Nanny

Vi träffade Roger och Ann-Sofie och tog en öl innan mässan öppnade kl 17. Roger hade fixat en bra deal på en liten helgtripp till Väderöarna i början av mars och det lät så trevligt att vi beslutade att hänga på – trots att vi har reseförbud för att kunna hålla vår budget. Men lite måste vi ju unna oss! Lotta anslöt efter ett tag och vi började med att gå en sväng till Hjertmans, som vanligt 🙂 Vi fick shoppat en fransk flagga och var sin ny flytväst.

Vi har provat flytvästar i två år nu och har inte hittat några som vi tycker är bekväma. Vi vill också att de ska ha sprayhood, blinkande ljus i som går igång automatiskt och den ska ha en sele. Nu hittade vi faktiskt en som uppfyllde detta OCH var bekväm. Vi vill ju också koppla in en Safelink R10 (AIS) i flytvästen och enligt killarna på Baltic så var denna testad ihop med Safelinken så vi såg inget annat alternativ än att slå till. Om vi köpte dem via Hjertmans så fick vi också ett riktigt bra pris. – Så vi slog till 🙂

Lotta hade fått tag på någon form av VIP-pass i en monter med gummibåtar, motorer, band och bar så vi fastnade där ett bra tag och vi fick faktiskt inte med oss så mycket mer av mässan. Men vi hann träffa både den ena och den andra. Så är det ju på mässan – det är där man träffas på torra land. Hur kul som helst. Men vi får nog ta en sväng till på mässan och strosa runt lite i lugn och ro lite senare i veckan.

Baltic Optima (vår har självklart ett grenband)

Idag är det ett år sedan jag genomgick min steloperation av nedre ryggen. Om det inte hade varit för vår kommande långsegling så hade jag nog aldrig gått igenom operationen. Det är helt otroligt vad människokroppen klarar. Konstigt nog så var jag så van att leva med smärtan att jag inte tyckte att det var så märkvärdigt. Jag var van av att vara begränsad i min rörlighet och i vad jag faktiskt kunde göra och en operation fanns inte med på kartan överhuvudtaget. Eftersom Magnus gjort en liknande operation för ca tio år sedan så hade jag sett på nära håll vad som krävdes för att ta sig tillbaka och att genomgå det var i min värld inte ett alternativ. Men under sommaren/hösten 2012 förvärrades smärtan och jag var tvungen att börja äta smärtlindrande tabletter – vilket jag INTE var så förtjust i.  Efter mycket om och men tog jag tag i situationen och jag fick turligt nog träffa en av Sveriges främsta ryggspecialister. Han tyckte att detta var en enkel operation och förstod inte varför jag tvekade. Jag insåg att det skulle inte bli någon långsegling om jag inte fixade min rygg. Jag kan ligga på durken och låta Magnus ta ansvaret när vi seglar på Kattegatt och Skagerrak – men över Biscaya och Atlanten – nä, det skulle helt enkelt inte fungera. Och när jag väl tackat ja till genomgå operationen så gick det ganska fort eftersom jag fick frågan om jag kunde ta ett återbud. De ringde på torsdagen och på tisdagen den 29/1 2013 opererades jag.

Redan efter ett par dagar så insåg jag att operationen skulle bli ett lyft för livet. Visst – det var tufft, riktigt tufft. Det sticker jag inte under stol med. Men planerad konvalescenstid var 5-6 månader. Jag var åter i jobb på 50% efter en månad och jobbade 100% efter två. Och det är som jag vunnit högsta vinsten på lotto!  Med facit i hand kan jag bara konstatera att läkaren hade rätt – varför tvekade jag? Idag är jag löjligt rörlig och har inte ont överhuvud taget. Jo, det är klart att jag är lite öm i ryggen ibland – precis som alla andra får när man misshandlar sin rygg eller inte sköter sig riktigt. Vissa seglingar i somras var lite för hårda för en nyopererad rygg också – men det var då. Nu har det som sagt gått ett år och nu är skelettet i de ditopererade benbitarna lika starkt som ett “originalskelett”.

Så, ett år = ett nytt liv, utan smärta = fantastiskt 🙂

Idag åkte Magnus iväg och testade vår radio. Han fick experthjälp av de både Björn och Kristoffer men efter mer än fyra timmar fick de ge upp. Radion tar emot och den sänder men det går inte att fintrimma de slutliga inställningarna som krävs för att får det att fungera fullt ut. Enligt Magnus är det  styrkortet till antennavstämningsenheten som krånglar. (Hur klockrent som helst! Fattar ju vem som helst. Eller hur!!!). Man kan väl milt säga att Magnus är mycket glad över expertstödet vi fick idag – för att börja rota i detta själv hade varit mycket tids-, och energikostsamt. Nu har Magnus lite arbete framför sig att hitta en ny/begagnad ICOM AH-2. Någon som har en sådan liggandes hemma på hyllan? Själv har jag legat hemma i soffan hela dagen eftersom jag har lyckats dra på mig en jätteförkylning inklusive högsta graden av luddskalle och extremt rinnig näsa…. Blää!

