenom våra datorer ytterligare en gång och sett till att alla eventuella uppdateringar ska ske när vi vill och inte efter ett schema. Då kan vi själva styra när vi har tillräckligt med data och göra nödvändiga nedladdningar. Annars kan det bli dyrt.

Carl hade bokat tvättstugan hemma hos honom till oss idag på förmiddagen. Så i ett totalt spöregn tog vi och vår smutstvätt cyklarna hem till honom. Nu var det en sisådär 20 år och lite till sedan vi var i en tvättstuga av detta slaget. På vår tid satte man ett litet lås med lägenhetsnumret på en tavla för att boka tvättid. Snacka om stenålderserfarenhet som vi inte hade någon nytta av här! Det låg fyra tvättstugor bredvid varandra och vi hittade snabbt vår. Härligt med två stora maskiner, en torktumlare och ett torkskåp – frågan var bara hur man fick igång dem! Instruktionerna var klockrena men hur vi än tryckte på knapparna så hände ingenting. Det saknades helt enkelt ström…. Vi tittade runt om och letade brytare och knappar men nä… Efter en liten stund kom vår räddning i form av en kille som skulle boka tvättid. Han höll fram sin “plupp” mot en platta på väggen och tryckte på ett par knappar. Hm… Här har vi missat något insåg vi. Magnus var snabbt framme och presenterade oss som nya i området och undrade hur i h-lv-t- man fick igång maskinerna. Vi höll fram vår plupp och med ett par snabba klick så “öppnade” han vår ström till tvättstugan och så gick han. Vi fick igång våra maskiner men sedan var frågan vad vi skulle göra nu…. Dörrarna gick ju att stänga så att de låste sig. Men till dem hade vi ingen nyckel så vi chansade helt enkelt, lämnade dörren öppen och gick hem till Carl så länge. Vem skulle vilja stjäla våra gamla paltor?? Efter sisådär tredje turen till tvättstugan började vi intressera oss mer för panelen på väggen som killen hade knappat på och efter lite filurande kom vi på att man även låste upp själva dörrarna till respektive tvättstuga med pluppen och att det bara gick att låsa upp en tvättstuga om man själv bokat den – Smart! och självklart när man väl tänker på det. Snacka om att vi kände oss som två teknikinkompetenta idioter 🙂 Eftermiddagen avslutades dock väldigt positivt när Carl dök upp lite tidigare än tänkt från jobbet och erbjöd sig att köra oss, våra cyklar och vår tvätt i regnet ner till båten. Det är bra att ha en son med en flyttbil 🙂