Fredag efter jobbet innebar en snabb sväng via Hjertmans. Tyvärr fick jag hjärnsläpp och köpte vänsterhängda gångjärn istället för högerhängda till den kommande skåpsdörren framför frysen. Jag måste lära mig höger och vänster någon dag! Tänk, jag tycker verkligen att det är lättare med styrbord och babord som oftast. Jag fick även tag i våra hett eftertraktade biljetter till mässans förkväll nu på fredag 🙂 Efter det plockade jag upp Magnus och vi styrde kosan västerut mot Hönö. Tyvärr är det faktiskt så att isen har börjat få sitt grepp om hamnen – men vi hoppas att det är kortvarigt.

Magnus fick börja med att skotta däck innan vi kunde gå ombord med alla prylar. Vi hade med en stor väska med SSB radions alla delar. Herregud vad den kommer att kräva plats! Vår lilla nya medlem – satellittelefonen kommer att bli bra mycket enklare att placera. Inne i båten var det strax över 0 grader. Men som vanligt drog vi på allt vi hade av värme och det tog inte lång stund innan vi hade 24 grader i ruffen. Jag pysslade lite med att kolla alla delar till tryckvattenduschen i badrummet jag köp och tro det eller ej – det verkar som jag fick med mig allt. Vi lade en bra stund på att diskutera SSB radions placering och Magnus gick igenom alla kablar och kopplingar. Det är liksom inte bara själva radion som ska få plats. Det är modem och kablar och stora lådor och gud vet allt vi ska lyckas få plats med. På söndag ska vi träffa en kollega till mig som är duktig på radiokommunikation och koppla upp hela balunsen och se om det verkligen fungerar – just nu känns det faktiskt lite övermäktigt måste jag säga! Vi fick också ett roligt telefonsamtal från Ada ut på kvällskvisten. Om vi har tur så kanske Nanny får lite sällskap genom Kielkanalen och ner mot Amsterdam i sommar 🙂

Att vakna i båten en lördagsmorgon utan en massa måsten är något av det bästa som finns! Just eftersom det är en lördagsmorgon. En lördag innebär att det finns två helt oförstörda dagar att avnjuta sig innan man ska till jobbet igen! Och detta till trots att det är åtta minusgrader och tendens till is utanför skrovet.  Magnus ägnade hela dagen åt att fixa till AIS:en Den har ju inte riktigt fungerat som den ska och efter ett tips från Per så hade Magnus införskaffat en datakabel och med denna kopplade han in sig på NMEA-kopplingsboxen som har hand om hela Nannys navigationssystem – nästan, typ…(här är jag helt bakom en vagn och fattar noll!) och för att göra en kort beskrivning av en hel dags knepigt knappande och filurande så har nu Magnus i alla falla fått ordning på allt och det fungerar precis som det ska och vi har en AIS – klass B!!! Han är så bra min kära datanörd  🙂

När Magnus satt med pannan i djupa programmeringsveck, pysslade jag lite med näten till våra hyllor framme i fören. Jag trodde att detta skulle vara en “quick fix” men ack vad jag bedrog mig. Det tog nästan halva dagen att få till nätet på bästa sätt och då fattas fortfarande listen i botten av hyllan som ska hålla fast nätet. Men det känns som om det kommer bli bra när det är färdigt. Ibland får man bara låta saker och ting ta sin tid. Och en lördag i båten är den bästa av tider 🙂

En tunn, tunn, is – men din finns där! Gillar inte! Dock tycker jag att ljuset är vackert 🙂 Monstret till radio som vi ska få plats med – och detta är bara hälften av grejorna Nätet! Längst upp sitter det fast med ett gummiband som går att knäppa loss. Men som synes är det inte helt klart ännu.