Uffe “kommunicerar” med vår diskdrive 🙂

 Kaptenskan ser riktigt grinig ut i systugan – fast det är jag inte 😉

I sista inlägget så undrade jag lite vad vi skulle göra dagen efter. Det är INGA problem att hålla oss sysselsatta  – den saken är klar. Fredagen blev fullt ös genom att vi åter igen fick massa trevliga besök. Syster kom och levererade gummibåten och lite annat vi inte har fått plats med innan. Inte för att vi har mer plats nu, men det kommer att ge sig 🙂 Mats tittade förbi och så farmor och farfar som fick tillfälle att krama lite på Mathilda. Dessutom så fick vi ett arbetsbesök. Mattias och Hampus från Riggarna tittade inom för att gå igenom riggen en sista gång. Jag ville gärna detta så att jag kan släppa den pucken ett tag. Magnus passade på att fråga hur de hade tänkt med dragsnörena inne i masten. Han hade tittat på det flera gånger och fick helt enkelt inte ihop hur man skulle få tag i snöret och sedan lyckas dra en kabel med detta. Det hela slutade med att Hampus hoppade upp i riggen och satte fast vårt nya fäste till wi-fi antennen samt att de drog kabeln och det hela var klart på mindre än två timmar. Inte gratis – nej – men jisses så skönt att få den pucken struken från “att göra listan”.  Hampus tyckte nog att vårt fäste var lite vekt – att vi inte tagit i tillräckligt med tjockleken på plattan men vi avvaktar och ser hur det fungerar innan vi eventuellt tittar på ett nytt. På fredagskvällen bjöd vi helt fräckt in oss till Per och Kajsa, eftersom vi inte tyckte att de terroriserat oss tillräckligt och tillsammans med Mathilda så fick vi en härlig myskväll hemma hos dem. På lördagen var det dags för Mathilda att åka hem så det var bara att gå upp tidigt och nästan krama sönder henne. Nu är det minst ett halvår innan vi får ses igen 🙁 Det gör en smula ont i hjärtat men det är så som det är! Efter frukost släppte vi tamparna och tuffade bort till Nya Varvet. Där låg Westvind och ett stort gäng jobbade med att färdigställa riggningen. Jag och Magnus insåg genast att vi inte skulle vara till så stor hjälp denna dag. De var gott och väl 25 personer som klättrade, drog block och trossar kors och tvärs. Att rigga en skuta är helt klart en hel vetenskap! Jag höll mig i bakgrunden och fotade lite istället och vi passade på att bara njuta av att andra arbetade i vårsolen. Här ligger ett album med bilder från riggningen om ni vill se. Själva satte vi text på Nannys bom så nu har vi en svensk flagga längs ut på bommen som följs av texten “SWEDEN” och “Nanny166.se” Lite marknadsföring för vår lilla blogg 🙂 Det blev riktigt snyggt! Tack Markus för dekaltexterna. Eftersom vi inte gjorde så mycket nytta så släppte vi tamparna redan vid 15 tiden och tuffade tillbaka till Lindholmen. Där satte vi ner för att njuta den sista halvtimmen i solen men det tog inte många sekunder innan vi hörde ett ihärdigt “NANNY….” NANNY…” Vad i allsin dar var detta. Helt plötsligt såg vi ett gäng på över 20 pers komma på kajen, glatt vinkande. Vem… Vad….. Vi fattade ingen ting. Men när de kom närmare så trillade tioöringen ner 🙂 Det var hela avseglargänget från JRSK som hade haft möte i närheten och sedan kom och hälsade på oss. Fantastiskt roligt. Vi var med i avseglargruppen som startades i våras men vi insåg snart att vi hade tagit oss vatten över huvudet för tiden räckte helt enkelt inte till så vi har inte deltagit på mötena. Tråkigt, men vi har varit tvungna helt enkelt. Så mycket roligare då att de tar sig tid och kommer och hälsar på oss! Vi fick förevisa båten i omgångar och ett tag stod det så många på Y-bommen att jag trodde de skulle bli blöta om fötterna 🙂 Som sagt väldigt trevligt initiativ! En härlig invasion helt enkelt !!

De sista arbetsdagarna flöt på bra och när hon sjösattes på tisdagsförmiddagen så kände vi oss väldigt nöjda. Att det blåste över 10 m/s tyckte vi var mindre bra men vi ignorerade helt enkelt detta och jag höll mig faktiskt på behörigt avstånd under sjösättningen. Ulla var på plats och gav mig moraliskt stöd… Därefter gick vi till gästhamnen för att sätta storsegel och stackpack. Det ryckte i Magnus “dagsattflyttapåsignerv” så vi släppte helt enkelt loss och länsade in till Göteborg. Nu hade förmiddagens vind och molnighet släppt och vi fick en riktigt solig och fin tur. På vägen testade jag tryckkokaren och gjorde en “hittepågryta”. Denna gång slängde jag i 600 gr frusna grytbitar. Lite lök, tomatpure, gelé, morotsslantar, fransk senap, div kryddor och så vatten på det. Lät det koka i 20 minuter, stängde av och lät trycket gå ner av sig själv. Det blev en fantastiskt god gryta och till detta hade vi riven vikål. Enkelt och gott! Har jag sagt att jag älskar tryckkokaren??? På kajen stod Per och Kajsa och tog emot oss när vi kom in och de lovade med heder och samvete att de ska terrorisera oss fram tills avfärd. Något vi verkligen ser fram emot 🙂
Vi slocknade som två klubbade sälar på kvällen – oerhört lyckliga över att få sova i en rörlig båt igen.

Onsdagen välkomnade oss med strålande sol och härlig värme. Jag började dagen med en promenad längs med kajerna och bara njöt av ledigheten. Efter frukost städade vi båten och pysslade lite allmänt eftersom vi väntade på storfrämmat i form av älsklingsdottern Mathilda som anlände ut på kvällen. Att vi ligger centralt och bra på Lindholmen är bara förnamnet. För det första så fick vi redan dag ett en massa trevliga besök av vänner och bekanta som har sina arbetsplatser runt omkring oss. Vi vill ha många besök under dessa veckor så tveka inte att titta inom!! Det enda med hamnen är att elförsörjningen är klart intermittent så vi får vår motion genom att springa runt hela hamnen och slå på jordfelsbrytaren hela tiden. Det är någon båt i hamnen som har elfel någonstans…. Vi har också fått till duschmöjligheter på gymet precis vid kajen där vi betalar 20 kr för duschen. Helt OK eftersom man kan duscha så länge man vill och det är mycket rent och fräscht. Summa sumarum – vi har det tipp topp!
På onsdagen så publicerades också en artikel i Torslanda tidning om vår kommande resa. En riktigt trevlig artikel tycker jag. Lite kul att bli “lokalkändisar”. Bland annat så läste Magnus lärare från högstadiet artikeln och hon letade upp Magnus telefonnummer och slog honom en signal – hur kul som helst!

Här finns artikeln om ni vill läsa – se sidan 16

Torsdagen gick också fort och dagens stora projekt var att cykla och handla. Det känns som att vi börjar komma in i ett annat lunk – och det var ju det som var meningen med att vi skulle få oss en månad i lugn och ro innan avfärd. Magnus tog en sväng över älven med gratisfärjan för att uträtta ett ärende och när han gick så frågade jag honom när färjan gick. – Inte vet jag, svarade Magnus. Det ger sig… Haha – så hade han inte svarat för två veckor sedan. Vi har många punkter kvar på listan men det känns inte överhängande längre. Thomas på Westvind tittade förbi och pratade bort en mycket trevlig stund och på kvällen kom Carl på besök så vi fick en middag med båda våra barn. Obetalbart mysigt 🙂
Undrar vad vi ska göra i morgon…. 🙂

Idag är det arbetsdag 5 på land och dessutom var det påskafton i går Hela kroppen skreeeeeek i motstånd redan i förrgår. Dagarna blir väldigt mycket springande upp och ner för stegen. Jag ÄR så trött på att gå UPP i båten! Det är onaturligt!!!! Samtidigt så har vi det väldigt trevligt. Vi har jättemycket småbesök av alla trevliga människor som tittar förbi. Ibland har jag känt mig lite splittrad mellan jobb och besök men vi försöker verkligen. Om vi inte varit fullt uppmärksamma mot våra besökare så ber vi om ursäkt, men när man har huvudet mitt i något så är det ibland svårt att släppa men egentligen är det inte OK… så förlåt för det allt gott folk! Vi har haft så otrolig tur med vädret med strålande sol men så fort man hamnar i vinden eller i skuggan så är det bitande kallt. Jag har mer eller mindre bott i min michelingubbedräkt och jag kan lova er att den behöver tvättas vid detta laget. Vi slog på stort och grillade på hamnplan på påskafton och efter maten så gick vi upp till vattentornet och tittade på fyrverkerierna och påskefyrarna men vi var så trötta så redan vid 22 var vi tillbaka i båten och det tog inte många minuter innan vi slocknade i soffan båda två. Det var ju inte utan man saknade hela gänget från Björholmen som samlats till påskmiddag uppe i Skärhamn. Men man kan ju bara inte vara med på allt och nu när vi a åka iväg så får vi ju bara vänja oss. Idag söndag så är vi faktiskt klara för sjösättning men vi har ett antal projekt kvar som vi gärna vill hinna innan men det känns faktiskt ganska lösbart just nu. Projektet med att höja vattenlinjen tog bra mycket längre tid än vad jag trodde men nu är det klart. Magnus har lagt en hel dag på att polera friborden och dessa fick vi riktigt vita och fina med hjälp av oxalsyra som vi blandade med vatten och penslade på skrovet. Efter ett par minuter så spolade vi av och tvättade med Jif – helt fantastiskt resultat! Idag kom också jorplattan på plats och vi fick därmed ytterligare två hål i båten. Men utan denna så lär vi inte få någon kontakt med kortvågsradion så det är bara att bita ihop och borra!. Alla durkar och tofter i sittbrunnen har också fått sig en tvättning och sealning med Snappy Teak och står i detta nu på tork nedanför båten. Sjösättning är beställd till kl 10 på tisdag och det ska bli riktigt skönt när gumman är blöt om magen igen.