I höstas så plockade vi hem den gamla spinnakerbommen för renovering. Jag borrade upp alla poppnitarna och fick loss ändstyckerna och tvättade och smörjde dessa. Se tidigare inlägg från i höstas. De verkade fungera finfint så förra veckan åkte jag till Riggarna och fick ett par nitar i monolit och började “poppa” ihop det hela igen. Den första sidan gick bra men när jag kom till den andra så hade det ändstyckets mekanism bestämt sig för att kärva fast och ville inte alls vara med. Så jag tog med mig ändstycket tillbaka till Riggarna och bad dem titta på det. Det tog inte dem många sekunder att bekräfta mina misstankar och döma ut den. Blä…. Det som är surast är ju att jag lagt massa jobb på att få vår fina guldiga bom att fungera. Men man får inte alltid som man vill och efter en diskussion med Mathias och lite konfererande med Magnus över telefon, så har vi nu beställt en ny bom. Fast ingen så stor spinnakerbom som vi köpte sist utan en mycket tunnare (och mindre dyr) spirbom (60mm). Denna kommer som en byggsats så vi sparar i alla fall in ett par kronor där. Bom nr två ska vi använda till att spira ut kutterstagsfocken när vi seglar på platt läns med dubbla försegel.  Så, det var det…. surt sa räven. Men förhoppningsvis så bör vi inte ha några krånglande bommar på ett tag nu.

Vintern är ju här och det med besked. Jag hade en liten, liten förhoppning att det inte skulle bli så mycket men nu har vi haft minusgrader i en vecka och tittar man på långtidsprognosen så säger de kommande tio dagarna samma sak. Sorg och snyft skulle man kunna sammanfatta det hela med, men detta är ju faktiskt något man inte KAN påverka hur mycket man (jag) än gnäller. Dessutom så ser jag att isen börjar lägga sig i kanalen utanför fönstret på jobbet. Klart deprimerande. Så istället försöker vi hålla oss sysselsatta med annat.

Därför körde jag ett nytt tryckkokningstest idag. Man skulle nästan kunna tro att detta blivit en matlagningsblogg 🙂 Idag blev det kycklinggryta med lök, morötter, vitlök, kokosmjölk och lite annat godis jag hittade i kylskåpet. När det kokat upp hällde jag i ett par dl jasminris och satte på locket. Kokade i 10 min och kylde sedan av. Och det blev gott även denna gång. Fast det blev lite som risotto – typ… Bra enhandsmat i alla fall. Nästa gång blir det lite mindre ris, men helt klart börjar jag komma på hur jag ska göra. Denna gången brände jag inget i botten heller så att koka upp under lite omrörning är ett hett tips 🙂

Och så till dagens sista: Jag har lagt upp en ny sida under fliken Segla Länge som heter Försäkringar. Här kommer jag att samla det vi kommer fram till när det gäller både personförsäkringar och båtförsäkringar. Om någon av er har tips på bra försäkringar så mottages dessa tacksamt. Extremt tacksamt..

Flera bloggare och tidningsartiklar har nämnt att det är bra att ha en stämpel med båtens namn som ser lite officiell ut när man kommer till länder som har lite krånglig byråkrati. Frågan är om det verkligen är nödvändigt – vad ska man ha den till egentligen? Nä det är nog en onödig utgift tyckte jag bestämt och gick vidare. Det tyckte jag i alla fall ända tills jag en dag såg en reklambanner på Google för stämplar. Det bär mig emot att klicka på sådana banners, men denna gången åkte jag dit. Och väl inne på deras sida så kunde man testa att sätta ihop sin egen stämpel och när jag fick se resultatet så åkte jag/vi dit igen och beställde en stämpel. Så nu kommer vi sätta vårt bomärke både högt och lågt med vår stämpel så fort vi får tillfälle 🙂 Visst blev den cool…..

Och igår kom stämpeln i posten – den blev jättebra – bara det att de hade skickat en svart istället för en blå 🙁 Kanske ingen större sak i världen men jag blev lite besviken. Fast den besvikelsen varade inte så länge för företaget svarade på vändande mail att de skickar en ny dyna. Denna gången blå 🙂  Jag beställde stämpeln här

I lördags styrde vi bilen mot Skåne tillsammans med Lotta för att träffa Eva o Andres. Eva och Andres har Ada som är systerbåt till Lottas Happie. Under de senaste åren så har vi träffats då och då – både med och utan båt. I somras lyckades vi träffas både i Köpenhamn och Dragör och tillslut även på Anholt. Denna gången var det utan båt, såklart. Förutom att det är vansinnigt trevligt att träffas så hade vi även ett ärende i Lomma. I höstas så köpte vi en Series Drouge och en Iridium 9555 satellittelefon av Kuheli efter deras långsegling. Men vi fick inte riktigt till överlämnandet och då ställde Andres och Eva upp och förvarade dem åt oss. Sedan har det liksom inte riktigt blivit av att vi har fått hämtat dem. Men nu var det dags och efter en god ankomstfika gick vi en lång och riktigt snöblåsig promenad längs med stranden. Gissa om det var gott att komma in och sitta framför brasan och tina efteråt. Att få tillbringa en kväll med goda seglarvänner och kunna nörda in totalt på olika seglingsprylar och destinationer att besöka är verkligen en humörhöjare!!! På vägen hem lyckades Lotta också få till ett överlämnande av ett par stolar som är ett blocketfynd till Ugglie. Det gäller att samordna!