Vi önskar er alla en fortsatt god påsk

Vi hade ställt klockan på 07:00 för att i god tid hinna färdigställa båten inför lyftet kl 08. Strax innan 07:30 hörde jag dock ett brummande på kajen och där kom Hans, glad i hågen med trucken klar att lyfta båten. Jag bad om att vi skulle få fem minuter på oss att få på oss varma kläder och det var självklart inga problem. Det var en strålande vacker dag men också en hel del kraftig iissskalll vind. Så det blev underställ med långärmat och mysbyxor med fodrade stövlar och därefter min sk Michelingubbedräkt (flytoverallen) ovan på detta drog jag på mig oljestället… Allt detta resulterade i en rörlighetsgrad lika med noll men jag höll mig varm och go. Efter att ha kastat en blick i båten och konstaterat att jag egentligen nog borde stuvat lite till så kravlade jag mig upp på kajen. Att bara stå vid sidan och titta på när gumman ska upp ur vattnet är nog det värsta jag vet. Jag blir hiskeligt nervös och måste därför absolut störa Hans med en massa dumma frågor och påpekanden när han försöker sköta sitt jobb…. Man är ju så dum som människa ibland men snälle Hans är förstående. När Nanny hängde i lyftbanden i trucken och skulle transporteras de få metrarna till spolplattan så gungade hon till rejält och jag lovar att jag fick bita mig i tummen och samtidigt snurra tre varv på plats för att inte skrika högt. Men allt gick bra och det 30 cm långa skägget i vattenlinjen spolades effektivt bort med högtryckstvätten. När hon var uppallad stadigt och säkert så klättrade vi upp i båten och in i värmen och fick i oss lite frukost. Till min stora irritation så hittade jag min Ipad på golvet och hela skärmen var spräckt. Jag hade missat att den låg i bokhyllan innan lyftet och där hör den självklart inte hemma. Så nu är jag smått (riktigt) förbannad på mig själv 🙁 Men det är ju ingen idé att sura över spilld Ipad så vi klättrade ut i solen och kylan igen. Magnus satte igång att med högtryckssprutan och med hjälp av den så jobbade han sig igenom mögel och fågelskit på däck. Jag stod under och skrapade vattenlinje…..

När vi bor ombord på båten och hon står på land så uppstår vissa praktiska problem. Bland annat innebär detta att vi inte har någon toalett och ingen dusch och det funkar inte direkt att diska så hela situationen blir lite “camping”. Eftersom hamnen inte öppnat sina faciliteter så gick jag bort till gymet som ligger precis i närheten och kollade med dem om det fanns möjligheter att få köpa in sig på deras toalett och duschfaciliteter. Det gjorde det självklart och eftersom betalningen innebar att vi skänkte pengar till deras insamling till Afrika så kändes detta toppen. All heder och tack till Nordic Wellness för att ni ställer upp så!
Sedan kan jag ju säga att om ni aldrig har blivit uttittade förut så kan ni ju försöka med att gå in på ett proppfullt gym iklädd Michelingubbedräkt, krångla sig ur stövlarna, gå genom gymet, upp en trappa och in i ett ännu mer, vrålvarmt, proppat omklädningsrum och till sist hitta toaletten längst in. Det får folk att höja på ett och annat ögonbryn kan jag lova 😉

Goa Ingela och Uno lånade ut sin bil så eftermiddagen blev en resa till fastlandet för en träff med JRSK på kvällen och lite prat om radiokommunikation. Men innan dess så fick vi åka till Björlanda marin för att lösa ett litet mysterium. Våra nyligen inköpta axelanoder visade sig inte passa – trots att vi hade köpt samma som förra året. I alla fall trodde vi det eftersom det var samma Hjertmansnr på. Men årets anod var grovgängad och vi behövde en fingängad och det visade sig att vi behövde åka till en Volvospecialist för att få till detta. Självklart köpte vi då på oss ett gäng så att vi har på resan och med det nätta st priset på 300 kr styck så sved det gott i plånboken. Men nu börjar vi bli bra på att tala om att vi är långseglare (snart är vi det i alla fall) så vi lyckades i alla fall med att prata till oss en rabatt på 10%
Därefter hämtade vi de sista prylarna i Lottas gäststuga och via Biltema så blev det en tur till Hjertmans där vi lämnade tillbaka de felaktiga anoderna och informerade dem om deras leverantörs lilla miss. För en gångs skull fick vi alltså tillbaka pengar från Hjertmans. DET var nog första gången.
Om vi summerar arbetsdagen så känns det som vi ligger bra till trots att vi har fört upp ytterligare tre saker till på “att göra på landlistan”