Series Drougen är en form av drivankare men är konstruerad som en 110 koner lång lina uppdelat på 14 resp 16 mm lina så man kan koppla isär dem och använda ena biten som reservstyrning är det tänkt. Det finns mer att läsa om Series Drougen här. Detta är ytterligare en “liten” säkerhetspryl som vi ska packa lätt åtkomligt vid en överfart. Det är dessutom en pryl som vi innerligt hoppas vi aldrig kommer att behöva använda!!

Satellittelefonen är också en säkerhetspryl – men inte endast en säkerhetspryl. Med denna kommer vi kunna ringa, sms:a, skicka mail och plocka ner väderfiler. Det är INTE billigt att ringa på en satellittelefon, men det kostar inte något att ta emot ett samtal. Åtminstone inte för oss….. Men det är helt överkomligt att skicka mail i form av ren text. Vi kommer att koppla ett kontantkort och en mailadress till den så vi kommer kunna hålla kontakt med omvärlden till och med mitt ute på Atlanten. Både säkert och trevligt 🙂  Telefonen i sig känns som en vanligt Ericsson telefon från slutet av 90 talet! – så långt från en smartphone man kan komma mao  🙂

Det kändes inte om badväder direkt… Ser ni likheten?

Varmt? Nej!

Nu har jag testat lite hej vilt, högt och lågt med tryckkokaren.

Efter julens revbensspjäll gick jag loss på “pulled pork” – vilket var helt underbart och fantastik gott. Och jag är inte särskilt bra på att laga mat, ska erkännas… Så det måste vara enkelt för det ska funka för mig! Och detta var ju löjligt enkelt. – sa jag att det blev gott?

Därefter vågade jag mig på att experimentera lite och fortsatte med en kycklinggryta: Ett kilo halvt frusna kycklingklubbor frästes snabbt för att skinnet skulle på lite färg, tillsammans med lite lök, äpple, paprika och curry. Därefter hällde jag på lite vatten och grädde. Det fick koka upp under omrörning och sedan satte jag på locket och lät trycket gå på. Efter 5 minuter stängde jag av värmen och efter ytterligare 10 minuter släppte jag ut trycket och “taadaaa” Mumsig,  mör kycklinggryta som försvann så fort att jag själv knappt han med att smaka.

Men till kycklinggrytan fick jag ju koka ris – och det är ju jobbigt 😉 Så då började jag fundera på om man kunde lägga ris/pasta direkt i grytan och få fram lite “enhandsmat”. Vi tycker om grytor när vi är ute och seglar för det är enkelt att äta ur våra lunchjugs. Det är även varmt och mättande och om jag nu kan hitta ett enkelt sätt att tillaga dessa grytor utan att behöva jobba mig så mycket och dessutom smutsa ner flera kastruller och stekpannor. Så igår körde jag ytterligare ett test. Köttfärssås med pasta.

Jag fräste köttfärs (500 gr) och lök i botten på grytan. Kryddade med det jag hade i skåpet (oregano, timjan, cayenne, dragon, basilika, grillgrydda – typ) Tyvärr hade jag ingen vitlök! Undra när det hände sist i det Bryngelssonska hemmet? Sedan hällde jag i två burkar krossade tomater, 3 dl vatten och 3 msk mjölkpulver blandat med ytterligare en dl vatten. Till sist rörde jag ner 5 dl fullkornspenne och satte på locket och lät det hela koka upp. Efter fem minuter stängde jag av plattan och efter totalt 15 minuter släppte jag ut trycket. Även denna gången blev det kalasgott 🙂 Och dessutom med minimalt av disk efteråt! Det här räknas verkligen som första klass i SPD-klubben (Spara På Disk) som jag tror att till och med farfar hade gillat (hihi)

Köttfärsröran blev riktigt krämig i konsistensen. Dock skulle jag kunna ha haft i lite mer pasta för att dryga ut lite och göra det lite mer ekonomiskt. Ca 2 dl till tror jag hade passat och då hade nog en dl vatten till varit nödvändigt. Det brände också fast lite i botten och det tror jag beror på att jag inte rörde under uppkokning så som jag gjorde förra gången. Jag har läst på lite också och förstått att det är viktigt att man rör om under själva uppkoket när det är mjölkprodukter i och därefter låter trycket gå på. Orsaken till att jag använde mjölkpulver är för att jag måste lära mig laga mat utan färska varor. Jag misstänker att tillgången på mejeriprodukter kommer vara starkt begränsad under låga perioder av vår segling och därför tycker jag det är bättre att testa lite hemma och kanske bocka av ett par av misstagen redan nu.

Nästa test blir kycklingfile med kokosmjölk och ris. Kan man koka ris i kokosmjölk? – jag återkommer med svaret på det 🙂

Men en sak är säker. Tryckkokaren har definitivt förtjänat sin plats i båten. Jag är nog nästan lite småkär i min nya leksak!!

Nu ska det bli vinter säger de! Jag gillar som bekant inte vinter och framför allt inte snö och frusna vatten!!!. Men nu säger alla väderprognoser att det blir minusgrader i minst en vecka och dessutom en del snö och då har vi inget val – utan nu har vi satt gumman i vinterskrud. När vi kom ut i lördags så kände jag mig inte jättepigg utan jag pysslade och fixade bara lite. Bland annat gick jag igenom vårt torrförråd för att se att vi inte hade massa gamla saker som låg och levde sitt eget liv. Men det var inte så farligt och det som höll på att gå ut i datum tog vi hem. Jag gjorde lite listor på småsaker som vi måste komplettera med för att kunna slutföra resten av vårens projekt. Bland annat för att vi faktiskt nu ska kunna koppla in duschen i badrummet. Ett projekt jag segjobbat med i ett par år nu…. och nu har vi gjort ett litet omtag och kommit fram till den slutliga lösningen. Och den slutliga lösningen kommer att innebära ett steg tillbaka innan vi går i mål. Men jag får återkomma till det längre fram när alla delar är shoppade. Magnus lade hela lördagen på att få till det sista på instrumentpanelen och det blev verkligen bra!  Nu har den den nya loggen fått sin plats och den passar bra in. Söndagen gick mest till att förbereda för vinterhotet. Vi har bytt till vinterkapell och även dragit vår Ebeco-kabel runt alla genomföringar och pumpar samt tömt toaletten på vatten. Magnus fixade också lite med den nya AIS´en eller snarare med dess GPS puck. Det är tydligen så att vi måste använda den eftersom vår gamla inte är kompatibel. Summa summarum blir nog så att vi kommer att köra med dubbla puckar. För att slippa dra nya kablar och dessutom är det inte fel ur säkerhetsaspekten att ha dubbelt upp av vissa saker. Den nya pucken verkar inte ens behöva sitta över däck. Men vi får testa lite mer när vi är ute och rör på Nanny. Nu har vi bara testat genom att Magnus gått fram och tillbaka på däck med pucken i handen :-). Så nu hugar vi och hoppas på att de bara har hittat på detta med vinter. För idag sken solen så fint så man hoppas ju på vår istället för vinter!

Nanny i Vinterskrud – här kan det inte lägga sig någon snö på kapellet inte!!

Min duktige man monterar instrument Och visst blev det bra!!!

Vår blåa kabel som ser till att våra genomföringar inte fryser 🙂

När vi köpte vindroder och watermaker av Ove och Rose-Marie fick vi med en hel del pilots som de hade haft stor nytta av. Dessa har vi tagit fram då och då för att få lite inspiration i vintermörkret. Ove slängde också till oss en påse med gästflaggor i förbifarten. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan den hamnade i garderoben under trappan i källaren, alldeles bortglömd. Idag kom jag i min städ/släng/återvinn-iver fram till den garderoben. När tre säckar hamnat i högen “till tippen” och två lådor  i avdelningen “till Östhjälpen” högg jag med glädje in i flaggpåsen. Det var ett stort antal flaggor av varierande kvalitet i påsen. Helt fantastiska gästflaggor faktiskt. Det känns som varje flagga har sin historia. Vissa var så slitna att de bara hängde ihop i med ett par trådar. Tänk vad dessa flaggor fått vara med om. Andra var helt nya och har förmodligen spenderat långa och många timmar i påsen. Flertalet var hemsydda och tillverkade med stor noggrannhet och finess.

Och förutom en svensk gästflagga (!) hittade jag roliga flaggor som te.x Sri Lanka. Lugn och fin… så långt har vi inte planerat ännu. England, mfl kommer ju förhoppningsvis till nytta redan till sommaren. Cap Verde, Bahamas, Antigua och flera av de andra kommer kanske till användning nästa år och framåt. Det är bara att drömma vidare och fundera på vilka flaggor vi kommer behöva komplettera med. Men tänk att man kan bli så glad utav en påse med tygbitar 🙂